Namnsdag.

Lite roligt är det allt. Idag för ett år sedan tänkte jag inte gratulera Jonas på namnsdagen eftersom min enda referens till det namnet var min elaka barndomskompis. Nu är läget lite annorlunda. Det finns en MYCKET bättre människa jag tänker på nu när jag hör namnet Jonas. Ni kan aldrig gissa vem, va? Som namnsdagspresent ska han i alla fall få biljetter till HV-matchen på måndag kväll. Fy fan vad grym jag är! Bästa flickvännen! Heja HV!

I love hjortron.

Jag tycker så mycket om lediga dagar tillsammans med mannen! Vi jobbar båda i helgen (lägger man sina scheman tillsammans är man ju som nästan gifta med varandra) så vi var alltså båda lediga igår. Prata flera timmar om lägenheten och om hur bra allting kommer bli sen, hur fint och mysigt vi ska ha. Sen åker vi och provsitter (läs: provhånglar. det var alltså bara vi i hela affären - lovar) soffor och bestämmer oss för en som är megastor! Och snygg (zany, det blir nog att vi köper en av din pappa och inte på det där andra stället). Lunch i solen. Barnvakt ett par timmar åt mannens brorsbarn och jag kan inte hjälpa det men det känns som nåt särskilt i magen att se mannen ihop med sina syskonbarn. Börjar tänka långt in i framtiden men hejdar mig väldigt snabbt. Nåja. Efter det blev det våfflor med hjortronsylt och det var så inuttabahelvete gott.

Iiih, jag längtar till tidig måndag morgon då mannen går av sitt nattskift och kommer hem till mig för då har vi ledig dag ihop igen. Yeah!

Påsk och sånt.

Nämen hej! Det var längesen... Hur har påsken varit då? Jo, tack bara bra.

Har hängt med mannen hela helgen och det var bara roligt. En roadtrip till Strängnäs där vi gick på 25-årsfest. Kul, kul! Laddade i bilen med påskgodis och R.E.M. på högsta volym. Till hotellet för lite mer uppladdning och sedan en jättetrevlig fest med en del bekantingar faktiskt. Tack J! Roadtrip tillbaka dagen efter som inte riktigt var lika munter, jag sov hela vägen. Stackars mannen som fick köra hela vägen.

 På väg uppåt landet körandes på den finaste E4:sträckan i landet.

Tillbaka till verkligheten nu kan man säga. Jobb, förkylning, lägenhetsstress, snö och minusgrader. Jävla skit. Men det kommer bli bättre snart. Jag tror faktiskt det kommer bli skitbra alltihopa. Jag har en tokbra familj som ställer upp och hjälper med praktiska saker när jag själv inte riktigt hinner med (morsan är grym på att tapetsera!), bästa vännerna som hejar på och bara är sådär mysiga med våfflor och grejer och förstås den allra finaste mannen som är världens bästa på alla tänkbara vis.

Glad påsk.

I helgen åker jag och mannen till Strängnäs för att gå på 25-årsfest. Älskar sådana utflykter! Dessutom ska det bli skoj att träffa kompisen J förstås, hon som fyller år, en av de bästa kompisarna från pluggtiden i Örebro.

Ha det så bra gott folk!

image617

Uscha.

Alltså, jag är inte morbid på något sätt eller så. Och jag tycker såklart att det är väldigt, väldigt ledsamt det som hänt i Arboga. Men just eftersom det är så hemskt och oförståeligt så vill man ju försöka förstå hur en sån hemsk sak kan hända. Så under dagen har jag lite fram och tillbaka följt tråden på Flashback-forumet (tror ingen närmare förklaring behövs) och jag kan ju säga som såhär: Garanterat så läser Aftonbladet och Expressen också på Flashback. Fy tusan vad folk gräver efter en massa uppgifter där. Snabba är dom också. Antingen var det någons granne eller så är det någon som gick i samma gymnasieklass som någon misstänkt. Och allt det som grävs fram där står bara några minuter senare på tidningornas hemsidor. Ett exempel är den nu misstänkta tyskans facebook, den var folk redan inne och kollade på imorse.

