Grr.
Aaahrrg! Jag tror jag blir galen!
Alltså. Jag tycker att jag för det mesta är ganska smart och klipsk. Och jag tycker att jag är ganska bra på byråkratispråk och blanketter och ansökningar och ifyllningar och pappersblad i alla möjliga färger eftersom jag har hand om sånt på jobbet. Jag har köpt lägenhet två gånger, rätt mycket pappersarbete där. Jag har sålt lägenhet en gång, rätt mycket pappersarbete där. Jag har pluggat på universitet, rätt mycket pappersarbete där. Jag har varit arbetslös i fyra veckor, sjukt mycket pappersarbete där.
Men när det kommer till papper i samband med Skatteverket blir det tvärstopp.
Jag. Fattar. Ingenting.
Och jag läser och läser och läser. Och jag försöker få in vad det är dom menar. Men när man inte ens förstår första meningen kan man ju inte räkna med att förstå den andra och den tredje. Inte ens morsan kunde hjälpa mig via telefon. "Va? Var ska jag fylla i det? Hur mycket? Varför? Blir det rätt nu då? Jag fattar inte..."
Hur ska det gå med mig i mitt liv egentligen? Jag måste nog gifta mig med en ekonom eller jurist.
Men vem ska då hjälpa mig byta proppar eller säga åt mig vilken dvd-spelare jag ska köpa? Går det få någon som kan allt? Jag som alltid trivts med att klara mig själv och lösa mina problem själv, jag tror jag börjar tröttna lite på det..
1. Ska kunna Skatteverksspråket 2. Ska kunna byta proppar. 3. Ska kunna borra i betongväggar. 4. Ska kunna massera mina fötter.
Någon? Maila mig.
Alltså. Jag tycker att jag för det mesta är ganska smart och klipsk. Och jag tycker att jag är ganska bra på byråkratispråk och blanketter och ansökningar och ifyllningar och pappersblad i alla möjliga färger eftersom jag har hand om sånt på jobbet. Jag har köpt lägenhet två gånger, rätt mycket pappersarbete där. Jag har sålt lägenhet en gång, rätt mycket pappersarbete där. Jag har pluggat på universitet, rätt mycket pappersarbete där. Jag har varit arbetslös i fyra veckor, sjukt mycket pappersarbete där.
Men när det kommer till papper i samband med Skatteverket blir det tvärstopp.
Jag. Fattar. Ingenting.
Och jag läser och läser och läser. Och jag försöker få in vad det är dom menar. Men när man inte ens förstår första meningen kan man ju inte räkna med att förstå den andra och den tredje. Inte ens morsan kunde hjälpa mig via telefon. "Va? Var ska jag fylla i det? Hur mycket? Varför? Blir det rätt nu då? Jag fattar inte..."
Hur ska det gå med mig i mitt liv egentligen? Jag måste nog gifta mig med en ekonom eller jurist.
Men vem ska då hjälpa mig byta proppar eller säga åt mig vilken dvd-spelare jag ska köpa? Går det få någon som kan allt? Jag som alltid trivts med att klara mig själv och lösa mina problem själv, jag tror jag börjar tröttna lite på det..
1. Ska kunna Skatteverksspråket 2. Ska kunna byta proppar. 3. Ska kunna borra i betongväggar. 4. Ska kunna massera mina fötter.
Någon? Maila mig.
Anna Pihl.
Fasiken vad Anna Pihl var bra idag. Jag blir helt varm i kroppen av att hon blir kär i den där snygge kollegan Martin som redan är kär i henne, och när de kysser varandra och skojar med varandra, och när han i dagens skitspännande avsnitt räddar Anna när hon blir överfallen av en våldtäktsman dog jag nästan.
Suck.
Suck.
Gbg.
Utflykter är det bästa som finns. Och åker man på utflykt tillsammans med kompisar som är bäst, till städer som är superfina, kan det bara bli succé.
En värmlänning, en sörmlänning och en smålänning tåg varsitt tåg och landade hos göteborgaren sent på fredagskvällen. Middag med rödvinsbiff och rödvin (ja, mycket rödvin blev det) på Jensens Bøfhus. Och har man efterrätter med ta-själv-mjukglass med ungefär fyrtioåtta olika strössel är det ett bra ställe. Således var det ett väldigt bra ställe.
Shopping på lördagen. Började uppe vid Haga och Linnéstaden, fina butiker där. Många hade börjat ta fram julsakerna.
På vagnen in till stan. Värmlänningen, sörmlänningen och göteborgarn.
Utgång på kvällen. Mera rödvin och på stället vi hamnade på var det två 6:or för en till klockan 23.30. Lite farligt. Men det var samtidigt rätt härligt. Apple Sourz is the shit. Vi kom till stället rätt så tidigt och fick bord med härliga skinnfåtöljer. Snygga killar både till höger och vänster. En del oväntade, roliga, möten. Och mycket skratt. Jag gillar göteborgare.
Drinkfesten har börjat.
