Årets.
Årets konsert:
Coldplay i Globen 7 november, helt klart. Fast på det lite mer nationella planet blir det nog Kent i Jönköping i somras. Winnerbäck i Växjö var bra också.
Årets skiva:
X&Y med Coldplay. Den har rullat mest sedan i början på sommaren. Innan det var det mest Du & jag döden med Kent vill jag minnas.
Årets bok:
I våras läste jag Katarina Wennstams böcker Flickan och skulden och En riktig våldtäktsman. Det är viktiga böcker som alla borde läsa!
Årets film:
Kalle & Chokladfabriken. Såg den på bio tidigt i höstas och aldrig har jag nog känt mig så glad och pigg och nästan lite lycklig efter att ha sett en film. Jag lät mig verkligen kastas in i den där Oompa Loompa-världen. Är det okej att erkänna att man fick rysning i ryggraden när Kalle till slut hittade sin guldbiljett? Haha, så fånigt. Men det var ju fint! Och Johnny Depp.. Aoum!, säger jag trots att han spelade en skum Willy Wonka.
Årets låt:
Yellow med Coldplay. Det har under lång tid varit en låt som aldrig riktigt fastnat hos mig. Men det är ju konstigt att det skulle behövas en stor jävla konsert där gula bollar kastas ut över publiken för att jag skulle fatta hur jävla bra den är. Nu är den bäst.
Årets resa:
Nä. Jag har nog faktiskt inte rest nånting i år. Bara en massa från Örebro och Värnamo. Fan vad tråkigt det är att åka tåg.
Årets hurra:
Att det fortfarande är så himla himla skönt att bo själv i en egen lägenhet. Det kan jag tänka nån gång varje dag.
Årets slit:
Skolan har varit jobbigare den här terminen och det lär väl inte bli lättare till våren då en uppsats ska skrivas. Men sen är det slut!
Årets plagg:
Koftorna. Aldrig har det väl funnits så många av mitt favoritplagg att köpa. Kul för mig att de blev så poppis, särskilt nu i höst/vinter.
Årets köp:
Mina guldskor. Blir glad bara av att titta på dem.
Årets fynd:
Att mina jeans som i somras satt åt som fan nu passar alldeles utmärkt. Det räknas väl som ett fynd? Det är ju som om man fått ett par nya jeans nu, helt gratis. Trots julmaten dessutom.
Årets sorg:
Har varit förskonad från stora sorger i år. Ingen som dött eller skadat sig vad jag vet. Skönt det.
Årets beslut:
Det har nog inte uppkommit något särskilt att besluta om i år tror jag. Istället är det nog så att jag ständigt håller på och försöker utveckla och upptäcka mig själv och fundera på hur jag vill leva mitt liv. Det är ju jag som bestämmer det, ingen annan.
Årets resmål:
Som sagt, har inte blivit någon resa i år. Men jag har drömt om Paris och New York. Och om nåt varmt land då det varit kallt och mörkt. Jag måste börja spara snart. Fast det rktigt svåra är ju att hitta nån som vill och kan åka med.
Årets trevligaste och roligaste:
Tjejerna i klassen. Vilken tur att jag har dem däruppe i Örebro och att vi lyckades ”hitta” varandra. Hade kunnat stanna kvar i Örebro och pluggat mera om det varit så att de också stannade kvar, för just nu är det jätteroligt. Men till våren är det slut med det. Tråkigt.
Årets upp- och ner:
Tankarna som uppkommer och ibland snurrar till det för mig. Av någon anledning har det ofta med det motsatta könet att göra. Eller brist på snarare.
Kommande års förhoppning:
Se förra punkten. Och att jag ska fortsätta känna mig och vara så här frisk som jag gör nu.
Gott nytt år!
Coldplay i Globen 7 november, helt klart. Fast på det lite mer nationella planet blir det nog Kent i Jönköping i somras. Winnerbäck i Växjö var bra också.
Årets skiva:
X&Y med Coldplay. Den har rullat mest sedan i början på sommaren. Innan det var det mest Du & jag döden med Kent vill jag minnas.
Årets bok:
I våras läste jag Katarina Wennstams böcker Flickan och skulden och En riktig våldtäktsman. Det är viktiga böcker som alla borde läsa!
Årets film:
Kalle & Chokladfabriken. Såg den på bio tidigt i höstas och aldrig har jag nog känt mig så glad och pigg och nästan lite lycklig efter att ha sett en film. Jag lät mig verkligen kastas in i den där Oompa Loompa-världen. Är det okej att erkänna att man fick rysning i ryggraden när Kalle till slut hittade sin guldbiljett? Haha, så fånigt. Men det var ju fint! Och Johnny Depp.. Aoum!, säger jag trots att han spelade en skum Willy Wonka.
Årets låt:
Yellow med Coldplay. Det har under lång tid varit en låt som aldrig riktigt fastnat hos mig. Men det är ju konstigt att det skulle behövas en stor jävla konsert där gula bollar kastas ut över publiken för att jag skulle fatta hur jävla bra den är. Nu är den bäst.
Årets resa:
Nä. Jag har nog faktiskt inte rest nånting i år. Bara en massa från Örebro och Värnamo. Fan vad tråkigt det är att åka tåg.
Årets hurra:
Att det fortfarande är så himla himla skönt att bo själv i en egen lägenhet. Det kan jag tänka nån gång varje dag.
Årets slit:
Skolan har varit jobbigare den här terminen och det lär väl inte bli lättare till våren då en uppsats ska skrivas. Men sen är det slut!
Årets plagg:
Koftorna. Aldrig har det väl funnits så många av mitt favoritplagg att köpa. Kul för mig att de blev så poppis, särskilt nu i höst/vinter.
Årets köp:
Mina guldskor. Blir glad bara av att titta på dem.
Årets fynd:
Att mina jeans som i somras satt åt som fan nu passar alldeles utmärkt. Det räknas väl som ett fynd? Det är ju som om man fått ett par nya jeans nu, helt gratis. Trots julmaten dessutom.
Årets sorg:
Har varit förskonad från stora sorger i år. Ingen som dött eller skadat sig vad jag vet. Skönt det.
Årets beslut:
Det har nog inte uppkommit något särskilt att besluta om i år tror jag. Istället är det nog så att jag ständigt håller på och försöker utveckla och upptäcka mig själv och fundera på hur jag vill leva mitt liv. Det är ju jag som bestämmer det, ingen annan.
Årets resmål:
Som sagt, har inte blivit någon resa i år. Men jag har drömt om Paris och New York. Och om nåt varmt land då det varit kallt och mörkt. Jag måste börja spara snart. Fast det rktigt svåra är ju att hitta nån som vill och kan åka med.
Årets trevligaste och roligaste:
Tjejerna i klassen. Vilken tur att jag har dem däruppe i Örebro och att vi lyckades ”hitta” varandra. Hade kunnat stanna kvar i Örebro och pluggat mera om det varit så att de också stannade kvar, för just nu är det jätteroligt. Men till våren är det slut med det. Tråkigt.
Årets upp- och ner:
Tankarna som uppkommer och ibland snurrar till det för mig. Av någon anledning har det ofta med det motsatta könet att göra. Eller brist på snarare.
Kommande års förhoppning:
Se förra punkten. Och att jag ska fortsätta känna mig och vara så här frisk som jag gör nu.
Gott nytt år!
Friday night.
Har saknat den här fredagskänslan lite faktiskt. Ändå har jag bara jobbat två dagar i. "Jaha, trevlig helg då. Ses på måndag." (fast jag kommer ju inte på måndag)
Men fredagar är nice. God mat och rödvin med föräldrarna. Dessutom är det extra bra att de försvinner bort till grannarna på kvällen så man får huset för sig själv och kan krana lite extra. Och så var det ju Kopps, den hade jag inte sett förut. Josef Fares pappa är en cool gubbe. Brukar se honom i fönstret på Österplans marknad i Örebro.
Och nyss frågade min snart sextonåriga syster mig om jag kan köpa ut till henne. Jag sa nej såklart. Men det kanske var lite dumt att jag också sa: "Du får väl sno här hemma som jag gjorde i din ålder."
Men fredagar är nice. God mat och rödvin med föräldrarna. Dessutom är det extra bra att de försvinner bort till grannarna på kvällen så man får huset för sig själv och kan krana lite extra. Och så var det ju Kopps, den hade jag inte sett förut. Josef Fares pappa är en cool gubbe. Brukar se honom i fönstret på Österplans marknad i Örebro.
Och nyss frågade min snart sextonåriga syster mig om jag kan köpa ut till henne. Jag sa nej såklart. Men det kanske var lite dumt att jag också sa: "Du får väl sno här hemma som jag gjorde i din ålder."
Hmm..
"Var ute med Linda och de andra i Växjö i fredags.
Träffade en kille som hade svart skjorta och vit slips á la The Hives. Föll direkt.
Så kan det gå. Hej och hå.
Jag vill nog gå ut i Växjö igen. Väldigt snart dessutom."
Sådär skrev jag en gång i somras. Och vi har faktiskt haft lite kontakt under hösten, vilket typ aldrig händer efter man bara setts sådär en gång. Grejen är att nu visar det sig att han också ska till dit vi ska på nyårsafton! Så mantrat som gäller fram till lördag är: "Fega för fan inte ur nu Ida, skärp dig! Fega inte ur..."
Träffade en kille som hade svart skjorta och vit slips á la The Hives. Föll direkt.
Så kan det gå. Hej och hå.
Jag vill nog gå ut i Växjö igen. Väldigt snart dessutom."
Sådär skrev jag en gång i somras. Och vi har faktiskt haft lite kontakt under hösten, vilket typ aldrig händer efter man bara setts sådär en gång. Grejen är att nu visar det sig att han också ska till dit vi ska på nyårsafton! Så mantrat som gäller fram till lördag är: "Fega för fan inte ur nu Ida, skärp dig! Fega inte ur..."
Fan. Jag kommer definitivt fega ur.
Rulla tummarna.
I väntan på att mamma ska komma hem med bilen så jag kan åka in till stan har jag köpt det här
och det här
på hm.com. Ibland är det kul att ha tråkigt.
Fast jag kanske åker med kompisarna till Sofie i Växjö ikväll istället för imorgon som det var tänkt eftersom det ska bli värstish snöovädret här då. Annars får det bli en till "mysig hemmakväll med familjen".
Faktum är att jag längtar till min lägenhet.
och det här
på hm.com. Ibland är det kul att ha tråkigt.
Fast jag kanske åker med kompisarna till Sofie i Växjö ikväll istället för imorgon som det var tänkt eftersom det ska bli värstish snöovädret här då. Annars får det bli en till "mysig hemmakväll med familjen".
Faktum är att jag längtar till min lägenhet.
From here I can almost see the sea - David Gray
Är lite rastlös idag tycker jag. Ska nog åka in till den hysteriska rean (fast den är nog inte så hysterisk i lilla Värnamo) och se om jag kan hitta nåt att ha på mig på nyårsafton. Vi är tre stycken som funderar på att helt strunta i att vara med Värnamofolket och istället åka till Växjö och tillbringa tolvslaget på ett uteställe. Hoppas det blir så.
Jobbade igår. Och det var väl som vanligt skulle man kunna säga. Trevliga arbetskamrater, senila tanter och gamla flirtiga gubbar. Det enda som var lite speciellt var en man som såg jätteordentlig ut och var trevlig, han var visst psykiskt sjuk på nåt sätt och hade stuckit en kniv i buken på sig själv för ett par veckor sedan. Sorgligt. Men ja, inte vet jag, han kanske mådde bättre nu. Eller nåt.
Jag vill ha en digitalkamera också ju. En billig som är helt okej. Tips?
Idag lyssnar jag en hel massa på David Gray's nya skiva.
Jobbade igår. Och det var väl som vanligt skulle man kunna säga. Trevliga arbetskamrater, senila tanter och gamla flirtiga gubbar. Det enda som var lite speciellt var en man som såg jätteordentlig ut och var trevlig, han var visst psykiskt sjuk på nåt sätt och hade stuckit en kniv i buken på sig själv för ett par veckor sedan. Sorgligt. Men ja, inte vet jag, han kanske mådde bättre nu. Eller nåt.
Jag vill ha en digitalkamera också ju. En billig som är helt okej. Tips?
Idag lyssnar jag en hel massa på David Gray's nya skiva.
Julafton, juldag, annandag.
Kom till Värnamo utan några tågmissöden, förutom att jag hade hamnat i djurkupén på tåget mellan Örebro och Falköping. Det var alltså ett jävla liv, fast jag hamnade bredvid en kille i kamouflagebrallor och svart munkjacka som hade en 14-veckors rottweilervalp mellan knäna hela resan och den var ju ganska söt. Ja, valpen alltså. Mötte mamma på stan för att handla de sista klapparna och det gick faktiskt över förväntan bra. Vi är väldigt organiserade båda två när det är många saker som ska fixas sådär. Går du dit så går jag hit så möts vi där om en stund, du kan ju gå dit medan jag köar här och sen går vi dit och fixar det där och så åker vi hem sen punkt slut. Hemma på kvällen åt vi julmat och klädde granen och jag tittade på Bingolotto som faktiskt var ganska roligt med Peter Apelgren och David Batra i rimstugan.
