Ouch.
Det är jag faktiskt.
Chokladvin.
På det röda jag köpte står det: "Smakrikt, mycket fruktigt vin med fatkaraktär, inslag av björnbär, choklad och vanilj." Chokladvin, det är ju helt grymt.
På det vita stod det: "Torr, druvig smak med inslag av gråpäron och gröna marmeladkulor." Marmeladkulor låter jätteskumt, men jag har druckit det tidigare och det är gott. Dessutom är etiketten snygg.
Jag och zany och lite annat folk som jobbar inom landstinget, räddningstjänst och kommun ska ut ikväll. Rykterna säger att det är värsta köttmarknaden och att folk luras genom att säga att man jobbar som sjuksköterska eller brandman. Tydligen är det mest populärt. Men vadå, låter inte medicinsk sekreterare och apotekare ganska sexigt också?
Ont.
Jag måste ha legat på nåt konstigt, ovant sätt någon av de senaste nätterna för inatt hade jag sträckt mig i bröstryggen, nånstans ut mot skulderbladet, utav bara helsicke. Så fort jag rörde mig det minsta inatt så vaknade jag av att det kändes som att någon kicksparkade mig hårt i ryggen. Att klä på sig och att blåsa håret i morse var en riktig plåga. Men jag tog en Ipren och kämpade mig till jobbet. Ett tag kändes det lite bättre men nu är det på väg tillbaka. Vilka uppoffringar man får göra ibland alltså..
Ikväll ska jag bjuda min lillasyster på middag, den snåle barnbidragstagaren.
Galning nr 2.
Haha. Min pappa är så rolig. Eller inte. Det beror på hur man ser det.
Han är sämst på att ge presenter. Särskilt till mamma. Jag tror att hon har vant sig lite, hon brukar numera sucka "Men han är ju sån bara.." Och vi snackar alltså inte presenter lite då och då, utan julafton och födelsedagar. Han är hopplös. Hon har fått en skottkärra, längdskidor utan bindningar, ett hårklippningsset att klippa honom själv med ("Tänk vad pengar vi sparar på det.") m.m.
Men det var en födelsedag på 80-talet som tog priset. Som bekant fyller jag och min kära mor år samma dag. Den dagen fyllde jag fem, tror jag. När jag vaknade på morgonen satt det fast ett rött snöre i sängen som ledde utomhus. Jag följde detta med stor förtjusning och när jag kom ut på gräsmattan och såg lekstugan lite längre bort sprang jag dit barfota i det daggvåta gräset och bara skrattade och skrattade. Jag var så himla glad. Mamma fick också ett rött snöre att följa. Det ledde in till köket. Det röda snörets andra ände satt fast i... diskmaskinen? "Va?" "Ja, den är lagad nu. Diskmaskinen." "Men Bengt då..." "Du, det är nog bland det dyraste du fått för det var pumpen som var paj och den kostade femhundra kronor. Varsågod."
Jag vet inte riktigt hur mamma lyckades återhämta sig, men de är gifta fortfarande och har så varit i snart 31 år.
Fast han har faktiskt bättrat sig lite. När hon fyllde 50 fick hon en diamantring (tack vare lite hjälp av mig) och på födelsedagen förra helgen fick hon ett par jättefina öronhänge (med lite hjälp av min syster).
Miraklernas tid är ännu inte förbi.
Helt okej.
Galning.