Såklart blev alla karatefulla. Två åkte hem i förtid. Men inte jag och J. Fast efter en liten promenad i regnet med blöta fötter kändes det ändå som en bra idé att åka hem till Olskroken igen. Efter att ha betalat kontant rätt in i taxichaufförens egen ficka (mmm, eller så glömde han att sätta på taxametern bara) snubblade vi in i lägenheten där vi var tvungna att hålla i oss i väggarna. Sen låg jag och J och drog Pippicitat in på småtimmarna och skrattade så vi grät. Förmodligen tillhör det kategorin: Sånt som endast är roligt klockan tre på natten efter en blöt utekväll.
På söndagen shoppade vi lite till och sen åkte vi hem.
Detta var ungefär det jag shoppade. Vilket känns helt sjukt, för det känns som att hundralapparna (eh, eller tusenlapparna) bara flugit iväg..
Tur att man bara har två timmar med tåg till Göteborg. När jag kom hem gjorde jag inte många knop, låg typ såhära på soffan hela kvällen och planerar göra så hela kvällen idag också.
Vad jag är glad att jag pluggade i Örebro och träffade dessa underbart roliga tjejer. Vi är så olika allihopa, fan vi snackar ju till och med helt olika, ändå har vi på något sätt "hittat" varandra. Jag längtar redan till vår nästa weekend!
En värmlänning, en sörmlänning och en smålänning tåg varsitt tåg och landade hos göteborgaren sent på fredagskvällen. Middag med rödvinsbiff och rödvin (ja, mycket rödvin blev det) på Jensens Bøfhus. Och har man efterrätter med ta-själv-mjukglass med ungefär fyrtioåtta olika strössel är det ett bra ställe. Således var det ett väldigt bra ställe.
Shopping på lördagen. Började uppe vid Haga och Linnéstaden, fina butiker där. Många hade börjat ta fram julsakerna.
På vagnen in till stan. Värmlänningen, sörmlänningen och göteborgarn.Utgång på kvällen. Mera rödvin och på stället vi hamnade på var det två 6:or för en till klockan 23.30. Lite farligt. Men det var samtidigt rätt härligt. Apple Sourz is the shit. Vi kom till stället rätt så tidigt och fick bord med härliga skinnfåtöljer. Snygga killar både till höger och vänster. En del oväntade, roliga, möten. Och mycket skratt. Jag gillar göteborgare.
Drinkfesten har börjat. Såklart blev alla karatefulla. Två åkte hem i förtid. Men inte jag och J. Fast efter en liten promenad i regnet med blöta fötter kändes det ändå som en bra idé att åka hem till Olskroken igen. Efter att ha betalat kontant rätt in i taxichaufförens egen ficka (mmm, eller så glömde han att sätta på taxametern bara) snubblade vi in i lägenheten där vi var tvungna att hålla i oss i väggarna. Sen låg jag och J och drog Pippicitat in på småtimmarna och skrattade så vi grät. Förmodligen tillhör det kategorin: Sånt som endast är roligt klockan tre på natten efter en blöt utekväll.
På söndagen shoppade vi lite till och sen åkte vi hem.
Detta var ungefär det jag shoppade. Vilket känns helt sjukt, för det känns som att hundralapparna (eh, eller tusenlapparna) bara flugit iväg..Tur att man bara har två timmar med tåg till Göteborg. När jag kom hem gjorde jag inte många knop, låg typ såhära på soffan hela kvällen och planerar göra så hela kvällen idag också.
Vad jag är glad att jag pluggade i Örebro och träffade dessa underbart roliga tjejer. Vi är så olika allihopa, fan vi snackar ju till och med helt olika, ändå har vi på något sätt "hittat" varandra. Jag längtar redan till vår nästa weekend!
Usch.
Jag får fanimej ont i magen av filmen Ondskan.
Imorgon ska jag berätta om fina, fina Göteborg.
Om jag återhämtat mig till dess.
Det är mycket tveksamt.
Imorgon ska jag berätta om fina, fina Göteborg.
Om jag återhämtat mig till dess.
Det är mycket tveksamt.
Fjuttstorm.
Jajemänsan, HV vann igår. Stormen blev ingen storm, bara en liten vindpust. Skickar vidare skiten till Norrland istället. Huvudsaken är att jag kommer till Göteborg.
Och det var värsta biljetthysterin här på jobbet vid klockan 9. Alla skulle köpa biljetter till Melodifestivalgenrepet som ska vara i stan i vinter. Jag föll för grupptrycket. "Tjae, det kan kanske vara kul." Två biljetter på rad 30 parkett i Kinnarps arena (Hååves hemmaarena). Herregud, jag gillar ju inte ens melodifestivalen...
Håve.
När HV71 spelar hemmamatcher åker stadsbussarna runt hela dagen med små HV71-vimplar längst fram. Det känns bra. 2004 var jag på SM-finalen när HV71 vann. Det kändes bra. Till vintern ska jag, gamle farsan och brorsorna gå på ett par hemmamatcher. Det känns bra. Ikväll spöar HV71 Frölunda och jag åker till Göteborg imorgon på extra glatt humör. Det känns bra.