Julafton blev väldigt bra. Först var det julmat hos kusinerna med klapputdelning och Kalle Anka. Deras hus måste varit det snyggaste huset i stan på julafton. Ett nybyggt tvåplanshus med övervåningen som är som en balkong, eller ett loft, vilket gör att det är öppet i princip hela huset. Dessutom är en av de som bor där inredare och dekoratör så pyntningen och dukningen är alltid något utöver det vanliga. Det var alltså som ett repotage hur Sköna Hem alltihopa. Fast utan att det känns stelt och opersonligt, för det gör det verkligen inte. Och mormor och morfar var där, men det gick bra, antar jag. Pratade inte så mycket med dem. Men vi hade ingen välkomstglögg eller snaps i alla fall.
Och ungefär såhär såg det ut när vi kollade på Kalle Anka. Jag sitter längst bort, sen min kusin, sen min ena bror och längst fram sitter min syrra och är sur för att alla somnade.
Sen åkte vi hem till oss och då kom farmor och farfar och pappa deklarerade hur programmet för kvällen skulle se ut: "Först skall jag spela O, Helga natt med Jussi Björling, sen delar vi ut klappar, sen äter vi och sen får ni göra vad fan ni vill:"
När farmor och farfar åkt hem tittade vi på Göta kanal och drack sprit. Vilken familjegemenskap...
Juldagen, igår, var också kul. Skippade förfesten med det vanliga folket och åkte istället till några gamla gymnasiekompisar som jag inte sett på ett år eller två. Och det var hur kul som helst! Några hade förändrats något, som pretto-H som plötsligt la in en snus under läppen och sedan halsade rödvin och dansade en skum dans ensam på vardagsrumsgolvet, och en del är precis lika bra som de alltid varit.
Det känns rätt kul egentligen för det är klasskompisar som man gått i samma klass med jättelänge, men egentligen aldrig riktigt umgåtts med i någon större utsträckning, ändå känner vi varandra ganska väl trots att man kanske måste fråga: "Eh, vart var det du bodde nånstans nu igen, Malmö, Stockholm?"
Drack sen för mycket sprit (har man verkligen inte fruktsoda eller nåt liknande i också när man beställer vodka/lime? för den jag fick var det nog bara sprit i, och en limeklyfta), pratade med folk och dansade en del.
Roligaste/konstigaste kommentaren var från en kille jag bestämt mig för att dansa med på slutet. Haffade honom och sa ungefär: "Hej, vi ska dansa lite tycker jag." "Jaha, det kan vi ju göra men jag hade tänkt hämta ut min jacka egentligen..." "Jaha ojdå, så nu sabbar jag hela ditt tidsschema för kvällen här då?" "Ja. Faktiskt.", säger han då helt allvarligt. Vilken mes. Men det gjorde inget för jag en puss på munnen av han jag var förälskad i hela tvåan på gymnasiet. Sweet.
Julafton blev väldigt bra. Först var det julmat hos kusinerna med klapputdelning och Kalle Anka. Deras hus måste varit det snyggaste huset i stan på julafton. Ett nybyggt tvåplanshus med övervåningen som är som en balkong, eller ett loft, vilket gör att det är öppet i princip hela huset. Dessutom är en av de som bor där inredare och dekoratör så pyntningen och dukningen är alltid något utöver det vanliga. Det var alltså som ett repotage hur Sköna Hem alltihopa. Fast utan att det känns stelt och opersonligt, för det gör det verkligen inte. Och mormor och morfar var där, men det gick bra, antar jag. Pratade inte så mycket med dem. Men vi hade ingen välkomstglögg eller snaps i alla fall.
Och ungefär såhär såg det ut när vi kollade på Kalle Anka. Jag sitter längst bort, sen min kusin, sen min ena bror och längst fram sitter min syrra och är sur för att alla somnade.
Sen åkte vi hem till oss och då kom farmor och farfar och pappa deklarerade hur programmet för kvällen skulle se ut: "Först skall jag spela O, Helga natt med Jussi Björling, sen delar vi ut klappar, sen äter vi och sen får ni göra vad fan ni vill:"
När farmor och farfar åkt hem tittade vi på Göta kanal och drack sprit. Vilken familjegemenskap...
Juldagen, igår, var också kul. Skippade förfesten med det vanliga folket och åkte istället till några gamla gymnasiekompisar som jag inte sett på ett år eller två. Och det var hur kul som helst! Några hade förändrats något, som pretto-H som plötsligt la in en snus under läppen och sedan halsade rödvin och dansade en skum dans ensam på vardagsrumsgolvet, och en del är precis lika bra som de alltid varit.
Det känns rätt kul egentligen för det är klasskompisar som man gått i samma klass med jättelänge, men egentligen aldrig riktigt umgåtts med i någon större utsträckning, ändå känner vi varandra ganska väl trots att man kanske måste fråga: "Eh, vart var det du bodde nånstans nu igen, Malmö, Stockholm?"
Drack sen för mycket sprit (har man verkligen inte fruktsoda eller nåt liknande i också när man beställer vodka/lime? för den jag fick var det nog bara sprit i, och en limeklyfta), pratade med folk och dansade en del.
Roligaste/konstigaste kommentaren var från en kille jag bestämt mig för att dansa med på slutet. Haffade honom och sa ungefär: "Hej, vi ska dansa lite tycker jag." "Jaha, det kan vi ju göra men jag hade tänkt hämta ut min jacka egentligen..." "Jaha ojdå, så nu sabbar jag hela ditt tidsschema för kvällen här då?" "Ja. Faktiskt.", säger han då helt allvarligt. Vilken mes. Men det gjorde inget för jag en puss på munnen av han jag var förälskad i hela tvåan på gymnasiet. Sweet.
Idag har jag varit bakis, ätit småländsk hemmagjord ostkaka (tack mamma) och lekt med sysslingbarnen.
gOd JuL!
Håller på att packa inför min skittråkiga tågresa imorgon.
Örebro-Falköping-Jönköping-Värnamo. Två byten. Fan om SJ börjar jiddra om förseningar och trasiga elkablar redan innan Falköping och hela min noga utstuderade resplan går i stöpet. Då börjar jag nog gråta (för att återknyta till inlägget igår). Jag vill ju hem! Dessutom kommer jag släpa på sjuhundra väskor som en packad åsna, eftersom jag glömde byta till den större väskan med hjul förra gången jag var hemma.
När, eller om, jag kommer fram ska jag och mor gå en runda på stan. Har en julklapp kvar till syrran och så måste jag hitta nåt till min brors sambo och sen en till den andra brorens sambo, plus en julklapp till min kusin. Hjälp, vad mycket det lät helt plötsligt. Jag som tyckte att jag kände mig ganska färdig med alla julklappar.
Måste till systemet också och handla inför festligheterna på juldagen. Harrys, Mejeriet, Harrys, Mejeriet... Ingen har riktigt vetat vad det skulle bli. Jag vet inte heller. Men jag har biljett till båda ställena, så ut ska jag. Och så ska jag jobba två av mellandagarna också. Det ska bli kul, röntgenavdelningen är bästa stället!
Nu dricker jag kaffe och petar hungrigt i mig de sista trasiga pepparkakorna i burken eftersom jag rensat kylskåpet på all mat de senaste dagarna. Jag vill ha glögg, mammas köttbullar och tomtegröt nu.
GOD JUL på er allihopa!
Örebro-Falköping-Jönköping-Värnamo. Två byten. Fan om SJ börjar jiddra om förseningar och trasiga elkablar redan innan Falköping och hela min noga utstuderade resplan går i stöpet. Då börjar jag nog gråta (för att återknyta till inlägget igår). Jag vill ju hem! Dessutom kommer jag släpa på sjuhundra väskor som en packad åsna, eftersom jag glömde byta till den större väskan med hjul förra gången jag var hemma.
När, eller om, jag kommer fram ska jag och mor gå en runda på stan. Har en julklapp kvar till syrran och så måste jag hitta nåt till min brors sambo och sen en till den andra brorens sambo, plus en julklapp till min kusin. Hjälp, vad mycket det lät helt plötsligt. Jag som tyckte att jag kände mig ganska färdig med alla julklappar.
Måste till systemet också och handla inför festligheterna på juldagen. Harrys, Mejeriet, Harrys, Mejeriet... Ingen har riktigt vetat vad det skulle bli. Jag vet inte heller. Men jag har biljett till båda ställena, så ut ska jag. Och så ska jag jobba två av mellandagarna också. Det ska bli kul, röntgenavdelningen är bästa stället!
Nu dricker jag kaffe och petar hungrigt i mig de sista trasiga pepparkakorna i burken eftersom jag rensat kylskåpet på all mat de senaste dagarna. Jag vill ha glögg, mammas köttbullar och tomtegröt nu.
GOD JUL på er allihopa!
The Sun.
Säga vad man vill om brittisk tidning och press, men ibland är de för roliga, och ganska fräcka, när de sätter sina rubriker. Som den här förstasidan t ex.
Dokumentärlip.
Jag kommer nog svimma av utmattning om de ska hålla på och visa en massa dokumentärer om tsunamin nu ända fram till Annandagen. Har sett några av de som gått på tv4 och jag håller helt allvarligt på att lipa ögonen ur mig.
Jag har aldrig upplevt mig själv som en tjej som gråter särskilt mycket, snarare nästan aldrig. Men jag har en mamma som gråter titt som tätt så jag antar att mina arvsanlag angående det börjar kicka in nu. Jag har faktiskt märkt att jag blivit mycket känsligare, kanske på de två senaste åren ungefär. Och det gäller såklart inte bara sorgliga dokumentärer på tv'n. Det kanske till viss del beror på att jag kan sitta ensam och tänka på allt det hemska, har ju ingen att prata med direkt på en gång sådär. Skulle ju kunna ringa nån och böla, men det håller ju inte att göra det i tid och otid. Fast det är rätt skönt att gråta faktiskt. Särskilt när ingen tittar på, ingen att hålla den lilla fasaden uppe inför. So I just let it out! Skönt.
Men fan, det är ju så sorgligt. När tsunamin hände tänkte jag väl mest som alla andra: "Ojoj, så hemskt.." Men det är först en tid efter, typ nu, som jag tycker det är riktigt riktigt sorgligt. Artikelserien i Aftonbladet om de föräldralösa barnen, berättelser om hur spädbarn slitits ur sina föräldrars armar och så nu den här dokumentärserien. Usch.
Det är gurkskivor på ögonen som gör att svullnaden ska minska va?
Jag har aldrig upplevt mig själv som en tjej som gråter särskilt mycket, snarare nästan aldrig. Men jag har en mamma som gråter titt som tätt så jag antar att mina arvsanlag angående det börjar kicka in nu. Jag har faktiskt märkt att jag blivit mycket känsligare, kanske på de två senaste åren ungefär. Och det gäller såklart inte bara sorgliga dokumentärer på tv'n. Det kanske till viss del beror på att jag kan sitta ensam och tänka på allt det hemska, har ju ingen att prata med direkt på en gång sådär. Skulle ju kunna ringa nån och böla, men det håller ju inte att göra det i tid och otid. Fast det är rätt skönt att gråta faktiskt. Särskilt när ingen tittar på, ingen att hålla den lilla fasaden uppe inför. So I just let it out! Skönt.
Men fan, det är ju så sorgligt. När tsunamin hände tänkte jag väl mest som alla andra: "Ojoj, så hemskt.." Men det är först en tid efter, typ nu, som jag tycker det är riktigt riktigt sorgligt. Artikelserien i Aftonbladet om de föräldralösa barnen, berättelser om hur spädbarn slitits ur sina föräldrars armar och så nu den här dokumentärserien. Usch.
Det är gurkskivor på ögonen som gör att svullnaden ska minska va?
Farbror resande Mac o co.
Lite nostalgi igen.
Jag kollade på Fragglarna tidigare idag. Otroligt bra. De är så söta. Och så himla spännande när de måste gå igenom Gorgernas trädgård för att komma till den Allvetande skräphögen. Minns att jag hade några Fraggel-plastfigurer som jag lekte med när jag var liten. Och några av Dozrarna, de där som är klädda i overaller och stålhjälmar. Och så hade jag ett Fraggel-spel.
Dansa och häng me *klapp klapp*
Sjung me' oss, låt munnen le
Sprak och fest och färg *klapp klapp*
I vårt Fraggelberg
Jag kollade på Fragglarna tidigare idag. Otroligt bra. De är så söta. Och så himla spännande när de måste gå igenom Gorgernas trädgård för att komma till den Allvetande skräphögen. Minns att jag hade några Fraggel-plastfigurer som jag lekte med när jag var liten. Och några av Dozrarna, de där som är klädda i overaller och stålhjälmar. Och så hade jag ett Fraggel-spel.
