Tjo.
Jomen alltså.
Jag som är den största julromantikern har lagt att jag ska jobba julaftons kväll. Det ni!
"Hur tänker du då, hur kan du lägga det helt frivilligt bara sådär?"
Jo. Såhär. Båda mina bröder är inte med på julafton i år, så om jag jobbar detta året kan jag vara ledig nästa år när alla kan vara med. Mycket trevligare. Dessutom är jag ledig på uppesittarkvällen, som ju faktiskt är den bästa kvällen, då är man liksom helt förväntansfull, glad och mysig hela dagen. Man vet att julafton blir lika halvtråkig som vanligt, men den 23:e är ändå lite speciell. Och dessutom är jag ledig på juldagen och kan då gå ut med mina kära kamrater. Och så är jag ledig nyårshelgen med.
Åh, jag är så smart.
Jodå minsann.
Mycket nöjd. Och med den svarta mattan följer jag min inredningsplan med rött, svart och vitt rätt bra tycker jag. Ska bara orka skruva ihop soffbordet och den smala byrån till hallen också. Och fixa gardinerna. Och listerna i taket. Och lamporna. Och köksluckorna. Och lite fler växter och krukor.
Jodå, för fan. Här kan man ha en bra inflyttningsfest.
Uscha.
Går detta inte över tills imorgon då vi ska fira helgen kommer någon få sig en redig smäll.
Sådetså.
I alla fall så som det känns just nu. Fick skivan idag och den passade som handen i handsken en sån här kväll då det händer ännu fler eländessaker. Stackars farmor som trillar och gör sönder sin fot och farfar som blir orolig och får ont i bröstet.
Söta, söta ni. Ni ska finnas kvar för alltid. Då får ju inte såna saker hända. Allt måste vara så som det alltid varit. Ni ska alltid finnas där i det lilla röda huset i min hemby. Ni ska alltid bjuda på kaffe i blommig kopp när man hälsar på och ni ska alltid vara tillsammans och ta hand om varandra. Så det så.
Oh no.
Vaknade av att det ringde på dörren vid tio-tiden i morse. Klarvaken direkt, halvt panikslagen och hjärtklappning. "Va? Vem kommer nu? Vem är det? Tänk om det är Goran, och tänk om han kliver in här med huvudnyckeln ifall jag inte öppnar. Men fan, det får han ju inte! Äh, det är säkert Jehovas eller nån som vill läsa ur bibeln igen..."
Så jag öppnade inte.
Sen kom jag på det. Det var såklart posten som skulle lämna mitt Madebyme-paket som inte fick plats i min postbox. Åhh, varför öppnade jag inte? Okej, det finns väl kanske en tre-fyra andra anledningar till att inte öppna, men jag ville ju ha mina halsband egentligen. Nu får jag vänta tills avin kommer istället. Typish. Nåja, får jag det bara innan helgen är jag nöjd. För visst är de fina? Ett ska jag ge till min mamma för att hon hjälpte mig tapetsera, men jag vet inte vilket än. 
18/11.
Det är rätt långt fram men förhoppningsvis kan folk planera in det lättare då. Och jag behöver inte stressa med att måla köksluckor, sätta upp gardiner eller montera lampor. Det blir inga handskrivna, färgglada inbjudningskort heller utan de som vill och kan komma får komma. Och de jag inte vill ska komma pucklar jag ut i trappuppgången. Sådetså.
Problemet blir sovplatser. Alla människor kommer ju så himla långt bort ifrån. Det kommer komma max två personer från den här stan, vart ska jag göra av resten? L har tjingat soffan, hon var jäkligt snabb på det. J får min extrasäng som tack eftersom jag vaknat i hennes soffa i Örebro många gånger. Sen har jag 39 kvadratmeter golv som man kan få utnyttja på vilket sätt man vill. Hittar man nån på festen man vill hångla med kan man få sova i badkaret. Där får det plats minst två personer. Inga kvadratmetrar får gå till spillo här inte.
Nej, men allvarligt talat. Det är ju rätt många jag känner som läser här och vill ni komma är det bara att säga till. Jag kommer med all sannolikhet säga att det vore jätteroligt.
Nöjd.
Just i denna stund känns det nästan värt att jobba en helg för att få vara ledig en och en halv dag. Nästan.
