Fest å sånt.
Och oj, vad roligt det var igår då. Många konstiga saker hände, men jag är i alla fall oslagbar på Buzzmaster som är ett musiktävlingsspel på PS2. Coolt.
Men jag gillar inte riktigt att åka taxi hem ibland. Inte när chaffisen måste prata med en hela vägen. Det är ju så lätt hänt att slira iväg lite då... Ida: "Jo, men det är ju skönast att sova hemma ändå faktiskt. Man har ju sin egen tandborste då liksom."
Hm, som om jag nånsin skulle få för mig att låna nån annans? Eh, näe.
Hur ska jag orka en kväll till?
Men jag gillar inte riktigt att åka taxi hem ibland. Inte när chaffisen måste prata med en hela vägen. Det är ju så lätt hänt att slira iväg lite då... Ida: "Jo, men det är ju skönast att sova hemma ändå faktiskt. Man har ju sin egen tandborste då liksom."
Hm, som om jag nånsin skulle få för mig att låna nån annans? Eh, näe.
Hur ska jag orka en kväll till?
Kungen.
Kära Örebroare! Eller jag menar... äh.
Lyssnade precis på kungens tal efter tsunamin och även om han kanske inte skrivit det själv så är det väldigt fint. Ja, han är fan bra och ha ibland, kungen. Dessutom är han väldigt lik min farsa trots att han har skägg. Det ser ni va? (säg ja)
Bengt Carl Gustaf
Fast de är ännu mer lika på bröllopsfotona från 1976 för där har pappa inget skägg.
Mina föräldrar och kungen och Silvia gifte sig på samma dag, 19 juni 1976. 30 årig bröllopsdag i år alltså. Sjukt länge, men rätt fint ändå.
Lyssnade precis på kungens tal efter tsunamin och även om han kanske inte skrivit det själv så är det väldigt fint. Ja, han är fan bra och ha ibland, kungen. Dessutom är han väldigt lik min farsa trots att han har skägg. Det ser ni va? (säg ja)
Bengt Carl Gustaf
Fast de är ännu mer lika på bröllopsfotona från 1976 för där har pappa inget skägg.
Mina föräldrar och kungen och Silvia gifte sig på samma dag, 19 juni 1976. 30 årig bröllopsdag i år alltså. Sjukt länge, men rätt fint ändå.
Eels.
Finaste och bästa låten idag är Ugly Love med Eels.
Piano är vackert.
Piano är vackert.
Superfredag.
Japp. Idag är det superfredag. Ikväll ska vi värma upp lite inför Valborg genom att äta ute och sen kolla på Torsk på Tallin. Det är helt klart en av mina favoritfilmer, så när mina kamrater berättade att de inte sett den kände jag mig tvungen att göra en insats.
Jahapps.
Verkar som att jag använt upp de 10 MB man får på det här bloggkontot nu. Inlägg går bra att skriva men man får inte ladda upp mer bilder och sånt. Tråkigt. Och trots att jag raderat ett par inlägg och bilder i början verkar utrymmet inte minskas. Inte känner jag för att uppgradera kontot mot en kostnad av 59 kr i månaden heller. What to do, what to do...
- - -
Nähä, det ordnade sig visst. Fick en hel massa mer utrymme trots att jag inte ens behövde be om det. Måste vara mina långa ögonfransar som gör't... *blink blink*
- - -
Nähä, det ordnade sig visst. Fick en hel massa mer utrymme trots att jag inte ens behövde be om det. Måste vara mina långa ögonfransar som gör't... *blink blink*
SATC.
Ja, herregud. Jag måste verkligen köpa Sex & the City-boxen. På onsdagarna kör tv3 dubbelavsnitt och nu är det sista säsongen som visas. Och det är så braaa...
Jo, jag vet att jag är lite efter, mina kompisar har varit kär i serien ett par år redan, men jag har inte haft tv3 förrän nu de senaste två åren. Igår gifte sig Miranda och Steve, Samantha får bröstcancer och Carrie svimmar bokstavligt talat när ryssen överöser henne med romantik á la poesi, opera, dyra klänningar och champagne. "I'm an American girl, you have to tone it down a bit." Sen går de och äter på McDonald's.
Kristian Luuk vikarierar för Annika Lantz i P3. Bisittare idag är Carina Berg. Coolt. För de är ju liksom ihop. "Eh ja, nu känner ju vi varandra ganska bra. Vi brukar ju äta frukost ihop och sådär..."
Redovisning av våran uppsatsplan i eftermiddag. Skönt när det är över, sen är det bara en liiiten uppsats som ska skrivas och sen är jag färdig med hela det här. Alltihopa. Yeah.
Och så regnar det.
Jo, jag vet att jag är lite efter, mina kompisar har varit kär i serien ett par år redan, men jag har inte haft tv3 förrän nu de senaste två åren. Igår gifte sig Miranda och Steve, Samantha får bröstcancer och Carrie svimmar bokstavligt talat när ryssen överöser henne med romantik á la poesi, opera, dyra klänningar och champagne. "I'm an American girl, you have to tone it down a bit." Sen går de och äter på McDonald's.
Kristian Luuk vikarierar för Annika Lantz i P3. Bisittare idag är Carina Berg. Coolt. För de är ju liksom ihop. "Eh ja, nu känner ju vi varandra ganska bra. Vi brukar ju äta frukost ihop och sådär..."
Redovisning av våran uppsatsplan i eftermiddag. Skönt när det är över, sen är det bara en liiiten uppsats som ska skrivas och sen är jag färdig med hela det här. Alltihopa. Yeah.
Och så regnar det.
Brumbrum.
Jag tänkte bara tala om att jag faktiskt är en jävel på att fickparkera. De bygger visst om på min gata nu så helt plötsligt var det väldigt tajt med bilar. Men jag har koll på grejerna. Jag är bäst.
BB.
Först såg jag mest fram emot Petter på Festivalborg, men nu lutar det mer åt Backyard Babies. Har lyssnat på dem hela helgen och nu i veckan. Faktiskt riktigt bra. Jag är annars ingen rockbrutta. Minus celsius har jag i och för sig gillat länge, men på nya skivan finns många bra också.
Singeln The mess age, Roads (nästan lite country över den låten), Dynfunction professional och We go a long way back.
Smålandsrock!
Singeln The mess age, Roads (nästan lite country över den låten), Dynfunction professional och We go a long way back.
Smålandsrock!
Lite sorgligt.
När någon man känner dör. Vad konstigt det känns egentligen...
I eftermiddags dog en släkting till mig på pappas sida. Hon var jättedålig och sjuk, som gamla människor ofta är, så egentligen var det en befrielse. Och vi är ganska säkra på att hon tyckte det också. Något som dock känns sorgligt är att hon var alldeles ensam. Inte när hon dog för då var mina föräldrar där, men under hela hennes sjuka period var hon det. Hon var fru till min pappas farbror så hon hade ju oss, men de fick inte några barn själva och några släktingar på sin egen sida hade hon inte. Därför har hon varit med oss de senaste jularna och hon och farmor har suttit och dragit en del one-liners som faktiskt var riktigt roliga trots att hon varit så sjuk. Och det är också något som känns jobbigt, att nu kommer farmor och farfar bli jätteledsna igen. I höstas dog en vän till dem och då mådde de inte alls bra. Nu händer igen. Och så kommer det ju fortsätta.
I min uppväxt har jag varit förskonad ifrån släktingar som dött och jag har alla mina far- och morföräldrar kvar i livet. Ja, det är ju en bra sak att ha sluppit sånt jobbigt, men jag slås ibland av tanken att det kommer ju inte vara så för alltid. Istället har jag allt framför mig. Inom en inte alltför lång framtid kommer ju även de försvinna. Det kommer kännas så ovant. Inte för att jag tror att man nånsin vänjer sig, men redan nu känns det jättekonstigt bara att tänka på det. Jag är verkligen inte van vid att bli sådär hysteriskt ledsen, men jag vet att jag kommer bli det flera gånger i mitt vuxna liv. Och det känns jobbigt.
