Aatsschoo.
Nu vet jag varför jag varit så förbannat trött och osugen på att hitta på grejer senaste veckan. För nu har vääärldens förkylning brutit ut här. Fan, jag som drack upp ett paket med nyponsoppa på två dagar i veckan bara för att jag inte skulle bli sjuk nu i höst. Men som vanligt har jag ingen feber, är bara eländig hela jag. Så frågan är om jag ska gå till jobbet imorgon. Kanske, kanske inte. Förmodligen inte.
Eftersom jag var lite risig igår lät jag bli att pilla för mycket på brorsonen igår på brorsans 30-årskalas. Men det var trevligt ändå, som vanligt. Han fick en pensionsförsäkring och ett par dvd-filmer med Benny Hill. Det är kontraster det. Jag hade köpt en tröja på Brothers och syrran hjälpte till att rimma på kortet. Var rädd om denna ..... när du byter blöja. Haha, vad tråkiga vi är.
Nu ska jag fortsätta snora, äta glass (för det var det någon som sa att man ska göra när man är förkyld) och titta på Zodiac, The Bourne Identity och The Bourne Supremacy.
Hit å dit.
Men grr. Varför hamnar jag alltid i situationer som gör att jag har så svårt att bestämma mig om hur jag ska göra?
Som imorgon. Jag börjar tidigt imorgon och på fredag. Imorgon är det festligheter med jobbet och sedan utgång. Jag är egentligen jättetrött och tycker att jag jobbar mycket nu. Det är liksom inte roligt. Jag vill vara hemma. Men det är ju trevligt att dricka vin. Men det är inte så trevligt att sova få timmar och vara lite bakis på jobbet dagen efter. Det gick bra ett par gånger i somras men just nu orkar jag inte. Men så hörde mannen av sig ikväll och sa att han ska ut med sina arbetskamrater imorgon också. Och vafan, vi har inte setts på över en vecka nu. Och precis innan jag fick veta detta bestämde jag med zany att vi ska storhandla på Ica imorgon.
Nej! För fan.
Visa nu att du är vuxen och kan ta beslut. Du vill och behöver ta det lugnt. Stanna hemma. Åk och storhandla på sin höjd, men drick inget vin för du ska upp tidigt dagen efter. Det blir fler utgångar med jobbet och mannen träffar du ju i helgen.
Så. Nu bestämde jag mig. Igen.
Som imorgon. Jag börjar tidigt imorgon och på fredag. Imorgon är det festligheter med jobbet och sedan utgång. Jag är egentligen jättetrött och tycker att jag jobbar mycket nu. Det är liksom inte roligt. Jag vill vara hemma. Men det är ju trevligt att dricka vin. Men det är inte så trevligt att sova få timmar och vara lite bakis på jobbet dagen efter. Det gick bra ett par gånger i somras men just nu orkar jag inte. Men så hörde mannen av sig ikväll och sa att han ska ut med sina arbetskamrater imorgon också. Och vafan, vi har inte setts på över en vecka nu. Och precis innan jag fick veta detta bestämde jag med zany att vi ska storhandla på Ica imorgon.
Nej! För fan.
Visa nu att du är vuxen och kan ta beslut. Du vill och behöver ta det lugnt. Stanna hemma. Åk och storhandla på sin höjd, men drick inget vin för du ska upp tidigt dagen efter. Det blir fler utgångar med jobbet och mannen träffar du ju i helgen.
Så. Nu bestämde jag mig. Igen.
LW.
Den här recensionen läste jag på bussen imorse på väg till jobbet vetandes att skivan var på väg till min brevlåda lite senare under dagen. Blev lite oroad.
Nu har jag lyssnat igenom skivan ett par gånger.
Vilken jävla idiot på Metros skivrecensionssida. "Snälla, titta på en fånig komedi. Dra ett dåligt skämt. Ät en glass med extra strössel." Vafan. Människan fattar ju ingenting. Ingenting! Jag tycker så himla mycket om Lars Winnerbäck. Särskilt på hösten. Det är ju det som är grejen va.