Dansa och häng me *klapp klapp*
Sjung me' oss, låt munnen le
Sprak och fest och färg *klapp klapp*
I vårt Fraggelberg
Öga för öga?
http://www.expressen.se/index.jsp?a=491549
Öga för öga, tand för tand? Hade den där 36-åringen ett motiv för det han gjorde? Hade det kanske hänt även om killen inte befunnit sig där för just våldtäkt. Känner 36-åringen Jenny? Kommer detta förhindra killen att våldta någon igen i framtiden? Har 36-åringen därför egentligen gjort samhället och kanske ett framtida våldtäktsoffer en tjänst?
Jag tänkte ganska mycket på sånt här efter jag läste ut Odjuret av Anders Roslund för nån dag sen.
En våldsam pedofil och mördare rymmer och polisen är övertygad om att han kommer att mörda ett barn igen. Det gör han, och efter att en femårig flicka hittas våldtagen och död tar hennes pappa saken i egna händer. Hans motiv är inte att hämnas på sin dotters mördare utan för att förhindra att den här förrymda psykmänniskan ska mörda ytterligare en flicka. För det kommer han att göra. Hela samhället, utom det juridiska, tycker att han gjorde helt rätt som sköt pedofilen, så han döms han till tio års fängelse för mord.
Senare i boken kommer ytterligare några scenarion där man kan få fundera lite på öga för öga, tand för tand-principen. Det är svårt. Vad är moraliskt rätt och vad är juridiskt rätt?
Jag vet inte. Jag har jättesvårt för att verkligen tycka någonting i svåra dilemman. Jag har sympatier för båda sidor hela tiden. Men å ena sidan, och å andra sidan... Som i det här fallet: Ja, han förhindrade med all säkerhet att pedofilen mördade igen, men man FÅR faktiskt inte skjuta någon.
Jag har ju förstås inte sympatier för pedofilen i sig, men det svenska rättssystemet fungerar ju så och allt skull ju rasa ihop om vår lagstiftning inte såg ut som den gjorde. Då skulle ju folk utföra hämndaktioner och ta lagen i egna händer hit och dit hela tiden. Fast om jag hade varit drabbad personligen så hade jag förmodligen också skjutit gubben om jag kunde.
Men det är nog därför det kallas just för dilemman. Det ska vara svårt.
Förhoppningsvis kommer man en ganska bra bit på väg om man är medveten om att problemem finns, att man åtminstone försöker fundera på det, väga fram och tillbaka osv.
Öga för öga, tand för tand? Hade den där 36-åringen ett motiv för det han gjorde? Hade det kanske hänt även om killen inte befunnit sig där för just våldtäkt. Känner 36-åringen Jenny? Kommer detta förhindra killen att våldta någon igen i framtiden? Har 36-åringen därför egentligen gjort samhället och kanske ett framtida våldtäktsoffer en tjänst?
Jag tänkte ganska mycket på sånt här efter jag läste ut Odjuret av Anders Roslund för nån dag sen.
En våldsam pedofil och mördare rymmer och polisen är övertygad om att han kommer att mörda ett barn igen. Det gör han, och efter att en femårig flicka hittas våldtagen och död tar hennes pappa saken i egna händer. Hans motiv är inte att hämnas på sin dotters mördare utan för att förhindra att den här förrymda psykmänniskan ska mörda ytterligare en flicka. För det kommer han att göra. Hela samhället, utom det juridiska, tycker att han gjorde helt rätt som sköt pedofilen, så han döms han till tio års fängelse för mord.
Senare i boken kommer ytterligare några scenarion där man kan få fundera lite på öga för öga, tand för tand-principen. Det är svårt. Vad är moraliskt rätt och vad är juridiskt rätt?
Jag vet inte. Jag har jättesvårt för att verkligen tycka någonting i svåra dilemman. Jag har sympatier för båda sidor hela tiden. Men å ena sidan, och å andra sidan... Som i det här fallet: Ja, han förhindrade med all säkerhet att pedofilen mördade igen, men man FÅR faktiskt inte skjuta någon.
Jag har ju förstås inte sympatier för pedofilen i sig, men det svenska rättssystemet fungerar ju så och allt skull ju rasa ihop om vår lagstiftning inte såg ut som den gjorde. Då skulle ju folk utföra hämndaktioner och ta lagen i egna händer hit och dit hela tiden. Fast om jag hade varit drabbad personligen så hade jag förmodligen också skjutit gubben om jag kunde.
Men det är nog därför det kallas just för dilemman. Det ska vara svårt.
Förhoppningsvis kommer man en ganska bra bit på väg om man är medveten om att problemem finns, att man åtminstone försöker fundera på det, väga fram och tillbaka osv.
K-k-kallt.
I'm freezing.
Glömde sätta på elementet i morse som jag alltid stänger av på kvällen för att det susar så mycket. Annars är det faktiskt ganska skönt att det är ett par minusgrader ute. Det knarrade i den lilla snö som ligger på marken och det kändes riktigt friskt i luften när jag gick hem från universitetet nyss. Och hellre att man fryser lite på julen än att det skulle vara plusgrader och slask. Det får vara värt att frysa lite. Med lite varm o'boy, pepparkakor och en filt ska det nog gå bra.
Och faktiskt har jag överlevt den här dagen med bravur. Ögonlocken kände inte alls för att dra ner till golvet trots en lång föreläsning idag. Jag var nog snarare nästan lite övertrött i så fall med tanke på de fånigheter och dåliga skämt vi brukar ägna oss åt på eftermiddagsföreläsningar. Och jag känner heller inte för att sova en liten stund nu som kompensation för min tretimmarssömn inatt. Jag hade nog ett par timmar till godo eller nåt.
Fast ikväll kommer jag säkert somna som om man hade slagit en träpåk i huvudet på mig eller sövt ner mig med eter.
Glömde sätta på elementet i morse som jag alltid stänger av på kvällen för att det susar så mycket. Annars är det faktiskt ganska skönt att det är ett par minusgrader ute. Det knarrade i den lilla snö som ligger på marken och det kändes riktigt friskt i luften när jag gick hem från universitetet nyss. Och hellre att man fryser lite på julen än att det skulle vara plusgrader och slask. Det får vara värt att frysa lite. Med lite varm o'boy, pepparkakor och en filt ska det nog gå bra.
Och faktiskt har jag överlevt den här dagen med bravur. Ögonlocken kände inte alls för att dra ner till golvet trots en lång föreläsning idag. Jag var nog snarare nästan lite övertrött i så fall med tanke på de fånigheter och dåliga skämt vi brukar ägna oss åt på eftermiddagsföreläsningar. Och jag känner heller inte för att sova en liten stund nu som kompensation för min tretimmarssömn inatt. Jag hade nog ett par timmar till godo eller nåt.
Fast ikväll kommer jag säkert somna som om man hade slagit en träpåk i huvudet på mig eller sövt ner mig med eter.
Snurrigt.
Det är faktiskt inte särskilt ofta som jag inte kan sova. Och den här helgen har jag ändå inte vänt på dygnet så jättejättemycket. Anledningen till att jag inte kan sova nu är att jag tänker för mycket. Oftast när jag ska sova halkar jag in på nån speciell tanke, sen hinner jag oftast somna innan jag snöar in mig för mycket på nåt. Men idag gick det inte att sluta tydligen. Det bara malde på, utan att jag somnade. Och så blev jag nog lite vemodig och melankolisk också. Så jag gav upp.
Ska gå upp om tre och en halv timma. Ingen press, ingen panik. Kan man inte sova så kan man inte.
Ska gå upp om tre och en halv timma. Ingen press, ingen panik. Kan man inte sova så kan man inte.
Add me people.
La, la, la, la och jag kan inte sova....
Har roat mig lite med att ordna över några personer från min ICQ-lista till min pyttelilla MSN-lista som jag knappt använder. Funderade ett tag på ifall MSN ändå inte är den nyaste och hetaste grejen för mig just nu. ICQ har liksom tappat sin charm eftersom alla bara frågar varför jag inte har någon MSN. Men jag har det. Har haft det hela tiden. Övergången kommer bli smärtsam, jag har insett det. Jag tror att anledningen till att jag varit en konservativ kärring när det gäller MSN är att tydligen alla har det. Ja? Och? Varför ska jag ha det då? Jag har varit jättenöjd med den lilla klick människor jag haft på min ICQ. Det är ju mina guldkorn. Créme de la créme. Och så är det lite nostalgi också. Jag menar, man har ju haft en del ljuva sommarnätter på ICQ. So sweet.
Nåja, jag skall göra ett försök i alla fall.
Så säg till om ni vill ha mig. På er MSN alltså.
Har roat mig lite med att ordna över några personer från min ICQ-lista till min pyttelilla MSN-lista som jag knappt använder. Funderade ett tag på ifall MSN ändå inte är den nyaste och hetaste grejen för mig just nu. ICQ har liksom tappat sin charm eftersom alla bara frågar varför jag inte har någon MSN. Men jag har det. Har haft det hela tiden. Övergången kommer bli smärtsam, jag har insett det. Jag tror att anledningen till att jag varit en konservativ kärring när det gäller MSN är att tydligen alla har det. Ja? Och? Varför ska jag ha det då? Jag har varit jättenöjd med den lilla klick människor jag haft på min ICQ. Det är ju mina guldkorn. Créme de la créme. Och så är det lite nostalgi också. Jag menar, man har ju haft en del ljuva sommarnätter på ICQ. So sweet.
Nåja, jag skall göra ett försök i alla fall.
Så säg till om ni vill ha mig. På er MSN alltså.
Fisk i låda.
40-year-old-virgin på bio igår. Herregud, vad rolig den var. Knäppt rolig, men ändock skitkul. Efter vaxningsscenen kunde jag bara inte sluta skratta, men på bio ska man ju helst vara lite tyst så jag fick försöka kväva alltihopa. Istället fick jag ont i magen och tårar i ögonen. Men kul var det!
Kikar lite på O.C-maratonet. Har aldrig följt den serien, men den verkar inte alls så tokig. Adam Brody är ju hur charmig som helst.
Tråkig dag idag. Måste städa lite också. Och så borde jag slänga det som ligger i en låda i kylen, nämligen fiskgrytan från i...hm, ett par dagar sen. Gjorde ganska mycket eftersom jag tänkte "Bra, då räcker det i ett par dagar!", men jag blev aldrig sugen på den igen. Undrar hur den ser ut nu där i lådan? Undra om det rör sig i den? Näe, så gammal är den ju inte. Men det luktar nog skunk. Eller typ dill i alla fall. Egentligen vill jag inte kika efter. Vill helst slänga hela lådan, men då kastar jag också en väldigt bra bytta från Ikea. Det är ju dumt.
Nej, det blir nog inte mer spännande än såhär idag.
Kikar lite på O.C-maratonet. Har aldrig följt den serien, men den verkar inte alls så tokig. Adam Brody är ju hur charmig som helst.
Tråkig dag idag. Måste städa lite också. Och så borde jag slänga det som ligger i en låda i kylen, nämligen fiskgrytan från i...hm, ett par dagar sen. Gjorde ganska mycket eftersom jag tänkte "Bra, då räcker det i ett par dagar!", men jag blev aldrig sugen på den igen. Undrar hur den ser ut nu där i lådan? Undra om det rör sig i den? Näe, så gammal är den ju inte. Men det luktar nog skunk. Eller typ dill i alla fall. Egentligen vill jag inte kika efter. Vill helst slänga hela lådan, men då kastar jag också en väldigt bra bytta från Ikea. Det är ju dumt.
Nej, det blir nog inte mer spännande än såhär idag.
Klamp klamp.
Gud vad skönt det är att sova länge. Och i rena, väldoftande, nya lakan dessutom.
Som tur är kunde jag somna om efter att min granne ovanpå gjort sina vanliga ritualer som nog var vid åtta-tiden nångång. Det är ju lite av en klassiker att klaga på sina grannar och mina är inte alls något att klaga på, förutom bruden som bor ovanpå. Hon stör mig inte så särskilt mycket egentligen, men ibland undrar jag vad hon håller på med.
För det första är hon hälgångare, men det är det ju många som är och som tur är går hon oftast bara runt i lägenheten på dagtid. Ibland har hon förfester med sina kompisar, tror hon här nitton eller något eftersom det nästan alltid är på fredagar de går ut och då är det artonårsgräns överallt i stan. Då brukar de ha hög musik på, inget fel i det, det har jag också haft ibland på kvällarna, men det konstiga är att det klampas runt nåt så oerhört och tjoas samtidigt. Vad har de för sig egentligen? Står de i ring och dansar och skriker "whohoo!"? Nåja, hon är nitton, det kanske är en liten ursäkt. Våra förfester vi hade när jag var nitton var rätt konstiga också ibland.