Men det är ingen idé att gräva ner sig i det nu. Det är ju som det ska vara. Livets cykel osv.
I eftermiddags dog en släkting till mig på pappas sida. Hon var jättedålig och sjuk, som gamla människor ofta är, så egentligen var det en befrielse. Och vi är ganska säkra på att hon tyckte det också. Något som dock känns sorgligt är att hon var alldeles ensam. Inte när hon dog för då var mina föräldrar där, men under hela hennes sjuka period var hon det. Hon var fru till min pappas farbror så hon hade ju oss, men de fick inte några barn själva och några släktingar på sin egen sida hade hon inte. Därför har hon varit med oss de senaste jularna och hon och farmor har suttit och dragit en del one-liners som faktiskt var riktigt roliga trots att hon varit så sjuk. Och det är också något som känns jobbigt, att nu kommer farmor och farfar bli jätteledsna igen. I höstas dog en vän till dem och då mådde de inte alls bra. Nu händer igen. Och så kommer det ju fortsätta.
I min uppväxt har jag varit förskonad ifrån släktingar som dött och jag har alla mina far- och morföräldrar kvar i livet. Ja, det är ju en bra sak att ha sluppit sånt jobbigt, men jag slås ibland av tanken att det kommer ju inte vara så för alltid. Istället har jag allt framför mig. Inom en inte alltför lång framtid kommer ju även de försvinna. Det kommer kännas så ovant. Inte för att jag tror att man nånsin vänjer sig, men redan nu känns det jättekonstigt bara att tänka på det. Jag är verkligen inte van vid att bli sådär hysteriskt ledsen, men jag vet att jag kommer bli det flera gånger i mitt vuxna liv. Och det känns jobbigt.
Men det är ingen idé att gräva ner sig i det nu. Det är ju som det ska vara. Livets cykel osv.
Blogs.
Det finns några bloggar som gör en på gott humör på nåt sätt.
Som embryo.
Jag är ibland något av en språkpolis och jag tycker om när språk, ord och formuleringar är korrekta. I början tyckte jag därför att embryos sätt att skriva var lite störande. Jag fick liksom inte ihop det riktigt. Sen började jag förstå hur det hela egentligen är upplagt. Ordvrängningar, upprepningar och.. ja, sånt. Texten har ett flyt som gör att det hela helt plötsligt känns genialiskt. det säjer jag nu yo.
Eller Modegrisen.
Den söta och mycket modemedvetna lilla grisen är hemskt rolig. Nu ska jag ut i solen. Powerwalk, latte och kanske t.om. en bakelse. Det är ju fredag! Mys! Ciao!
Observera länkningen till Ebba von Sydows blogg, haha.
Eller Chewbacca.
Jag förstår inte så mycket, men det är roligt ändå.
Och så en jag upptäckte idag. Tjuvlyssnat.
Ja, jösses. Människor säjer jag bara. yo.
Som embryo.
Jag är ibland något av en språkpolis och jag tycker om när språk, ord och formuleringar är korrekta. I början tyckte jag därför att embryos sätt att skriva var lite störande. Jag fick liksom inte ihop det riktigt. Sen började jag förstå hur det hela egentligen är upplagt. Ordvrängningar, upprepningar och.. ja, sånt. Texten har ett flyt som gör att det hela helt plötsligt känns genialiskt. det säjer jag nu yo.
Eller Modegrisen.
Den söta och mycket modemedvetna lilla grisen är hemskt rolig. Nu ska jag ut i solen. Powerwalk, latte och kanske t.om. en bakelse. Det är ju fredag! Mys! Ciao!
Observera länkningen till Ebba von Sydows blogg, haha.
Eller Chewbacca.
Jag förstår inte så mycket, men det är roligt ändå.
Och så en jag upptäckte idag. Tjuvlyssnat.
Ja, jösses. Människor säjer jag bara. yo.
Pucko.
Ida, din dumme fan. Varför är du så korkad så du inbillar dig att parkeringsförbudet på din gata är på onsdagar när du bevisligen stod på gatan i onsdags utan att få böter? Självklart är parkeringsförbudet på måndagar. Pucko!
Bara för att jag kommer bli femhundra kronor fattigare än vanligt den här månaden var jag tvungen att tröstshoppa och lägga pengar på nånting som jag verkligen ville ha och som luktar gott till skillnad från en blöt papperslapp. Därför blev det ett halvdyrt läppglans som är fint. Och som luktar gott. *smack* Ja, det var väl inte så smart det heller iofs. Men skitsamma. Jag ska hångla i helgen, jag ville ha ett läppglans. Så.
Jaja, det ordnar sig. Vi blev i alla fall typ klara med vår uppsatsplan idag. Känns grymt. Och så köpte vi biljetter till Festivalborg. Det är ännu grymmare!
Bara för att jag kommer bli femhundra kronor fattigare än vanligt den här månaden var jag tvungen att tröstshoppa och lägga pengar på nånting som jag verkligen ville ha och som luktar gott till skillnad från en blöt papperslapp. Därför blev det ett halvdyrt läppglans som är fint. Och som luktar gott. *smack* Ja, det var väl inte så smart det heller iofs. Men skitsamma. Jag ska hångla i helgen, jag ville ha ett läppglans. Så.
Jaja, det ordnar sig. Vi blev i alla fall typ klara med vår uppsatsplan idag. Känns grymt. Och så köpte vi biljetter till Festivalborg. Det är ännu grymmare!
Promme.
Efter min soliga långpromenad med en paus på en bänk i Vattenparken smygkikandes på alla par som går förbi hand i hand kan jag bara konstatera att jag tänkte ungefär samma slags tankar vid den här tidens promenader förra året. Och ingenting har hänt på ett helt år. I n g e n t i n g.
Men ett år går så fort, så fort.
Och så fick jag fräknar på näsan.
Men ett år går så fort, så fort.
Och så fick jag fräknar på näsan.
Rain man.
Åh. "Kom hit", säger Per Bjurman. Jovisst, gärna... Någon som bjussar? Jag fyller år om ett par veckor bara så att ni vet.
Apropå Rain man kan jag som lite onödig kuriosa berätta att jag varit på den restaurangen i Kentucky som frukostscenen spelades in, där han räknar alla tandpetare ni vet. Om nu någon minns den. Det fanns en massa foton från filmen på restaurangens väggar plus Cruisens autograf. Coolt.
Apropå Rain man kan jag som lite onödig kuriosa berätta att jag varit på den restaurangen i Kentucky som frukostscenen spelades in, där han räknar alla tandpetare ni vet. Om nu någon minns den. Det fanns en massa foton från filmen på restaurangens väggar plus Cruisens autograf. Coolt.
Supersize.
Kollade på Super size me för en stund sen. En mycket omtalad dokumentärfilm som jag inte sett innan.
En amerikansk kille har som experiment att bara äta McDonaldsmat under en månad för att se vad som händer med kroppen. Självklart blir han sjuk och mår dåligt. Men dokumentären handlar inte bara om det utan den tar också upp hur hela den amerikanska livsmedelsindustrin fungerar. Rätt intressant det där. Livsmedelsindustrin är mycket skum numera och de flesta verkar ha som affärsidé att sälja och marknadsföra mat som bara är dålig. Och det verkar ju vara värst i USA. De är ju å andra sidan värst på allt, men om det fortsätter kommer det säkert se likadant ut i Sverige om ett par år. För bara nåt decennier sedan var Coca-cola något som man bara drack vid "festliga" tillfällen, nu hivar folk i sig flera liter av skiten varje dag. I USA intervjuade de en snubbe som drack 7-8 liter om dagen!