Älska Annika Lantz.
Näedå. Jag är inte alls avundsjuk på Annie för att vi har gått i samma klass, är lika gamla och att hon nu har ett coolt jobb, är halvkändis för att vara den yngsta i riksdagen eller för att hon tjänar mer pengar än mig.
Nä. Jag är avis på att hon får vara med i Lantz i P3! Jag vill också!
Jag ska nog komma på nåt sätt.
Man kanske skulle göra ett utvik eller spela in en låt. Hmm..
Nä. Jag är avis på att hon får vara med i Lantz i P3! Jag vill också!
Jag ska nog komma på nåt sätt.
Man kanske skulle göra ett utvik eller spela in en låt. Hmm..
Ipren is the shit.
Jag visste att det var nåt skumt på gång!
Huvudvärk sedan i söndags, ont bakom ögonen typ. Trött. Och nu är jag helt övertygad om att jag hade feber inatt. Kunde inte sova, snurrade bara runt. Ont i kroppen. Varm och kall om vartannat. Drömde konstiga drömmar. Tänkte: "Åh, jag måste ringa och sjukanmäla mig imorgon... Feber, det är ju allvarligt."
Men.
Eftersom jag inte börjar förrän klockan 13 idag sov jag lite längre än vanligt. Eller försökte, snarare. Och när jag vaknar känner jag ingen feber längre. Vafan!
Och så mammas ekande röst från barndomen i bakgrunden: "Har du inte feber går du till skolan, Ida."
Så jag får väl gå till jobbet då. Blä. Förresten har jag fortfarande ont i huvudet men jag är en såndär som inte är klen. Jag härdar ut. Står ut. Är duktig. För jag är ju inte sjuk. Nej, har man inte feber är man inte sjuk. Tuff-Ida.
Huvudvärk sedan i söndags, ont bakom ögonen typ. Trött. Och nu är jag helt övertygad om att jag hade feber inatt. Kunde inte sova, snurrade bara runt. Ont i kroppen. Varm och kall om vartannat. Drömde konstiga drömmar. Tänkte: "Åh, jag måste ringa och sjukanmäla mig imorgon... Feber, det är ju allvarligt."
Men.
Eftersom jag inte börjar förrän klockan 13 idag sov jag lite längre än vanligt. Eller försökte, snarare. Och när jag vaknar känner jag ingen feber längre. Vafan!
Och så mammas ekande röst från barndomen i bakgrunden: "Har du inte feber går du till skolan, Ida."
Så jag får väl gå till jobbet då. Blä. Förresten har jag fortfarande ont i huvudet men jag är en såndär som inte är klen. Jag härdar ut. Står ut. Är duktig. För jag är ju inte sjuk. Nej, har man inte feber är man inte sjuk. Tuff-Ida.
Regn.
Maza hade en liten idé om att man skulle fotografera sitt köksfönster och dess utsikt. Trevligt.
Ingen vidare utsikt dock.
Gör ni samma grej, säg gärna till bland kommentarerna så man får se.
Ösregn #1
Ösregn #2
Ösregn #3
Tur att man är inomhus.
Ingen vidare utsikt dock.
Gör ni samma grej, säg gärna till bland kommentarerna så man får se.
Ösregn #1Ösregn #2 Ösregn #3 Tur att man är inomhus.Chili.
Det jag läste nyss i tidningen Chili kan vara bland det roligaste jag läst på länge. Det handlar om hur det kan kännas att vara på en ungdomsmottagning.
"På bordet ligger en hel arsenal av kondomförpackningar, till och med en i plast för gummiallergiker. Kondomer, shit vad det är jobbigt att köpa bara kondomer. Man känner sig uttittad och ens låtsasnonchalanta min säger att "ja, jo, som du ser så ska jag hem och knulla lite nu". Typ som när man bara köper ett paket köttfärs och ett storpack toapapper (jo, det händer) och det ligger i luften att "ja, jo, som du ser ska jag hem och smeta in mig i rått kött och sen ska jag bajsa". När jag tänker efter är nog kondomer, köttfärs och toalettpapper tillsammans den sjukaste mixen. Är det bara jag som tänker så här?"
Inte jag alltså, utan det var författaren till artikeln som skrev det där sista också. Fast det är ganska roligt såntdär. Har en kompis som vägrade gå in på Ica och bara köpa en gurka när vi bad henne, eftersom det var det enda som fattades till middagen vi skulle ha. "Så ni tycker att jag ska rusa in på Ica fem minuter innan stängningsdags en fredagkväll och köpa BARA en gurka? Aldrig!"
Hon kom med en gurka, ännu mer sallad, tuggummi, lite godis och en tidning också.