Snabbvisit i Värnamo för att gå till tandläkaren i en kvart och för att få höra att allt var bra som vanligt samt att få betala 384 kronor. Tack tack.
Sen gick jag till gardinaffären och beställde en köksgardin som kostade 255 kronor per meter. Så osmåländskt av mig, egentligen borde jag stått där och grymtat lite om hur dyrt det var och ojat mig över att jag var tvungen att beställa två meter, eftersom det är beställningstyg, fastän jag bara behövde en meter. Men jag har sett tyget där innan och sedan dess inte kunnat glömma det. Då är det bara att köpa det. Måste ha.nu. Sen gick jag till hemtex och köpte andra gardiner, till rummet. Svart och vitt. Blir nog bra det. Och som vanligt när man är i Värnamo måste man gå upp för shoppinggatan (ja, det finns bara en) och sedan ner igen. Så det gjorde jag. Sen åkte jag tillbaka till Jkpg.
Och apropå köpa och handla - på onsdag ska jag köpa min SOFFA! (och soffbord och en byrå och en matta)
Nu sitter jag och lyssnar på Christer i P3 och dricker starkt kaffe. Att vara ledig is the shit, people.
Mohaha.
Haha. Den senaste tjuvlyssningen från tjuvlyssnat.se skulle kunna vara hämtat från min barndom. Den jargongen är inte alls ovanlig. Senast igår kväll påpekade jag för min lillasyster att mamma och pappa skaffade henne för att hon ska bo hemma och ta hand om dom hela livet. Varje gång får hon en slags rädsla i ögonen som är jätterolig.
Mamma: Väntar ni här nu då medans mamma springer på toaletten, gör inget dumt! (Mamman går iväg mot toaletten.)
Pojke 5+ (ler lurigt o tittar på sin lillebror): VETU VA?! Du är inte du egentligen, och jag och Elvira heter inte som du tror och det är inte din mamma som gick på toan. Den här restaurangen finns inte egentligen, det är på låtsas, en låtsasvärld.
(Lillebror 3+ kollar oförstående och börjar darra med läppen.)
Storasyster 7+: Ja det är som han säger, du finns inte, det här är inte på riktigt och du är inte vår lillebror, du finns inte egentligen!
(Den lilla pojken börjar storgråta och mamman kommer småspringandes från toaletten.)
Mamman: Vad har hänt älskling?
Storebror (kastar sig om sin lillebror och kramar honom): Han satte bara lite mat i halsen, men vi hjälpte honom, jag tror bara han är lite rädd...
Mamman: Ååh, vilken duktig och snäll storebror du är!
Hm.
Nu ska jag åka till jobbet. Roligare än så blir det inte en lördagseftermiddag.
Hoppas alla fulla och odrägliga människor håller sig på benen.
Tjing tjing.
Åh.
Nä, säger jag. En cool nyhet hade det varit ifall Zlatan fått en son utan att hans tjej varit på smällen innan plus att ungen vägt drygt sex kilo. Det hade varit big news.
Jaja.
Grattis.
Annie gick i samma klass som mig på gymnasiet och hon är väldigt, väldigt duktig. Hon stod som andra kandidat på centerns lista men eftersom centern i Jönköpings län bara fick ett mandat petade hon bort sittande Margareta Andersson från riksdagsplatsen, och det med god marginal! Grymt! Annie hade lite dåligt samvete över det eftersom de egentligen kämpat för två mandat. Men vafan. Har man gett sig in i leken får man leken tåla. Annie kommer göra ett skitbra jobb i Stockholm!
Och ja, jag hjälpte till att kryssa in Annie. Om ni nu måste veta*. Men inte bara för att jag "känner" henne. Jag håller med om mycket av det hon säger också, plus att jag ville stödja alliansen. Då blev det så.
*(schnauzerin, jag veeet att du helst hade sett att jag röstade rött, men jag röstade i alla fall inte på det allra blåaste partiet. okej? :-) )
Jahapps.
Näe, men det var ju kul. Man kan inte låta bli att undra vilka alla är.
Jag har i alla fall haft en trevlig ledig dag idag. Var hos frisören på förmiddagen och fick en väldigt schysst chokladbrun färgning. Det är en väldigt bra salong jag hittat. Och tjejen som klippte mig var jätterolig. Jag har nog aldrig pratat så mycket hos frissan tidigare. Det var inte bara det gamla vanliga: "Vad sysslar du med då? Pluggar du eller jobbar du?" utan vi hann avverka mycket annat också.