Jo, jag förstår ju att man vill skylla på livsmedelsindustrin och dess marknadsföring, i USA är det t o m snabbmatsföretag som serverar maten i en del skolor, sjukt, men är inte det lite för enkelt? Det är ju ändå människan själv som väljer att äta junkfood. Visst, McD t ex är rätt luriga i sin marknadsföring. Hela grejen med Happy meal, bollhav och den groteska clownen gör ju att barn förs in i snabbmatskulturen redan som små. Men är det inte upp till föräldrarna då?
Äh, jag vet inte... Jag vet bara att jag fortfarande tror på människors egna vilja och förmåga att se till sitt eget bästa. Men det går kanske inte alltid så bra.
En amerikansk kille har som experiment att bara äta McDonaldsmat under en månad för att se vad som händer med kroppen. Självklart blir han sjuk och mår dåligt. Men dokumentären handlar inte bara om det utan den tar också upp hur hela den amerikanska livsmedelsindustrin fungerar. Rätt intressant det där. Livsmedelsindustrin är mycket skum numera och de flesta verkar ha som affärsidé att sälja och marknadsföra mat som bara är dålig. Och det verkar ju vara värst i USA. De är ju å andra sidan värst på allt, men om det fortsätter kommer det säkert se likadant ut i Sverige om ett par år. För bara nåt decennier sedan var Coca-cola något som man bara drack vid "festliga" tillfällen, nu hivar folk i sig flera liter av skiten varje dag. I USA intervjuade de en snubbe som drack 7-8 liter om dagen!
Jo, jag förstår ju att man vill skylla på livsmedelsindustrin och dess marknadsföring, i USA är det t o m snabbmatsföretag som serverar maten i en del skolor, sjukt, men är inte det lite för enkelt? Det är ju ändå människan själv som väljer att äta junkfood. Visst, McD t ex är rätt luriga i sin marknadsföring. Hela grejen med Happy meal, bollhav och den groteska clownen gör ju att barn förs in i snabbmatskulturen redan som små. Men är det inte upp till föräldrarna då?
Äh, jag vet inte... Jag vet bara att jag fortfarande tror på människors egna vilja och förmåga att se till sitt eget bästa. Men det går kanske inte alltid så bra.
Cash.
Jaha. Då har ytterligare en person vunnit flera onödiga miljoner. 60 stycken t o m. Ser man på. Visst minns ni Lotto-Erik från Gotland som plockade hem 122 mille i höstas? När jag var hemmavid förra veckan hörde jag rykte om att han minsann numera är bosatt i Växjö. På Sankt Sigfrids.
Så, blir man lyckligare av pengar? Nja, kanske. Till viss del. Men om det blev för mycket, som i Lotto-Eriks fall, då skulle nog jag också börja lida av förföljelsemani och paranoia.
Men jag står fast vid att jag så jävla sjukt mycket vill vinna 25tusen i månaden i 25 år. Det vore grymt.
Så, blir man lyckligare av pengar? Nja, kanske. Till viss del. Men om det blev för mycket, som i Lotto-Eriks fall, då skulle nog jag också börja lida av förföljelsemani och paranoia.
Men jag står fast vid att jag så jävla sjukt mycket vill vinna 25tusen i månaden i 25 år. Det vore grymt.
Jobb.
Tänkte jag skulle berätta hur en helt vanlig dag på jobbet kan se ut för mig i sommar. Nu har jag inte fått mitt schema ännu, men det är inte helt omöjligt att jag kommer få jobba helgkvällar. Ifall något sånthär händer igen då jag jobbar är det jag som registrerar att någon kommit med ambulans, skriver en inläggningsjournal och om snubben blivit opererad under natten så är det jag som skriver operationsberättelsen. Ungefär så. Man kan säga att jag gör allt det där pappersarbetet runt omkring så att sjukvårdspersonalen kan koncentrera sig helt på patienten.
Nu händer det ju inte sånt här varje dag, men under min praktik skrev jag t ex ett par journaler där folk blivit misshandlade under helgen. I såna fall finns det för det mesta digitalkamerabilder på skadorna också. Not so nice. Under min praktikperiod skedde det även en våldtäkt, också det med tillhörande digitalkamerabilder. Det var inte heller särskilt trevligt. I såna fall skriver man också ett rättsintyg som i detalj beskriver våldtäktsskadorna. Otäckt, javisst. Men väldigt viktigt.
Ett tag funderade jag på ifall jag inte skulle bli sjuksköterska istället, men jag är inte riktigt den typen tror jag. Sjukvård intresserar mig, men inte på det praktiska viset. Jag ser hellre till att förutsättningarna är rätt så att de medicinutbildade kan sköta sitt jobb på bästa sätt och att alla administrativa rutiner, som också är viktiga, fungerar som de ska. Sen är jag grym på medicinsk terminologi också.
Jajemänsan. Ordning och reda så att saker och ting går rätt till. Det är lite mer min grej tror jag.
Nu händer det ju inte sånt här varje dag, men under min praktik skrev jag t ex ett par journaler där folk blivit misshandlade under helgen. I såna fall finns det för det mesta digitalkamerabilder på skadorna också. Not so nice. Under min praktikperiod skedde det även en våldtäkt, också det med tillhörande digitalkamerabilder. Det var inte heller särskilt trevligt. I såna fall skriver man också ett rättsintyg som i detalj beskriver våldtäktsskadorna. Otäckt, javisst. Men väldigt viktigt.
Ett tag funderade jag på ifall jag inte skulle bli sjuksköterska istället, men jag är inte riktigt den typen tror jag. Sjukvård intresserar mig, men inte på det praktiska viset. Jag ser hellre till att förutsättningarna är rätt så att de medicinutbildade kan sköta sitt jobb på bästa sätt och att alla administrativa rutiner, som också är viktiga, fungerar som de ska. Sen är jag grym på medicinsk terminologi också.
Jajemänsan. Ordning och reda så att saker och ting går rätt till. Det är lite mer min grej tror jag.
Rocky.
Majblomma.
Jag säger som min farmor brukar säga: "Vilka trevliga ungdomar..."
Igår skulle jag posta ett brev utanför Ica. Där stod en jättesöt liten kille och sålde majblommor. Han var kanske tolv eller nåt och frågade alla som gick in i affären: "Hej, vill du köpa majblommor? Hej, vill du köpa majblommor?" Jag noterade att ingen köpte. Han frågade även mig, men eftersom jag bara skulle posta brevet hade jag inga pengar på mig. Men jag ville inte bara säga: "Nej, tack" för jag har också sålt saker i mina dar och det är såå tråkigt när ingen verkar bry sig. Så jag frågade lite hur de såg ut, vad de kostade och ifall han skulle vara utanför Ica imorgon också (läs: idag). Han såg jätteglad ut och sa: "Ja! Jag är här imorgon!" "Bra, då kommer jag då", sa jag. "Ja! Gör det!"
Snart ska jag gå dit och bara för han var så söt och snäll ska jag köpa två!
Dessutom var de rätt fina i år. Guld liksom. Wow.
Igår skulle jag posta ett brev utanför Ica. Där stod en jättesöt liten kille och sålde majblommor. Han var kanske tolv eller nåt och frågade alla som gick in i affären: "Hej, vill du köpa majblommor? Hej, vill du köpa majblommor?" Jag noterade att ingen köpte. Han frågade även mig, men eftersom jag bara skulle posta brevet hade jag inga pengar på mig. Men jag ville inte bara säga: "Nej, tack" för jag har också sålt saker i mina dar och det är såå tråkigt när ingen verkar bry sig. Så jag frågade lite hur de såg ut, vad de kostade och ifall han skulle vara utanför Ica imorgon också (läs: idag). Han såg jätteglad ut och sa: "Ja! Jag är här imorgon!" "Bra, då kommer jag då", sa jag. "Ja! Gör det!"
Snart ska jag gå dit och bara för han var så söt och snäll ska jag köpa två!