"På bordet ligger en hel arsenal av kondomförpackningar, till och med en i plast för gummiallergiker. Kondomer, shit vad det är jobbigt att köpa bara kondomer. Man känner sig uttittad och ens låtsasnonchalanta min säger att "ja, jo, som du ser så ska jag hem och knulla lite nu". Typ som när man bara köper ett paket köttfärs och ett storpack toapapper (jo, det händer) och det ligger i luften att "ja, jo, som du ser ska jag hem och smeta in mig i rått kött och sen ska jag bajsa". När jag tänker efter är nog kondomer, köttfärs och toalettpapper tillsammans den sjukaste mixen. Är det bara jag som tänker så här?"
Inte jag alltså, utan det var författaren till artikeln som skrev det där sista också. Fast det är ganska roligt såntdär. Har en kompis som vägrade gå in på Ica och bara köpa en gurka när vi bad henne, eftersom det var det enda som fattades till middagen vi skulle ha. "Så ni tycker att jag ska rusa in på Ica fem minuter innan stängningsdags en fredagkväll och köpa BARA en gurka? Aldrig!"
Hon kom med en gurka, ännu mer sallad, tuggummi, lite godis och en tidning också.
Krasch.
Ibland lönar det sig att ta en promenad fast det är en sömnig söndag.
Efter cirka tre minuter kommer jag till ett övergångsställe där det står en bil och väntar på att få köra ut. Bakom den kommer en bil. Med en gubbe i rutig keps som kör. Gubben i den rutiga kepsen stannar inte. Pang, säger det. "Ojdå.... mohaha!", säger jag. "Nej men vad gööör han", säger tanten på andra sidan vägen. Den unge killen i bilen som blev påkörd såg inte glad ut.
Gubbar i rutiga kepsar ska man akta sig för, det har jag alltid sagt.
Efter cirka tre minuter kommer jag till ett övergångsställe där det står en bil och väntar på att få köra ut. Bakom den kommer en bil. Med en gubbe i rutig keps som kör. Gubben i den rutiga kepsen stannar inte. Pang, säger det. "Ojdå.... mohaha!", säger jag. "Nej men vad gööör han", säger tanten på andra sidan vägen. Den unge killen i bilen som blev påkörd såg inte glad ut.
Gubbar i rutiga kepsar ska man akta sig för, det har jag alltid sagt.
Oasis, någon?
Jag sov till halv två idag. Men så hade jag varit upp sedan halv sex på morgonen igår också. När jag kom hem igår natt och fick sova var det min lyckligaste stund på länge. Så roligt har jag det.
Nädå. Det var rätt kul igår ändå. Lite konstigt ibland, roligt ibland. När vi kom dit spelades Carola som bakgrund/mingelmusik. Då höll jag på att få utslag och ville åka hem. Annars är det alltid kul att träffa arbetskamrater utanför jobbet. En hade skinnbyxor på sig till exempel. Ganska oväntat.
Efter ett tag kom karaokemaskinen fram. Jag avskyr karaoke. Så jag lämnade till andra att göra bort sig. En del var i och för sig ganska roliga, men det är inte särskilt skoj att lyssna på Fångad av en stormvind, Häng med på party och Jag vill vara din Margareta. Jag försökte få några vid mitt bord att gå upp och dra av Wonderwall istället, men de visste inte vilken låt jag menade så jag blev nedröstad.
Idag är jag bakis och vill ha chips. Och en man.
Nädå. Det var rätt kul igår ändå. Lite konstigt ibland, roligt ibland. När vi kom dit spelades Carola som bakgrund/mingelmusik. Då höll jag på att få utslag och ville åka hem. Annars är det alltid kul att träffa arbetskamrater utanför jobbet. En hade skinnbyxor på sig till exempel. Ganska oväntat.
Efter ett tag kom karaokemaskinen fram. Jag avskyr karaoke. Så jag lämnade till andra att göra bort sig. En del var i och för sig ganska roliga, men det är inte särskilt skoj att lyssna på Fångad av en stormvind, Häng med på party och Jag vill vara din Margareta. Jag försökte få några vid mitt bord att gå upp och dra av Wonderwall istället, men de visste inte vilken låt jag menade så jag blev nedröstad.
Idag är jag bakis och vill ha chips. Och en man.
Soffläge.
Hmm. Vad har jag gjort ikväll då mer än haft horisontalläge i soffan med Hasse Aro och Leif GW?
Nä, inget faktiskt. Ska jobba imorgon och sen är det fest med jobbet nånstans ute i skogen. Jag kommer somna med näsan i rödvinet antagligen.
Sen kom jag på att jag inte lekt tillräckligt med min nya, fina mobiltelefon så då tog jag en bild. Måste ju kolla så att den funkar..
Fast jag blev lite irri när jag skulle köpa den. Det känns som att de coola, teknikkunniga grabbarna i butiken pratar till ett barn när de ska förklara telefonen och abonnemangsformerna. Det kan jag iofs förstå på ett sätt, många puckon finns det där ute. Men man måste inte trycka på varje stavelse och titta menande på just mig. Jag visste precis vad jag skulle ha och framförde detta på en gång medan jag tänkte "Så, fram med telefonen nu, fort fort, ge mig!" Men näää.. Så smidigt gick det inte. Efter att jag, lite med glimten i ögat of course, påpekade att jag sommarjobbat på telia en gång och därför visste allt detta redan, släppte det lite och fick telefonen fortare än kvickt.