Hej på er.
"Bättre eller sämre?"
Jag ångrade rätt mycket i morse att jag gick med på en tid hos optikern vid halv tio. Gäsp. Dessutom tog det bara tjugo minuter. Dessutom fick jag inga linser idag. Dessutom blir det snordyrt eftersom hon rekommenderade dygnet-runt-linser av silikon eftersom jag jobbar på sjukhuset där det är noll luftfuktighet, typ.
Men. Jag slipper ha glasögon en sommar till i alla fall.
Ikväll har jag en dejt. Tyvärr inte med killen från i lördags (meh, vem pratar hon nu om?) utan med storebror. Vi ska se Pirates-filmen i stans nya SF-filmstad som ligger åtta minuters promenad från där jag bor. Det är himla bra det.
Trött, tröttare, tröttast.
Nu är jag helt slut. Helt. Slut. Dessutom är jag på jobbet. Men är ganska glad ändå. Ska be om en påse med dropp tror jag...
Och?
Näehäe då.
Det var från mitt fack, SKTF, som informerade om att förhandlingarna om det nya avtalet angående lönerna var färdigt efter flera dagars förhandlingar med fraser som: "Golvet är lagt, det finns alla förutsättningar att spika en bra lön."
Jaha. Så nu vet jag det också. Kunde inte bry mig det minsta om det en ljummen fredagkväll bara jag också får mina pengar precis som alla andra. Och hur fasen fick de mitt nummer? Det hela gjorde mig irriterad. Igen.
Men för fan..
Dagens topp tre-irritationer:
1. Mammor som inte har koll på sina nyfikna, små, retliga barn i klädaffärer där det finns folk som står i bh:n och provar en tröja. Folk=jag. Jag har varit med om det förr så jag var på min vakt. När jag kände att det lilla glinet försökte få upp dörren höll jag emot. Men istället kröp han ner på golvet och kikade under den. Jag ville sparka honom i ansiktet men gjorde inte det. Tyvärr.
2. Nej busschafförn, det blir INTE svalare i bussen för att man blåser på med varmluft istället för AC.
3. Jag ska dricka vin ikväll men jobbar imorgon. Börjar visserligen sent men det är ändå lite irriterande. Inte så att jag vill börja gråta som de andra två, men ändå lite irriterande på nåt sätt. Som en nagel i ögat eller en sten i skon.
GA.
Och har jag berättat att jag älskar Grey's Anatomy? Och musiken som är i Grey's Anatomy? Och alla karaktärerna utom Meredith i Grey's Anatomy? I så fall gör jag det nu.
Undra vad det är som gör att man känner så, man gråter ju till ungefär varannat avsnitt och känner hur det pirrar i magen när det är några som blir kära och varenda hångelscen i den där serien är ju tokhet.

Herregud Ida, det är en tv-serie. Skärpning. Tillbaka till det riktiga livet.
Grr.
Nån?
Sådär ja.
Men så fint då. Nu har de äntligen fattat att jag gått en utbildning med 80 poäng på universitet och jag kommer därför få byta titel från läkarsekreterare till vårdaministratör. Läkarsekreterare låter så.. 50-tal på nåt sätt. Som om man satt i doktorns knä med rödmålade naglar, skrev på maskin och serverade kaffe dagarna i ända.
Det gör jag alltså inte. Jag är en administratör i vården. Så det så. Eller en pappersvändare, om man vill se det på det viset.
Tonight I have to leave it.
...
En ful-tisdag helt enkelt.
Men nä. Jag ska på kurs till sena eftermiddagen och sen ska jag träna. Har jag bestämt. Få se om planerna håller. Troligen inte. Vi får se.
Sweet sunday.
Promenad och blomplockning.


Grey's Anatomy och sista avsnittet av O.C. i föräldrarnas nya, snygga soffa med divan. Jag skulle kunna legat där många timmar till med mitt konstigt uppsatta hår och osminkade fejs. Väldigt soft.

Och lampan blev så här. Jag gillar den!