Men om man nu ska klaga så är det på vardagsmorgnarna ungefär vid halvnio-tiden, då jag har åtminstone en timma kvar på min sömn om jag är ledig, då sätter hon på EN låt. Fast skithögt. Två, tre gånger har det varit I will always love you med Whitney Houston. Discoversionen! Inget fel i att spela musik som sagt, men halvnio är för tidigt. Då brukar jag vakna till. Sen tar det ca tio minuter innan hon går sitt ärevarv i lägenheten med stövlarna på. Antagligen glömmer hon någonting varje gång eller så gillar hon bara sina stövlar. Klamp, klamp, klamp. Sen går hon ut. Och klampet hörs sedan långt ner på gatan. Sen somnar jag om.
Fast hellre att jag vaknar och kan somna om av detta än att jag inte vågar somna på kvällen rädd för att råka få lyssna på sexuella aktiviteter av dem ovanpå. För så var det i våras när det bodde någon annan där. Brr...
Som tur är kunde jag somna om efter att min granne ovanpå gjort sina vanliga ritualer som nog var vid åtta-tiden nångång. Det är ju lite av en klassiker att klaga på sina grannar och mina är inte alls något att klaga på, förutom bruden som bor ovanpå. Hon stör mig inte så särskilt mycket egentligen, men ibland undrar jag vad hon håller på med.
För det första är hon hälgångare, men det är det ju många som är och som tur är går hon oftast bara runt i lägenheten på dagtid. Ibland har hon förfester med sina kompisar, tror hon här nitton eller något eftersom det nästan alltid är på fredagar de går ut och då är det artonårsgräns överallt i stan. Då brukar de ha hög musik på, inget fel i det, det har jag också haft ibland på kvällarna, men det konstiga är att det klampas runt nåt så oerhört och tjoas samtidigt. Vad har de för sig egentligen? Står de i ring och dansar och skriker "whohoo!"? Nåja, hon är nitton, det kanske är en liten ursäkt. Våra förfester vi hade när jag var nitton var rätt konstiga också ibland.
Men om man nu ska klaga så är det på vardagsmorgnarna ungefär vid halvnio-tiden, då jag har åtminstone en timma kvar på min sömn om jag är ledig, då sätter hon på EN låt. Fast skithögt. Två, tre gånger har det varit I will always love you med Whitney Houston. Discoversionen! Inget fel i att spela musik som sagt, men halvnio är för tidigt. Då brukar jag vakna till. Sen tar det ca tio minuter innan hon går sitt ärevarv i lägenheten med stövlarna på. Antagligen glömmer hon någonting varje gång eller så gillar hon bara sina stövlar. Klamp, klamp, klamp. Sen går hon ut. Och klampet hörs sedan långt ner på gatan. Sen somnar jag om.
Fast hellre att jag vaknar och kan somna om av detta än att jag inte vågar somna på kvällen rädd för att råka få lyssna på sexuella aktiviteter av dem ovanpå. För så var det i våras när det bodde någon annan där. Brr...
Populärkultur.
Och så lite populärkultur av varierande slag.
Haha!
Såg och hörde precis videon till Natasha Peyres och Brinkenstjärnas version på AC/DS's TNT. Vilken jävla slakt! Och tjejen som svalt ett par vattenmeloner sjunger ju inte ens.
Undra om min brorsa som är stort AC/DC-fan skulle bli glad av att få den här singeln i julklapp, eller om han skulle slå mig på käften?
Morgondagens "får inte missa":
Den norska talkshowen Först & sist som repriseras imorgon vid 14.10. Gäster är en Robbie Williams på topphumör och en Fredrik Strage som friar till sin flickvän i tv (måste läsa Strages bok Fans, den verkar cool).
Jag la min röst på att vi ska se 40-year-old-virgin imorgon på bio. Bara för att jag är tjej betyder inte det att jag inte tycker småsnuskiga killfilmer med pubertal humor är roliga.
Haha!
Såg och hörde precis videon till Natasha Peyres och Brinkenstjärnas version på AC/DS's TNT. Vilken jävla slakt! Och tjejen som svalt ett par vattenmeloner sjunger ju inte ens.
Undra om min brorsa som är stort AC/DC-fan skulle bli glad av att få den här singeln i julklapp, eller om han skulle slå mig på käften?
Morgondagens "får inte missa":
Den norska talkshowen Först & sist som repriseras imorgon vid 14.10. Gäster är en Robbie Williams på topphumör och en Fredrik Strage som friar till sin flickvän i tv (måste läsa Strages bok Fans, den verkar cool).
Jag la min röst på att vi ska se 40-year-old-virgin imorgon på bio. Bara för att jag är tjej betyder inte det att jag inte tycker småsnuskiga killfilmer med pubertal humor är roliga.
Men usch.
Usch, nu fick jag sådär ont i magen och känner mig nervös.
"Två unga svenska kvinnor drunknade i Thailand, hemmahörande i Östergötland."
Min sjuksköterskestuderande vän som bor i Linköping är tillsammans med sin sjuksköterskestuderande vän just nu i Thailand.
Måste ringa någon.
"Två unga svenska kvinnor drunknade i Thailand, hemmahörande i Östergötland."
Min sjuksköterskestuderande vän som bor i Linköping är tillsammans med sin sjuksköterskestuderande vän just nu i Thailand.
Måste ringa någon.
Friday night.
Idag har vi försökt grupparbeta lite. Kom väl en liten bit på väg antar jag, även om vi inte riktigt fick nånting konkret gjort. Men vi har i alla fall diskuterat, strukturerat och stolpat upp vad som ska vara med. Det är alltid nåt.
Ikväll blir det lugnt, jag vill mest sova och läsa bok.
Imorgon blir det avslutningsjulmiddag+bio. Fast vi ska inte äta julmat utan det blir, hm.. ja, vanlig mat.
J skickade precis lite bilder från korridorsfesten förra helgen. Notera väl den uppdukade grogg+vinbuffén som jag ser ut att äga. Vilken rolig kväll det var, skönt att slippa gå ut på krogen utan bara ha en "hemmafest" i en korridor där det kommer och går folk hela tiden. Nu när det är så roligt här skulle jag faktiskt kunna plugga här i nåt år till. Fast det håller ju inte eftersom de flesta jag känner här nu också kommer bli klara till våren.
Ikväll blir det lugnt, jag vill mest sova och läsa bok.
Imorgon blir det avslutningsjulmiddag+bio. Fast vi ska inte äta julmat utan det blir, hm.. ja, vanlig mat.
J skickade precis lite bilder från korridorsfesten förra helgen. Notera väl den uppdukade grogg+vinbuffén som jag ser ut att äga. Vilken rolig kväll det var, skönt att slippa gå ut på krogen utan bara ha en "hemmafest" i en korridor där det kommer och går folk hela tiden. Nu när det är så roligt här skulle jag faktiskt kunna plugga här i nåt år till. Fast det håller ju inte eftersom de flesta jag känner här nu också kommer bli klara till våren.
Stört.
Det är så grymt störande att man inte har något riktigt jullov när man går på universitet. Höstterminen slutar nångång i mitten på januari. Normalt.
Därför fick vi idag ut uppgifterna på den här kursen som vi ska ha seminarium och inlämning på 12 januari. I kursplanen stod det att det var hemtentamen. Gött, tänkte jag, då kan man sitta hemma i mellandagarna och pyssla med det. Nähä, då var det helt plötsligt frågan om ett grupparbete. Och hur lätt är det när vi i vår grupp är utspridda över hela landet under julen. Dessutom vill alla vara hemma så länge som möjligt och inte behöva komma tillbaka hit och jobba redan på nyårsdagen, typ. Allt detta betyder att vi ska sätta igång redan imorgon och sedan jobba en hel del nästa vecka för att få så mycket som möjligt gjort innan jul.
Men. Jag. Orkar. Inte.
Har inte ens köpt någon kurslitteratur till den här kursen. Det känns lite slarvigt och oambitiöst, men vafan. Mitt mål i den här kursen, som för övrigt heter Att planera och styra hälso- och sjukvården, får bli att klara seminarieuppgifterna och sen inte bry mig särskilt mycket mer om det som sägs. Ekonomi och dess termer intresserar mig faktiskt inte det minsta. Och ska jag nångång i framtiden bli landstingsdirektör eller klinikchef får jag väl gå en kurs då eller nåt.
Och när jag ändå är inne och pratar om min utbildning kan jag också säga att jag blir så himla trött på några av mina kurskamrater.
Många av dem verkar tro att vi utbildar oss för att bli några piffiga läkarsekreterare som bara ska sitta och skriva journaler åt en viss läkare hela dagarna. Och det är så fel, så fel, så fel.. De lever kvar i den gamla tiden då läkarsekreterarnas uppgift var just detta. Det nya är dels att vi numera kallar oss för medicinska sekreterare eller hälso- och sjukvårdsadministratörer, och dels att våra arbetsuppgifter ser HELT annorlunda ut än för kanske bara 10-15 år sedan. Vi är inte längre någon liten sekreterare som ska serva en läkare utan vi ska ansvara för en stor del av det administrativa i en verksamhet inom hälso- och sjukvård. Och det handlar om så mycket mer än bara journalskrivning och att svara i telefon. Det handlar om planering, styrning, viss ekonomi kanske, handläggning av administrativa ärenden och ja, allt det som händer kring en verksamhet som inte läkarna eller sjuksköterskorna ska behöva bry sig om eftersom de ju ska jobba med det de är utbildade till och inte hålla på med "en massa pappersarbete". Det är faktiskt ett väldigt stort ansvar, att man ska se till att allting fungerar.
Men de här kackelhönorna längst fram som hörs mest klagar alltid på att så många kurser är onödiga och absolut inte kan tillämpas på det de ska jobba med när de är färdiga.
Nä, men visst, när vi är utexaminerade kommer vi säkert hamna på läkarsekreterartjänster med grundlön någonstans där ens huvuduppgift kommer vara "vanliga" läkarsekreteraruppgifter till en början. Men eftersom jag är 22 och inte 32 som vissa i min klass, så vill jag inte syssla med bara det till jag är 65. Mitt mål är att någon gång avancera och då kan det vara jäkligt bra att ha de där "onödiga" kurserna i ryggen och inte bara vara bra på medicinsk terminologi och vårddokumentation. Det var därför jag flyttade ända hit för att gå den här utbildningen, som är den enda inom det här som ligger på universitetsnivå. Jag ville liksom ha det bästa. Men om deras åsikter gick igenom och alla "onödiga" kursen plockades bort, ja då skulle utbildningen försvinna från universitetsnivå och återgå till någon slags eftergymnasial utbildning och då skulle statusen för våran yrkesgrupp sjunka och läkarsekreteraren skulle fortsätta att "bara vara en läkarsekreterare" med en fjuttig lön.
Oj, detta blev långt. Många av er kanske inte ens är intresserade av att läsa. Det var i alla fall skönt att skriva.
Därför fick vi idag ut uppgifterna på den här kursen som vi ska ha seminarium och inlämning på 12 januari. I kursplanen stod det att det var hemtentamen. Gött, tänkte jag, då kan man sitta hemma i mellandagarna och pyssla med det. Nähä, då var det helt plötsligt frågan om ett grupparbete. Och hur lätt är det när vi i vår grupp är utspridda över hela landet under julen. Dessutom vill alla vara hemma så länge som möjligt och inte behöva komma tillbaka hit och jobba redan på nyårsdagen, typ. Allt detta betyder att vi ska sätta igång redan imorgon och sedan jobba en hel del nästa vecka för att få så mycket som möjligt gjort innan jul.
Men. Jag. Orkar. Inte.
Har inte ens köpt någon kurslitteratur till den här kursen. Det känns lite slarvigt och oambitiöst, men vafan. Mitt mål i den här kursen, som för övrigt heter Att planera och styra hälso- och sjukvården, får bli att klara seminarieuppgifterna och sen inte bry mig särskilt mycket mer om det som sägs. Ekonomi och dess termer intresserar mig faktiskt inte det minsta. Och ska jag nångång i framtiden bli landstingsdirektör eller klinikchef får jag väl gå en kurs då eller nåt.
Och när jag ändå är inne och pratar om min utbildning kan jag också säga att jag blir så himla trött på några av mina kurskamrater.