Nä, inget faktiskt. Ska jobba imorgon och sen är det fest med jobbet nånstans ute i skogen. Jag kommer somna med näsan i rödvinet antagligen.
Sen kom jag på att jag inte lekt tillräckligt med min nya, fina mobiltelefon så då tog jag en bild. Måste ju kolla så att den funkar..
Fast jag blev lite irri när jag skulle köpa den. Det känns som att de coola, teknikkunniga grabbarna i butiken pratar till ett barn när de ska förklara telefonen och abonnemangsformerna. Det kan jag iofs förstå på ett sätt, många puckon finns det där ute. Men man måste inte trycka på varje stavelse och titta menande på just mig. Jag visste precis vad jag skulle ha och framförde detta på en gång medan jag tänkte "Så, fram med telefonen nu, fort fort, ge mig!" Men näää.. Så smidigt gick det inte. Efter att jag, lite med glimten i ögat of course, påpekade att jag sommarjobbat på telia en gång och därför visste allt detta redan, släppte det lite och fick telefonen fortare än kvickt.
Banan?
Det är så jäkla gött att bo fyrtio meter från Konsum när man har ett creme fraiche-moment.
Alltså: "Fan i helvete, nu glömde jag ju creme fraichen som faktiskt var det jag gick för att handla från första början!"
På min tid som liten i hembyn hade man tolv kilometer till närmsta affär (det har de fortfarande) och då kunde man glömma att få sig lite godis bara för att man var sugen. Kan fortfarande höra farsans röst eka: "Appappapp, icke. Det kostar tio kronor milen att åka in till stan och så får man ju räkna med slitaget på bilen också. Glöm det. Ta en banan."
Alltså: "Fan i helvete, nu glömde jag ju creme fraichen som faktiskt var det jag gick för att handla från första början!"
På min tid som liten i hembyn hade man tolv kilometer till närmsta affär (det har de fortfarande) och då kunde man glömma att få sig lite godis bara för att man var sugen. Kan fortfarande höra farsans röst eka: "Appappapp, icke. Det kostar tio kronor milen att åka in till stan och så får man ju räkna med slitaget på bilen också. Glöm det. Ta en banan."
Ut?
Men hörrni. Om man nu känner för att man måste hångla på min inflyttningsfest vet jag ett ställe man kan gå till där man får hångla varje gång om man vill. Köttmarknadsstället heter det.
Det vore faktiskt rätt så bra. Då kan jag fortsätta vara vän med mina grannar och vi slipper trängas alltför länge i min lägenhet.
Fast å andra sidan kanske inte H med bäbisen vill gå ut. Och jag gillar ju hemmafester. Det är bara så tråkigt att man måste skruva ner musiken vid kl 23. För knacka på min dörr, det kommer de garanterat göra i det här huset om man spelar hög musik efter anslagen tidpunkt.
När jag precis flyttat in började min ena granne borra jättehögt vid kvart i åtta på kvällen. I entrén står det att högljudda reparationsarbeten inte får utföras efter kl 20 på vardagar. Fem över åtta plingar det på min dörr och en liten jävla tant frågar: "Är det du som borrar?" Där trodde hon att hon hade mig minsann, men icke! "Det är nog hon den där nya..."
Men vad säger ni? Ut eller inte ut?
18/11.
Hmm. Alltså, det kommer i princip bara komma tjejer på min inflyttningsfest. Vafan.
Eller ja, det säger väl lite om hur det ser ut i mitt liv. Åh, så tråkigt...
Killar är alltså jättevälkomna på min inflyttningsfest och ni kan ju räkna med att där kommer finnas brudar. Så komsi, komsi.
Eller ja, det säger väl lite om hur det ser ut i mitt liv. Åh, så tråkigt...
Killar är alltså jättevälkomna på min inflyttningsfest och ni kan ju räkna med att där kommer finnas brudar. Så komsi, komsi.
Di Leva.
Frukt, grönt och vatten. Kärlek, ljus, värme. Det är allt vi behöver.
"Du och jag är miraklet här.."
Nej, men allvarligt talat.
Fan vad bra det var rent ut sagt. Helt otroligt jättemycket positivt överraskad blev jag. Förmodligen den mest annorlunda konsert jag varit på. Inte varje gång man riskerar att få en apelsin i huvudet när man ska gå på konsert. Sen är det också ett ganska skumt snack han har. Många bra poänger faktiskt, men det där med kosmiskt ljus och energi köper jag inte. Men musiken däremot!
Jag har ju knappt lyssnat på Di Leva. Var inte så säker på om jag ens gillade honom. Men många av hans låtar är ju klassiker och man har ju hört de flesta. Och herregud vad bra det var. Det var riktigt bra tryck och rätt skön stämning faktiskt. Förmodligen tyckte jag nog det var så bra eftersom jag inte hade så stora förväntningar. Men ändå. Man kan ju såklart tycka vad man vill om karln, men sjunga kan han och musikalisk är han. Banne mig!