24.
När vi kom hem var det kalas och jag ägnade sedan kvällen åt att öppna presenter, käka italiensk buffé, dricka vin, äta passionsfruktstårta, snacka sjukdomar med farfar, vara trevlig mot morfars nya särbo som var helt underbar, känna mitt brorsbarn sparka, provköra kusinens nya Saab cab, diska tusen tallrikar och glas, äta mer tårta, skratta så man får tårar i ögonen med syskonen, somna i soffan.
När jag kommer hem ikväll ska jag visa hur lampan "Take away" från Källemo som jag fick ser ut i mitt köksfönster.
Tralala.
Han är egentligen helt normal.
Ära vare Gud i höjden
detta kort har vi inte gjort i slöjden
men hoppas du blir nöjden... då.
Grattiskramar från oss på kullen!
(med andra ord Cattis och Bullen)
"Tjohoo"
Han kan nog räkna med att få en rejäl uppläxning av föreningens ordförande idag eftersom det är nazibostadsrättsföreningen jag bor i. Fast jag ska väl inte säga nåt, jag har nog inte heller hållit tystefter23-reglen alltid. Typ.
Haha.
Shit, nu skrattar jag så jag får ont i magen. Jag som skulle sova...
Så går det till i Jönne.
Knas är vad det är.
En annan konstig grej är att jag i sömnen inatt tagit av mig mina örhängen och lagt dem i en prydlig liten hög bredvid huvudkudden. Nästan ett litet mirakel att de små pluttarna låg kvar så hela natten.
Ibland är det roligt nästan jämt att heta Ida.
Jag vill gå hem.
Booring.
Och apropå jobbet igen.
På förmiddagen gick jag kurs på att bli någon slags lösenordshanterare för vårat intranät så att folk kan ringa till oss så vi kan fixa det eftersom det bara är vi på akuten som är administrativa när det är kvällar och helger. Att gå datautbildningar på jobbet är så jäävla segt. Det står någon mupp från IT där med ett power-pointföredrag med koner och rektanglar och pilar som ska förklara hur de olika systemen är ihopkopplade och använder fraser som: "Och så använder vi krysset längst upp till höger för att stänga fönstret ni har uppe..." Näe, jag ska väl inte säga att jag är värsta datorvana experten, men det är tydligt att det är en stor skillnad mellan generationerna. Och med tanke på att medelåldern inom mitt yrke är typ 42 får man väl räkna med det.
Datautbildningar på jobbet är sega och dötråkiga Det var bara det jag ville säga.
Snart är det.
Haha.
På foto nummer ett är det de fina, uppklädda, rediga barnen.

På foto nummer två, not so much.

Det skumma är att det finns flera sådana foton. Vad var det med oss? Varför var inte vi som alla andra barn?
Prosit.
Grönt är skönt.



Apropå hembyn och föräldrahemmet. I veckan var mina föräldrar på en slags utredningsintervju för att bli familjehem åt den här tjejen. De hade fått sitta i över tre timmar och bli intervjuade på varsitt håll om sina egna föräldrar och hemförhållanden, om sig själva och sitt äktenskap, och om sina barn och hur det var när vi var små. Jag är så himla stolt över dem! Den trygghet, stabilitet och alla de känslor man har för sin familj, så som vi upplevt det, delar de med sig av till denna tjej, och det hjälper henne så himla mycket. Hemma hos mina föräldrar får hon säga vad hon tycker och känner, hon behöver inte vara rädd för att hamna i bråk, hon får träffa kompisar istället för att tvingas ta ansvar för saker man inte ska behöva ta ansvar för i hennes ålder och hon behöver inte känna någon press. Hon får bara vara helt enkelt.
Ouch.