Dessutom är skivan inte alls särskilt deprimerande eller melankolisk om man jämför med mycket annat. Visst, textmässigt så har hon en poäng, men det svänger som tusan väldigt ofta. De irländska tonerna är ju grymma. Om ett par månader spelar han ungefär 100 meter från där jag bor. Jag ska dit.
Nu har jag lyssnat igenom skivan ett par gånger.
Vilken jävla idiot på Metros skivrecensionssida. "Snälla, titta på en fånig komedi. Dra ett dåligt skämt. Ät en glass med extra strössel." Vafan. Människan fattar ju ingenting. Ingenting! Jag tycker så himla mycket om Lars Winnerbäck. Särskilt på hösten. Det är ju det som är grejen va.
Dessutom är skivan inte alls särskilt deprimerande eller melankolisk om man jämför med mycket annat. Visst, textmässigt så har hon en poäng, men det svänger som tusan väldigt ofta. De irländska tonerna är ju grymma. Om ett par månader spelar han ungefär 100 meter från där jag bor. Jag ska dit.
WOO!
Ja, kära nån. Jag har alltid funderat över exakt hur desperata de där programledarna är som leder de där otroligt irriterande lekprogrammen på tv. Både dag som natt. Efter att ha sett klippet med tjejens kaskadkräkning i direktsändning i väldigt många bloggar senaste dagarna så vet jag.
http://www.youtube.com/watch?v=m20TSyaEEHc
Det är mycket som är roligt med det där klippet. Dels är det tjejens agerande precis innan det händer. Hon börjar röra lite smått på sig för att eventuellt hinna springa ut ur bild innan det händer, men det gör hon inte. Sen är det den tävlandes icke-reaktion. Helt tyst är det. Fan, jag hade gapskrattat rakt ut tror jag. Inte heller någon reaktion från snubben efteråt heller. Han svarar fel på sin fråga och tackar för sig, hej. Och sen är det hennes reaktion precis när hon kommer tillbaka i rutan igen. WOOOOO! säger hon. Precis som att hon fick världens kick av att kaskadkräkas i teve.
http://www.youtube.com/watch?v=m20TSyaEEHc
Det är mycket som är roligt med det där klippet. Dels är det tjejens agerande precis innan det händer. Hon börjar röra lite smått på sig för att eventuellt hinna springa ut ur bild innan det händer, men det gör hon inte. Sen är det den tävlandes icke-reaktion. Helt tyst är det. Fan, jag hade gapskrattat rakt ut tror jag. Inte heller någon reaktion från snubben efteråt heller. Han svarar fel på sin fråga och tackar för sig, hej. Och sen är det hennes reaktion precis när hon kommer tillbaka i rutan igen. WOOOOO! säger hon. Precis som att hon fick världens kick av att kaskadkräkas i teve.
"Kent - är han någe bra eller?"
Jag vet egentligen inte vad jag hade för förväntningar på nya kent-låten. Det har ju visat sig på senare år åt vilket håll det barkar, så att säga. Låtar som exempelvis Blåjeans eller Kräm lär bara bli mer och mer sällsynta. Det är discobeats hit och syntslingor dit. Var är gitarrerna?
Förmodligen kommer Hagnesta Hill alltid vara min favoritskiva, är ganska säker på att den nya inte kommer bli någon ny favorit. Har visserligen också ett slags känslomässigt band till Hagnesta Hill, under en period på gymnasiet gick jag många och långa promenader i minusgrader med just Hagnesta Hill i lurarna. Hade så att säga en liten svacka där. Men ändå. Sen är det ju det här med texterna. Jo, jag kan förstå att en uppväxt i Eskilstuna på 80-talet kanske inte alltid var så roliga. Men ändå. Get over it.
Trots det kan jag inte låta bli att inte gilla kent. Och kommer förmodligen alltid att göra det. Jag kan förstå att de "gamla" kent-fansen har svårt med det nya soundet och det kanske lite mer kommersiella bandet kent. Men jag, som började lyssna på dem precis innan Vapen & Ammunition kom, kan kanske lyssna på och gilla båda dera. Tror jag. Jag gillar det i alla fall. Det är ju faktiskt inget fel på discobeats och syntslingor. Verkligen inte. Ser fram emot att höra hela albumet i alla fall. OCH! Konserten 24 november. Då får man förmodligen höra både Blåjeans och Ingenting.