Jag gillade: Vem ska jag tro på, Vad är frihet, Miraklet, Vi får vingar när vi älskar och Själens krigare.
Coolast var ändå att gamle far ville hänga med på konsert. Först var det lite skumt att han ville följa med, vi trodde han skulle försöka vara rolig som vanligt. Men han ville visst på riktigt. En helt ny sida av min far. Mamma var tvungen att bekräfta flera gånger att han gillat Di Leva länge. Fast lite i smyg. Han sa att han favoritlåt är Dansa din djävul (fast han säger Dansa din jävel). Men han skrattade rätt mycket åt allt snack om kosmos och tyckte det var lite pinsamt när alla skulle sträcka upp händerna eller när vi stod upp och skrek samtidigt som vi önskade oss något. Eller när vi genom att sjunga lite öppnade en regnbågsbro...
"Du och jag är miraklet här.."
Nej, men allvarligt talat.
Fan vad bra det var rent ut sagt. Helt otroligt jättemycket positivt överraskad blev jag. Förmodligen den mest annorlunda konsert jag varit på. Inte varje gång man riskerar att få en apelsin i huvudet när man ska gå på konsert. Sen är det också ett ganska skumt snack han har. Många bra poänger faktiskt, men det där med kosmiskt ljus och energi köper jag inte. Men musiken däremot!
Jag har ju knappt lyssnat på Di Leva. Var inte så säker på om jag ens gillade honom. Men många av hans låtar är ju klassiker och man har ju hört de flesta. Och herregud vad bra det var. Det var riktigt bra tryck och rätt skön stämning faktiskt. Förmodligen tyckte jag nog det var så bra eftersom jag inte hade så stora förväntningar. Men ändå. Man kan ju såklart tycka vad man vill om karln, men sjunga kan han och musikalisk är han. Banne mig!
Jag gillade: Vem ska jag tro på, Vad är frihet, Miraklet, Vi får vingar när vi älskar och Själens krigare.
Coolast var ändå att gamle far ville hänga med på konsert. Först var det lite skumt att han ville följa med, vi trodde han skulle försöka vara rolig som vanligt. Men han ville visst på riktigt. En helt ny sida av min far. Mamma var tvungen att bekräfta flera gånger att han gillat Di Leva länge. Fast lite i smyg. Han sa att han favoritlåt är Dansa din djävul (fast han säger Dansa din jävel). Men han skrattade rätt mycket åt allt snack om kosmos och tyckte det var lite pinsamt när alla skulle sträcka upp händerna eller när vi stod upp och skrek samtidigt som vi önskade oss något. Eller när vi genom att sjunga lite öppnade en regnbågsbro...
Ja-aa.
It will be mine. Oh yes, it will be mine.
Patience.
Satt i lugnan ro och drack kaffe och lyssnade på Lantz i P3 (hata Josefin Crafoord) då plötsligt en skitbra låt kom. Ojojoj, tänkte jag. Jag vill ha mera! Vilka är dom, var kommer dom ifrån. Ge mig mer!
Sen sa dom var det var för låt.
Take That's nya låt Patience.
Take that?!
Jag gillade ju inte ens dom när jag gick i mellan- och högstadiet. Fast när Robbie sjöng Back for good på Ullevi i somras var det ju väldigt bra...
Min pojkbandsera sätter alltså fart vid 23 års ålder. Schysst! Fast de verkar ju ha vuxit till sig lite nu.
Dessutom är det otroligt irriterande att jag nu inte hittar låten nånstans heller. Grr.
Sen sa dom var det var för låt.
Take That's nya låt Patience.
Take that?!
Jag gillade ju inte ens dom när jag gick i mellan- och högstadiet. Fast när Robbie sjöng Back for good på Ullevi i somras var det ju väldigt bra...
Min pojkbandsera sätter alltså fart vid 23 års ålder. Schysst! Fast de verkar ju ha vuxit till sig lite nu.
Dessutom är det otroligt irriterande att jag nu inte hittar låten nånstans heller. Grr.
Hehe.
Det är nåt med den här typen av humor som tilltalar mig. Undrar varför..
Nina Hemmingsson, Aftonbladet.
Jomen alltså.
Okej okej. Jag har en liten bekännelse att göra.
I vintras ringde jag till Radiotjänst och drog en liten vals om att jag skulle flytta hem till mina föräldrar i ett par månader och inte längre skulle använda min teve.
Jag tyckte helt enkelt inte att jag ville betala när min studentinkomst var så liten och ja, går det så går det, tänkte jag. Och det gick ju. Jag slapp betala på ett ganska enkelt sätt. Smålänning? Vem?
Men så ringde de i söndags (smart av dem för övrigt, för vem tror att Radiotjänst ska ringa på en söndag) och när de frågade: "Hade du glömt att anmäla tv-innehav nu när du flyttat eller?" sa jag: "Mm, precis. Jag har glömt."