Dessutom var de rätt fina i år. Guld liksom. Wow.
Vår.
Det har varit en bra dag idag. Solen har lyst, vi fick en massa gjort på vårat arbete i förmiddags, lunchrast i solen, föreläsning och glass i solen. Senare under dagen blev det kvällshäng på Kåren, popcorn och dubbelavsnitt av Sex & the City hos J.
Det är såna här dagar jag mycket väl skulle kunna tänka mig att bo i Örebro ännu ett år. Fast då kommer inte de här roliga människorna finnas här så jag tror jag låter bli.
Japp, nu är det vår. Officiellt. På riktigt. Energin som försvann nån gång där i oktober/november har liksom börjat rinna tillbaka lite de senaste dagarna. Men det är ju så det brukar kännas vid den här tiden. Ändå blir man lika förvånad, eller lättad, varje år.
Det är såna här dagar jag mycket väl skulle kunna tänka mig att bo i Örebro ännu ett år. Fast då kommer inte de här roliga människorna finnas här så jag tror jag låter bli.
Japp, nu är det vår. Officiellt. På riktigt. Energin som försvann nån gång där i oktober/november har liksom börjat rinna tillbaka lite de senaste dagarna. Men det är ju så det brukar kännas vid den här tiden. Ändå blir man lika förvånad, eller lättad, varje år.
Wtf?
Ja, att gå ut hemma i Vmo har sin tjusning. Som när man nästan går in i killen man var kär i halva gymnasiet, börjar mucka på skoj och får en puss på munnen bara sådär.
Men att gå ut hemma har också sin... otjusning ibland. Som när man oavsiktligt går in i stans största meskille som man hånglade upp en gång på ett gymnasiedisco, säger "hoppsan!" och ler lite grann.
Det skulle man inte gjort.
Tre telefonsamtal på tre dagar och jag gav honom INTE mitt hemnummer i lördags.
Stalker.
Fasen. Ibland ligger det emot mig att jag är trevlig och snäll. Måste säga till på skarpen.
Men att gå ut hemma har också sin... otjusning ibland. Som när man oavsiktligt går in i stans största meskille som man hånglade upp en gång på ett gymnasiedisco, säger "hoppsan!" och ler lite grann.
Det skulle man inte gjort.
Tre telefonsamtal på tre dagar och jag gav honom INTE mitt hemnummer i lördags.
Stalker.
Fasen. Ibland ligger det emot mig att jag är trevlig och snäll. Måste säga till på skarpen.
GB.
I Storbritannien är de fan inte kloka. Eller så är det kanal 5:s fel eftersom de visar ALLA sjuka dokumentärer som kommer från Storbritannien.
För någon vecka sedan var det en dokumentär som hette Världens största penis.
Igår var det en dokumentär om ett par kvinnor som bytte sina karriärer mot ett arbete i porrvärlden. Tillåt mig citera en av dem på ett ungefär: "Ja, idag har jag gjort en lesbisk scen och sen spelade vi in en gruppsexscen på fem personer. Det var helt lovely. Jag fick ont och blev öm till och med i magen men jag hoppas att jag blir bokad på fler liknande jobb i framtiden."
Nu såg jag att det på söndag kommer vara en brittisk dokumentär som heter Jag ammar min 7-åring.
Nog för att jag är en ganska open-minded person som tror på människors egna fria vilja, men vafan...
Och apropå den sista dokumentären kom jag dessutom genast att tänka på karaktärerna Harvey och Jane i Little Britain. Not bitty later, bitty now!
Summa summarum: människor från England = galna. Men jag måste titta.
För någon vecka sedan var det en dokumentär som hette Världens största penis.
Igår var det en dokumentär om ett par kvinnor som bytte sina karriärer mot ett arbete i porrvärlden. Tillåt mig citera en av dem på ett ungefär: "Ja, idag har jag gjort en lesbisk scen och sen spelade vi in en gruppsexscen på fem personer. Det var helt lovely. Jag fick ont och blev öm till och med i magen men jag hoppas att jag blir bokad på fler liknande jobb i framtiden."
Nu såg jag att det på söndag kommer vara en brittisk dokumentär som heter Jag ammar min 7-åring.
Nog för att jag är en ganska open-minded person som tror på människors egna fria vilja, men vafan...
Och apropå den sista dokumentären kom jag dessutom genast att tänka på karaktärerna Harvey och Jane i Little Britain. Not bitty later, bitty now!
Summa summarum: människor från England = galna. Men jag måste titta.
Uh.
Äh, men för fan vad osmakligt. Skojar han?
Jag såg min katt göra det en gång. Det såg inte gott ut.
Jag såg min katt göra det en gång. Det såg inte gott ut.
Japp.
Bästa låten i bilen idag: Gnarls Barkly - Crazy.
Ajaj.
Ja jösses... Lilla mor, det är faktiskt lite synd om henne.
Hon gjorde illa sig i foten i Kosovo men röntgade inte sig eftersom röntgenapparaten där var "sönder". Fast det gjorde inte så mycket tyckte hon "Näe, det är nog bara en stukning.." "Eh, javisst kära du. Men foten är väldigt blå hörru." Så idag röntgade hon sig här hemma och visst var foten bruten. Tredje gången på samma ställe. Fast det var ju inte så farligt som när hon halkade på en isfläck och krossade sin knäskål så hon fick ha tre skruvar och två ståltrådar i det ett tag. Nej, så farligt var det ju inte. Fast det är inte riktigt det enda hon varit med om i sina dar så det är faktiskt synd om'na på redigt. Fem veckor med gips, inte kul.
Fast å andra sidan fick jag ta bilen till Örebro idag för den behöver hon ju inte. Hepp!
Hon gjorde illa sig i foten i Kosovo men röntgade inte sig eftersom röntgenapparaten där var "sönder". Fast det gjorde inte så mycket tyckte hon "Näe, det är nog bara en stukning.." "Eh, javisst kära du. Men foten är väldigt blå hörru." Så idag röntgade hon sig här hemma och visst var foten bruten. Tredje gången på samma ställe. Fast det var ju inte så farligt som när hon halkade på en isfläck och krossade sin knäskål så hon fick ha tre skruvar och två ståltrådar i det ett tag. Nej, så farligt var det ju inte. Fast det är inte riktigt det enda hon varit med om i sina dar så det är faktiskt synd om'na på redigt. Fem veckor med gips, inte kul.
Fast å andra sidan fick jag ta bilen till Örebro idag för den behöver hon ju inte. Hepp!
Påskafton.
Ojoj, vad kul det var. Förfest med alla söta människor gjorde att jag för någon sekund tänkte: "Tjaaae, Värnamo är fan inte så tokigt ändå." Jag ångrar det uttalandet idag.
Fast på ett sätt ändå inte. Eller ja, det spelar liksom ingen roll. Vi hade lika gärna kunnat befinna oss i Spanien eller i Skövde också. Gullungar.
Ute var det skitmycket folk, men jag var nöjd ändå. Gick mest runt och pratade med folk hela kvällen. Människor man inte sett på ett halvår, inte på ett år eller inte sedan studenten. Mycket kul!
Festen
Carro, Nettan och Sofie
Johanna och Anna.
Johanna den lilla apan lurade i alla, inklusive mig, en chililikör som gjorde att samtliga slogs om kökskranen ett bra tag. "Vafan, smaka nu. Det är ju bara en likör, bara 17% kolla. Kom igen, snapsa nu." Jag går självklart på det utan att ens titta på flaskan innan. Mycket rutinerat Ida.
Sen kom det några till, bl a min kusin (med flaskan) och hennes kompisar.
Sen kom min kanonroliga syssling med kompisar också.
Lite dimmigt börjar det bli.
Jag, Anna och två ljus.
Och eftersom det är påsk sjöng vi religiösa sånger med otrolig koreografi. De andra på festen tyckte att vi var lite konstiga.