Såg videon idag också. Lika skum som vanligt. Och what's up with the glasögon liksom? Men jag gillar mystiken på något sätt. Och så gillar jag djuren.
Förmodligen kommer Hagnesta Hill alltid vara min favoritskiva, är ganska säker på att den nya inte kommer bli någon ny favorit. Har visserligen också ett slags känslomässigt band till Hagnesta Hill, under en period på gymnasiet gick jag många och långa promenader i minusgrader med just Hagnesta Hill i lurarna. Hade så att säga en liten svacka där. Men ändå. Sen är det ju det här med texterna. Jo, jag kan förstå att en uppväxt i Eskilstuna på 80-talet kanske inte alltid var så roliga. Men ändå. Get over it.
Trots det kan jag inte låta bli att inte gilla kent. Och kommer förmodligen alltid att göra det. Jag kan förstå att de "gamla" kent-fansen har svårt med det nya soundet och det kanske lite mer kommersiella bandet kent. Men jag, som började lyssna på dem precis innan Vapen & Ammunition kom, kan kanske lyssna på och gilla båda dera. Tror jag. Jag gillar det i alla fall. Det är ju faktiskt inget fel på discobeats och syntslingor. Verkligen inte. Ser fram emot att höra hela albumet i alla fall. OCH! Konserten 24 november. Då får man förmodligen höra både Blåjeans och Ingenting.
Såg videon idag också. Lika skum som vanligt. Och what's up with the glasögon liksom? Men jag gillar mystiken på något sätt. Och så gillar jag djuren.
Hugo.
Ibland behövs det inte så mycket för att man ska tycka att en helg har varit bra. Dessutom är namnet färdigt, det blev Hugo till slut. Jäkla vad bra kompisar vi ska bli.
Mia och Klara.
Mia och Klara i SVT. Herregud vad roligt det är. Igår kväll kollade jag igenom alla avsnitten igen på hemsidan. Ja, det är grymt helt enkelt. Trashmorsan Tabita är nog lite av en favorit. "Ja han ligger här och dreglar så gött så. Ja, jag hann ju aldrig berätta att jag har barn vettö. Näe. De tycker det är så roligt. Jag tror det är bra för barna det däär. Träffa nytt folk, lite omväxling vettö. Robin! Gå in och titt på'n. Kalla'n för pappa så vaknar han nog."
Även nätverkteknikern Rolle är helt fantastisk. Och kolla vad likt det är Christofer Walken. Helt otroligt.
Kolla in de tre avsnitt som gått på SVT:s hemsida om ni inte sett det. SVT är ganska bra på det viset, att de visar så mycket på webben. Nästan så man blir lite sugen att börja betala tv-licensen igen...
Veckan.
Mina dagar denna veckan:
Jobba. Sova. Kolla på alla avsnitt av Weeds. Vänta på buss. Gå i regn. Frysa. Dricka te. Lyssna på Kents nya låt Ingenting. Sova. Jobba. Läsa Steig Larsson.
Det är ganska gött. Men känns lite osocialt. Fast egentligen gör det inget för jag verkar vara inne i en såndär trötthetsperiod där jag bara vill sova och inte göra så mycket.
För övrigt tycker jag att tv3:s dokumentär Sjukhuset är ganska bra förutom de där två lipisarna som jobbar på onkologen. I varje avsnitt putar de med underläppen och pratar om hur svårt och jobbigt allting är och hur ledsna de blir över patienterna, eller så gnäller de över att vara tvungen att ta hand om avdelningens kök, "det är inte så roligt" Nej, men sånt är livet. Okej, jag inser väl att det är lite vinklat, precis som att de alltid spelar stressande bakgrundsmusik när de visar nåt från akuten. Det är väl meningen att det ska verka vara svårt och jobbigt att jobba på onkologen, jag vet det, så egentligen är det tv3 jag är störd på. Så. Nu fick jag det sagt också.
Jobba. Sova. Kolla på alla avsnitt av Weeds. Vänta på buss. Gå i regn. Frysa. Dricka te. Lyssna på Kents nya låt Ingenting. Sova. Jobba. Läsa Steig Larsson.