Sen råkade jag hitta ett par jeans och är man som mig ska man dansa en liten segerdans varje gång man hittar snygga jeans. Det gjorde jag inte. Men jag köpte dem.
Nu ska jag åka till hembyn. Hej.
Mm.
Marit Bergman - Sun goes down.
Plåster deluxe.
De där brännblåsorna blev inte alls fina efter några dagar. De gick sönder. "Bra", tänkte jag. "Då kommer det läka nu då."
Nä.
Bara den ena.
Istället blev det en stor krater där den andra blåsan var. Det såg inte fint ut alls. Bra att jag jobbar där jag jobbar, mina små skoskavsplåster gjorde inte jobbet. Nu lär det dock bli bättre. Unden den megastora plåsterlappen sitter ett slags nätplåster som man använder vid brännskador. Coolt
Kan nån komma hit och diska åt mig förresten?
Tfn.
Jag pratar med min mamma i telefon lite då och då. Inte varje dag, men mer än en gånger i veckan i alla fall. Ibland har vi absolut ingenting att säga till varandra: "Jaha.. Men du.. Hmm? Jo! Vad ska ni äta till middag ikväll där hemma då?", fast ibland har vi det.
Mamma: "Hur har du haft det på jobbet idag då?"
Ida: "Jodå, det har gått bra idag. Förutom att det kom en snubbe som hade varit med om något riktigt hemskt. Vilket liv det blev, fyra-fem läkare och ett par poliser kom. Läskigt."
M: "Ja, usch! På mitt jobb idag var det också dramatiskt, vi hade en förlossning som höll på att sluta riktigt illa. Det blev ett jäkla pådrag där också kan man säga."
I: "Usch då. Annars då?"
M: "Njae, morfar berättade idag att det var en på psykavdelningen där han ligger som tog livet av sig igår. Det ska man ju inte kunna få göra om man ligger inne. Skandal. Och vet du vad jag fått veta förresten?!"
I: "Näh!"
M: "Att kvinnan vi köpte hunden av sitter i fängelse. Jag ska till deras gård nästa vecka och klippa hunden eftersom hon har permis då. Det du! Visste väl att det var nåt lurt med att man kan ha en sån flashig hundkennel samtidigt som man har en gubbe som är sjukpensionär och man själv är en ekonomiassistent. Då kan man få djupa fickor helt plötsligt."
I: "Lägg av! Mohahahaha."
M: "Jaa. När kommer du på onsdag då?"
I: "Vet inte, jag hör av mig innan."
M: "Okej, då hörs vi då. Hej"
I: "Hej."
Nu var det väl inte riktigt så det lät (förutom det där med hundkenneln, för de är riktigt skumma människor), men ungefär så. Det jag menar är att mamma är skitbra att prata med om svåra, jobbiga saker. Saker som hela tiden händer, varje dag, både nära en själv, eller på avstånd. Ibland blir man ju lite påverkad, ibland inte. Ändå är det skönt att bara berätta det för någon. Få det ur sig. Jag är glad att vi har den kontakten. Dessvärre hade inte mamma den kontakten med sin mamma. Hon som vi ska begrava på torsdag. Därför tror jag att hon är extra mån om att vara en mamma som är bra på att ge stöd och hjälp, utan att bli för mycket. Men man ska veta att hon finns där. Och jag känner det verkligen.
Eller.
Ett helt vanligt telefonsamtal med min brorsa några minuter senare:
I: "Hej, det är Ida."
A: "Tjena, det är Andreas på kullen!"
I: "Jaha, då var det Ida i dalen här då, hejhej."
A: "Du, jag kommer förbi och lämnar en liten grej till dig."
I: "Okej."
A: "Haj då!"
I: "Tonfisk då!"
Några minuter senare kommer han med ett par vita lister som han "hittat" på sitt jobb. De ska jag ha i mitt vardagsrum. Schyrre!
Spännande värre.
Spännande att det är så jämnt. Mamma, som är lite engagerad i centerns kommunpolitik i min hemstad, och min lillasyster, som är med i CUF, sitter på Harrys i Värnamo och har valvaka. De är glada samtidigt som de biter på naglarna.
