Trött-onsdag.

Det här med olika val man ska göra kan ibland vara svårt. Fast ibland är det inte alls svårt faktiskt. Man har egentligen bara ett alternativ fast man kan lura sig till att man har flera.

Ikväll är mina val angående min tvättkorg i garderoben och det faktum att tvättstugan är ledig:
1. Tvätta?
2. Köpa nya underkläder?
3. Vända ut och in på redan använda trosor?

Det måste bli alternativ 1 - Tvätta.

Se, så enkelt. Men det är fanimej astråkigt ändå.




(alternativ 2 var det rätta för ett par dagar sedan)

1408.

Joo, men just det. Jag och zany var ju på bio i fredags. 1408.
Haha, fan vad rädd hon var zany... Jag däremot, är ju tuff. Det är ju inte det som händer i filmen som är skrämmande, nej nej då, det är ju att det är så hög volym på bion. Inte så konstigt att man hoppar två meter i biostolen så fort det händer nåt i filmen. Men den gången jag hoppade till och lyfte armarna för att liksom skydda mig på något sätt, det kan jag inte riktigt förklara. Men jäkligt bra film var det i alla fall. Skräckis blir ju lätt lite fånigt, men den här hade en riktigt bra story, samtidigt som det inte blev allt för komplicerat heller. Och John Cusak gjorde en riktigt bra rollprestation. Den var cool helt enkel.



Dagen efter.

Naj. Man ska inte blogga på fyllan. Bylleflogg, no no. Men det där med Boråsarn var faktiskt skumt på riktigt. Läkaren var nog bara trevlig efter några öl innanför västen.

Men det var faktisk kul igår. Och är det normalt att en kvinna som jag kan dricka allt det där som jag drack (vågar inte skriva hur mycket det var eftersom jag misstänker att min kära mor läser här) och må helt bra hela tiden?

Tydligen.

...

Ha ha ha.
Det var roligt idag. Ute alltså. Och klockan är ju bara två fast den är tre. Knasigt.
Nåt mer som var knasigt var att jag att jag sa till mannen innan jag gick ut att jag skulle supa, ragga och slåss ikväll, fast kanske inte ragga så mycket då. Och det var okej tyckte han. Ha det så kul, sa han.

Och det hade jag.

Dels var den
den där läkaren som stötte på mig. Igen. Tror jag. Men allvarligt, det måste han göra. För på jobbet säger han knappt hej, men ute så så ba: "Helloo pretty lady.." eller nåt. Sen hade vi Boråsarn. Som efter stängning stod utanför och sa: "Meeen, varför blev det aldrig vi? Vi hade ju kunnat vara det perfekta paret nu, och så går du och skaffar en annan kille. Va?"

Well, what can I say? Min pojkvän har gjort ett kap...

Irri på en fredag, inte bra.

Jag tycker faktiskt det är jäkligt märkligt. Jag har på universitetet läst sekretesslagarna inom hälso- och sjukvården och det är faktiskt himla noga med allt sånt. I alla fall dokumentmässigt som ju är det jag sysslar med. Sen vet jag att det brister ibland. Personal, och även patienter, kanske pratar lite för högt ibland om vissa grejer och så vidare. Men det är ju den mänskliga faktorn och allt det där. Men när man kommer till apoteket och ska hämta mediciner, då är plötsligt alla sekretesslagar som bortblåsta. Varför får det vara så?

Som idag när jag skulle hämta ut lite grejs på recept på det pyttelilla sjukhusapoteket. Visserligen är väl byggnationen från 70-talet känns det som, det hade varit dags att bygga om där för längesen, men ändå. Dessutom är det på många apotek som det går till likadant. För precis där jag står och blir expedierad med mina recept kommer folk och tar sina nummerlappar. Man går alltså fram till mitt bås för att ta en nummerlapp i princip. Nu var det inget tokpinsamt jag skulle hämta ut, men tänk om det varit psykmediciner eller något annat lite känsligt. Dessutom är väntutrymmet max tre meter från de där båsen så även om jag inte hade fått nummerlappbåset just så är det jättedumt. Kul när alla som väntar sitter och lyssnar på när apotekspersonalen beskriver hur, var och när du ska ta ditt läkemedel...