Det är ganska gött. Men känns lite osocialt. Fast egentligen gör det inget för jag verkar vara inne i en såndär trötthetsperiod där jag bara vill sova och inte göra så mycket.
För övrigt tycker jag att tv3:s dokumentär Sjukhuset är ganska bra förutom de där två lipisarna som jobbar på onkologen. I varje avsnitt putar de med underläppen och pratar om hur svårt och jobbigt allting är och hur ledsna de blir över patienterna, eller så gnäller de över att vara tvungen att ta hand om avdelningens kök, "det är inte så roligt" Nej, men sånt är livet. Okej, jag inser väl att det är lite vinklat, precis som att de alltid spelar stressande bakgrundsmusik när de visar nåt från akuten. Det är väl meningen att det ska verka vara svårt och jobbigt att jobba på onkologen, jag vet det, så egentligen är det tv3 jag är störd på. Så. Nu fick jag det sagt också.
Puh..
Har ju tidigare berättat om min skepsism inför en viss typ av läkarbesök. Alltså, det är inte obehagligt eller särskilt läskigt egentligen. Det är bara så himla konstigt. Jag borde väl kanske vara lite mer professionell med tanke på var jag själv arbetar någonstans, men ändå. Det är ju konstigt. Två män och jag i ett litet rum, varsågoda och titta precis var ni vill och med vilka instrument ni vill. Det är ju konstigt.
Igår var det då dags för återbesök. Fick gå till världens bästa och trevligaste läkare och han hade med sig världens bästa och trevligaste nästan-läkare som var inne på sista terminen. Och det gick så himla bra. Mina cellförändringar långt däruppe nånstans är puts väck och ja, det är ju bra. Eller det är snarare jättebra. För livmoderhalscancer låter inget trevligt alls.
Igår var det då dags för återbesök. Fick gå till världens bästa och trevligaste läkare och han hade med sig världens bästa och trevligaste nästan-läkare som var inne på sista terminen. Och det gick så himla bra. Mina cellförändringar långt däruppe nånstans är puts väck och ja, det är ju bra. Eller det är snarare jättebra. För livmoderhalscancer låter inget trevligt alls.
Lördag.
Egentligen vill jag blogga en massa om hur kul det var ute igår och om en massa annat också. Men jag orkar inte. Jag tror att det blivit lite tråkigt att blogga. Det är inte så roligt längre. Det finns material men det känns inte som att jag vill ta tag i det.
Hur som helst så var det kul igår. Jag anslöt till festen vid halv elva eftersom jag jobbade, ändå drack jag ikapp de andra. Mycket rutinerat. Jönköping börjar efter redan ett år kännas lite litet ibland, men egentligen tror jag att jag gillar det. Det blev mycket prat med en massa olika människor igår, alla lite sådär halvbekanta av diverse olika anledningar. Det är trevligt med igenkänningar tycker jag nog. Om det inte är ett gammalt hångel förstås där det mesta gick på tok. Då känns stan återigen alldeles för liten. Fast man kan reda ut det mesta bara genom att prata. Så nu är det all good igen.
Hur som helst så var det kul igår. Jag anslöt till festen vid halv elva eftersom jag jobbade, ändå drack jag ikapp de andra. Mycket rutinerat. Jönköping börjar efter redan ett år kännas lite litet ibland, men egentligen tror jag att jag gillar det. Det blev mycket prat med en massa olika människor igår, alla lite sådär halvbekanta av diverse olika anledningar. Det är trevligt med igenkänningar tycker jag nog. Om det inte är ett gammalt hångel förstås där det mesta gick på tok. Då känns stan återigen alldeles för liten. Fast man kan reda ut det mesta bara genom att prata. Så nu är det all good igen.
Ida ida'.
Idag är det Ida-dagen. Det ni!
Ett par hundra fattigare. Igen.
Skön dag idag. Jobbade halvdag och åkte sen ner till stan för att fixa frisyren lite. Av det där stora foliepaketet på huvudet blev det helt okej till slut. Sedan kinamat tillsammans med arbetskamrat och kompisen H (hej hej H, du läser ju här ibland) i höstsolen. Och ja, det var väl det hela. Förutom att jag ser ut som ett retard på bilden, men det ser ni ju själva också.