Många av dem verkar tro att vi utbildar oss för att bli några piffiga läkarsekreterare som bara ska sitta och skriva journaler åt en viss läkare hela dagarna. Och det är så fel, så fel, så fel.. De lever kvar i den gamla tiden då läkarsekreterarnas uppgift var just detta. Det nya är dels att vi numera kallar oss för medicinska sekreterare eller hälso- och sjukvårdsadministratörer, och dels att våra arbetsuppgifter ser HELT annorlunda ut än för kanske bara 10-15 år sedan. Vi är inte längre någon liten sekreterare som ska serva en läkare utan vi ska ansvara för en stor del av det administrativa i en verksamhet inom hälso- och sjukvård. Och det handlar om så mycket mer än bara journalskrivning och att svara i telefon. Det handlar om planering, styrning, viss ekonomi kanske, handläggning av administrativa ärenden och ja, allt det som händer kring en verksamhet som inte läkarna eller sjuksköterskorna ska behöva bry sig om eftersom de ju ska jobba med det de är utbildade till och inte hålla på med "en massa pappersarbete". Det är faktiskt ett väldigt stort ansvar, att man ska se till att allting fungerar.
Men de här kackelhönorna längst fram som hörs mest klagar alltid på att så många kurser är onödiga och absolut inte kan tillämpas på det de ska jobba med när de är färdiga.
Nä, men visst, när vi är utexaminerade kommer vi säkert hamna på läkarsekreterartjänster med grundlön någonstans där ens huvuduppgift kommer vara "vanliga" läkarsekreteraruppgifter till en början. Men eftersom jag är 22 och inte 32 som vissa i min klass, så vill jag inte syssla med bara det till jag är 65. Mitt mål är att någon gång avancera och då kan det vara jäkligt bra att ha de där "onödiga" kurserna i ryggen och inte bara vara bra på medicinsk terminologi och vårddokumentation. Det var därför jag flyttade ända hit för att gå den här utbildningen, som är den enda inom det här som ligger på universitetsnivå. Jag ville liksom ha det bästa. Men om deras åsikter gick igenom och alla "onödiga" kursen plockades bort, ja då skulle utbildningen försvinna från universitetsnivå och återgå till någon slags eftergymnasial utbildning och då skulle statusen för våran yrkesgrupp sjunka och läkarsekreteraren skulle fortsätta att "bara vara en läkarsekreterare" med en fjuttig lön.
Oj, detta blev långt. Många av er kanske inte ens är intresserade av att läsa. Det var i alla fall skönt att skriva.
Girlish.
Vad roligt jag har det ibland.
Ikväll halvligger jag i sängen i min pyjamas-tshirt med rosa och röda hjärtan på och äter chokladglass, målar tånaglarna, har på mig guldskor och tittar på Sex & the City-maraton (och det är inte slut än!) Insåg vad jag egentligen höll på med och var tvungen att skratta lite. So girlish.
Ikväll halvligger jag i sängen i min pyjamas-tshirt med rosa och röda hjärtan på och äter chokladglass, målar tånaglarna, har på mig guldskor och tittar på Sex & the City-maraton (och det är inte slut än!) Insåg vad jag egentligen höll på med och var tvungen att skratta lite. So girlish.
Promme.
Näe, nu ska jag allt samla ihop mig och gå ner på stan.
Måste köpa julpapper och lite annat som jag ska pyssla med ikväll. Sen ska jag göra supergod fiskgryta och sen blir det Sex & the City-maraton. Ska nog köpa lite polly också.
Det lär få mig på bättre humör.
Måste köpa julpapper och lite annat som jag ska pyssla med ikväll. Sen ska jag göra supergod fiskgryta och sen blir det Sex & the City-maraton. Ska nog köpa lite polly också.
Det lär få mig på bättre humör.
...
Jag brukar verkligen längta till julafton. Vi brukar ha jättekul och jag trivs verkligen ihop med mina släktingar. Men det var en liten tid för ett tag sen då jag inte längtade lika mycket eftersom min mormor och morfar skulle vara med i år. Mer om det skrev jag här.
Men i alla fall, nu har de förstört för sig själva igen och kommer därför inte vara med. Det låter kanske lite hårt men ärligt talat så är det bara deras eget fel och det är faktiskt ganska skönt att veta att de inte ska dyka upp. Det skulle bli jättedålig stämning och "hur gör vi med nubben i år då?", typ.
Pratade ganska länge med mamma om det igår kväll. Hon och hennes bror gör verkligen allt de kan för att de ska komma ur allt och för att det ska bli bättre, men det håller aldrig. Dessutom blir de arga på mamma och morbror och börjar bete sig ännu mer illa. De blev t ex jättesura när de fick veta att de gick på ett par möten som var till för anhöriga. Men vad ska man göra? Terapin som de börjat på ett par gånger är frivillig, så självklart hoppar de av den när det inte passar längre.
Egentligen tror jag att mamma och morbror försöker hjälpa till mest av bara pliktkänsla. Jag hör på mamma att hon egentligen inte vill ha med dem att göra och att hon snart inte bryr sig längre. Det är ju trots allt upp till dem själva i slutändan.
Och förresten så skickade jag aldrig något födelsedagskort till morfar sen. Jag tänkte på det länge, men kom fram till att det inte är mitt ansvar att försöka få tillbaka kontakten. Dessutom hörde de inte av sig ett endaste dugg i maj då jag fyllde år och mamma fyllde 50.
Själv vet jag inte vad jag ska tycka. På ett sätt bryr jag mig inte ett endaste dugg, jag blir bara arg, men på ett sätt bryr jag mig och så undrar jag hur det kan bli som det blivit. För när vi var små var de världens bästa mormor och morfar, tyckte vi. Vi var hos dem hela tiden på somrarna och badade vid stugan och hade jätteroligt. Dessutom hade morfar och jag hade en väldigt bra kontakt med en massa skämt och uttryck som bara vi kände till osv. Men vart tog allt det vägen? De kanske inte alls brydde sig så mycket egentligen. Jag vet inte.
Men i alla fall, nu har de förstört för sig själva igen och kommer därför inte vara med. Det låter kanske lite hårt men ärligt talat så är det bara deras eget fel och det är faktiskt ganska skönt att veta att de inte ska dyka upp. Det skulle bli jättedålig stämning och "hur gör vi med nubben i år då?", typ.
Pratade ganska länge med mamma om det igår kväll. Hon och hennes bror gör verkligen allt de kan för att de ska komma ur allt och för att det ska bli bättre, men det håller aldrig. Dessutom blir de arga på mamma och morbror och börjar bete sig ännu mer illa. De blev t ex jättesura när de fick veta att de gick på ett par möten som var till för anhöriga. Men vad ska man göra? Terapin som de börjat på ett par gånger är frivillig, så självklart hoppar de av den när det inte passar längre.
Egentligen tror jag att mamma och morbror försöker hjälpa till mest av bara pliktkänsla. Jag hör på mamma att hon egentligen inte vill ha med dem att göra och att hon snart inte bryr sig längre. Det är ju trots allt upp till dem själva i slutändan.
Och förresten så skickade jag aldrig något födelsedagskort till morfar sen. Jag tänkte på det länge, men kom fram till att det inte är mitt ansvar att försöka få tillbaka kontakten. Dessutom hörde de inte av sig ett endaste dugg i maj då jag fyllde år och mamma fyllde 50.
Själv vet jag inte vad jag ska tycka. På ett sätt bryr jag mig inte ett endaste dugg, jag blir bara arg, men på ett sätt bryr jag mig och så undrar jag hur det kan bli som det blivit. För när vi var små var de världens bästa mormor och morfar, tyckte vi. Vi var hos dem hela tiden på somrarna och badade vid stugan och hade jätteroligt. Dessutom hade morfar och jag hade en väldigt bra kontakt med en massa skämt och uttryck som bara vi kände till osv. Men vart tog allt det vägen? De kanske inte alls brydde sig så mycket egentligen. Jag vet inte.
Golden shoes.
Ahh.. Kom precis hem från en hel dags shopping i Stockholm tillsammans med Johanna.
Det finns ju en viss mysighetsfaktor med att gå runt och julhandla. Det finns t ex mycket att titta på och en massa pynt överallt. Men det finns också en väldigt stor jobbighetsfaktor att gå omkring i jävligtmycketfolköveralltnuijulochvarmtmedvinterjackaärdetockså-Stockholm, men det var faktiskt inte så farligt. Så jag fick en hel del julklappar köpta, och det trodde jag nog inte. Bra det!
Det blev dessutom en del julklappar till mig själv. Gick först inne på NK och fingrade på allt smink hos märket M.A.C. och givetvis hoppade det på mig en tjej som visade en ögonskugga i en jättefin lila färg. "Får jag prova den på dig? Oooh, vilken fin färg det var på dig. Den lila färgen plockar verkligen fram det gröna i dina bruna ögon!" Kan ju säga att jag faller ganska lätt för sånt och vips var Ida 170 kr fattigare. Men det var en fin ögonskugga faktiskt...
Sen mötte jag trevliga Jenny och köpte mina fiiiina guldskor! Jenny verkar vara en jättemysig tjej och skorna var verkligen kanonfina. Och de passade jättebra!
Det finns ju en viss mysighetsfaktor med att gå runt och julhandla. Det finns t ex mycket att titta på och en massa pynt överallt. Men det finns också en väldigt stor jobbighetsfaktor att gå omkring i jävligtmycketfolköveralltnuijulochvarmtmedvinterjackaärdetockså-Stockholm, men det var faktiskt inte så farligt. Så jag fick en hel del julklappar köpta, och det trodde jag nog inte. Bra det!
Det blev dessutom en del julklappar till mig själv. Gick först inne på NK och fingrade på allt smink hos märket M.A.C. och givetvis hoppade det på mig en tjej som visade en ögonskugga i en jättefin lila färg. "Får jag prova den på dig? Oooh, vilken fin färg det var på dig. Den lila färgen plockar verkligen fram det gröna i dina bruna ögon!" Kan ju säga att jag faller ganska lätt för sånt och vips var Ida 170 kr fattigare. Men det var en fin ögonskugga faktiskt...
Sen mötte jag trevliga Jenny och köpte mina fiiiina guldskor! Jenny verkar vara en jättemysig tjej och skorna var verkligen kanonfina. Och de passade jättebra!
Uhu.
Haha. Råkade komma över en sida där det fanns bilder på de här, Garbage pail kids. Någon mer än jag som minns dem?
Jag har två äldre bröder och båda samlade på de här korten i slutet av 80-talet. Fråga mig inte varför, men jag antar att de hade samma uppsving och fall under slutet av 80-talet som Pokémon och hockeybilder hade på 90-talet. Minns en semester på västkusten en gång då pojkarna köpte Garbage pail kids-kort för alla pengar de fick och mamma blev arg. Men ah, vad äckliga jag tyckte de var då. Jag var ju alltså bara fem-sex år och jag dog nästan varje gång jag fick syn på ett, vågade knappt titta. Uscha!
Jag har två äldre bröder och båda samlade på de här korten i slutet av 80-talet. Fråga mig inte varför, men jag antar att de hade samma uppsving och fall under slutet av 80-talet som Pokémon och hockeybilder hade på 90-talet. Minns en semester på västkusten en gång då pojkarna köpte Garbage pail kids-kort för alla pengar de fick och mamma blev arg. Men ah, vad äckliga jag tyckte de var då. Jag var ju alltså bara fem-sex år och jag dog nästan varje gång jag fick syn på ett, vågade knappt titta. Uscha!
Lasermannen.
Och just det!
Skitbra dokumentär om Lasermannen igår kväll. Jiiises vilken skrämmande man. Besinningslöst iskall.
Kolla på repris om ni missade!
Skitbra dokumentär om Lasermannen igår kväll. Jiiises vilken skrämmande man. Besinningslöst iskall.
Kolla på repris om ni missade!
Fashion.
De flesta bloggar som ligger i topp verkar vara s.k. modebloggar.
Tips på vanliga butiker, internetbutiker, sminkrekommendationer, länkar till bilder på klänningar någon vill sälja på e-bay för 400 dollar och som man blivit "så kär i!", bilder på vad kändisar hade på sig den senaste permiären, och så "dagens outfit" såklart som innehåller en halvsuddig bild på blogginnehavaren och dess klädval för dagen.
Jag tycker det kan vara ganska kul att kolla på det ibland. Jag har varken ekonomi eller kropp för att bära haute coture-kläder precis, men tycker ändå det är rätt kul att titta på. Jag tycker om fina saker, snygga material och färgkombinationer. Trots det kan jag inte undgå att tycka att alla Fryeboots som syns på alla bilder ser oerhört klumpigt och jobbigt ut att gå i och hur många tvåtusenkronorsväskor och kashmirkoftor kan man egentligen äga? Fast det är kanske bara lite tantvarning på mig som tycker så (jag tycker det är jobbigt med hög musik i klädaffärer också).
Men idag var det extra roligt eftersom en av dem hade fått ett mail från ett klädföretag i England där hon beställt kläder ifrån, där de vänligt förklarade att hennes order troligtvis blir kraftigt försenad eftersom deras lager låg i närheten av branden/explosionen. Tjejen skrev, jättebesviken såklart: "Va? Vilken brand?"
Nåja, det tyckte jag var roligt i alla fall.