Nu är det ju så att min vän zany jobbat på apotek och säkert har en förklaring till detta. Eller inte. Jag ska diskutera saken med henne ikväll. Jag fattar det verkligen inte i alla fall.

Sen är det ju det ständiga irritationsmomentet att man har kanske två nummelappar framför sig i kön, men ändå får man stå och vänta i 25 minuter. Fast det är ju en helt annan grej och jag försöker verkligen att inte hetsa upp mig för zany har berättat för mig att man som apotekspersonal faktiskt har en massa andra viktiga arbetsuppgifter som apotekare mer än att bara ta kunder som står och stampar. Men jag kan inte hjälpa det.

Det är i alla fall något som inte stämmer.

Hoho?

Men?! Vad tråkiga ni är! Vad tycker ni egentligen om min nya design här på bloggen då? Alldeles knäpptyst är det...

Okej, design är väl kanske att ta i. Jag har ändrat en färg och bytt bild. Men ändå.

Själv tycker jag det är skitsnyggt.


Godmorgon liksom.

Det är ju ganska lustigt att man klockan 05:35 på morgonen finner sig själv sittandes på en buss och gunga i takt till kents låt LSD, någon? Jag brukar knappt kunna röra mig vid den tiden på dygnet. Men det svänger ju som tusan där mitt i låten när den liksom kommer igång. Jag kan redan känna gåshuden ifall de spelar den på konserten.

Ingen på vägarna, bara döda grävlingar. Yeah!

Jobbar ju bara en massa sickon på SF.

Jag tog en promenad runt sjön i lördags (ej Vättern) och tog lite bilder. Förmodligen lite halvtrist, men jag har inget annat att skriva om. Kommer förmodligen inte ha det imorgon heller eftersom jag och två kompisar tänkte gå på Michael Moores film Sicko, men den har redan slutat gå. Efter bara tre veckor. Vafan är det?

Whyyy, oh whyy?

Nej, men allvarligt talat. Det är ju jättedumt.

  

Grr.

Faan vad det stör mig när arbetskamrater slarvar på jobbet. Eller inte vet. Inte kan. För det borde de kunna.
Det heter inte att patienten är X-rökare utan man skriver ex-rökare och det heter inte att patienten är lessen utan ledsen.

Ordning unt reda för tusan.

Måndag redan?

Va? Är helgen redan slut? Och vad har jag gjort?

Ing-en-ting.

Jo, men det har jag väl kanske. Att tillbringa helgen i soffan tillsammans med mannen, lite rödvin, popcorn och film, det är minsann inte att göra ingenting det.

Just nu känns det sådär jättebra igen. Hoppas bara inte att jag blir schizofren igen och hamnar i en svacka.
För det vill jag inte.





Verkligen höst.

Hemma! Och det var skitfint väder. Löven var fina och allt det där...


Bara det inte regnar.

Idag ska jag promenera hem från jobbet. Jag skriver det här så att jag inte ska glömma bort det. Eller får för mig att ta bussen ändå eftersom man faktiskt kommer hem snabbare då. Men jag har ju ingen tid att passa så varför ska jag göra det egentligen.

Ja. Så jag ska gå hem idag.

...

Efter att ha läst Katarina Wennstams böcker och otaliga gånger blivit irriterad över vad man läst i tidningen om hur domar utfallit, eller snarare inte utfallit, är jag glad över att Stureplanskillarna fick en fällande dom och att lagarna kring detta går mot en del ändringar. Eller synen på den rättare sagt.

