Nää, men ...

Nää, men annars är livet rätt gött. Förutom att det är grått och skittrist i januari så mår jag alldeles FÖR JÄVLA BRA som nyförlovad. Det är helt ashärligt att ha en guldring på ringfingret, det är det faktiskt. Just i dagarna håller vi på att buda på ett hus som ligger en bit utanför stan till och med. För det har börjat sprätta lite i benen nu. Visst, det kan väl vara skönt att bo mitt i stan, men det är faktiskt inte så roligt att kunna se in till grannarna i nästan alla fönster och att ha en kvinna med uppenbar damp med klackskor i lägenheten ovanför. Och tänk om man hade en egen gräsmatta, MMM... Så vi får se, det vore härligt i alla fall.

Tänkte ge er lite exempel på två olika slags ömhetsbevis jag och min fästman brukar visa för varandra. Det är lite på den nivån vår humor ligger just nu, inte sådär jättehög, men det är jävligt roligt. Igår gjorde jag om Mannens skrivbord på datorn till den här bilden, jättestort över heeela skrivbordet. Tjae, han skrattade i alla fall (kan ni fatta att den är var med i OKEJ-tidningen någon gång på 80-talet, vafan det var typ 14-åringar som läste den!):



Och i förrgår kväll skickade jag den här till Mannen som var iväg och jobbade natt, för att han skulle få lite roligare på jobbet:


Det var väl ett jäkla tjat...

...eller jaja, nio kommentarer om folk som ville att jag skulle göra blogg-comeback. Det kan räcka ibland. Får se hur länge jag orkar blogga. Jag vet inte riktigt, men jag tror att det som infann sig när jag slutade blogga i somras var en slags olustighetskänsla över att jag inte riktigt visste vilka som läste eller inte läste bland människor jag känner. För helt apropå råkade min ena bror på den här bloggen och gillade då inte att jag hade ett par bilder på söta brorsbarnet. Det kan jag verkligen förstå, man måste ju fråga innan. Men jag tänkte inte på det, för att för mig så var det naturligt. Då infann sig rädslan att av misstag trampa på folks tår. Och det är ju verkligen inte meningen. Så jag ska försöka, utan att blanda in min fina familj allt för mycket eller ha bilder på folk som inte godkänt det innan. För det vet man ju vid det här laget - att det är spöstraff på att t ex ha blivit taggad på ett fyllekort på facebook utan att man godkänt det! Skämmes ta mig fan!

Äsch.

Ibland när jag går tillbaka och läser sånt jag skrivit (brukar t ex gå tillbaka och läsa inlägg från exakt ett år tilbaka och förundras över hur snabbt tiden går) så kommer jag hela tiden på att jag är ganska bra på att skriva. Är ju till och med riktigt rolig ibland. Då saknar jag att blogga.

Men jag vet inte. Saknar ni mig eller?
RosavonTrosa gör det i alla fall, för det har hon sagt.