Tips på vanliga butiker, internetbutiker, sminkrekommendationer, länkar till bilder på klänningar någon vill sälja på e-bay för 400 dollar och som man blivit "så kär i!", bilder på vad kändisar hade på sig den senaste permiären, och så "dagens outfit" såklart som innehåller en halvsuddig bild på blogginnehavaren och dess klädval för dagen.
Jag tycker det kan vara ganska kul att kolla på det ibland. Jag har varken ekonomi eller kropp för att bära haute coture-kläder precis, men tycker ändå det är rätt kul att titta på. Jag tycker om fina saker, snygga material och färgkombinationer. Trots det kan jag inte undgå att tycka att alla Fryeboots som syns på alla bilder ser oerhört klumpigt och jobbigt ut att gå i och hur många tvåtusenkronorsväskor och kashmirkoftor kan man egentligen äga? Fast det är kanske bara lite tantvarning på mig som tycker så (jag tycker det är jobbigt med hög musik i klädaffärer också).
Men idag var det extra roligt eftersom en av dem hade fått ett mail från ett klädföretag i England där hon beställt kläder ifrån, där de vänligt förklarade att hennes order troligtvis blir kraftigt försenad eftersom deras lager låg i närheten av branden/explosionen. Tjejen skrev, jättebesviken såklart: "Va? Vilken brand?"
Nåja, det tyckte jag var roligt i alla fall.
Julkalender.
Har ni inte skaffat någon julkalender än kan ni göra det här.
Otroligt roligt.
Otroligt roligt.
Nobelprize.
Kollade inte så jättemycket på nobelfesten igår eftersom jag hade annat för mig.
Fick studera alla kläder och klänningar idag istället. Och trots att alla säger att Victorias och Madeleines klänningar var vita så var de inte det. De var gråa/silvriga. Bådas. Victorias var snyggast. Väldigt fint med den markerade midjan. Sen att de också måste ha 25 kg smycken samt en brosch med en bild på sin farsa är ju inte deras fel.
Och nu vet ju säkert de flesta av er inte hur min pappa ser ut, men han är sjukt lik Kungen. Den här bilden är väldigt slående. Synd att jag inte har något foto på min pappa på datorn så kunde ni sett själva.
Fast på deras bröllopskort är de ännu mer lika. Alltså back in 1976. Kungen och Silvia och pappa och mamma gifte sig nämligen på samma dag och korten är verkligen hur lika som helst. Dessutom är ju min pappa också jakt/skog-intresserad. Soulmates?
Fick studera alla kläder och klänningar idag istället. Och trots att alla säger att Victorias och Madeleines klänningar var vita så var de inte det. De var gråa/silvriga. Bådas. Victorias var snyggast. Väldigt fint med den markerade midjan. Sen att de också måste ha 25 kg smycken samt en brosch med en bild på sin farsa är ju inte deras fel.
Och nu vet ju säkert de flesta av er inte hur min pappa ser ut, men han är sjukt lik Kungen. Den här bilden är väldigt slående. Synd att jag inte har något foto på min pappa på datorn så kunde ni sett själva.
Fast på deras bröllopskort är de ännu mer lika. Alltså back in 1976. Kungen och Silvia och pappa och mamma gifte sig nämligen på samma dag och korten är verkligen hur lika som helst. Dessutom är ju min pappa också jakt/skog-intresserad. Soulmates?
Kent.
Dom som försvann med Kent blir aldrig så bra som en lördagsnatt halv 4.
"Kom låt oss gå härifrån, låt oss resa nånstaaaaaans, resa långt härifrååååååån. LÅT OSS BLI DOM SOM FÖRSVANN!"
Ja, jag sjunger högt nu ifall någon undrar.
Men det är inte så farligt. Det var hemskt kul ikväll.
Niveadeodoranten som är genomskinlig och som lämnar "no white marks" doftar som en mansdeodorant. Kommer nog bli trevligt att gå och lägga sig ikväll. Mmm...
"Kom låt oss gå härifrån, låt oss resa nånstaaaaaans, resa långt härifrååååååån. LÅT OSS BLI DOM SOM FÖRSVANN!"
Ja, jag sjunger högt nu ifall någon undrar.
Men det är inte så farligt. Det var hemskt kul ikväll.
Niveadeodoranten som är genomskinlig och som lämnar "no white marks" doftar som en mansdeodorant. Kommer nog bli trevligt att gå och lägga sig ikväll. Mmm...
Sträckläsning.
En sån här bokperiod har jag nog aldrig varit inne i förut.
Jag bara sträckläser och sträckläser bok efter bok. Sträckläsning går helt klart före mina promenader nu för tiden. Inte så stimulerande för konditionen men väl för intellektet.
Äh, jag är trött och det är kallt ute, så enkelt är det egentligen.
Nu läser jag Odjuret av Anders Roslund. Det är nog den hemskaste bok jag läst på länge. Visst, när man läser baksidan förstår man ju att det inte är någon direkt trevlig bok, men det var mer detaljerat än jag trodde. Det är rätt hemskt när ens eget huvud spelar upp handlingen som en film. Särskilt när klockan är efter två på natten.
Jag bara sträckläser och sträckläser bok efter bok. Sträckläsning går helt klart före mina promenader nu för tiden. Inte så stimulerande för konditionen men väl för intellektet.
Äh, jag är trött och det är kallt ute, så enkelt är det egentligen.
Nu läser jag Odjuret av Anders Roslund. Det är nog den hemskaste bok jag läst på länge. Visst, när man läser baksidan förstår man ju att det inte är någon direkt trevlig bok, men det var mer detaljerat än jag trodde. Det är rätt hemskt när ens eget huvud spelar upp handlingen som en film. Särskilt när klockan är efter två på natten.
Men hallå?
Igår kväll skulle jag gå en liten promenad. Tänkte bara gå till centralstationen och hämta mina tågbiljetter och sen ta en liten extrarunda och sen gå hem igen. Klockan var inte så mycket, runt halv åtta. Trots det hann jag träffa på minst tre konstiga människor under den här tiden.
Först skulle jag gå i en gångtunnel som leder till stationen, strax innan den hamnade jag bakom en man (gubbe) som jag tänkte gå om eftersom han gick lite långsamt. Då börjar han plötsligt öka takten på stegen så han går lika snabbt som jag samt att börjar förflytta sig emot mig. Inget jag vill vara med om i en ödslig gångtunnel precis. Men varför gjorde han så? Varför fortsatte han inte i sin egen takt och höll lite distans?
Sen när jag kom till stationen och skulle gå upp för den lilla trappan möter jag en man som ser helt städad ut, alltså inte som en full gubbe, men ändå stiger han ut på trappan, går lite till vänster och ställer sig bakom en gruslåda och urinerar. Detta sker alltså när jag är på väg att gå emot honom för att gå in i stationsbyggnaden, han drar ner gylfen precis framför mig. Vafan! Varför?
Efter dessa trauman mötte jag på vägen hem en svartklädd kille med mössan långt neddragen som går och viftar med ett långt järnspett framför sig. Jaha?
Vad fan är det för fel på människor?
Eller är det bara jag som är mesig?
Je ne sais pas.
Först skulle jag gå i en gångtunnel som leder till stationen, strax innan den hamnade jag bakom en man (gubbe) som jag tänkte gå om eftersom han gick lite långsamt. Då börjar han plötsligt öka takten på stegen så han går lika snabbt som jag samt att börjar förflytta sig emot mig. Inget jag vill vara med om i en ödslig gångtunnel precis. Men varför gjorde han så? Varför fortsatte han inte i sin egen takt och höll lite distans?
Sen när jag kom till stationen och skulle gå upp för den lilla trappan möter jag en man som ser helt städad ut, alltså inte som en full gubbe, men ändå stiger han ut på trappan, går lite till vänster och ställer sig bakom en gruslåda och urinerar. Detta sker alltså när jag är på väg att gå emot honom för att gå in i stationsbyggnaden, han drar ner gylfen precis framför mig. Vafan! Varför?
Efter dessa trauman mötte jag på vägen hem en svartklädd kille med mössan långt neddragen som går och viftar med ett långt järnspett framför sig. Jaha?
Vad fan är det för fel på människor?
Eller är det bara jag som är mesig?
Je ne sais pas.
Jippi.
Vilken trevlig dag!
Seminariet idag gick helt klart över förväntan. Vi hade försökt förbereda oss på vad vi skulle säga och vad vi skulle diskutera, ändå känns det alltid så himla osäkert innan ett seminarium. Man vet liksom aldrig riktigt åt vilket håll det kommer gå. Men jag tycker själv att jag blivit mycket bättre på det nu efter ett par gånger. Idag gick det mesta som på räls och jag berättade till och med om några saker som låg utanför själva arbetet och det bara flöt på. Det är inte så hemskt ofta jag känner att jag kan prata fritt sådär rakt ut i luften om något. Så nu är det nästan jullov kan man säga. Vi har bara några föreläsningar att gå på innan jul, men det är inget vi direkt behöver arbeta med.
När jag promenerade hem från universitetet, lättad och glad, infann sig den där musikvideokänslan igen. Det hade börjat skymma och himlen var klarblå, verkligen jätteblå, och luften kall och klar. Everything's not lost med Coldplay fick mig att vilja sträcka ut armarna och snurra runt samtidigt, Månadens erbjudande med Kent fick mig att vilja gå rakt, snabbt och med fokuserad blick i horisonten och sjunga ut texten och Jump med Madonna fick mig att vilja... hoppa. Eller nåt.
Nåja, fast jag gjorde ju inte de här sakerna eftersom det fanns människor i närheten. Fast nu är jag ju ensam...
Sen kom jag hem till ett paket från La Redoute som hängde på handtaget. Hade ju glömt bort att jag beställt en tröja därifrån som blev restnoterad. Glad överraskning. Dessutom var tröjan snygg, varm och bra. Och så hoppas jag att får köpa ett par guldskor av en blogg-vän, om man nu kan säga så. Hon hade beställt i fel storlek, men de passar mig. Det är ju lite kitshigt med guldskor, fast lite kul, och det kan ju bli hur fint som helst om man tänker lite på vad man har på sig mer. Jag tycker de är fina i alla fall.
Ikväll kommer jag nog vara tröttare än jag varit resten av veckan eftersom jag somnade halv fem igår och inte sov så hemskt länge idag. Men nu är boken slut och den var bra.
Seminariet idag gick helt klart över förväntan. Vi hade försökt förbereda oss på vad vi skulle säga och vad vi skulle diskutera, ändå känns det alltid så himla osäkert innan ett seminarium. Man vet liksom aldrig riktigt åt vilket håll det kommer gå. Men jag tycker själv att jag blivit mycket bättre på det nu efter ett par gånger. Idag gick det mesta som på räls och jag berättade till och med om några saker som låg utanför själva arbetet och det bara flöt på. Det är inte så hemskt ofta jag känner att jag kan prata fritt sådär rakt ut i luften om något. Så nu är det nästan jullov kan man säga. Vi har bara några föreläsningar att gå på innan jul, men det är inget vi direkt behöver arbeta med.
När jag promenerade hem från universitetet, lättad och glad, infann sig den där musikvideokänslan igen. Det hade börjat skymma och himlen var klarblå, verkligen jätteblå, och luften kall och klar. Everything's not lost med Coldplay fick mig att vilja sträcka ut armarna och snurra runt samtidigt, Månadens erbjudande med Kent fick mig att vilja gå rakt, snabbt och med fokuserad blick i horisonten och sjunga ut texten och Jump med Madonna fick mig att vilja... hoppa. Eller nåt.
Nåja, fast jag gjorde ju inte de här sakerna eftersom det fanns människor i närheten. Fast nu är jag ju ensam...
Sen kom jag hem till ett paket från La Redoute som hängde på handtaget. Hade ju glömt bort att jag beställt en tröja därifrån som blev restnoterad. Glad överraskning. Dessutom var tröjan snygg, varm och bra. Och så hoppas jag att får köpa ett par guldskor av en blogg-vän, om man nu kan säga så. Hon hade beställt i fel storlek, men de passar mig. Det är ju lite kitshigt med guldskor, fast lite kul, och det kan ju bli hur fint som helst om man tänker lite på vad man har på sig mer. Jag tycker de är fina i alla fall.
Ikväll kommer jag nog vara tröttare än jag varit resten av veckan eftersom jag somnade halv fem igår och inte sov så hemskt länge idag. Men nu är boken slut och den var bra.
Aoum!
Jag tror nog att Ädelostbiff ska bli min nya paradrätt.
Så när folk kommer och hälsar på kommer jag inte säga: "Vill du ha lite kaffe?" utan det kommer låta: "Klart du ska ha lite ädelostbiff! Jaadå."
Recept här. Love arla.se.
Så när folk kommer och hälsar på kommer jag inte säga: "Vill du ha lite kaffe?" utan det kommer låta: "Klart du ska ha lite ädelostbiff! Jaadå."