Det är slut med att begreppet dumkåt får användas på killar som våldtar, just för att det liksom inte gick att få stopp på dom. Ja, tjejen har helt klart blivit våldtagen. Det kan domstolarna hur lätt som helst konstatera. Men den lilla killen var så mitt uppe i alltihopa så han fattade inte det själv. Stackarn. Dessutom var det ju hon som följde med hem. Eller som när det gäller hårdhänt sex med en tjej. Helt plötsligt skulle killen sakna förmågan att bedöma om tjejen är skadad eller har ont eller ens är med på det. Är det så att någon mot förmodan inte vet om det så borde han spärras in för dumhet om inte annat.

Nu finns det inga ursäkter längre. Ett nej är ett nej. Ger man sig in i leken behöver man inte leken tåla.

Grr.

Ja, alltså det är ju jättebra att vi får en tvättstuga i vårat hus och slipper springa in till huset brevids källare när man ska tvätta. Men var de tvungna att bygga den precis under just MIN lägenhet!?

Gubbar som börjar borra klockan 8 på morgonen när jag är ledig är verkligen inte min grej.

Fan.

Crazy frogs bros.

Sen undrar jag också vad det är som gör att jag känner sådan sympati för barn som är lite som han i bakgrunden. Det är något över honom som gör att man blir rädd för att han är mobbad, att man är elak mot honom i skolan. Det är nåt med de långa armarna och glasögonen. Fan, jag får moderskänslor tror jag. Men han är ju väldigt rolig faktiskt.

http://www.youtube.com/watch?v=BgoOihBb78w

Idag.

Fyra saker har fascinerat mig idag:

1. Mjölkstuvade makaroner med vitpeppar och persilja. Persilja är rikt på C-vitamin och järn som känns som en bra grej i dessa tider. Dessutom är det så inutahelvete gott.

2.
Zanys platta teve. Vi kollade på lite gamla Seinfeld-avsnitt. Vi snackar avsnitt som är från ungefär 1994. Det såg ut som att det var inspelat igår. I HD-teknik. Fantastiskt. Jag vill ha en. Tror ni hon märker om teven är borta om jag tar den under armen nästa gång jag är där? 

3. Urax's ansiktsbehåring. Mycket imponerande. Lite Cast Away över det hela. Fast på många sätt ändå inte.

4. Hur fantastiskt skönt det är att sitta fyra tjejer, som egentligen inte känner varandra sådär jättebra men ändå bryr sig om varandra och hur man har det och hur man mår, i en soffa på en söndagkväll och bara prata om saker och ting. Det gjorde i alla fall att jag blev på lite bättre humör efter den här veckan då jag haft en liten svacka av något slag.

Trött.

Jag känner mig liksom som stressad. Fast jag är inte det egentligen. Tycker jag alltså. Men det känns stressat i huvudet och i kroppen ibland. Jag har t ex fortfarande huvudvärk efter min, som alltid, störda förkylning där skiten sätter sig i bihålorna och värker. Och samtidigt som jag tycker att jag inte har så mycket att oroa mig för just nu kan jag inte hjälpa att det maler i huvudet. Av vad vet jag egentligen inte. Det bara gör det. Jag är trött helt enkelt. I huvudet. (jo, egentligen vet jag väl vad det är som maler men jag orkar inte tänka på det. ehh, eller nåt...)

Det tar emot att gnälla över att man är trött när zany frågar om festligheterna ikväll och säger: Mään, jag klarar mig ju inte utan deeej... Men det som är så bra med zany är att hon förstår. Tror jag i alla fall. Det verkar så. Hon är ju blond så man vet ju aldrig. Men jag börjar faktiskt jobba klockan sju imorgon så hon borde ju förstå på riktigt tycker man.

Höstdeppig - ett ganska vanligt och vedertaget begrepp. Men det är ändå röva att det nu ska kännas som man har PMS ända fram till jul.


Tillbaka till samtiden.

Jag var liksom som nästan lite nervös tidigare idag. Tänk om postgubbarna segat extra mycket och jag inte alls skulle få skivan idag? Hur kommer det att låta? Tänk om jag inte gillar det, vad gör jag då?

