sunstroke

Fasen. Läser om en massa folk som åker till Åre, Sälen eller Alperna. Jag vill också! Har inte åkt skidor sedan jag var i Hemsedal 2004. TvåtusenFYRA! Det är ju som hundra år sen. Som grädde på moset åker mannen till Val Torrance på lördag med ett par kompisar. Men han har lovat att jag ska få följa med nästa år. Mmm Alperna, där har jag aldrig varit. Bara i Sälen och i Hemsedal. Jag har fått för mig att Sälen är lite som att åka upp med liften och sedan ner, och upp med liften och sedan ner. Upp och ner, upp och ner. Man sitter nästan mer i liften är man åker. I Alperna tror jag att det är så att man åker upp, fast ganska länge, men sedan tar det ungefär halva dagen att ta sig ner. Åka, åka, åka, åka hela tiden... Eller hur?

Mmm. Nya Bravo-juicen med apelsin och ananas är jä-äh-tteh god.

Idag ska jag och mannen på lägenhetsvisning. Alltså, för skojs skull. Mestadels. Eller ja. Jo.

Patienter!
Inte bara kan de vara djävulskt jobbiga, de byter kanal på teven i väntrummet från finalen på På spåret till Let's Dance. Fan också.

För övrigt är jag fortfarande lite snurrig i huvudet efter alla hjärtans dag i torsdags. Den blev den bästa dagen på mycket länge och en såndär dag som man kommer minnas i hela sitt liv. Det var mycket fint som hände och bland annat bestämdes det att jag ska sikta på att sälja min lägenhet efter sommaren.
Love, love, love.


(nej, jag ska inte gifta mig. bara ta nästa steg. liksom)

Annars jobbar jag den här helgen. Var hemma i hembyn ikväll för att fira lillasyster som blir 18 idag. Lilla pluttan. Jag minns ju när hon föddes för sjutton. Vattnet hade gått men hon ville inte komma ut så mamma fick ligga två dygn på BB och vänta. Och vi väntade och väntade. Vi fick bo hos farmor och farfar under tiden och vi väntade och väntade. Vi hade kommit överens om att jag skulle svara i telefonen varje gång ifall det var pappa som ringde från sjukhuset. Men det var bara en massa andra tanter och farbröder som ringde. Till slut ringde pappa och vi åkte dit och jag fick bestämma vad det lilla livet skulle heta.

Fy tusan vad Rongedal ägde ikväll. Och ja, jag tittar på Melodifestivalen trots min annars så väldigt mycket bättre musiksmak (tycker jag). Men Rongedal-låten var liksom bara skitbra, och cool. Och jag är så jäkla nöjd över att Carolavråla inte kom vidare direkt. Pucko. Luuk verkar också tycka lite så kan man tro efter att han först frågade Andreas Johnson hur han är när han är nervös, vände sig sedan till Carola och sa: -Och du är? Ja, jag är Carola, säger spånet då. Ja, alltså jag menar hur du är när du är nervös. Nästan som att han visste att hon skulle svara så.

Mohahaha!

Weey, det är ju säsongspremiär av Grey's Anatomy idag! Och jag som varit en duktig flicka och inte laddat ner nåt i förväg. Bra, bra, bra!

Alla hjärtans dag imorgon då. Kommersiellt jippo-skit, som jag brukar säga. Fast nu när jag har någon så är det ju faktiskt lite mysigt ändå. Äta grekiskt och dricka rödvin mitt i veckan liksom. Tjoho! Men. Visst är det knepigt att "uppvakta" en man? Nu behöver jag kanske inte uppvakta i ordets rätta bemärkelse, eftersom jag har honom runt mitt lillfinger redan, så att säga. Men att visa uppskattning då. Han kan ju ge någon blomma då och då, det blir jag glad för. Jag är ganska säker på att han inte skulle bry sig så särskilt mycket om ett par rosor faktiskt. Att laga någon god mat och fixa till mysig stämning, det gör jag ju redan varje vecka i princip (han diskar). What to do?

Jag har i alla fall spelat in en bland-cd med en massa bra låtar. Risken finns att han kommer gnälla lite åt att en kent-låt är med, men själva idén är ju bra annars. Det blir nog bra.

Lessen, men de roliga berättelserna från singel- och utelivet i Jönne verkar sina mer och mer. Ikväll har jag varit på parmiddag med Mannens bror med fru tillsammans med deras två barn. Och just nu saknar jag inte krogen det minsta för det var rackarns trevligt. Dessutom får man gå hem i vettig tid (jag börjar bli gammal).

