Måste grannen stenas?

Nu pratade jag med min bror igen.
Han sa att Gert Fylking hade sagt att det här snurrar på internet, "av en man från Tånnö". De hade dragit några fraser i radion och skrattat.
Jag tycker verkligen det är skitroligt. Och skitbra.
Här är insändaren igen, länken jag hade verkar inte fungera riktigt. Men oteknisk som jag är får jag inte insändaren att funka som den ska här heller. Ni får kisa och koncentrera er ordentligt. Eller så googlar ni på insändarens rubrik så hittar ni den någon annanstans.

18932-13



Hospitalized.

Jag är en sucker för sjukhusserier.
Nya Grey's Anatomy på tisdagar är ju riktigt bra (ah, överläkaren som flirtar med henne hela tiden - så snygg), sen har vi Cityakuten som ju är en klassiker. Chicago Hope, också väldigt bra och det måste finnas avsnitt kvar att visa av den tv4, eller? Och Scrubs såklart. Otroligt roligt och Zach Braff är ju hur bra som helst. (inflikar ett filmtips med Zach Braff här: Garden State)
Desssutom läser jag just nu Sista jouren av Karin Wahlberg. Mystiskt mord på ett sjukhus. Så spännande...
Det bästa av allt är ju att jag kommer jobba på något sjukhus sedan. Det måste ju betyda att jag också kommer leva ungefär ett sådant sjukhusliv sen, eller hur? Kommer få de roligaste arbetskamraterna, de bästa läkarna och sjuksköterskorna, de intressantaste moraliska dilemmana att reda ut, och så kommer jag träffa en snygg överläkare att flirta med i hissen som jag sen gifter mig med. Jajjemänsan.

Fick ett sms i morse av min brorsa, "hörde du på rix-fm i morse? de pratade om tånnö och magnus insändare."
Så häftigt. Dessvärre hörde jag det inte och man kan inte höra programmet i efterhand nånstans heller.
(Det handlade alltså om insändaren jag skrivit om här nere tidigare, kolla på det.)
Berättade för mina föräldrar i helgen att hans insändare cirkulerar friskt på nätet och när jag var hemma i helgen hade pappa pratat med honom. Tydligen ringer det folk från olika tidningar hela tiden och vill använda insändaren. "Jadå, det går bra, se bara till att mitt namn och Tånnö står med.", hade han sagt då.
Det hade jag också sagt. Go Tånnö!
18932-11

Dom som försvann.

Dom som försvann med Kent tyckte jag var lite halvdålig när jag först hörde den. En barnkör liksom. När har det egentligen någonsin låtit bra när man haft med en barnkör i en pop/rock-låt? Kan någon ge ett exempel? Nej. Just det.
Men när det gäller Dom som försvann har jag helt ändrat åsikt efter jag sett videon! Hur. Cool. Som. Helst. Ju. Barn är läskiga varelser...
Lustigt att man kan längta till den dagen man upptäcker att man har en i sin egen mage. Scary as hell. 

Det är förresten också lustigt att man känner sig sjuk i kroppen av någonting som är bland det friskaste som finns.
Nädå, jag är glad att jag är tjej. Det legaliserar liksom mitt köp på en 230-kronors mascara och ett diadem jag gjorde idag. Fast jag ska ligga i soffan och titta på Grey's Anatomy och knapra Ipren och tycka lite synd om mig själv ikväll ändå. 

Förresten, kan inte alla som läser här utan att ha sagt till bara säga "Hej, jag läser här ibland."
Jag är nyfiken och har ett litet kontrollbehov, därför vill jag veta. Jag menar, mina boobs syns ju faktiskt på min presentationsbild. Nästan. Det är ju bara lite tyg emellan.

Home, sweet home.

Ah, vad trött jag är i kropp och huvud. Det är ansträngande att åka tåg, i alla fall för min nacke. Fast det var ju en bonus att jag fick sitta bredvid en söt kille med norrlandsdialekt.

Men nu är jag hur som helst hemma i min lägenhet igen. Det är lagom att bara vara hemma under en helg. Det är tillräckligt för att hinna med det man ska och för att man inte ska börja tröttna på allt och alla. För faktiskt är det ju så att jag trivs bäst i min egen säng och inte på en knölig bäddsoffa i ett gästrum.

Vi var som sagt ute igår och jag hade jättekul. Och det var supermycket folk ute. Träffade gamla gymnasiekompisar och andra kompisar från förr. Bland annat en kille som jag är barndomskompis med, vi lekte från det vi var ungefär fem år och en bit uppåt. Han är verkligen en snäll och bra kille på alla vis, men ändå känns det lite pinsamt att träffa honom såhär i vuxen ålder. Vi lekte en del pinsamma lekar, pussades i hans garage och ja, det var liksom lite "visar du din så visar jag min", typ. Och vi skulle absolut gifta oss när vi blev stora, det var liksom ingen tvekan om den saken. Ja, herregud...
Men det är väl lite gulligt på nåt sätt antar jag.