Det enda jag har att säga nu efter tre genomlyssningar är: Allting är precis som det ska!

Jag varnar och ber mina kamrater om ursäkt redan nu för över hur upphetsad jag kommer vara 24 november.



Aoum!

Åh! Igår kväll skickades kents nya skiva till min brevlåda och vi fick pepparkakor till fikat på jobbet idag. Fattar ni? Pepparkakor! Så jäkla gott. Detta innebär att min allt-eller-inget-ådra har vaknat till liv och jag måste köpa mig en låda med pepparkakor att leva på nu hela helgen.

Sweet.

En dagens tack.

Men varför ÄR det så roligt varje gång. Det har varit det i flera år nu...


VECKANS MATSEDEL:


Måndag:
Middag: Bantad utter med grillade grankottar.
Alternativ: Trampad Gaselltunga i safarikåda.
Kväll: Harpunderad Laxmjälte med varm komjölk.

Tisdag:
Middag: Flamberad lungsoppa med tallrik.
Alternativ: Nyklippta Pandanaglar i gelé.
Kväll: Störtad Tibetansk tempelälg med råriven munk.

Onsdag:
Middag: Nosmosad betongbjörn i brylkräm.
Alternativ: Joels hunting surprise.
Kväll: Piskad valpung med bäverfett.

Torsdag:
Middag: Härjade lämlar i flock.
Alternativ: Sprängd pudel i tofflor.
Kväll: Dränkt tångräka i surkål.

Fredag:
Middag: Flådd skogsgorilla med lingon.
Alternativ: Rester.
Kväll: Skämd stäppmamba i träskor.

Lördag:
Middag: Russinfyllda Giraffknän med vidbränd snorkel.
Alternativ: Stuvade lärkfötter utan hälsena i ekonomiförpackning.
Kväll: Terroriserade Rallysniglar med prejad spagetti.

Söndag:
Middag: Stressad sömngångare med obducerad filmjölk.
Alternativ: Thailändsk Vasskänguru med syltade savannbär.
Kväll: Grävlingsmuskel med boxad potatis.



 


Fram å tillbaka.

Och nu ångrar jag att jag skrev sådär innan. Nu vill jag att det ska blir torsdag fort så vi kan ses igen.

Jag är störd.

Där ser man.

Nobelpriset i fysik går alltså i år till två gubbar i Tyskland för upptäckten av jättemagnetoresistans. Kungliga Vetenskapsakademin skriver i sitt pressmeddelande att upptäckten har revolutionerat tekniken att läsa information från hårddiskar.

Ja, det har ju verkligen underlättat just min vardag. Äntligen!


Men det var ju faktiskt tokmysigt.

Kärlekssemester var väl ändå lite och ta i. Jag vet ju faktiskt fortfarande inte vad jag håller på med. Han vet nog det. Och han tror nog att jag vet det också. Därför känns det lite jävligt just nu. Jag känner mig som världens falskaste och elakaste människa. Men när jag inte för fem öre är konsekvent med hur jag känner, hur ska jag då kunna veta själv? För just nu är jag jättekär ena sekunden, för att i andra sekunden tänka: jaha. är det såhär det ska bli nu?

Men AAH! Det är då FAN vad det är jobbigt när folk håller på och velar och babblar om en massa saker. Bestäm sig nån jäkla gång och klaga inte sen. Antingen vet man eller så vet man inte. Ska det vara så jävla svårt?

Det är det.

"Dä ä juh duh"

Det känns ju inte som att det är en jättenbra idé av Stefan Liv att hämta pizza på efterkrogenpizzerian vid halv tre en lördagsnatt. Pizzan hinner ju kallna innan han är därifrån. Tydligen.

De där Gooparna är inte att lita på.

Jag hade spelat på V75 idag. Har typ inte gjort det sedan jag jobbade extra i spel- och tobaksbutik i gymnasiet. Då hade jag grym koll på hästar och kuskar och kunde utan någon som helst osäkerhet snacka hästarnas form och taktik med gubbarna som var stammisar i butiken.