Själv vet jag inte så noga. Jag känner mig rätt neutral. Jag har gått tillbaka till hur jag kände förra valet: "Jaja, det blir nog bra med det..."
(jag har inte avslöjat här hur jag röstat och bara för att halva min familj är C betyder inte det att även jag är det)
Sunday.
Röstade gjorde jag redan i torsdags. Förra gången jag röstade gjorde jag det ganska sent på söndagen och tänkte: "Jaja, det blir nog bra med det..." Den här gången känns det bättre och jag är nöjd.
Hm, nä.
Men det var väldigt kul igår.
Hälg.
Haha, tack för alla fina gratulationer. Det är ju jättebra att påminna folk om när man har namnsdag för då är det helt plötsligt jättemånga fler som säger grattis.
Jag känner redan nu att den här helgen kommer bli en bra helg. Idag kom ena brorsan plus tjej och firade Ida-dagen. Jag fick ett hamburgarmål. Mycket generöst. Sen tittade vi på Efterlyst och skrattade åt mannen med barntröjan på huvudet.
Imorgon blir det både afterwork och utgång. Gillar egentligen inte så mycket att gå ut på fredagar, är ofta så jäkla trött då, men det får gå ändå.
På lördag kommer andra brorsan plus tjej samt lillasyster för att kolla på lägenheten och ja, gå på stan och sånt. Hänga, helt enkelt.
Sweet.
Ajda.
Undrar om det blir nån tårta?
P3.
Jag ska lyssna på alla Lantz i P3 som varit senaste veckan för där har alla partiledarna varit med. Just nu är det Göran Persson. Rätt kul faktiskt. Annika Lantz är bra på att ställa frågor. Hon är rolig, bitsk, ironisk och smart. Och hon pratar om begripliga saker. "Vi vill att människor ska kunna växa genom att möta varandra." "Men Göran, vad meeenar du med det?"
Fast jag måste skynda mig att bestämma mig eftersom jag måste gå till stadsbiblioteket och förtidsrösta pga att det står Örebro på mitt röstkort.
Ouch.
När jag skulle sätta in mina varma mackor i ugnen hann jag tänka: "Oh shit vad jag är hungrig undra hur länge dom ska vara inne och nu ska vi se vilken höjd jag ska sätta in plåten på och så får jag inte glömma att ställa plingklockan" innan jag fortsomfan drog undan handen från ugnskanten. Så nu har jag en präktig blåsa över ring- och långfingrets knogar.
Annars är det bra.
Längt.
Jag längtar tills jag får min röda soffa.
Jag längtar tills Marit Bergman kommer hit (medföljande kamrater kan anmäla sig här eller till mig på annat sätt).
Jag längtar till fredag då jag och jobbarkompis H ska ta tag i utelivet här i stan.
Jag längtar till den där höstfesten som brukar vara i det där lilla samhället som mina kompisar kommer ifrån. Det brukar bli ett redigt fylleslag där alla mer eller mindre vuxna människor dricker kopiösa mängder utan att tänka. Alla festar med alla, föräldrar, barn, kusiner, grannar, jobbarkompisar från industrin och så vi som flyttat därifrån och bara kommer för att vara med i fylleslaget och träffa gamla högstadie/gymnasiekompisar. Och så står vi och tittar på slagsmålet som brukar bli mot slutet. Veckan efter diskuterar vi vilka som hånglat med vilka och vilka som varit otrogna mot vilka. Undrar om temat också i år kommer vara "Tysk oktoberfest"? Förra året var det helt galet.
Jag längtar tills jag får äta äppelpaj med vaniljsås nästa gång.
Jag tror jag längtar efter rätt många fler saker. På bussen idag kom jag på en massa saker. Men jag orkar inte.
Expedit.
Ibland är jag bättre på saker och ting än vad jag själv vet om tror jag.
Jag höll på halva kvällen igår med att försöka få ihop min Expedit från Ikea. Men det gick bara inte. För det första var den väldigt stor och tung och för det andra var det jäkligt trixigt på slutet när alla träpluggar skulle i. Fick man i dem på ett ställe åkte de ur på ett annat ställe. Typish! Sen läste jag på beskrivningen att man skulle vara två personer när man skulle bygga ihop hyllan. Vad är det för diskriminering va? Jäkla sambofascister.