Snark.
En hobby som jag har och som jag är väldigt bra på är att sova. Gick och lade mig i ganska normal tid igår kväll. Framåt morgonkvisten dök mannen upp, han hade jobbat nattskift. Sen sov vi halva dagen. Båda två. Precis som om jag också hade jobbat nattskift. Men icke. Ibland blir jag lite rädd för mig själv. Men jag är jävligt pigg just nu till exempel.
För övrigt är Mia och Klara på svt det bästa på teve just nu.
För övrigt är Mia och Klara på svt det bästa på teve just nu.
Kurt & Jag.
Funderar på att köpa ett par Kurt. Just bara för att de heter Kurt. Överväger om jag ska bege mig ut och prova Kurt. Hoppas jag inte möter någon från jobbet.
Cypern 2007.
Jag har ju inte berättat om semesterresan än. Ärligt talat finns det inte så mycket att berätta egentligen. Jag har haft semester helt enkelt. Och i mitt huvud innebär det att man inte behöver göra så mycket. Särskilt inte om det är närmare 40 grader.
Flyget åkte från Landvetter 06:45 och vid starten tog min kära mor min hand och utbrast: "Men lilla gumman, du är ju alldeles kallsvettig." Jo tack. Men efter någon drink med päronlikören Xanté och lite Sprite var jag lugn, avslappnad och lite full framåt 9-tiden. Dessutom satt jag vid nödutgången så jag kunde sträcka ut mig lite som jag ville. Så det gick bra kan man säga.
Dagarna som följde såg i princip likadana ut. Sola och bada massor eftersom det bara var där man blev lite avsvalkad, gå runt i flip-flops och bikini som om man aldrig gjort annat. Men det är underbart fint vatten på Cypern.
Som ni ser.
Här nedanför badade vi ofta eftersom det inte var någon sandstrand där utan man gick nerför en trappa till vattnet och hoppade direkt ner i det djupa. Det kändes som det inte alls var särskilt djupt eftersom man såg botten så bra, men egentligen var det ett tiotal meter ner.
På kvällarna drack vi drinkar från minibar-paketet som mamma hade beställt till oss på nerresan. En av kvällarna blev det bland annat klassikern Smirnoff och apelsinjuice, mmm. Jag kastades genast tillbaka till förra gången jag var på Cypern, studentresan 2002. Blev mycket Smirnoff den veckan vill jag minnas. Eller om det var kopian, ful-spriten Saranoff kanske? Nåja. Sen satt vi oftast en stund på balkongen och tittade på havet och småpratade lite. Det är skönt, för så fort man har ett hav framför sig att titta på behöver man inte säga så mycket. Man kan bara stirra rakt fram och ut om man vill. Så det gjorde vi. Och drack Smirnoff och åt chips.
Sen gick vi ut och käkade mat. Mycket god mat måste jag säga, t ex lamm och annat kolgrillat kött och sånt. Oftast med rödvin till. Jag tog nästan alltid halloumi eller hommus till förrätt. Så jädra gott. Köpte till och med halloumi med mig hem. Dock är det stor varning på den grekiska tzatzikin. Jag visste egentligen om det, men hade glömt att i den riktiga tzatzikin så har man mynta i. Det känns alltså som att man sitter och doppar sitt pitabröd i en skål med tandkräm. Not so nice. Efter maten blev det kaffe på balkongen där vi satt och lyssnade på showen som pågick på Blue Village-hotellet bredvid. På andra sidan hade vi en engelsk bar som spelade grym engelsk musik, så jag måste säga att jag trivdes där på balkongen om kvällarna.
Sandstranden. Utsikt från balkongen. Vi behövde alltså aldrig gå mer än ungefär 50-100 meter åt varje håll varje dag.
Jo, det var en bra semester totalt sett. Ganska okomplicerad, och precis vad både jag och mamma behövde. Vi pratade knappt med några andra under hela veckan, även om mamma försökte ta lite kontakt med ett par panchispar genom att prata om värmen eller nåt annat. Jag tror inte vi gick varandra på nerverna heller faktiskt. Vi är ju ganska lika på det viset, att man klarar sig själv och gärna gör saker på egen hand och så.