Men nu.

Det gick åt helvete och 100 kronor åkte i sjön efter ungefär tio minuter.

Jag har helt klart tappat greppet.

Somliga vet hur man gör.

På mitt vardagsrumsbord idag. *fniss*

Snark.

Jag somnade under Efterlyst, därför är jag pigg nu och kan blogga. Ifall någon undrade vad detta ryck kom ifrån.

På lördag ska jag dricka en så kallad Lennart. Eller två eller tre. En Lennart är vad det i den lilla drinkbroschyren på flygplanet ner till Cypern kallas om man blandar Xanté päronkonjak med Sprite och toppar med en citronskiva och en drinkpinne i plast. En Lennart. Så chartersvennigt. Ändå drack jag 2-3 stycken i det där planet. Det var hemskt gott. Nu måste jag komma på ett annat namn känner jag. Förslag?

Denna väntan.

Ni som varit lite tveksamma till kents nya singel av olika anledningar kan även lyssna på B-spåren på singeln. Låten Min Värld som finns där är hur bra som helst.
Men de e la röva att det ska dröja så till albumet kommer. To put it in a
zany kind of way.

Helgens aktiviteter.

Fredag imorgon, äntligen! Trots att det blev en kortvecka för mig pga sjukdom är jag redan trött på skiten. Har en späckad och nöjesfylld långhelg framför mig. Fy fan vad smutt. Imorgon blir det förmodligen bio med mannen som jag råkat göra förkyld (det var faktiskt han som ville komma hit tidigare i veckan och ta hand om mig, jag tjatade faktiskt inte alls. inte mycket i alla fall). Vinmiddag med brudarna på lördag. Det var längesen och det ska bli superskoj! På söndag kör jag och mannen till Göteborg för att se Tomas Andersson Wij på Storan. Vi ska ut och äta, dricka vin och bo på hotell. Värsta kärleksutflykten kan man kalla det om man vill. Haha. Gud så löjligt. Gå hand i hand på avenyn, titta på varandra och fnissa och hångla mitt på gatan. Nej, för tusan. Jag åker dit för TAW och hotellfrullen.



Nej, det gör jag såklart inte. Det ska bli mysigt på riktigt.

Myspys.

Jag är sjuk idag också. Officiellt alltså. Är hemma från jobbet i alla fall. Fick myror i brallan och var tvungen att gå en liten promenad i min mysiga stadsdel. Köpte lite té i en mysig butik, blommor i mysiga blomsteraffären och lite roliga prylar i en nyöppnad inredningsbutik. Mysigt, mysigt. Men det gav mig huvudvärk. Blir att stanna inne resten av dagen nu. Man vill ju vara pigg till helgen för då är det fest. Det var längesen!

Hej tinnitus.

Men kära lilla brandvarnaren. Jag gör bara lite pannkakor. Inget att gå bananas på eller bli upphetsad över. Tro mig.

Sweet.

Jag ska bara tala om att jag mår väldigt bra just nu. Förutom förkylningen då. Men det är ju sånt som man vet går över. Det finns ju annat. Sånt som man bär med sig hela tiden men som man ibland väljer att inte prata så mycket om. Sånt som påverkar livet i övrigt. Eller som det övriga i livet kan påverka. Därför är det så skönt att få det svart på vitt att allting är bra. Det var vad han sa i alla fall, doktorn. Min nya, duktiga doktor. Ja jäklar, jag var nästan lite nervös till och med. Trots att jag träffat honom på jobbet flera gånger. Men det här är ju i ett heeelt annat sammanhang. Kom till och med på efteråt att jag glömde säga några saker för jag var lite nervig. Tror inte det har hänt förut faktiskt. Tror också att min puls gick upp lite när han skulle mäta den, hoppas han inte märkte det i så fall. Han kanske märkte det på blodtrycket istället? Fan.
Näe, men allvarligt talat. Det är ju jävligt gött faktiskt. Allting.