Så jag gav upp.
Men efter att ha sovit på saken och blivit ännu mer irriterad gav jag mig faan på att det skulle gå. Ropen skalla, bokhyllor till alla!
Så ja, nu har jag en snygg bokhylla också. Yeah.
Inflyttningsfest?
Jag har aldrig riktigt haft någon fest faktiskt. Inte någon riktig. När jag bodde hemma bodde jag lite utanför stan så hos mig hade vi aldrig några förfester. Och i Örebro hade jag bara några halvlugna förfester. Det skulle vara så himla roligt att ha en riktig inflyttningsfest senare framåt hösten.
Och det skulle bli en bra blandning med människor ifall alla ville komma. Några från Örebro, några från Värnamo, några från många andra ställen i landet. Mat, vin, prat, musik, dans, utgång för de som vill. Jag tror det skulle kunna bli rätt kul. Och jag skulle kunna behöva öva på att vara värdinna.
Vill ni ha inbjudningskort? Jag kan köpa några fina pennor och göra dem själv. Någon ruskig lördagskväll i mitten på november kanske skulle passa?
Fast sen tänker jag: Tänk om inga vill komma eller tänk om det blir skittråkigt. Och då vill jag inte ha nån inflyttningsfest alls.
Whoa!
Jag är rätt säker på att jag har den snyggaste dörrmattan av alla er som läser den här bloggen.
Fina koppar köpte jag också. Nu kommer kaffet smaka ännu godare!
Hittade också den här höstens halsduk. Och en kofta.
Egentligen skulle jag ut och köpa höstskor. Fast alla stövlar som finns nu har skyhöga klackar. Allihopa. Nog för att jag skulle kunna älga runt i ett par sådana utan att se ut som en...älg. Men jag vill inte det. Jag såg i och för sig ett par som var lagom höga. Fast haken (det finns alltid en hake, fan) var att jag inte gillade skaftet på dem. Men jag kommer ju ändå alltid ha byxorna över. Jag äger ju inte ens en kjol att ha på hösten, så egentligen spelar skaftet ingen roll. Äh jag vetifan.
Okej okej.
Jag har fått en ny kompis. För har man sett Ida i rufsig morgonfrisyr, då är man min vän på riktigt.
Min nya kompis heter Goran. Goran har den mörkaste och djupaste röst jag någonsin hört. Det hade ju varit jävligt hot ifall det nu inte var så att Goran är ungefär fyrtiofem, ser ganska härjad ut och snackar med grav jugolavisk brytning. Fast det är skitcoolt. Väldigt respektingivande. Han var nog torped i sitt hemland. Och vilken handy man han är. Han tätade runt min balkongdörr, så att det inte susar och drar, som om han inte hade gjort annat i hela sitt liv!
"Ja men dy vet de e ju nu september va ock man vet inte de e ju båda varmt och kallt. Men snart dom sätter på varmen här på riktig, på elementen dy vet, då det kommer bli bättre också. Okej?"
Okej? Ja, jag vågade ju knappast säga att det inte var okej.
Höstmusik.
Jag har firat helg sedan tidig förmiddag. Jobbade bara halv dag idag. Gött. Jag gick först på stan och sedan har jag pysslat här hemma, satt upp saker på väggarna osv. Det börjar ta sig rejält nu.
Ja nu ska vi se här...
Marit Bergman - No party (nu blev förväntningarna på nya skivan plötsligt skyhöga)
Lars Winnerbäck & Hovet - Elegi (live)
Anna Ternheim - When tomorrow comes (snart kommer hennes nya skiva också. yeah)
Och så allt med Coldplay förstås.
Nåt man absolut inte ska lyssna på är Rudebox med Robbie WIlliams. Den är sinnessjukt dålig.
Blondie.
Hittade en gammal bild på mig hos K. Det är från sista året i gymnasiet, alltså så som jag ser ut på mitt körkort. Det är kanske inte så konstigt att jag jämt får höra att det är så himla annorlunda ändå.
Vill jag bli blond igen? Nä.
Mohaha.