Dags att bli hederlig igen.
I vintras ringde jag till Radiotjänst och drog en liten vals om att jag skulle flytta hem till mina föräldrar i ett par månader och inte längre skulle använda min teve.
Jag tyckte helt enkelt inte att jag ville betala när min studentinkomst var så liten och ja, går det så går det, tänkte jag. Och det gick ju. Jag slapp betala på ett ganska enkelt sätt. Smålänning? Vem?
Men så ringde de i söndags (smart av dem för övrigt, för vem tror att Radiotjänst ska ringa på en söndag) och när de frågade: "Hade du glömt att anmäla tv-innehav nu när du flyttat eller?" sa jag: "Mm, precis. Jag har glömt."
Dags att bli hederlig igen.
Eh, okej.
Jahaaaaja. Det är alltså det här som är vårens trend. Så bra. Då har man ju ett par månader till på sig.
Nä. Nu tar jag en prickikååvmacka till. I protest.
(från Dlisted)
Nä. Nu tar jag en prickikååvmacka till. I protest.
(från Dlisted)
Tisdag liksom.
Vilken tråk-vecka. Fast jag vet egentligen inte varför jag tycker det. Tycker väl att det händer för lite, ändå orkar jag inte göra nåt. Så motsägelsefullt av mig. Dessutom är det inte ens sant.
Jobbar gör jag ju, och eftersom jag har ett jobb som jag trivs med och känner att jag "lever" samtidigt som jag jobbar (har man jobbat på fabrik, som jag gjort, så vet man vad det innebär att inte ha nåt liv åtta timmar om dagen. väldigt deprimerande faktiskt). Men jag vet inte. Vardagen har väl drabbat mig, antar jag. Jobba, äta, sova, en mini-promenad, Desperate housewifes.
Men äsch. Det kunde varit värre. Det är Di Leva på söndag, om två veckor åker jag och Johanna, som jag pluggade med i Örebro, till vår andra klasskompis i Göteborg. Åh, fina Göteborg, det var längesen. Dessutom har jag träffat nya kompisar i den här stan, och hur lätt brukar sånt vara när man inte är student eller med i någon kristen församling. Sen trivs jag väldigt bra i lägenheten också. Det börjar bli riktigt fint. Fortfarande en del saker kvar att fixa dock, men mina beloved (läs: dyra) köksgardiner har kommit och jag har fina värmeljus på bordet. Feels like home.
Ensanteklaga. Ändå är det något fattas. Förmodligen är det det som gör mig uttråkad trots att allt det andra går rätt så bra. Som vanligt. Dessutom har jag hört att det inte är inne att vara singel längre. Vafan.
Fast det förstås. Jag har haft en rätt dålig start på den här hösten gällande vissa saker. Dödsfall och sjukdom och sånt. Jag får lov att vara lite trött tycker jag.
Jobbar gör jag ju, och eftersom jag har ett jobb som jag trivs med och känner att jag "lever" samtidigt som jag jobbar (har man jobbat på fabrik, som jag gjort, så vet man vad det innebär att inte ha nåt liv åtta timmar om dagen. väldigt deprimerande faktiskt). Men jag vet inte. Vardagen har väl drabbat mig, antar jag. Jobba, äta, sova, en mini-promenad, Desperate housewifes.
Men äsch. Det kunde varit värre. Det är Di Leva på söndag, om två veckor åker jag och Johanna, som jag pluggade med i Örebro, till vår andra klasskompis i Göteborg. Åh, fina Göteborg, det var längesen. Dessutom har jag träffat nya kompisar i den här stan, och hur lätt brukar sånt vara när man inte är student eller med i någon kristen församling. Sen trivs jag väldigt bra i lägenheten också. Det börjar bli riktigt fint. Fortfarande en del saker kvar att fixa dock, men mina beloved (läs: dyra) köksgardiner har kommit och jag har fina värmeljus på bordet. Feels like home.
Ensanteklaga. Ändå är det något fattas. Förmodligen är det det som gör mig uttråkad trots att allt det andra går rätt så bra. Som vanligt. Dessutom har jag hört att det inte är inne att vara singel längre. Vafan.
Fast det förstås. Jag har haft en rätt dålig start på den här hösten gällande vissa saker. Dödsfall och sjukdom och sånt. Jag får lov att vara lite trött tycker jag.
Måndag liksom.
Idag har inget hänt. Jo, jag var på ikea och köpte ett diskställ. Men efter det har inget hänt.
Eller jo, jag hittade några roligheter i min dator.
Men efter det har inget hänt. Lovar.
Eller jo, jag hittade några roligheter i min dator.
Men efter det har inget hänt. Lovar.
Klipp klipp.
Nu börjar älgjakten. Dags att ta fram saxen för att visa musklerna. Haha, jösses...
Hah!
Steg upp 05.20 idag. Gode gud, fastän jag tror att han inte finns, vad jag längtar hem nu. Till min soffa och till min nya bok Maskrosungen. Klockan 15.15 i eftermiddag firar jag att helgen för mig börjar och att jag är ledig imorgon när alla suckers som har söndagsångest idag måste jobba. Mohaha!