Idag hade jag huvudvärk hela dagen, men jag åkte ändå med min bror och hans sambo till julskyltningen. Där köpte jag lite kläder och en tomte. Fick dåligt samvete för att jag handlat i helgen, inklusive alkohol som man egentligen kunde klarat sig utan på krogen. Det hade liksom räckt med vinet jag fick i mig på förfesten...
Adventsmiddag sedan, med julklappslottning. Jag fick min syster och min syster fick mig. Det blir nog kul att köpa klappar till henne.
Men den största överraskningen var mammas och pappas adventspresenter. Vi fick nämligen varsin julkalender med lite extra tillskott. Tydligen hade min duktiga, hårt arbetande far fått ersättning för allt han gjort i våran skog efter Gudrun. Vi är verkligen inte bortskämda barn, flerbarnsfamiljer med normalinkomstföräldrar brukar ju inte vara det, så det kändes verkligen som en fin sak. Att de nu kommit till en viss punkt i livet då de kan dela med sig av sådana saker till sina barn. 
Så det  visade sig att jag inte behövde ha så dåligt samvete för min shoppning ändå. 


Eftersom vår skog ligger på en ö innebär det en hel del merarbete.
Duktiga far!





Lussecats.

Satt fast i ett tåg vid Töreboda i en timma och missade därför mitt byte i Falköping. De sa att vi inte skulle komma iväg igen förrän 16.30, så folk gick ut och sträckte lite på benen. Vid 16.10 sa de att problemet visst var fixat och att vi kunde åka nu. De som stod på perrongen hoppade in, men den gravida tjejen som hade gått iväg en lite längre bit hann inte med tåget. Stackars hennes sambo som satt mittemot mig. "Men vafaaan.." Usch för SJ. Men jag kom fram till slut ändå.
Då kom snön. Vit och fin.
Mamma hade bakat de första lussekatterna när jag steg innanför dörren. Sen drack vi glögg.
Idag har jag gått i slask på Värnamo marknad.
Träffade en del bekanta att småprata med. Bland annat en f.d jobbarkompis, hon sa att det nog finns en möjlighet att jag får jobba ett par dar på röntgen i jul. Det vore bra.
Sen köpte mamma ett par rediga stövlar till mig. Tack för det.
Ikväll ska jag dricka vin och prata. Kanske dansa också.

Och ja just det, Linda och Fadde är ihop igen.

Musikvideo och utflykt till hemmet.

Jäklar vilken musikvideokänsla jag fick tidigare då jag gick min promenad och hade Oasis i mp3'n.
Champagne Supernova spelades och det var sådär regnigt, disigt, mörkt och trist. Promenerade ganska fort, men koncentrerat. Kändes för ett ögonblick, en liten sekund, som om jag var med i en musikvideo som utspelades i någon regnig stad, t ex Liverpool i England. "Whyy, whyyy, whyyyy?"
Fattades bara att en liten kille i röd Liverpool-tröja skulle kicka en boll förbi mig.
Regnigt, disigt och grått men med en liten ljuspunkt på slutet.

Nähe. Nu är klockan snart över midnatt och mina små csn-pengar har då förhoppningsvis trillat över till kontot så jag kan boka tågbiljetter till imorgon. Hoppas verkligen det finns sista-minutenbiljetter kvar. Annars måste det bli Swebus med byte i Mariestad och en väntan på 50 minuter i en väntsal tillsammans med sju alkisar eftersom det är fredag. Det har jag redan gjort en gång och vill helst inte göra det igen.
Men det är skönt att bara behöva åka till Jönköping. Min ena bror som bor där möter mig och så får jag åka med honom hem.
Hem till huset i Tånnö. Mysigt. Jag ska pussa lite på min hund då tror jag. 
Och på lördag blir det utgång i Värnamo med Anna och Carro. Kul!


South Park-Ida.

Haha! Fan vad roligt detta var.
Såhär skulle jag sett ut om jag var med i South Park. Precis så såg jag ut idag nämligen, nästan exakt.
Tack för tipset, Karin.

18932-9

Jag gillar South Park. "Timmeeeyyy, Tiimmmeeyy!!"

Yeah!

Oh la la!
Nu är vi helt plötsligt ett helt gäng tjejer som ska gå på konsert på Ullevi 2 juli.
Quelle utflykt det kommer bli!




Tv-kväll.

Träffade på den s.k. "36-åringen" på skolan idag. Nej, det är ingen kriminell ökänd snubbe på skolan (fast vad vet jag egentligen?) utan en person jag träffade nån gång i början på hösten. Och jag vill bara tillägga att han såg ut som 29, max!
Nåja, hursomhelst, jag trodde väl kanske knappt att han skulle känna igen mig och ännu mindre komma fram och prata med mig. Men det gjorde han. Och vi förde ett helt normalt, dock kort, samtal som om vi kände varandra lite ytligt.
Det finns två stycken till som jag brukar träffa på i skolan, men av någon anledning brukar det bli att man inte hälsar på varandra. Man ser varandra på långt håll, men nej, en liten hälsning i all enkelhet blir det inte. Ganska konstigt egentligen, har man hånglat lite så kan man väl i alla fall säga hej. 
Så, tack 36-åringen för lite manligt moget beteende. Det behövde jag.

Och vem försöker jag lura med rubriken egentligen? Alla kvällar är ju tv-kvällar, mer eller mindre. Men ikväll är det dramadokumentären om Lasermannen, gjord efter en av de bästa svenska böckerna. Nämligen den som heter... Lasermannen.
Ska sitta med en kopp té, en filt och några värmeljus och uscha mig över vilka hemska människor det finns därute.