Såklart ska man ta allt på Flashback med en nypa salt, men man får ändå reda på en hel del. När folk på fikarasten på jobbet ojade sig över hur hemskt det var och "jaa, det finns många konstiga människor därute" och "jaa, man ska ju passa sig vilken kille man blir ihop med" och "det var nog utlänningar" och "det var nog en såndär maffiafamilj" ville jag berätta om det jag läst på nätet och att det faktiskt inte alls verkar vara så. Stackars, stackars mamman som ligger på sjukhus. Vilket helvete hon har framför sig.

Mellokväll.

Och vad trevligt det var igår då. Vilken stämning det blev när festivalen började. God mat (chilispaghetti & scampi), gott vin och smarriga drinkar. Och det gjorde inget att Christer Sjögren inte kom sist för jag vann pengar ändå eftersom jag hade spelat på Perelli och Sanna som topp två. Gav i och för sig inte så mycket, men ändå, jag vann ju.



Och! Så här snygg var mannen igår. Jag kunde nästan inte slita mig med blicken. Tur att vi satt mitt emot varandra. Någon uthängning blir det inte, men jag kan berätta att hans ögon är jättejätteblå, precis som skjortan, så det var mest därför.


Idag: bakis hela dagen. Och så promenad i solsken och lite libanesisk mat. Härligt!

Yeah.

Hihi. Igår var vi och tittade på en lägenhet. Imorgon ska jag ringa och säga att vi vill ha den. En trea som är skiiitstor, typ 50 meter till Vätterstranden och HÖR OCH HÄPNA: huset mitt emot zany! Hahaha, det är så roligt...

Jag ska bli sambo. Jag ska bli sambo. Jag ska bli sambo. Har ni hört på maken? Och med världens bästa man till på köpet. Fy tusan vad härligt. Så det kan bli. För ett par år sedan då jag pluggade i Örebro och levde jätteroligt singelliv med mina andra singelkompisar fanns tanken om att tänk ifall jag måste leva detta singelliv hela livet. Uscha, vad tråkigt.

Men åh vad roligt allt är nu då!

Lördag.

Vi är mååånga som har bokat en massa bord på ett uteställe ikväll så det blir fest och Melodifestival på storbild. För att göra det hela lite mer spännande har jag spelat pengar på att Christer Sjögren kommer sist. Jag tror jag har en chans. Så folk, rösta inte på Christer Sjögren ikväll vad ni än gör. Och så spelade jag på att Rongedal ska vinna, egentligen tror jag att Charlotte-Restylane-Perelli (visst har hon mer plut nuförtiden? tänk anka) vinner hela balunsen, men jag gillar faktiskt Rongedal-låten.

Snark.

Blogga? Men jag hinner inte! Det är jobb, familjemiddag, utflykt, fika, titta på lägenheter, promenera, sova länge och göra allt det där andra. Se, jag hinner inte. Och när jag väl hinner så orkar jag inte. Som nu.

Hälg.

Oj! Redan tisdag nu. Vart tog de senaste dagarna vägen?

Subfebriliteten utvecklade sig till en förkylning så hela helgen har jag och mannen tävlat om vem det är mest synd om, han med sin höghöjdshosta efter en vecka i Alperna eller jag med min förkylning. Jag tycker fortfarande det är mest synd om mig.


Så. Tomas Andersson Wij i lördags då. Min julklapp till mannen. Det var mycket uppskattat. Det var verkligen, verkligen bra. Det var ju tredje gången det här året som jag såg TAW och ett par har ifrågasatt varför. "Meh, honom har du ju sett redan?" Ja, men det är aldrig samma sak. Särskilt som  nu då han hade ett helt band med sig, förut har han varit ensam. Men det var alltså grymt bra. Som vanligt är hans mellansnack oslagbart.


I söndags kalas för pappa och brorsan och nu har mannen träffat allihopa, inklusive farfar. Bio på kvällen. Vi såg No country for old men. Vilken jäkla brutal film! Jag hoppade till flera gånger. Men den var bra. Lite konstigt slut, men det är ju en film av bröderna Coen.



FF.