Fast på ett sätt ändå inte. Eller ja, det spelar liksom ingen roll. Vi hade lika gärna kunnat befinna oss i Spanien eller i Skövde också. Gullungar.
Ute var det skitmycket folk, men jag var nöjd ändå. Gick mest runt och pratade med folk hela kvällen. Människor man inte sett på ett halvår, inte på ett år eller inte sedan studenten. Mycket kul!
Festen
Carro, Nettan och Sofie
Johanna och Anna.
Johanna den lilla apan lurade i alla, inklusive mig, en chililikör som gjorde att samtliga slogs om kökskranen ett bra tag. "Vafan, smaka nu. Det är ju bara en likör, bara 17% kolla. Kom igen, snapsa nu." Jag går självklart på det utan att ens titta på flaskan innan. Mycket rutinerat Ida.
Sen kom det några till, bl a min kusin (med flaskan) och hennes kompisar.
Sen kom min kanonroliga syssling med kompisar också.
Lite dimmigt börjar det bli.
Jag, Anna och två ljus.
Och eftersom det är påsk sjöng vi religiösa sånger med otrolig koreografi. De andra på festen tyckte att vi var lite konstiga.
Näe.
Usch. Sånt här får jag ont i magen av. Och så tackar jag den bil som igår bländade mig med helljusen för att jag skulle se att det stod en stor bil vid vägkanten lite längre fram på min sida utan varken varningsblinkers eller varningstriangel. Idioter.
LW.
Äldsta brodern ringer på eftermiddagen och frågar med sin lenaste röst ifall jag har lust att komma på middag hem till honom och hans sambo ikväll. Eller fästmö kanske det heter nu när de förlovat sig, men det låter ju som 1906. Ja i alla fall, det är ju himla schysst. Och hans tjej är så himla trevlig och bra. Vi har egentligen inte hunnit lära känna varandra så bra för de blev ihop ett litet tag innan jag flyttade till Örebro och sen har det gått ganska fort och nu är de förlovade. Så jag har egentligen bara träffat henne på några halvstela släktkalas ungefär. Förutom den gången förra sommaren då vi av en slump sågs ute i Växjö i fyllan och villan. Då bestämde vi att jag skulle med henne och en till på Winnerbäck dagen efter. Det var grymt bra. Ikväll bestämde vi att vi ska göra om det den här sommaren.
Nåja. Sen ska jag åka hem igen och när jag sätter mig i bilen sätter jag på P3, då råkar det vara just Winnerbäckkonsert i P3 Live. Coooolt. Jag blev helt till mig och kände mig lite lycklig där en stund. Tom motorväg, stjärnklar blå himmel och Winnerbäck. Jajemänsan.
Jag kan inte hjälpa dig opp
Kan inte lysa upp den väg du springer
Jag kan inte vagga dig varm och lugn
Du har en annan röst, annan färg
Ett annat land med andra klockor som ringer
Jag tar mig inte in i dina dunkla rum
Fast det där gick över litegrann när jag väl var hemma igen. Men då upptäckte jag istället att det fanns en väldigt stor fullmåne ute. Var tvungen att gå ut en liten bit på vägen och ta en bild på månen som lyser över min skog.
Fast en sånhär bild gör knappast månen rättvis, i verkligheten var det grymt.
Nåja. Sen ska jag åka hem igen och när jag sätter mig i bilen sätter jag på P3, då råkar det vara just Winnerbäckkonsert i P3 Live. Coooolt. Jag blev helt till mig och kände mig lite lycklig där en stund. Tom motorväg, stjärnklar blå himmel och Winnerbäck. Jajemänsan.
Jag kan inte hjälpa dig opp
Kan inte lysa upp den väg du springer
Jag kan inte vagga dig varm och lugn
Du har en annan röst, annan färg
Ett annat land med andra klockor som ringer
Jag tar mig inte in i dina dunkla rum
Fast det där gick över litegrann när jag väl var hemma igen. Men då upptäckte jag istället att det fanns en väldigt stor fullmåne ute. Var tvungen att gå ut en liten bit på vägen och ta en bild på månen som lyser över min skog.
Fast en sånhär bild gör knappast månen rättvis, i verkligheten var det grymt.
SF.
Jag har förresten som projekt den här helgen att läsa samtliga blogginlägg av Silverfisken. Jag har tittat in hos honom lite då och då och jag har sett att folk nämner honom lite då och då, men jag har aldrig riktigt haft någon ro att börja läsa själv. Men nu när jag börjat så förstår jag. Jag förstår det verkligen.
Jag längtar till jag kommer hem inatt och får fortsätta läsa. Har bara hunnit till oktober nämligen.
Jag längtar till jag kommer hem inatt och får fortsätta läsa. Har bara hunnit till oktober nämligen.
Nope.
Ikväll blir jag bjuden på middag. Men eftersom jag inte lever det slampiga festatredariveckan-studentliv som jag borde så är det inte så spännande som det låter. Believe me.
22.
Gud vad man hinner med att fundera mycket när man promenerar i skogen. Det finns liksom inget annat att titta på mer än träden, gruset och himlen. Fast ibland ser jag Herr Rådjur som står nere vid någon åker och blänger på mig.
Jag älskar verkligen skogen här. I Örebro har jag inte hittat någon bra skog alls. Försökte gå till naturreservatet en gång, men jag blev lite skraj för att gå vilse så jag vände hem igen. Därför hinner jag oftast inte tänka så bra när jag promenerar i Örebro för där är det bilar, cyklar, övergångsställen och människor överallt. Fast jag vill inte bo i en skog. Jag vill bo i en lagom stor stad med en skog bredvid.
Men vad tänkte jag på egentligen då? Ja jag vet knappt.. Men det snurrar på rätt bra därinne. Man för en konversation med sig själv och så har man sig själv som liksom står bredvid och lyssnar intresserat och håller med om allt man tänker. "Ja, precis. Ja, just så. Absolut. Så är det."
Ibland skulle man vilja bolla det man tänker med någon annan. Fast då tvivlar jag oftast på att någon verkligen skulle vara intresserad av att höra mina diskussioner och utredningar som jag babblar om. Ja, man skulle ha någon som verkligen är intresserad av att lyssna på en, någon som kanske inte håller med, någon som kanske inte alls förstår, men som ändå är intresserad och vill höra. Men för att få någon att bli intresserad av en så måste man oftast få någon att lyssna först. För ibland, tänker jag, att om bara folk visste hur jag tänkte eller kände, då skulle de kanske bli lite intresserade i alla fall. Kanske. Men sådant kan ju vara svårt. Så ja, det blir ju ett Moment 22 av alltihopa.
Ibland tror jag att hela begreppet med Moment 22 bara driver med mig och mitt liv. Hela jag är ett moment 22 känns det som.
Jag och en kompis pratade om ungefär det i veckan. Hon är i ungefär samma sits som mig, vi tänker oerhört lika om saker och ting och hon är jäkligt bra helt enkelt. Vi har båda vänner som har pojkvänner som de tydligen kan bete sig lite hur som helst mot. De klagar jämt, de är sura titt som tätt, de beter sig så svårt de bara kan, "han fattar ju ingenting" och "nej, han ska inte gå ut med sina killkompisar idag." Det har väl i och för sig mycket att göra med hur man är som person, men jag skulle nog i alla fall försöka lägga ner både själ och hjärta på att få det att fungera.
Som när en tjej ger hintar till sin kille om någonting och lindar in det för att han ska fatta själv. De gör aldrig det. Jag vet det. Typ "Nej, men jag behöver inget på Alla hjärtans dag, älskling. Det är säkert." Ändå blir de skitsura när killen uppträder som det vore en helt vanlig dag. Sådär kan man ju inte bete sig. Säg som det är.
Det är så jag tänker i teorin i alla fall. Jag har många saker jag tänker i teorin, men som jag aldrig haft en chans att prova rent praktiskt. Men det kanske bara är i teorin som jag inte är krävande, inte surar över småsaker, är flexibel, tolerant och kommunicerar med min partner osv.