De e ju löda.
Halv två, hallå.
Det var alltså middag med vindrickande hemma hos mig ikväll. Zany var där. Henne gillar vi. Och så var kompis K med. Vi skapade en blogg till henne mot hennes vilja där vi kommer tvinga henne att skriva. Och jag hade gjort hemmagjord lyxpizza med pepparsalami, pesto, mozarellaost och lite annat krafs. Och så panna cotta med jordgubbar till efterrätt. Jag säger bara det: Om jag var din hemmafru.. Mm, vad gott det var.
Jag tror att kvällens ord blev fittperuk men jag vet inte riktigt varför. Det var K som började prata om det och vi försökte att inte få henne att säga ordet, men det gjorde hon ändå. Mer än en gång. Sen diskuterade vi. Vad är det för nåt? Varför finns det sånt? Vem har kommit på det? Varför?
Och varför är det så motbjudande med äldre människor som dansar? Typ kvinna i 42-årsåldern med blonderat, slitet, långt hår och med en liten ryggsäck på sig. Typ "Jädrar vad skoj jag har det ute ikväll med tjejerna från jobbet och jäklar vad den här mörke mannen verkar gilla mig. Det är ju som om det bara vore han och jag på dansgolvet. När stället har stängt ska jag dra hem honom till mig och vi ska ha brutalt sex hela natten" Ungefär så.
Och vad är det med killar och deras salivutsöndring? Är det nåt fel på dom? Två gånger idag har det hänt att en kille spottat på gatan precis när han mött mig på trottoaren, eller precis efteråt. Varför? Är jag så ful? Finns det många svarta katter i Jönköping som inte jag kan se? Det är ju äckligt.
Varför blir män så jävla dumma i huvudet när de är fulla (många är det annars också)? Hamnade i diskussion med en herre som tyckte att alla män som var sjukskötare eller jobbade inom vården, givetvis förutom läkare, var bögar, eller i alla fall fjollor. Jag blev så förbannad att jag gick därifrån.
Ja. Sånt undrar jag när klockan är halv två och jag gått hem tidigare från krogen för att människor var för konstiga och dumma.
Själv är jag helt normal.
Men åh.
Till och med en överexhalterad Peter Siepen med öronhänge och hurtiga aerobicsinstruktörer som fick en hel hjord med tanter (inte jag alltså) att hoppa och skutta för att värma upp. Arbetskamraterna gjorde mig trött på eländet redan på dagen på jobbet och det blev ännu värre på plats. Helt stirriga var dom och trängde sig förbi avspärrningarna för att komma längre fram i startfältet. "Men hallå, vi skulle ju gå. Långsamt." När starten gick blev dom ännu mer stressade och tog rediga älgakliv för att inte komma sist. Helt emot alla mina principer om hur livet ska vara. Så jag blev trött och funderade på att vika av när vi kommit till den del av sjön som ligger närmast där jag bor.
Visserligen fick man lite gratisgrejer när man kom i mål men näe, inte var det värt startavgiften på 170 kronor i alla fall. Rena rånet. Aldrig mer.
Nähä hörrni, det går inte för sig.
Ska på Vår-Ruset idag med några arbetskamrater. Eller vi är ganska många. Hittills har tre stycken frågat mig med en konstig blick i ögonen: "Är du laddad?!"
Jag blir så trött. Och jag tänker fanimej inte springa, här ska gås. Långsamt.
Burr.
Jag blir mörkrädd.
Blabla.
Förresten så borde jag ha fler folk att prata med på msn. Alla de jag brukar prata med såhär dags är upptagna på annat håll med vad jag tror är flickvänner och pojkvänner. Ja, de har skaffat sig ett liv helt enkelt. Jaja, jag får väl fråga mig själv hur dagen har varit och hur det står till och allt det där. Ska kanske också ta och skicka en låt till mig själv. Your love alone is not enough med Manic Street Preachers feat. Nina Persson kanske.
Har inte så mycket annat att säga så..
Wey.
Började inte jobba förrän halv fyra i eftermiddags så jag tog en tur på stans köpcentrum. In och ut, det tog max en halvtimma. Under den tiden hann jag med att köpa ett par capribyxor och blå en skjortklänning. På klänningens prislapp var det ditskrivet "Fläckar". Jaha, typiskt kan man tycka då. Men jag provade och samtidigt försökte jag få bort lite på en av de jättejättesmå vita fläckarna, som det fanns max fyra stycken av på klänningen. Och det gick bort! Lät de andra fläckarna vara och när jag kom till kassan fick jag 50% rabatt. Weey! Så nu har jag en klänning med 0 fläckar som kostade lite pengar. Så lite pengar att jag tyckte att jag också kunde kosta på mig nya underkläder. Igen. Lila. Men dem tog jag ingen bild på. I så fall kostar det pengar. Mohaha.

Och ser ni nån vit fläck på bilden så är det inte på klänningen utan på spegeln eller från blixten.
Le blogg.
Ibland känns jag bara så himla oseriös. Som att jag nästan jämt är på bra humör och inte bryr mig så mycket om vad som händer och bara är med om konstiga och roliga saker. Så är det ju inte alltid. Jag skriver sällan om när jag mår kass. När jag ligger och stirrar upp i taket och funderar på alla möjliga saker. De dåliga dagarna. För de finns.
Ibland vore det så himla skönt att få ur sig det på nåt sätt. Men jag vill inte göra det här. Själv gillar jag bloggar som är lite roliga och där man använder ett kul språk (därmed inte sagt att jag själv tycker min blogg är särskilt rolig, men ändå). Fast jag vill inte verka helt oseriös för det. En anledning är förstås också att det är så många som jag inte känner till som läser, ni som aldrig kommenterar. Det är ju lite scary faktiskt.
Men äsch. Det är ju bara en blogg. Där jag då och då plitar ner små fragment ur min vardag. Ingen av er, oavsett om ni känner mig på riktigt eller inte, kan veta hur jag är, känner eller gör alla andra timmar på dygnet. Det kan ju ingen. Knappt jag själv.
Gah.
Man sitter/står/ligger i konstiga positioner och försöker räkna till 20-30 sekunder samtidigt som man inte vet vart man ska titta eftersom det finns en massa muskliga killar överallt så det blir att man stirrar ner i golvet som ett miffo.
Återigen är det alltså "man" som är jag.
Roliga djur.
Kanske är det lite överskattat men det är ju ändå så coolt. Förmodligen skulle jag bara skratta hela tiden. Precis som alla andra barn på Kolmården. Men de här vill jag verkligen se:





Surikater, maraboustork (som chokladen haha), strimmig gnu, dvärgsilverapa och så sötingen Enzo såklart.
Husquarna.
Jag slutade jobba klockan tre och klockan fyra var jag full eftersom kompis A (a.k.a zany) hade vin med sig på bussen. Fan, vad kul jag hade. Det roliga började redan när jag fick mitt band fastsatt runt handleden. När killen skulle nypa ihop bandet skrek jag: "Aaj!". Varför vet jag inte. Det gjorde ju inte ett dugg ont, killen tryckte ju bara ihop bandet. Men han blev lite förskräck minsann. Det var roligt. Och ungefär där satte vi ribban för kvällen...
Nädå. Det blev bättre.
Weeping Willows först ut. Kompis A hävdar att vi stod längst fram. Jag kommer varken bekräfta eller förneka det påståendet. Jävligt bra var det i alla fall. Och fint. Efteråt satte vi oss i öltält där det spelades skitbra elektronisk musik hela kvällen och spanande på bekanta och obekanta människor. Efter en stund gick vi och dansade lite till Koop. Vilket grymt band! Tromboner, xylofoner och kontrabas, det var coolt.
Öltält igen.
Efter en stund är vi några stycken vid vårt bord som småpratar och har det trevligt. En av dem ser dock väldigt bekant ut. Tjuvlyssnar lite och hör att han pratar dalmål. Vad konstigt. Fast sen mindes jag. Jag har pratat med honom ute på krogen en gång. Vad vi pratade om minns jag inte. Förmodligen var det bara för att få höra när han pratade dalmål. Vid rätt tillfälle(?) började jag hinta detta för honom och då säger han: "Ja, jag tyckte jag kände igen dig också. De där bruna ögonen kommer man ihåg". Då var det ju typ kört. Oavsett om det är ljug eller inte. Eller så är det så att jag har en "thing" för dalmasar. I koftor. Som har skägg. Med blå ögon. Och som, helt klart och tydligt, har bra musiksmak. Eller jag vet inte.
Hursomhelst.
Sen kollade vi på Laakso och de var helt jättebra tills jag fick ont i öronen och var tvungen att gå ut. Hörde i alla fall High Drama och Italy vs. Helsinki.
Mera öltält tillsammans med bordsällskapet efter det.
Ridå.
Fint vääder.
Ibland är det roligt nästan jämt. Och solen skiner.
Klockan var ställd på 05:20 och jag borde egentligen vara trött och lite sur för att jag lät bli att följa med på after work och utgång igår, men det gör inget för solen skiner och jag ska se Weeping Willows i eftermiddag och dricka alkohol tillsammans med vänner på gräs i en park. Kollegan trodde jag gått och blivit kär. "Vad är det med dig, du är ju helt glad. Varför?" "Nää äreudumelle, det är fint väder ju. Liksom.", sa jag.
Hm.
Men jag tror han är lite gay.
Victory.
Jag är oftast den snällaste jag vet, är trevlig och har stort tålamod. Utåt sett och till en viss gräns. Inombords kan det ibland koka i mig beroende på trötthetsgrad. Av småsaker. Ganska löjligt egentligen, men sån är jag.
Som alldeles nyss i kön till kafeterian. Det kan ju varit så att jag också var hungrig och därför lite extra stingslig uppe på det faktum att jag var trött. Ingen bra kombo. Det var ganska lång kö i kafeterian och bakom mig står en kvinna som fullkomligt står och stampar mig på hälarna, flåsar mig i nacken och trycker sin barm mot min bröstrygg. Eller snarare ländrygg eftersom hennes gigantiska boobs hade fullt upp med att försöka trotsa tyngdlagen. Hack i häl var hon i alla fall och jag försökte röra mig framåt med myrsteg för att undkomma flåsandet men nä, hon följde efter. Och längre fram kunde jag inte gå för då skulle mina boobs (som visserligen inte är särskilt gigantiska) slå i den framför mig. Så då går det inte längre utan jag är tvungen att säga: "Det går inte fortare för att du står på mig."