Bra, bra. Mycket bra. Den tar en väldig fart mitt i låten. Jag gillar Foo Fighters. De är lagom hårda för mig. Det har funderats på om man kanske skulle åka till Stockholm 14 juni och gå på
Where the action is. Vi får väl se.

Subfebril.

Alternativ rubik: Det är mest synd om mig.

Jävla as. Vaknade med ont i halsen igår och kände mig frusen hela dagen igår. Knaprade i mig ett par Alvedon och gick på after work-fika med tjejerna. Igår kväll kom subfebriliteten tillbaka. Subfebril är man om man ligger strax under gränsen för feber, typ runt 37,3 - 37,5°C. Där låg jag antagligen hela dagen igår och inatt. Idag har jag bara ont i huvudet och känner mig som liksom snuvig fast jag inte är det eftersom skiten ALLTID hamnar i mina bihålor. Varför är det så? Så jag går bara runt och har ont i huvudet och pratar nasalt. Det kan i och för sig i vissa lägen vara bättre än att snora som fan och hosta, det är ju lite äckligt. Men det är irriterande ändå.

Jag tänker ICKE låta detta förstöra min kväll och absolut ICKE imorgon då det är kalas i hembyn för brorsan och pappa som fyllt år i veckan, för då kommer också väldens bästa bebis och honom får man inte träffa om man är förkyld så därför kommer jag vara frisk imorgon. Så det så!

TAW imorgon.

Åh! Imorgon kommer mannen hem från Alperna. Jag har nästan lite pirr i magen, det ska bli så roligt att träffa honom igen. Jag har faktiskt längtat himla mycket. Har egentligen inte hört så mycket ifrån honom, bara nåt litet sms då och då. I förrgår skickade jag ett meddelande och frågade vad de gjorde, om de åkte mycket och hur vädret var. Som svar fick jag bara ord om hur mycket han saknade mig. Så jag fick inget svar på mina frågor. Men det gjorde ju såklart ingenting.

Han landar vid middagstid. Vid kvällstid ska vi till Jönköpings teater och kolla på Tomas Andersson Wij. Det blir tredje gången på ett år för mig.





Nu ska jag dricka lite rödvin och koppla aaaav...

Iiih.

OOOHH, AAAHH! Zany! Vi måste på Popadelica i år också! Boka in tredje maj för tusan!


Vit som ett lakan.

Min chef har kommit tillbaka idag efter att ha varit i Sydamerika i tre veckor.

Ikväll är det jag som går till solariet.

En undran.

Jag undrar, borde det inte ligga i en panchis intresse som är ostadig att INTE resa sig upp före bussen stannat?
Då går det ju som det gick. Collumfraktur, hej hej. Tur att sista hållplatsen var sjukhuset.

Söndag.



Fortfarande världens sötaste. Det räddade nog den här tråkiga söndagen. Fast en ganska skön sådan ändå. Vasaloppet med blåbärssoppa, promenad upp till brorsan där bebisen befann sig, promenad hem, köpte kinamat på vägen hem som lyckligtvis höll sig varm hela vägen, kaffe och lite mera av Luftslottet som sprängdes. Och nu blir det den igen, halva natten om jag får välja.

Libanon, var ligger det?

Nu är mannen i Frankrike och åker skidor och jag är lite förvånad över hur mycket jag faktiskt saknar honom. Efter bara 24 timmar. Vilket larv! Bara för att man inte KAN träffas så är det jobbigare tydligen. Sånt måste jag ju sluta upp med. Lägg av med det, Ida. Tänk på att du varit ensam förr. Rättare sagt i runda slängor en sisådär fem, sex år. Det ska nog gå bra en liten vecka till.

Melodifestival och libanesisk mat med tjejerna ikväll. Så gott! Fast mynta är verkligen inte min grej, tycker fortfarande det bara smakar tandkräm trots att det var i en persiljesallad med tomat. Är man tvungen att ha mynta i det? Tydligen. Några av tjejerna skulle fortsätta ut men jag kände inte ett dugg för det. Det får räcka med afterworken som blev igår. Istället sitter jag här med en skön ansiktsmask och ska snart hugga in i Luftslottet som sprängdes. Bra lördag.