Fast jag tror mig ha fattat grejen.
Men hur ska man göra för att någon ska upptäcka det? I vilken ände ska man börja?
Under dåliga dagar tänker jag att de där flickvännerna får bete sig sådär eftersom de är snyggare och smalare än vad jag är, men riktigt så bitter vill jag egentligen inte bli.
Ungefär sådär låter det i mitt huvud ibland.
Någon som är intresserad?
Jag älskar verkligen skogen här. I Örebro har jag inte hittat någon bra skog alls. Försökte gå till naturreservatet en gång, men jag blev lite skraj för att gå vilse så jag vände hem igen. Därför hinner jag oftast inte tänka så bra när jag promenerar i Örebro för där är det bilar, cyklar, övergångsställen och människor överallt. Fast jag vill inte bo i en skog. Jag vill bo i en lagom stor stad med en skog bredvid.
Men vad tänkte jag på egentligen då? Ja jag vet knappt.. Men det snurrar på rätt bra därinne. Man för en konversation med sig själv och så har man sig själv som liksom står bredvid och lyssnar intresserat och håller med om allt man tänker. "Ja, precis. Ja, just så. Absolut. Så är det."
Ibland skulle man vilja bolla det man tänker med någon annan. Fast då tvivlar jag oftast på att någon verkligen skulle vara intresserad av att höra mina diskussioner och utredningar som jag babblar om. Ja, man skulle ha någon som verkligen är intresserad av att lyssna på en, någon som kanske inte håller med, någon som kanske inte alls förstår, men som ändå är intresserad och vill höra. Men för att få någon att bli intresserad av en så måste man oftast få någon att lyssna först. För ibland, tänker jag, att om bara folk visste hur jag tänkte eller kände, då skulle de kanske bli lite intresserade i alla fall. Kanske. Men sådant kan ju vara svårt. Så ja, det blir ju ett Moment 22 av alltihopa.
Ibland tror jag att hela begreppet med Moment 22 bara driver med mig och mitt liv. Hela jag är ett moment 22 känns det som.
Jag och en kompis pratade om ungefär det i veckan. Hon är i ungefär samma sits som mig, vi tänker oerhört lika om saker och ting och hon är jäkligt bra helt enkelt. Vi har båda vänner som har pojkvänner som de tydligen kan bete sig lite hur som helst mot. De klagar jämt, de är sura titt som tätt, de beter sig så svårt de bara kan, "han fattar ju ingenting" och "nej, han ska inte gå ut med sina killkompisar idag." Det har väl i och för sig mycket att göra med hur man är som person, men jag skulle nog i alla fall försöka lägga ner både själ och hjärta på att få det att fungera.
Som när en tjej ger hintar till sin kille om någonting och lindar in det för att han ska fatta själv. De gör aldrig det. Jag vet det. Typ "Nej, men jag behöver inget på Alla hjärtans dag, älskling. Det är säkert." Ändå blir de skitsura när killen uppträder som det vore en helt vanlig dag. Sådär kan man ju inte bete sig. Säg som det är.
Det är så jag tänker i teorin i alla fall. Jag har många saker jag tänker i teorin, men som jag aldrig haft en chans att prova rent praktiskt. Men det kanske bara är i teorin som jag inte är krävande, inte surar över småsaker, är flexibel, tolerant och kommunicerar med min partner osv.
Fast jag tror mig ha fattat grejen.
Men hur ska man göra för att någon ska upptäcka det? I vilken ände ska man börja?
Under dåliga dagar tänker jag att de där flickvännerna får bete sig sådär eftersom de är snyggare och smalare än vad jag är, men riktigt så bitter vill jag egentligen inte bli.
Ungefär sådär låter det i mitt huvud ibland.
Någon som är intresserad?
Right on.
Ah, just det. Och så blir jag glad när jag traskat upp till farmor och farfars lilla röda stuga för att hämta husnyckeln när farfar säger: "Men flicka lilla, var har du tagit vägen? Du har minsann blivit mindre, det ser jag." "Haha, nähädu. Det har jag inte blivit. Fast jag har inte ätit nåt på hela dagen, det kanske är det... Nåja, jag är välmående i alla fall." "Jaa, det är ju det viktigaste!"
Och så är det ju. Right on. Tror jag ska käka pizza ikväll bara för det. Eller jag måste, för här finns ingen mat, typ. Jobbigt.
Och så är det ju. Right on. Tror jag ska käka pizza ikväll bara för det. Eller jag måste, för här finns ingen mat, typ. Jobbigt.
Grr.
En sak som gör mig otroligt irriterad och faktiskt arg på riktigt är när man måste gå in i vänthallen på stationen i Mariestad för att det regnar och för att man verkligen måste gå på toa, bara för att upptäcka att det är Sveriges äckligaste vänthall med Sveriges läskigaste fyllon som hänger där. Så det blev alltså inget toalettbesök. Troligtvis hade jag inte ens velat gå på den skabbiga toan, men ändå. Så under hela bussfärden till Jönköping satt jag och förbannade Mariestad och dess invånare för att jag sitter och har panik över att jag är så jävla kissnödig.
En sak som gör mig otroligt glad är när jag fått betala fem kronor för att få gå på en någorlunda fräsch toa på resecentrum i Jönköping, uppskattningsvis cirka två liter lättare.
En sak som gör mig otroligt glad är när jag fått betala fem kronor för att få gå på en någorlunda fräsch toa på resecentrum i Jönköping, uppskattningsvis cirka två liter lättare.
Näe.
Men alltså. Det går ju inte. Han kan ju inte säga att det inte var han.
Fast troligtvis lever han i någon slags värld av förnekelse. Kanske frun också. Men DNA-spår går ju inte att säga emot. Det går ju bara inte. Undra vad de kommer säga när de ses. "Men alltså, älskling.. Det var inte jag." Näe, sådär kan han ju inte säga. För det var ju han. Skumt.
Det känns också skumt att han har två döttrar just. Ja, ett par pojkar hade det såklart också varit synd om, men uppenbarligen lider den här mannen av ett oerhört kvinnohat av något slag. Usch. Stackars, stackars dom.
Fast troligtvis lever han i någon slags värld av förnekelse. Kanske frun också. Men DNA-spår går ju inte att säga emot. Det går ju bara inte. Undra vad de kommer säga när de ses. "Men alltså, älskling.. Det var inte jag." Näe, sådär kan han ju inte säga. För det var ju han. Skumt.
Det känns också skumt att han har två döttrar just. Ja, ett par pojkar hade det såklart också varit synd om, men uppenbarligen lider den här mannen av ett oerhört kvinnohat av något slag. Usch. Stackars, stackars dom.
Test.
Jaha. Där ser man. Man kanske skulle bli landstingsdirektör en vacker dag då....
Fast den där analysen låter ju rätt tråkig. Att jag är realist stämmer nog, och jag visste inte vad benevolent betydde, men det låter ju också bra. Fast jag behöver faktiskt inte ha allt i livet inrutat och jag dagdrömmer visst!
Fast den där analysen låter ju rätt tråkig. Att jag är realist stämmer nog, och jag visste inte vad benevolent betydde, men det låter ju också bra. Fast jag behöver faktiskt inte ha allt i livet inrutat och jag dagdrömmer visst!
Radio.
Hur länge ska den där Josefin Crafoord få vara kvar i Lantz i P3? Måste hon inte reta gallfeber på alla, främst Annika, hela tiden? Fast rätt kul är det ju när Annika är sådär bitsk mot henne. Håller ju på att sätta kaffet i halsen nästan.
J: Men är det inte lite riskabelt att ha en au pair. De vill ju egentligen bara ut och supa och festa hela tiden.
A: Nej, det tror jag inte. Men genom sig själv känner man andra, Josefin…
J: Nä, för jag har aldrig varit au pair!