Tydligen fattade hon vad jag menade och det var ju tur det, för att hon måste känt att jag vände mig om, att det liksom hände nåt, eftersom hon stått och tryckt bakom.
Ha! Där fick du.
Det jag ångrar är att jag inte sa det med onda ögat utan med ett leende. Fan. Jag måste skärpa mig till nästa gång.
Vardagsreflektion som återigen innehåller frågan: Vad är det för fel på människor?
LW.
Det blir nog en bra höst tror jag. Även om den känns väldigt långt borta just nu.
Men gah.
Om jag var din hemmafru.
Aj.
Särskilt sista stycket. Särskilt eftersom jag känner mig helt störd just nu. Någon borde slå mig med något hårt i huvudet för igår råkade jag bläddra igenom ett reklamblad från Guldfynd och det ledde till att jag inatt drömde om mitt eget bröllop (givetvis var brudgummens ansikte blurrigt, fan). Vaknade med någon slags känsla av uppgivenhet och "det där kommer jag aldrig få vara med om ändå" o.s.v.
Och så läser jag Silverfirrens text till morgonkaffet. Som en kicksspark i magen, som sagt. Till en början. Nu är det snarare som en spark i baken. Ja, i baken. Jag duger som jag är. Det kommer gå bra för mig också. Tålamod Ida, tålamod. Tills dess går det alldeles utmärkt att drömma.
Åh, inte nu igen..
Hello sunshine.
Jag har fått en för tidig födelsedagspresent av mina föräldrar. Nämligen möbler till min balkong. Och plattor att ha på betonggolvet. Ikväll ska det monteras och imorgon ska jag köpa ett olivträd. Sedan ska jag bjuda in alla på kvällshäng på min balkong.
En grej som dock är lite skrämmande är att mamma och pappa försökte gifta bort mig med möbelhandlarens son. Det kom fram att mina möbler skulle till Jönköping och där bodde visst deras son på 33 år som tydligen var, och nu citerar jag, "jättesnäll". Såg direkt att mammas ögon lös upp och hennes följdfråga blev: "Jaha, så han bor i stan alltså?" Jahapp, så fick jag reda på vad han hette och vilken gata han bodde på och vips hade mamma gett ut min adress också, bara sådär. Vafan!
Min blivande svärfar frågade sedan om jag var rädd för att åka motorcykel för det gjorde tydligen sonen rätt mycket. Och blivande svärmor noterade, visserligen var det lite gulligt, men ändå, och nu citerar jag igen "ja, man ser ju direkt att det skulle bli söta barn i alla fall."
Men jag är ändå upprörd, så här får det ju inte gå till. Bortgifte är ju olagligt!
Får man sova snart?
Håller också på att läsa in mig lite på Popadelica som jag ska på nästa helg. Jag tror det kommer bli grymt. Lite småknepigt att Weeping Willows spelar redan halv fem. Fast det är lite bra också. Då har man inte hunnit med så många besök i öltältet ännu och man slipper förhoppningsvis bli alltför sentimental av låtarna och förbanna det faktum att ingen står bakom och håller om en.
Och Shout Out Louds kommer bli bra. Lyssna här får ni se.
Och jag är nyfiken på Family Romance vars sångare tidigare sjöng i Bad Cash Quartet vilka jag gillade mycket under en period i gymnasiet vilket ledde till en spelning Gislaved och en efterfest på ett öde spökhotell i Anderstorp, men det är en helt annan historia. Och egentligen är den där sångaren rätt dräggig, men han sjunger helt okej.
Bra musik, fina människor, öltält. Hoppas det blir fint väder också, då tror jag att det kan bli hur bra som helst. Yes.