Flyget åkte från Landvetter 06:45 och vid starten tog min kära mor min hand och utbrast: "Men lilla gumman, du är ju alldeles kallsvettig." Jo tack. Men efter någon drink med päronlikören Xanté och lite Sprite var jag lugn, avslappnad och lite full framåt 9-tiden. Dessutom satt jag vid nödutgången så jag kunde sträcka ut mig lite som jag ville. Så det gick bra kan man säga.
Dagarna som följde såg i princip likadana ut. Sola och bada massor eftersom det bara var där man blev lite avsvalkad, gå runt i flip-flops och bikini som om man aldrig gjort annat. Men det är underbart fint vatten på Cypern.
Som ni ser.
Här nedanför badade vi ofta eftersom det inte var någon sandstrand där utan man gick nerför en trappa till vattnet och hoppade direkt ner i det djupa. Det kändes som det inte alls var särskilt djupt eftersom man såg botten så bra, men egentligen var det ett tiotal meter ner.
På kvällarna drack vi drinkar från minibar-paketet som mamma hade beställt till oss på nerresan. En av kvällarna blev det bland annat klassikern Smirnoff och apelsinjuice, mmm. Jag kastades genast tillbaka till förra gången jag var på Cypern, studentresan 2002. Blev mycket Smirnoff den veckan vill jag minnas. Eller om det var kopian, ful-spriten Saranoff kanske? Nåja. Sen satt vi oftast en stund på balkongen och tittade på havet och småpratade lite. Det är skönt, för så fort man har ett hav framför sig att titta på behöver man inte säga så mycket. Man kan bara stirra rakt fram och ut om man vill. Så det gjorde vi. Och drack Smirnoff och åt chips.
Sen gick vi ut och käkade mat. Mycket god mat måste jag säga, t ex lamm och annat kolgrillat kött och sånt. Oftast med rödvin till. Jag tog nästan alltid halloumi eller hommus till förrätt. Så jädra gott. Köpte till och med halloumi med mig hem. Dock är det stor varning på den grekiska tzatzikin. Jag visste egentligen om det, men hade glömt att i den riktiga tzatzikin så har man mynta i. Det känns alltså som att man sitter och doppar sitt pitabröd i en skål med tandkräm. Not so nice. Efter maten blev det kaffe på balkongen där vi satt och lyssnade på showen som pågick på Blue Village-hotellet bredvid. På andra sidan hade vi en engelsk bar som spelade grym engelsk musik, så jag måste säga att jag trivdes där på balkongen om kvällarna.
Sandstranden. Utsikt från balkongen. Vi behövde alltså aldrig gå mer än ungefär 50-100 meter åt varje håll varje dag.
Jo, det var en bra semester totalt sett. Ganska okomplicerad, och precis vad både jag och mamma behövde. Vi pratade knappt med några andra under hela veckan, även om mamma försökte ta lite kontakt med ett par panchispar genom att prata om värmen eller nåt annat. Jag tror inte vi gick varandra på nerverna heller faktiskt. Vi är ju ganska lika på det viset, att man klarar sig själv och gärna gör saker på egen hand och så.
Gäsp.
Vilken mes jag är. Kan man tycka. Men det är faktiskt inte lätt att vara kvinna och förkyld samtidigt. Det är ett helvete kan jag be att få tala om. Att dessutom upptäcka att man inte har några Ipren hemma, ja då är man i princip dödsdömd. Så efter ungefär två timmars sömn under hela natten då alarmet gick på vid halv sex ringde jag till min kollega, nattarbetaren och kompisen H, för att sjukanmäla mig. Jag har egentligen lite dåligt samvete. Har under hela uppväxten fått höra att om man inte har ens har feber, ja då är man inte sjuk. Och vi har dåligt med folk på jobbet som det är. Men fan. Det är inte mitt problem. Jag har liksom haft ont i magen hela natten. Ju.
Så, nu känns det lite bättre.
Så, nu känns det lite bättre.