A: Och det har sina förklaringar.
Idag är jag förkyld och eländig och funderar på att skippa eftermiddagens lektion. Annars är det bra.
A: Nej, det tror jag inte. Men genom sig själv känner man andra, Josefin…
J: Nä, för jag har aldrig varit au pair!
A: Och det har sina förklaringar.
Idag är jag förkyld och eländig och funderar på att skippa eftermiddagens lektion. Annars är det bra.
Ja!
Åhh! Club Killers kommer också till Festivalborg! De är värsta svängiga. Såg dem på Debaser i Stockholm våren 2003 och jösses vad bra de är. Köpte liveskivan för ett tag sen där en massa kända svenska artister gästsjunger. Grymt!
Låt.
Dagens låt är Past Tense - Loved by All. Men försök få tag på den om ni kan!
Sol!
7 grader och sol ute. Fan, då blir det vårjacka idag ändå. Jippii!
Kosovo.
På torsdag åker jag hem till Småland för att fira lite påsk. Fast jag kommer att komma hem till ett tomt hus eftersom mina föräldrar, lillasyster och lite annat folk är i Kosovo. De är med i ett slags nätverk tillsammans med kyrkan i byn jag kommer från som hjälper en flyktingfamilj som under en period höll sig gömda nära oss. Mina föräldrar är inte ett dugg kristna, men de har en sund och human syn på saker och ting. Den är här familjen är världens sötaste lilla familj och de skickades helt plötsligt hem under fruktansvärda förhållanden. Hur tänker man om man skickar tre polisbilar hem till en liten småbarnsfamilj där alla lider av posttraumatiskt stresssyndrom klockan fem på natten, lyser in med starka ficklampor genom fönstren, ger dem 30 minuter att packa sina saker för att sedan åka till Jönköping och därifrån åka ett chartrat plan tillbaka till Kosovo där de inte har någonting kvar att åka tillbaka till? Human flyktingpolitik? Nej, det har vi inte i det här landet i alla fall.
Nåja. Mamma ringde nyss och berättade att de har det jättebra. Alla är glada att se dom och det mesta är ganska bra. Dock hade lilla mamma stukat foten. Ajaj.
Nåja. Mamma ringde nyss och berättade att de har det jättebra. Alla är glada att se dom och det mesta är ganska bra. Dock hade lilla mamma stukat foten. Ajaj.
Bästbrudarna.
Åh men jag måste få visa några bilder på bästbrudarna.
Puss!
Söt-Ida och söt-Jenny.
Vinpimplare!
Jag tycker Annika ser lite pilsk ut?
Puss! Söt-Ida och söt-Jenny. Vinpimplare! Jag tycker Annika ser lite pilsk ut?Jaa!
Årets festivalborg på universitetet ser ut att bli riktigt kul!
Christian Kjellvander
The Embassy
Timo Räisänen
Backyard Babies
Petter
Christian Kjellvander såg jag på Hultsfred 2003, The Embassy såg jag på P3 Popstad Växjö 2003, Timo Räisänen har jag sett säkert trettiofem gånger men aldrig då han spelat sina egna låtar, Petter såg jag... hm, det måste varit 1999. Det var första året på gymnasiet och vi åkte med en buss till Kullaberg, ett ställe långt ute i skogen, samtidigt som vi drack fulvodka och Red bull ur pet-flaskor som vi förberett på förfesten. Bussresan tog drygt två timmar eftersom det var cirka sjuttio kisspauser längs vägen och man fick betala 600 om man spydde i ett säte men bara 300 om det var på golvet. När vi kom fram fick man köa en liten stund och sen visa upp passet för en sträng vakt samtidigt som man försökte se tillräckligt klar och redig ut. Först var det dansa-som-fan till sköna låtar som spelades på den tiden, vill minnas att det var mycket 666 och Blümchen typ, sen var det Petter och hela hans entourage för hela slanten. Kanske var det för att jag var sweet sixteen, kanske var det för att jag var jättefull, kanske var det för att jag åkte tillsammans med mina sju bästa kompisar, kanske var det för att vi precis börjat gymnasiet och det helt plötsligt fanns en massa killar från skolan att spana på där, kanske var det för att vi sjöng Petter i cirka en vecka innan spelningen och cirka två år efteråt men ja, det var faktiskt jättejättebra. Därför ska Petter bli kul att se igen.
Backyard Babies har jag aldrig sett dock.
Christian Kjellvander
The Embassy
Timo Räisänen
Backyard Babies
Petter
Christian Kjellvander såg jag på Hultsfred 2003, The Embassy såg jag på P3 Popstad Växjö 2003, Timo Räisänen har jag sett säkert trettiofem gånger men aldrig då han spelat sina egna låtar, Petter såg jag... hm, det måste varit 1999. Det var första året på gymnasiet och vi åkte med en buss till Kullaberg, ett ställe långt ute i skogen, samtidigt som vi drack fulvodka och Red bull ur pet-flaskor som vi förberett på förfesten. Bussresan tog drygt två timmar eftersom det var cirka sjuttio kisspauser längs vägen och man fick betala 600 om man spydde i ett säte men bara 300 om det var på golvet. När vi kom fram fick man köa en liten stund och sen visa upp passet för en sträng vakt samtidigt som man försökte se tillräckligt klar och redig ut. Först var det dansa-som-fan till sköna låtar som spelades på den tiden, vill minnas att det var mycket 666 och Blümchen typ, sen var det Petter och hela hans entourage för hela slanten. Kanske var det för att jag var sweet sixteen, kanske var det för att jag var jättefull, kanske var det för att jag åkte tillsammans med mina sju bästa kompisar, kanske var det för att vi precis börjat gymnasiet och det helt plötsligt fanns en massa killar från skolan att spana på där, kanske var det för att vi sjöng Petter i cirka en vecka innan spelningen och cirka två år efteråt men ja, det var faktiskt jättejättebra. Därför ska Petter bli kul att se igen.
Backyard Babies har jag aldrig sett dock.
Fest och sånt.
Jajemänsan. Hemmafesterna är de bästa festerna. Lindas inflyttningsfest blev en succé och jag tror att i princip alla hade jätteroligt hela kvällen.
Själv kunde jag nästan inte sluta skratta på hela tiden, jag drack vin som följde en konstant, men ändå lagom stigande kurva (som i och för sig pågick ända från sju till halv tre på natten. men ändå), jag var grym på musiktävlingen, jag och några till hade en bröstdiskussion som resulterade i att jag lät folk kika ner i min bh, sen höll jag och Sofia låda i köket och berättade inför chockerade åhörare vilka för- och nackdelar vårat singelliv har, jag fick en liten stund under ett täcke med någon som doftade gott och det fanns underbara, roliga, smarta och snygga människor runt mig hela kvällen. Det gäller egentligen för större delen av helgen förresten. Det finns så många bra folk överallt, det gäller bara att hitta dom, och alla sätt är bra sätt. Hurra!
Nu vill jag bara se alla ocensurerade foton innan de hamnar på ställen där de inte borde få finnas. Gah.
Själv kunde jag nästan inte sluta skratta på hela tiden, jag drack vin som följde en konstant, men ändå lagom stigande kurva (som i och för sig pågick ända från sju till halv tre på natten. men ändå), jag var grym på musiktävlingen, jag och några till hade en bröstdiskussion som resulterade i att jag lät folk kika ner i min bh, sen höll jag och Sofia låda i köket och berättade inför chockerade åhörare vilka för- och nackdelar vårat singelliv har, jag fick en liten stund under ett täcke med någon som doftade gott och det fanns underbara, roliga, smarta och snygga människor runt mig hela kvällen. Det gäller egentligen för större delen av helgen förresten. Det finns så många bra folk överallt, det gäller bara att hitta dom, och alla sätt är bra sätt. Hurra!