Men så är jag också en sån som ibland måste skratta när folk ser roliga ut, snubblar, råkar ut för dråpligheter eller när jag vet att den där dryge, hallihallå-jag-är-snygg-läkaren på jobbet hunnit med fem rektalundersökningar, klockan bara hunnit bli elva på förmiddagen och jag vet att han förmodligen har fem-åtta till att göra under dagen. Hah!
Tapetklister (under mina skor).
Ujujuj, vad fint det blir! I verkligheten är tapeten fem gånger så fin ungefär. Och den är inte så gul heller.
"Tyvärr" kunde jag inte vara med på tapetseringen idag efter jag jobbade, och när jag kom hem var det nästan helt färdigt! Morsan hade gjort allting själv. Hon är ju grym. Det blir svårt för min fina älghallmatta att konkurrera ut tapeten nu.
Blä.
Det går i perioder det här. Ibland glömmer jag nästan bort det. Men sista veckan har jag tänkt massor på det. När jag vaknar, när jag sminkar mig på morgonen, när jag väntar på bussen, när jag åker buss, när jag målar, när jag promenerar, när jag tittar på tv, när jag ska sova. Äta, jobba, sova. Bla bla bla. Fan, det måste hända nånting snart. Undra hur länge man ska orka.
En del dagar är jag säker på att det beror på att jag är ful, dum och tråkig, men vissa dagar förstår jag verkligen inte varför. Jag vet ju iofs att jag är rätt dålig på att ta tag i saker och ting själv. Man kan ju inte bara sitta på sin kammare och göra ingenting. Fast det är ju alltid knepigt att öppna upp sig ifall man inte är helt bombsäker på att man får höra detsamma tillbaka. Det är lättare att låta bli då och bara beundra på håll. Det är väl däri mitt största problem sitter. www.självkänsla.nu
Så, bara så att ni vet: Jag är ett kap.
Men å andra sidan.
Ja, alltså det här med politik. Jag vet inte riktigt. Jag vet inte om det egentligen är en bra eller dålig egenskap, men jag kan ibland vara väldigt mesig med att stå för mina åsikter. Eller det är snarare så att jag har svårt att veta vad som egentligen är min åsikt. Det brukar finnas fördelar och nackdelar med allting och jag vill att alla ska ha det bra, inklusive mig själv. Jag är lite för snäll och diplomatisk och då blir det ibland svårt att välja. Jag säger ofta: "Jaa, joo i och för sig, men å andra sidan..." Dessutom känns riksdagsvalet så himla stort. Jag kan för lite om allting.
Fast det är tydligen inte så lätt på lokal nivå heller. Det senaste året har det blivit jättepoppis att bygga hus ute vid min hemby samt på vägen ut till lilla byn. I tidningarna har min hemby kallats för Värnamos Lidingö, vilket förstås känns helt galet. Men i alla fall. Det är ju bra att samhället växer och fler vill flytta dit så att skolan och dagiset överlever osv. Det som är det dumma är att alla vill bygga utmed sjön där vägen ut till hembyn ligger. Hallå? Minns inte folk översvämningarna för två år sedan? Eller hur tänker de då? "Hähähä, ja nu dröjer det ju femti år till nästa översvämning. Det går nog." Nähä hörrnini, då kan ni sitta där och titta från era panoramafönster när vattnet stiger så ska vi se hur roligt ni tycker det är. Och ska alla bygga utmed hela vägen så försvinner ju allt det som är fint med hembyn och vägen ut till den, nämligen att man har sjöutsikt hela vägen. Kommunen har beviljat en massa byggnationer redan, trots att det egentligen var sagt att man skulle "skydda och bevara och blabla". Dessutom låter de folk bygga sånadär hus som ser ut som värmeverk, eller skokartonger som är byggda på varandra. Det ser ju faktiskt helt sjukt ut med ett sånthär 
hus alldeles bredvid en sött litet hus med en liten ladugård.
Ja, sånt här skulle man ju kunna engagera sig lite mer politiskt i om man ville.
Det är bara det att jag såklart också väldigt gärna skulle vilja ha ett fint hus med sjöutsikt.
Marit B.
Freitag.
Och ända sedan jag för någon dag sen råkade höra Aerosmith-låten Cryin' har jag haft den på hjärnan. Nu ska jag ladda ner den, sjunga med och sen lyssna sönder den.
Förresten just det, jag är kung på att måla. Fy fan vad fint det blir. Jag är bäst.