Måndag och allt..
Det som är lite roligt med att jobba här på förmiddagarna är alla Byggare Bob eller plåtslagare och dylikt som skurit eller slagit sig på olika sätt. De kommer oftast ganska smutsiga, iklädda blåkläder eller någon slags reflexjacka och med blodigt papper eller en blodig handduk virad runt handen. Det är förstås inte så roligt att de skadat sig, men de är nästa alltid trevliga och skojar en massa.
Byggare Bob: "Äh, jag har skurit mig på en plåt vettu. Fan, typiskt måndag och allt."
Jag: "220 kr kostar det då."
Byggare Bob: "Hehe, det var dyr tråd."
Jag: "Jamen annars syr dom inte, då får du gå till jobbet igen med din blodiga handduk."
Byggare Bobs kollega som är med: "Höhö."
Okej, det var kanske inte urkul. Men sånt muntrar upp mig på en fan typiskt måndag och allt.
Byggare Bob: "Äh, jag har skurit mig på en plåt vettu. Fan, typiskt måndag och allt."
Jag: "220 kr kostar det då."
Byggare Bob: "Hehe, det var dyr tråd."
Jag: "Jamen annars syr dom inte, då får du gå till jobbet igen med din blodiga handduk."
Byggare Bobs kollega som är med: "Höhö."
Okej, det var kanske inte urkul. Men sånt muntrar upp mig på en fan typiskt måndag och allt.
Sthlm.
Stockholm var otroligt regnigt. Tydligen skulle jag sagt till A i god tid så kan kunde fixat bättre väder. Jag ska ha lite mer framförhållning nästa gång. Och då bjuder jag på kaffe som tack, eller hur A?
För kaffe, det har jag druckit mängder av idag. Kunde ju knappast gå på stan eftersom det inte ville sluta ösa ner. Så jag höll mig mest inne på Åhléns. Gick runt, runt. Köpte en lila manchesterkjol och strumpbyxor. Sen satt jag och drack kaffe, läste min bok och frös om mina blöta fötter. Det är faktiskt lite mysigt att umgås med sig själv så där. Ingen tid att passa, ingen att prata med, man sitter bara i sin egen lilla värld och tittar på folk eller läser i en bra bok. Sånt gillar jag.
För kaffe, det har jag druckit mängder av idag. Kunde ju knappast gå på stan eftersom det inte ville sluta ösa ner. Så jag höll mig mest inne på Åhléns. Gick runt, runt. Köpte en lila manchesterkjol och strumpbyxor. Sen satt jag och drack kaffe, läste min bok och frös om mina blöta fötter. Det är faktiskt lite mysigt att umgås med sig själv så där. Ingen tid att passa, ingen att prata med, man sitter bara i sin egen lilla värld och tittar på folk eller läser i en bra bok. Sånt gillar jag.
Meh.
Jag tycker fan det är lite fel att det alltid är sprit och fotboll som vinner över att träffa tjejen man inte sett på över en vecka. Som dessutom just för tillfället råkar vara lite solbränd och snygg. Varför är det alltid så? Dumma.
Nu är sommaren faktiskt slut på riktigt,
Jag tänkte ju egentligen att jag skulle göra en liten, liten semesterskildring. Men jag hinner inte riktigt nu. För imorgon bitti åker jag till Stockholm. Fast bara över dagen. Och jag åker bara dit som bilsällskap. Är inte det snällt så säg? Under hela dagen kommer jag därför alldeles på egen hand vandra runt i huvudstaden. Jag ska en liten runda till NK, sen jag har inga planer. Därför kommer man troligtvis hitta mig på ett kafé i centrala Stockholm läsandes Steig Larsson. För jag har precis som alla andra fastnat i hypen. Men det är ju faktiskt bra.
Men, ja.. vi hörs en annan dag helt enkelt. Postar en bild på vår balkongutsikt i alla fall. Yeah. Men jag har redan börjat fjälla lite på ena axeln. Fan också.
Men, ja.. vi hörs en annan dag helt enkelt. Postar en bild på vår balkongutsikt i alla fall. Yeah. Men jag har redan börjat fjälla lite på ena axeln. Fan också.