Nu vill jag bara se alla ocensurerade foton innan de hamnar på ställen där de inte borde få finnas. Gah.
Skumt.
Kan man verkligen se ut såhär?
"Hej, jag heter Katie och jag är egentligen inte gravid. Jag bara fejkar hela grejen för alla vet ju att min hotta man Tom egentligen inte kan få barn. Det är alltså en basketboll jag har under tröjan. Och det är ju rätt skönt att kunna fejka på det här viset så att jag kan ha mina vanliga jeans. Skönt att fingrarna inte alls är svullna heller så att jag kan ha min megastora förlovningsring på mig också."
"Hej, jag heter Katie och jag är egentligen inte gravid. Jag bara fejkar hela grejen för alla vet ju att min hotta man Tom egentligen inte kan få barn. Det är alltså en basketboll jag har under tröjan. Och det är ju rätt skönt att kunna fejka på det här viset så att jag kan ha mina vanliga jeans. Skönt att fingrarna inte alls är svullna heller så att jag kan ha min megastora förlovningsring på mig också."
Sol.
Oh. Filip och Fredrik i Lantz i P3. Bra bra bra.
Det är förresten helt sjukt att man blir lika jäkla förvånad varje år när solen börjar lysa. Fast när man tänker efter, jag har nog inte sett solen på säkert fem veckor. Eller inte velat se kanske. Men är det tre meter snö samtidigt så blir det faktiskt inte riktigt samma sak när solen skiner. Och snart kommer det bli sådär som det blir varje år, att när man är ute och promenerar blir man översköljd av konstiga känslor och blir pirrig i magen av att se gröna blad på träden. Fem sekunder av lycka. Sen försvinner det och man upptäcker att ingenting förändrats.
Det är förresten helt sjukt att man blir lika jäkla förvånad varje år när solen börjar lysa. Fast när man tänker efter, jag har nog inte sett solen på säkert fem veckor. Eller inte velat se kanske. Men är det tre meter snö samtidigt så blir det faktiskt inte riktigt samma sak när solen skiner. Och snart kommer det bli sådär som det blir varje år, att när man är ute och promenerar blir man översköljd av konstiga känslor och blir pirrig i magen av att se gröna blad på träden. Fem sekunder av lycka. Sen försvinner det och man upptäcker att ingenting förändrats.
Bästa låten.
Bästa låten både igår och idag är Suddenly I see med K T Tunstall. Dessutom skiner solen idag.
Oh.
Efter den här dåliga veckan följer en underbart bra helg. Halleluja vad jag behöver det. Och jag kommer inte låta mitt dåliga humör påverka mig i helgen det minsta lilla. För imorgon kommer ballaste och coolaste Jenny och hon ska minsann sova i min extrasäng hemma hos mig hela långa helgen och vi ska ha det skitbra. Vi ska äta god mat, dricka vin, titta på film, dricka ännu mera vin, gå på fest och träffa flera coola människor.
Jag och Jenny har aldrig träffats förut. Men vi har en gemensam kompis och flera gemensamma andra slags kompisar, ni vet sådana som bor på internet och som man tror att man känner ibland men som man ändå inte känner alls. Några av dem kommer också på festen. Oh yeah, det kommer bli roligt!
Jag och Jenny har aldrig träffats förut. Men vi har en gemensam kompis och flera gemensamma andra slags kompisar, ni vet sådana som bor på internet och som man tror att man känner ibland men som man ändå inte känner alls. Några av dem kommer också på festen. Oh yeah, det kommer bli roligt!
Nähä.
Jag trillade liksom omkull litegrann kändes det som. Brukar inte ha några värstingförväntningar om saker och ting, för då blir man oftast inte så besviken om det inte går som man tänkt sig. Men jag gjorde inte det den här gången, tänkte att det liksom inte skulle vara så himla svårt. Men att sälja bostad blev visst till en jävla härva istället som jag just nu håller på att bena ur. Det visade sig inte vara så enkelt som jag trodde. Därav besvikelse över planer som nu inte blir av pga det och omkullkastningar av annat jag haft i huvudet. Det blev liksom tomt där. Jaha, men vad gör jag nu då, typ? Dessutom kände jag mig inte riktigt i schack för att börja tänka om nu. Jag ville inte, orkade inte.
Men efter lite taktiksnack och ändringar i planerna ser det ändå ut att lösa sig. Inte just nu, och inte till det jag tänkte från början, men någon gång kommer det göra det. Det blir några tillfälliga lösningar först bara och planerna kommer säkert ändras flera gånger. Men ändå, det löser sig. En sak i taget.
Och jag får tillbaka en massa på skatten. Gött.
Men efter lite taktiksnack och ändringar i planerna ser det ändå ut att lösa sig. Inte just nu, och inte till det jag tänkte från början, men någon gång kommer det göra det. Det blir några tillfälliga lösningar först bara och planerna kommer säkert ändras flera gånger. Men ändå, det löser sig. En sak i taget.
Och jag får tillbaka en massa på skatten. Gött.
Men.
Fast snön är borta. Det är bra.
Fuck.
Örebro är en jävla kukstad och jag hatar allt med den just nu.
Ni som känner mig vet att jag aldrig skulle svära så jävla illa ifall jag verkligen inte menade det.
Ni som känner mig vet att jag aldrig skulle svära så jävla illa ifall jag verkligen inte menade det.
Eh.
Haha, hmm. Jag är inte riktigt bekväm med det faktum att någon vimmelfotograf från i lördags tog en bild på mig och Filip Hammar och la ut på hemsidan. En kompis sa: "Bara för att du är så jävla kändiskåt och vill ligga med allt som är på tv, helst vill du fotograferas tillsammans med dina "offer" också. Du är ungefär som den där kvinnan som gjorde avgjutningar i gips på alla hon låg med."
Eh, jag tror han skojar...
Eh, jag tror han skojar...
F&F.
Japp, det var kul igår som sagt. Filip & Fredrik spelade riktigt bra musik, hade en del rätt kul mellansnack, Filip gick mest runt och snackade med folk och Fredrik stod mest och pillade med alla knappar och såg riktigt musiknördig ut största delen av tiden. I samband med sina otroligt hotta glasögon såg han riktigt cool ut. Ja okej, lite pinsamt att ta upp mobilkameran kanske, men jag tyckte det var roligt då och jag var inte ensam. Och jag har gjort värre saker på fyllan.
Ojoj.
Ja det var sjukt roligt igår. Jösses vad det var skoj. Aj vad ont i huvudet jag har...
Hejdå, klamp.
Jaa. Det ser ut som att min klampklamp-granne flyttar idag. Visserligen innebar det att det började klampa redan vid nio i morse. Men ändå. Hej då grannen.
Fast det här med flytt och sånt påminner mig lite om att jag kanske borde börja rensa ut i min garderob idag så att folk som kommer hit på måndag kan se hur stor min klädkammare egentligen är. Det påminner mig också om att det faktiskt ska bli rätt sorgligt att flytta härifrån sen. Jag vill ju inte bo i den här staden, Örebro är verkligen inte hemma. Men lägenheten har hela tiden känts som hemma, mitt hem, mina saker, min första lägenhet. Trots att jag bara är sentimental över att behöva lämna den så önskar jag ändå ibland att jag kunde ta den med mig till Jönköping.
Fast det här med flytt och sånt påminner mig lite om att jag kanske borde börja rensa ut i min garderob idag så att folk som kommer hit på måndag kan se hur stor min klädkammare egentligen är. Det påminner mig också om att det faktiskt ska bli rätt sorgligt att flytta härifrån sen. Jag vill ju inte bo i den här staden, Örebro är verkligen inte hemma. Men lägenheten har hela tiden känts som hemma, mitt hem, mina saker, min första lägenhet. Trots att jag bara är sentimental över att behöva lämna den så önskar jag ändå ibland att jag kunde ta den med mig till Jönköping.