Recept här. Love arla.se.
What?
Näe.
Jag förstår inte hur Aftonblaskan kan nominera Linda Rosing till Årets kvinna 2005. Då kan de lika gärna nominera mig också. "Bimbo-stämpeln har blivit suddig i kanten, och feminismen en platinablondin rikare". Eh, what? Go Lottie Knutsson, säger jag.
Och jag förstår inte heller hur Kristian Huselius fru tänkte när hon skulle "ta tag i situationen" efter hans eh, lilla snedsteg förra året. Vid den tidpunkten hade de en 6-månaders bebis och hon ville väl på nåt sätt inte splittra familjen. Men ändå. Och nä, det är inte ett dugg synd om Huselius om han fortsätter bli utfryst i landslaget i framtiden också. Man gör bara inte så som han och de andra gjorde. Någon slags mänsklig spärr måste man ändå ha, annars kan man lika gärna gå runt och skjuta ihjäl alla man inte gillar. Men alla med sunt förnuft gör ju inte det och varför inte? Jo, för man har en mänsklig, normal spärr som gör att man bara inte gör det. Samma sak gäller här. Det är knappast normalt att vara tre killar på en full tjej. Det är inte ens särskilt normalt om alla varit nyktra och singlar. Annorlunda kanske ja, men ändå något man borde tänka efter två eller tre gånger innan man gör.
Punkt. Slut.
Jag förstår inte hur Aftonblaskan kan nominera Linda Rosing till Årets kvinna 2005. Då kan de lika gärna nominera mig också. "Bimbo-stämpeln har blivit suddig i kanten, och feminismen en platinablondin rikare". Eh, what? Go Lottie Knutsson, säger jag.
Och jag förstår inte heller hur Kristian Huselius fru tänkte när hon skulle "ta tag i situationen" efter hans eh, lilla snedsteg förra året. Vid den tidpunkten hade de en 6-månaders bebis och hon ville väl på nåt sätt inte splittra familjen. Men ändå. Och nä, det är inte ett dugg synd om Huselius om han fortsätter bli utfryst i landslaget i framtiden också. Man gör bara inte så som han och de andra gjorde. Någon slags mänsklig spärr måste man ändå ha, annars kan man lika gärna gå runt och skjuta ihjäl alla man inte gillar. Men alla med sunt förnuft gör ju inte det och varför inte? Jo, för man har en mänsklig, normal spärr som gör att man bara inte gör det. Samma sak gäller här. Det är knappast normalt att vara tre killar på en full tjej. Det är inte ens särskilt normalt om alla varit nyktra och singlar. Annorlunda kanske ja, men ändå något man borde tänka efter två eller tre gånger innan man gör.
Punkt. Slut.
Goodbye my lover.
Åh, nu börjar jag förstå de som börjar böla till James Blunt's Goodbye my lover.
Fast jag har ingen att böla över.
Det är fan nästan ännu sorgligare.
Fast jag har ingen att böla över.
Det är fan nästan ännu sorgligare.
Upp och ner.
Nu har jag fått såndär störd dygnsrytm igen.
Det är ingen ordning med föreläsningarna. Ibland börjar vi kl 8, ibland kl 13.
Och jag är inne i en bokperiod. Igår låg jag och läste till halv 4. Halv 4?! (Karin Wahlbergs böcker rekommenderas)
Och idag har jag inte druckit något kaffe alls. Har hittils varit skittrött hela dagen pga det men nu här om en liten stund när jag får kaffe igen så kommer jag bli jättepigg och vara uppe till halv 4 igen. Helt säkert.
Och eftersom jag var trött pga inget kaffe och skolarbete somnade jag på min soffa en timma i eftermiddags. Det är också en slags garanti för att jag kommer vara vaken till halv 4 inatt.
Dessutom är jag ledig imorgon. Kommer säkert sova till 12.43 precis som häromdagen bara för det. Det är visserligen väldigt skönt, men jag får så lätt dåligt samvete eftersom det blir mörkt ute bara efter tre timmar och det känns som hela dagen har gått. Hopplöst.
Och så fortsätter det...
Nädå, jag ska inte klaga. Det är gött.
Om ungefär ett halvår kommer jag förhoppningsvis ha ett jobb. Då blir det den gamla vanliga visan igen, upp och hoppa i ottan. Och då kommer jag definitivt klaga över det. Alltid är det nåt.
Korridorsfest på lördag. Kul!
Hoppas fransmännen är där, de var så roliga i fredags. De satt i allrummet och drack glögg och rökte hasch.
Doften som spred sig i korridoren har jag inte känt sedan vi var på studiebesök i Christiania, Köpenhamn i tvåan på gymnasiet och vår lärare med stor entusiasm och med armarna utsträckta utbrast: "Känner ni? Kääänner ni?!", följt av en lång inandning med näsan.
Det är ingen ordning med föreläsningarna. Ibland börjar vi kl 8, ibland kl 13.
Och jag är inne i en bokperiod. Igår låg jag och läste till halv 4. Halv 4?! (Karin Wahlbergs böcker rekommenderas)
Och idag har jag inte druckit något kaffe alls. Har hittils varit skittrött hela dagen pga det men nu här om en liten stund när jag får kaffe igen så kommer jag bli jättepigg och vara uppe till halv 4 igen. Helt säkert.
Och eftersom jag var trött pga inget kaffe och skolarbete somnade jag på min soffa en timma i eftermiddags. Det är också en slags garanti för att jag kommer vara vaken till halv 4 inatt.
Dessutom är jag ledig imorgon. Kommer säkert sova till 12.43 precis som häromdagen bara för det. Det är visserligen väldigt skönt, men jag får så lätt dåligt samvete eftersom det blir mörkt ute bara efter tre timmar och det känns som hela dagen har gått. Hopplöst.
Och så fortsätter det...
Nädå, jag ska inte klaga. Det är gött.
Om ungefär ett halvår kommer jag förhoppningsvis ha ett jobb. Då blir det den gamla vanliga visan igen, upp och hoppa i ottan. Och då kommer jag definitivt klaga över det. Alltid är det nåt.
Korridorsfest på lördag. Kul!
Hoppas fransmännen är där, de var så roliga i fredags. De satt i allrummet och drack glögg och rökte hasch.
Doften som spred sig i korridoren har jag inte känt sedan vi var på studiebesök i Christiania, Köpenhamn i tvåan på gymnasiet och vår lärare med stor entusiasm och med armarna utsträckta utbrast: "Känner ni? Kääänner ni?!", följt av en lång inandning med näsan.
Saccosäck.
Om jag, någon gång inom någon slags framtid, inte så särskilt snar, men ändå, planerar skaffa bebis så skulle jag precis som Bullen i ugnen - köpa en Fatboy.
Så himla mysigt med en jättestor, jättefin, jätteskön saccosäck. Man kan göra jättemycket med den, ligga i den, sätta den mot väggen så det blir en soffa m m. Jag skulle nog i alla fall kunna ligga där i flera timmar och bara göra ingenting. Bästa underhållningen vore ju förstås om man hade en bebis att vila ögonen på samtidigt, men där är man ju inte riktigt än.
Minns när mina kusiner hade ett par såna gamla saccosäckar, som var typ äggformade, i sitt tv-rum. Vi slängde oss på dem som sälar och låg sen där och krälade och hoppade och tittade på tecknad film hur länge som helst.
Ska försöka komma ihåg detta till den dagen andan faller på. Hm ja, eller nåt...
Så himla mysigt med en jättestor, jättefin, jätteskön saccosäck. Man kan göra jättemycket med den, ligga i den, sätta den mot väggen så det blir en soffa m m. Jag skulle nog i alla fall kunna ligga där i flera timmar och bara göra ingenting. Bästa underhållningen vore ju förstås om man hade en bebis att vila ögonen på samtidigt, men där är man ju inte riktigt än.
Minns när mina kusiner hade ett par såna gamla saccosäckar, som var typ äggformade, i sitt tv-rum. Vi slängde oss på dem som sälar och låg sen där och krälade och hoppade och tittade på tecknad film hur länge som helst.
Ska försöka komma ihåg detta till den dagen andan faller på. Hm ja, eller nåt...
Jump.
Jump med Madonna är dagens låt.
Trots att det är skitpissäckligt gråväder ute är jag på rätt bra humör och dansar runt till Jump i min lilla lägenhet. Endast tre dagar kvar till det sista ansträngande att göra den här terminen, en vecka kvar till julshopping i Stockholm (se upp tanterna på NK) och lite mer än två veckor kvar till julfirandet hemma.
Madonna är förresten bara tre år yngre än min mamma. Och ungefär där slutar jämförelserna.
En ganska fit 47-åring.
Trots att det är skitpissäckligt gråväder ute är jag på rätt bra humör och dansar runt till Jump i min lilla lägenhet. Endast tre dagar kvar till det sista ansträngande att göra den här terminen, en vecka kvar till julshopping i Stockholm (se upp tanterna på NK) och lite mer än två veckor kvar till julfirandet hemma.
Madonna är förresten bara tre år yngre än min mamma. Och ungefär där slutar jämförelserna.
En ganska fit 47-åring.
Talk.
Men alltså, har snubben som tar bilder från Kåren börjat retushera dem? Den här bilden är från Kåren i fredags och det är jag som är tjejen i rosa tröja.
Men kolla vad slim jag ser ut! Kolla halsen och nyckelbenen, snyggt Ida. Och magen, den ser nästan helt platt ut. Och hade jag verkligen en sådan urringning? Jiisses...
Det är alltså en helt missvisande bild. Sådan hals får jag bara om jag spänner skitmycket och mina nyckelben får jag oftast dra fram med handkraft för att titta på.
Men jag ska inte klaga, annars hade jag aldrig lagt ut bilden här. Ja, det är väl bara att tacka och ta emot och vara glad för det lilla.
Och apropå det lilla.
Vaknade idag av att Coldplay's nya video till låten Talk spelades. Det var fint, jag blev glad.
Fast jag känner mig ibland som en pensionär som lever ett tråkigt och enformigt liv och som tycker att det är bäst att "ta till vara på" de små sakerna i livet och som kan bli glad i två dagar för att ha sett en fågel på gatan.
Det är ingen dramatik i mitt liv.
Är inget fan av dramatik men det börjar bli tråkigt på riktigt nu.
Men kolla vad slim jag ser ut! Kolla halsen och nyckelbenen, snyggt Ida. Och magen, den ser nästan helt platt ut. Och hade jag verkligen en sådan urringning? Jiisses...
Det är alltså en helt missvisande bild. Sådan hals får jag bara om jag spänner skitmycket och mina nyckelben får jag oftast dra fram med handkraft för att titta på.
Men jag ska inte klaga, annars hade jag aldrig lagt ut bilden här. Ja, det är väl bara att tacka och ta emot och vara glad för det lilla.
Och apropå det lilla.
Vaknade idag av att Coldplay's nya video till låten Talk spelades. Det var fint, jag blev glad.
Fast jag känner mig ibland som en pensionär som lever ett tråkigt och enformigt liv och som tycker att det är bäst att "ta till vara på" de små sakerna i livet och som kan bli glad i två dagar för att ha sett en fågel på gatan.
Det är ingen dramatik i mitt liv.
Är inget fan av dramatik men det börjar bli tråkigt på riktigt nu.
Come on Sverre.
Hahaha.
Den norske prinsen, färskingen som kom i helgen, ska heta Sverre Magnus. Sverre!
Norrmännen är tammefan inte kloka... Men roliga.
Den norske prinsen, färskingen som kom i helgen, ska heta Sverre Magnus. Sverre!
Norrmännen är tammefan inte kloka... Men roliga.
Julkänsla.
Vilken trevlig söndag det blev!
Gick först i Örebros gamla stad, Wadköping, med H och kikade på julmarknad. Småtomtar och glöggdoft, mysigt. Sen gick vi till stan där det var julkonsert på Stortorget med Triple'n Touch, Sofia Källgren och några till. Hade egentligen inga förväntningar alls, tänkte det skulle vara kallt och jävligt att stå utomhus i nästan två timmar och Triple'n Touch är ju lite töntiga kanske ibland. Men det var ju gratis, och gratis är alltid gott när man är student.
Men aaah, vad fint det var... Time to say goodbye med Sofia Källgren i en vit kappa med pälskrage och O, helga natt med en slags operasångare från trakten tror jag det var. Det var jättefint faktiskt. Stämningsfullt.
Gick först i Örebros gamla stad, Wadköping, med H och kikade på julmarknad. Småtomtar och glöggdoft, mysigt. Sen gick vi till stan där det var julkonsert på Stortorget med Triple'n Touch, Sofia Källgren och några till. Hade egentligen inga förväntningar alls, tänkte det skulle vara kallt och jävligt att stå utomhus i nästan två timmar och Triple'n Touch är ju lite töntiga kanske ibland. Men det var ju gratis, och gratis är alltid gott när man är student.