I veckan halvlovade jag chefen att jag skulle gå in och jobba några timmar extra imorgon. Men jag känner inte för det nu. Jag håller på och talar om för mig själv att det inte är sunt att jobba mer än 100% och att jag faktiskt egentligen inte måste eftersom det är frivilligt och bara för att det finns mycket att göra på jobbet så är ju inte det mitt fel från början att det blivit så. Så jag kommer skita i det och istället ligga på soffan halva dagen. Andra halvan ska jag och Mannen gå till Stadsparken för där har de lammungar. Gulligull.


Men på riktigt. Christer Sjögren? Hur tänkte man då?

Under promenad fredag 2008-02-08:

Jag: Skulle du tycka det vore jättehemskt om jag ringde Hsb och ställde mig i kö för en trea?
Mannen: Nej nej, verkligen inte. Jag är ändå så trött på min egen lägenhet.

Inte det mest överväldigande svaret, men ändå positivt.

Alltid är det nåt, som jag brukar säga.

Vaknade med olikstora pupiller idag. Eller anisokori som det heter på mitt språk. Jag har haft det någon gång innan vet jag, men det har försvunnit. Nu efter någon timma uppe är det bättre igen. Antingen är det nåt smuts på linsen som ställer till det lite för ögat när den ska ta in ljus, eller så har jag fått en stroke. Så enkelt måste det ju vara. Antingen eller.

Vad jobbigt att de ska gå inne med skorna och allt. Värsta kängorna ju.

Men hur tänker dom ibland?

Beställde ny toastol och nytt handfat för ett par veckor sedan. "Vi ringer när grejerna kommit så bestämmer vi en dag". "Visst, blir bra", sa jag.

I morse ringde det på dörren när jag sover. Jag öppnar givetvis inte. En timma senare ringer min mobil. "Hej, dina grejer har kommit, vi tänkte komma idag och sätta in det men du är inte hemma så är det ok att vi går in med huvudnyckeln?" "Öh, va nej. Alltså, jag är hemma." "Okej, då kommer vi om en kvart".

Snabba ryck. Vilket i och för sig är ganska bra. På ett sätt ville jag inte vara hemma för det hade ju varit rätt skönt att bara komma hem från jobbet och allt hade varit klart. Å andra sidan är det bra att jag var hemma så jag kunde plocka undan mina underkläder från badrumsgolvet. Nu sitter jag här framför datorn och låtsas göra någonting viktigt samtidigt som två gubbar grejer i mitt badrum. Hoppas de är färdiga snart.

Vilket elände...
Jag visste väl att det var nåt som var knas med mig i slutet på veckan. Jag ska inte gå in på några detaljer eftersom det handlar om vissa kvinnliga attribut, men större delen av den här helgen har tillbringats i sängen. Mannen och jag var i lördags ute och käkade middag med mina föräldrar eftersom de skulle gå på Björn Skifs lite senare (julklapp från mig och syrran). Två-tre gånger under middagen höll jag på att svimma. Kändes det som. Har ni provat att kissa taggtråd någon gång? Nej. Inte jag heller. Men jag kan nu tänka mig hur det känns. På kvällen skickade jag hem mannen för att jag skulle vara pigg på söndagen för då skulle vi ju åka på en utflykt. Det blev inget med den.

Världens gulligulligaste den här eländeshelgen är zany. Efter ett panik-sms mitt i natten kom hon på morgonen hem till mig som en räddande ängel med lite apoteksgrejer och en bukett med tulpaner. Gulle!

Världens näst gulligulligaste är Mannen som oroar sig och säger snälla saker. Gulle!

Och ja, jag är okej nu. No more taggtråd. Jag vågar kissa igen!  Halleluja!

Jag är så trött. Har sovit dåligt hela veckan. Vet inte varför egentligen, men jag har liksom inte kunnat slappna av. Känner mig inte särskilt stressad eller så. Men när jag ska sova känns det som jag ligger mer axlarna uppdragna till öronen och spänner mig. Trots att jag försöker intala mig själv att slappna aaav... Inte ens att bad i förrgår kväll hjälpte. Har varje natt dessutom vaknat till vid 4-5 snåret och känt likadant. Slappna aaav... Det funkar inte.

Ikväll är det jag som dricker vin och slappnar av.