sunstroke

Jag och älsklingen och fyra kompisar till har varit i Sälen på långweekend och åkt skidor. Ont i bena som fan, men det var gött att åka skidor. Tror att vi kom fram till att min stil i backen blev: Lugn, stabil, ser ut att njuta när hon åker. Tror det var den obligatoriska jägern innan första åket varje dag som gjorde det. Det gjorde i alla fall att jag inte frös om tårna.

Annars är det bara fint. Är långledig till helgen vilket betyder fyradagarsvecka bara. Sen blir det lite kalas till helgen, följt av ett annat kalas. Och så en fest.

Det blir bra det här.

Igår hade jag och mannen en liten bio-dejt. Var på stan och käkade och gick sedan och såg Män som hatar kvinnor. Så befriande att gå på bio en tisdagkväll där det mest är medelålders människor. Inte lika stökigt som en fredagkväll kan man säga. Visserligen skrattar de på konstiga ställen och en tant fick en hostattack när det var som mest spännande. Men jaja.

Måste ju verkligen säga att det är uppfriskande med en svensk film som är så grym. Egentligen tycker jag inte att storyn känns sådär jätteverklighetstrogen överhuvudtaget, särskilt inte med tanke på att det är svenska miljöer. Fast å andra sidan är det kanske därför den är så bra på nåt sätt. Så annorlunda. Men ändå. Det blir aldrig sådär mesigt som jag först var rädd för. Det håller. Det är till och med på sina ställen ruskigt bra. Svårt att göra jämförelser med boken, men så som Lisbet Salander såg ut i mitt huvud lyckas Noomi Rapace komma väldigt nära. Hon är suveränt bra. Med risk för att göra en spoiler så ska jag inte avslöja vem, men jag tyckte att skurken inte var tillräckligt skurkig. Dels var det svårt att se honom i den rollen, och dels var han inte tillräckligt skräckinjagande. I boken fick man intrycket av en riktig two-faced Dr Jekyll and Mr Hyde. Den skildringen var lite mesig. Men annars - grymt bra.

Män som hatar kvinnor får 4 vita dildos av 5 möjliga.
(inga vidare kommentarer om betygssystemet, ni som lästboken vet)

Var på förfest igår i alla fall. Kändes rätt skönt att avvika i lagom tid. Inte bara för att jag visste att jag skulle upp och jobba, utan för att jag inte längre känner något sug efter att gå ut. Det är nästan helt borta nu. Det kommer tillbaka lite då och då, som nu när jag lyssnar på Pokerface (den är ju löjligt bra), ni vet när man känner peppen och man känner sig lite snygg och verkligen på gång och att hela världen är bäst och man verkligen älskar sina vänner (det gör jag fortfarande iofs) och vinet smakar så gott (det gör det fortfarande iofs).

Poff. Borta.

Men det går kanske upp och ner. Just nu är jag ju i värsta kärleksbubblan och vill hellre stanna hemma och pussa på min man än gå ut och vara full och bakis dagen efter. Så ovärt liksom. Kanske hittar jag tillbaka lite senare i livet, kanske någon gång i 40-årsåldern då jag är nydumpad tvåbarnsmorsa som går ut med kläder från 2009 och "röjer" på dansgolvet. Haha! Never gonna happen! (hoppas jag innerligt)

Jobbar den här helgen. Inte bara helgdagarna utan även imorgon måndag. Suger ju åsna det, som vi brukar säga här hemma. Eller äsch, jobbet är väl okej. Idag var det det i alla fall. Trevliga jobbarkompisar, skämtsamma läkare och att jag fick sitta ensam och jobba i ett par timmar. Det är skönt.

Men alltså, människor är ju inte kloka. Fattar ni att det inatt var två personer, födda på 80-talet, som tog ambulans in till sjukhuset för att de hade influensa. Ambulans liksom! De skulle inte ens kommit till akuten i första taget, dessutom ambulans! Om ni undrar var era skattepengar går gott folk, så jag kan avslöja att där har vi en bov. Människor! Kan faktiskt förstå att 80-talisterna verkar vara de mest hatade patienterna på jobbet, det var nåt med att vi är bortskämda och krävande... Hm.. Jo, men ibland undrar man ju.