Men aaah, vad fint det var... Time to say goodbye med Sofia Källgren i en vit kappa med pälskrage och O, helga natt med en slags operasångare från trakten tror jag det var. Det var jättefint faktiskt. Stämningsfullt.
Skumt.
Fick i morse samma känsla jag fick förra året i november då jag läste på text-tv att Mikael Ljungberg tagit sitt liv. När jag läste att Micke Dubois gjort samma sak var känslan inte "Åh, nej. Vad tråkigt. Vad synd.", utan mer: "Vad i helvete? Fan. Hur kunde det hända?"
Att man sedan läser att han sökt professionell hjälp innan gör knappast arg-känslorna mindre. Hur tänker de som har hand om patienter med sådana allvarliga problem egentligen? "Näe, men det händer nog inte. Näädå, han kommer nog inte hänga sig. Ingen fara. Det går nog bra. Åk hem bara."
Minns när Svullo var med den där dokusåpaturnén i Värnamo förra sommaren. Vi råkade hamna i hotellets lobby med en del därifrån på efterfest och då var han med. Han var verkligen speciell. Lite sliskig och snuskig tyckte jag nog, men rolig. Och det var ändå något slags skådespeleri, tror inte han var sådan på riktigt precis. Jag visste ju att han hade en sambo och en hel hop med ungar. Fyra tror jag det var.
Usch...
Nu sitter jag och väntar på att en som jag känner ska komma och hjälpa mig byta två proppar som gick i morse. Poff, sa det och så blev det helt svart i köket och hallen. Vet inte om jag skulle kunna byta dem själv, det är kanske inte så svårt, men jag tycker det är så obehagligt med elektricitet och sånt. Vågar knappt byta en glödlampa ju. Och att jag har en bror som är elektriker hjälper ju knappast mig. Nej, så det tunga huvudet får jag nog ha ett par timmar till innan kaffebryggaren kan gå igång.
Att man sedan läser att han sökt professionell hjälp innan gör knappast arg-känslorna mindre. Hur tänker de som har hand om patienter med sådana allvarliga problem egentligen? "Näe, men det händer nog inte. Näädå, han kommer nog inte hänga sig. Ingen fara. Det går nog bra. Åk hem bara."
Minns när Svullo var med den där dokusåpaturnén i Värnamo förra sommaren. Vi råkade hamna i hotellets lobby med en del därifrån på efterfest och då var han med. Han var verkligen speciell. Lite sliskig och snuskig tyckte jag nog, men rolig. Och det var ändå något slags skådespeleri, tror inte han var sådan på riktigt precis. Jag visste ju att han hade en sambo och en hel hop med ungar. Fyra tror jag det var.
Usch...
Nu sitter jag och väntar på att en som jag känner ska komma och hjälpa mig byta två proppar som gick i morse. Poff, sa det och så blev det helt svart i köket och hallen. Vet inte om jag skulle kunna byta dem själv, det är kanske inte så svårt, men jag tycker det är så obehagligt med elektricitet och sånt. Vågar knappt byta en glödlampa ju. Och att jag har en bror som är elektriker hjälper ju knappast mig. Nej, så det tunga huvudet får jag nog ha ett par timmar till innan kaffebryggaren kan gå igång.
Goodnight.
Näh, det blev inget stjärnfall av cidern. Och ändå drack jag två st!
Och nästan hångel blev det, med en kille med göteborgsdialekt á la Orust, och det trots att jag inte hade fultrosor, Jenny. Mina var svarta och neutrala. Fast han fick inte se dem.
Och nu skall jag sova i min egen säng. Ensam. Sköööönt.
Godnatt.
Och nästan hångel blev det, med en kille med göteborgsdialekt á la Orust, och det trots att jag inte hade fultrosor, Jenny. Mina var svarta och neutrala. Fast han fick inte se dem.
Och nu skall jag sova i min egen säng. Ensam. Sköööönt.
Godnatt.
Notes.
Minnesanteckningar inför kvällen:
- Inte dricka upp hela litern med vin. Inte så himla snabbt i alla fall.
- Endast köpa 1 st Xider christmas edition med mistel-apelsinsmak. Det är glitter i den också, som man FÅR dricka. Undra hur det blir när man kissar sen. Värsta stjärnfallet!
- Inte stå och prata sex med J's korridorskompisar. Kommer få ångest imorgon annars för att jag sa för mycket - det har hänt förr.
- Inte bräka på med småländskan. Folk häruppe förstår liksom inte när jag säger: "Förra året var jag i Nåååje och åkte skidor." De andra bara: "Åre?"
- Hålla mig utanför andras tjafs. Sist blev H arg på S som inte besvarade hans kärlek. När hon ville prata och reda ut sa han, bland annat: "Stick, ta inte på mig, du är äcklig." Då lackade jag ur och skällde ut honom lite. Så får man faktiskt inte säga, det kan ju inte hon hjälpa att hon inte är kär i honom. Man behöver ju inte vara elak för det. Håll käft och acceptera.
- Inga fylle-sms.
- Sova i min egen säng.
- Inte dricka upp hela litern med vin. Inte så himla snabbt i alla fall.
- Endast köpa 1 st Xider christmas edition med mistel-apelsinsmak. Det är glitter i den också, som man FÅR dricka. Undra hur det blir när man kissar sen. Värsta stjärnfallet!
- Inte stå och prata sex med J's korridorskompisar. Kommer få ångest imorgon annars för att jag sa för mycket - det har hänt förr.
- Inte bräka på med småländskan. Folk häruppe förstår liksom inte när jag säger: "Förra året var jag i Nåååje och åkte skidor." De andra bara: "Åre?"
- Hålla mig utanför andras tjafs. Sist blev H arg på S som inte besvarade hans kärlek. När hon ville prata och reda ut sa han, bland annat: "Stick, ta inte på mig, du är äcklig." Då lackade jag ur och skällde ut honom lite. Så får man faktiskt inte säga, det kan ju inte hon hjälpa att hon inte är kär i honom. Man behöver ju inte vara elak för det. Håll käft och acceptera.
- Inga fylle-sms.
- Sova i min egen säng.
Zsa zsa zsu.
Såg min älsklingsserie Sex & The City igår. Igen. Det går ju nästan varje dag nu. Underbart.
Jag vet att den serien var som mest hypad när den gick, men då hade inte jag tv3 så jag har egentligen inte blivit frälst förrän nu det senaste året.
Kan inte påstå att jag identifierar mig med vad de gör eftersom jag inte lever i något amerikansk singel-dejtingliv och jag är inte på långa vägar lika snygg som dem. Men det finns ändå något i den serien som tilltalar mig. Dels är det humorn, alla olika killar, alla snygga kläder, New York, det fria livet och ja, sen det där som man inte riktigt kan sätta fingret på.
Igår var det ett sånt avsnitt. Ett sånt som gjorde att jag somnade med en suck och sen ett leende.
Zsa zsa zsu, det vill jag också ha.
Åh, jag önskar mig verkligen dvd-boxen så jag kan frossa flera dagar i sträck. Den kostar 999 kr. Snälllaa...
Snyggo.
Jag vet att den serien var som mest hypad när den gick, men då hade inte jag tv3 så jag har egentligen inte blivit frälst förrän nu det senaste året.
Kan inte påstå att jag identifierar mig med vad de gör eftersom jag inte lever i något amerikansk singel-dejtingliv och jag är inte på långa vägar lika snygg som dem. Men det finns ändå något i den serien som tilltalar mig. Dels är det humorn, alla olika killar, alla snygga kläder, New York, det fria livet och ja, sen det där som man inte riktigt kan sätta fingret på.
Igår var det ett sånt avsnitt. Ett sånt som gjorde att jag somnade med en suck och sen ett leende.
Zsa zsa zsu, det vill jag också ha.
Åh, jag önskar mig verkligen dvd-boxen så jag kan frossa flera dagar i sträck. Den kostar 999 kr. Snälllaa...
Snyggo.
Mmm.
Jag vill ju inte skryta, men jag tror faktiskt att jag gör den godaste köttfärssåsen.
Det är specialkryddan från Stockholms Eter och Essensfabrik som gör det. Och så det faktum att det är jag som gör den.
Man kanske borde skriva om lite viktigare saker egentligen. Saker som gör mig upprörd, saker som är fel i samhället, skriva långa texter om hur jag egentligen mår. Det sista skulle jag i och för sig kunna göra, men det får bli en annan gång. Men det andra då?
Fast egentligen orkar jag fan inte bli upprörd.
Ja, Linda Rosing är som ett trafikskadat rådjur, det vet väl alla - man tycker kanske lite synd om det, men det får fan skylla sig själv och någon borde göra slut på dess (vårt) lidande. Läste nånstans att hon skulle göra en grej för Aftonbladets söndagsbilaga och dyker upp på redaktionen tillsammans med sin "nya" kille Ken vadhannuhette. Tro fan att Aftonbladet gör värsta historien på det då. "Åh, det är så synd om mig som är så jagad av pressen..."
Nej, jag orkar verkligen inte lägga ner energi på dumma människor som gör dumma saker.
Det är specialkryddan från Stockholms Eter och Essensfabrik som gör det. Och så det faktum att det är jag som gör den.
Man kanske borde skriva om lite viktigare saker egentligen. Saker som gör mig upprörd, saker som är fel i samhället, skriva långa texter om hur jag egentligen mår. Det sista skulle jag i och för sig kunna göra, men det får bli en annan gång. Men det andra då?
Fast egentligen orkar jag fan inte bli upprörd.
Ja, Linda Rosing är som ett trafikskadat rådjur, det vet väl alla - man tycker kanske lite synd om det, men det får fan skylla sig själv och någon borde göra slut på dess (vårt) lidande. Läste nånstans att hon skulle göra en grej för Aftonbladets söndagsbilaga och dyker upp på redaktionen tillsammans med sin "nya" kille Ken vadhannuhette. Tro fan att Aftonbladet gör värsta historien på det då. "Åh, det är så synd om mig som är så jagad av pressen..."
Nej, jag orkar verkligen inte lägga ner energi på dumma människor som gör dumma saker.
Mysdecember.
Åh, nu är det äntligen december.
Steg upp lite tidigare idag eftersom mina kamrater skulle komma hit och vi skulle arbeta lite på vårt grupparbete. Låg kvar lite för länge i sängen så jag hann inte äta frukost. Då kommer J och H inklampandes med nybakade frallor från mitt bageri härborta på hörnet. Ja, det är ju inte MITT bageri, men det ligger precis här vid det lilla torget och det är så mysigt och de har så himla gott bröd. Så vi inledde grupparbetet med en mysig frukost/fika. Tack för det klasskompisarna!
Vi fick en hel del gjort faktiskt och när de skulle gå började det snöa. Så fint, så fint...
Steg inte upp så pass tidigt att jag tittade på Julkalendern, vilket jag annars alltid brukar göra. Får inte glömma att kolla på den vid 18-tiden. Oh, sen är det Efterlyst. Whoa!
Har upptäckt att jag är rätt bra på att rapportera om vad jag ser på tv om kvällarna. Men alltså, jag är faktiskt en ganska sysslolös student i en stad där jag känner max sex personer, det blir en del tv faktiskt. Men jag läser böcker också så jag inte ska få fyrkantiga ögon för det har min mamma sagt att man kan få om man tittar för mycket på tv.
Fast imorgon ska jag vara social för då ska vi ut på Kåren. Jag har köpt vin.
Gungigaste jul-låten: Slade - Merry X-mas Everybody
Steg upp lite tidigare idag eftersom mina kamrater skulle komma hit och vi skulle arbeta lite på vårt grupparbete. Låg kvar lite för länge i sängen så jag hann inte äta frukost. Då kommer J och H inklampandes med nybakade frallor från mitt bageri härborta på hörnet. Ja, det är ju inte MITT bageri, men det ligger precis här vid det lilla torget och det är så mysigt och de har så himla gott bröd. Så vi inledde grupparbetet med en mysig frukost/fika. Tack för det klasskompisarna!
Vi fick en hel del gjort faktiskt och när de skulle gå började det snöa. Så fint, så fint...
Steg inte upp så pass tidigt att jag tittade på Julkalendern, vilket jag annars alltid brukar göra. Får inte glömma att kolla på den vid 18-tiden. Oh, sen är det Efterlyst. Whoa!
Har upptäckt att jag är rätt bra på att rapportera om vad jag ser på tv om kvällarna. Men alltså, jag är faktiskt en ganska sysslolös student i en stad där jag känner max sex personer, det blir en del tv faktiskt. Men jag läser böcker också så jag inte ska få fyrkantiga ögon för det har min mamma sagt att man kan få om man tittar för mycket på tv.
Fast imorgon ska jag vara social för då ska vi ut på Kåren. Jag har köpt vin.
Gungigaste jul-låten: Slade - Merry X-mas Everybody