Marit.
Åh jag är så trött, så trött. Fast jag sov så länge, så länge idag. Men det blev så mycket, så mycket rödvin igår. Och lite Marit Bergman också.
Fast det var lite väl lite tyckte jag. Hela spelningen gick väldans fort. Bra låtar förstås, allihopa, även om inte min favvo Sun goes down var med. Men det är ju en duett faktiskt. Gary Olsson (vilket porrskådisnamn) som sjunger ena delen, hade väl annat för sig kan tänkas.
Det var ordentligt roligt i alla fall!
Fast det var lite väl lite tyckte jag. Hela spelningen gick väldans fort. Bra låtar förstås, allihopa, även om inte min favvo Sun goes down var med. Men det är ju en duett faktiskt. Gary Olsson (vilket porrskådisnamn) som sjunger ena delen, hade väl annat för sig kan tänkas.
Det var ordentligt roligt i alla fall!
RR.
Det allra roligaste med att Calle Bildt blev utrikesminister är att man nu kanske får höra hans otroligt roliga dialekt i teve lite oftare. "Det är bRRRa fö SväääRRje."
Grr.
Rätt stort pådrag på jobbet idag:
http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,901138,00.html
Riktigt ordentligt otäckt och för jävligt är vad det är. Ibland undrar jag varför jag befinner mig bland allt elände. Men vem skulle annars göra det?
http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,901138,00.html
Riktigt ordentligt otäckt och för jävligt är vad det är. Ibland undrar jag varför jag befinner mig bland allt elände. Men vem skulle annars göra det?
Musiklista från A.
Jaha. Tack så mycket A. Nu slipper jag jobba i ett par minuter.
Vad lyssnar du på för sorts musik?
Mycket svenskt. Mycket P3. Pop/rock.
Ibland hör jag en låt på radion och så tänker jag: "Fan vad bra. Den ska jag ladda ner när jag kommer hem." Oftast är det kassa radiolåtar, typ Britney eller Justin Timberlake. Men jag skaffar låtarna ändå. Och så tröttnar jag. Det finns alltså rätt många dåliga låtar i min mp3-samling som jag inte alls står för. Senast det hände var Justin Timberlakelåten Sexyback. Usch, måste komma ihåg att slänga den i papperskorgen när jag kommer hem.
Vad heter favoritartisten/artisterna?
Vad lyssnar du på för sorts musik?
Mycket svenskt. Mycket P3. Pop/rock.
Ibland hör jag en låt på radion och så tänker jag: "Fan vad bra. Den ska jag ladda ner när jag kommer hem." Oftast är det kassa radiolåtar, typ Britney eller Justin Timberlake. Men jag skaffar låtarna ändå. Och så tröttnar jag. Det finns alltså rätt många dåliga låtar i min mp3-samling som jag inte alls står för. Senast det hände var Justin Timberlakelåten Sexyback. Usch, måste komma ihåg att slänga den i papperskorgen när jag kommer hem.
Vad heter favoritartisten/artisterna?
Coldplay. Lars Winnerbäck. Anna Ternheim. Marit Bergman. Håkan Hellström under hans första och kanske också andra skiva, nu har han helt gått bananas tycker jag.
Låt som gör dig glad:
Just nu är det rätt mycket Marit Bergman i mp3:n på bussen till jobbet och jag har märkt att sinnesstämningen blir lite gladare om sista låten innan jag är framme är Mama, I remember you now.
Bästa låten:
Yellow med Coldplay. Mmm...
Sämsta låten:
Svenska meskillar med gitarr, typ Patrik Isaksson, Tomas Ledin, Tommy Nilsson. Blä.
Bästa partyhiten:
Håller med A, de flesta låtarna tycker man är bra efter lite fest. Annars brukar jag gilla hiphop/rap-låtar på fyllan, såna man blir glad av. Snook, Petter osv. Det känns pinsamt ibland, bra ibland. Längst fram i taxin med Snook är ju skitcool t ex. Och just det, I don't feel like dancing med Scissor Sisters också.
I min mp3 just nu:
Marit Bergmans nya.
Anna Ternheims nya.
Winnerbäck.
Coldplay.
The Verve.
Och så lite spridd konfekt.
Stackars.
Suck.
Nu har lilla farmor kommit till äldreboende. När mamma och faster och farfar skulle hämta henne på sjukhuset förstod hon ingenting och hon blev jättesur. Fast först blev hon glad eftersom hon trodde att ingen hälsat på henne på hela tiden. Hon mindes alltså inte att jag och min syster var där och hälsade på i söndags. Stackars farmor. Det funkar liksom inte. När man träffar henne verkar det inte så farligt. Fast jag tror hon spelar med lite grann. I söndags verkade hon som vanligt och vi pratade om korsorden i Hemmets Journal-tidningen vi hade med oss och om pelargoner, typ. Sådär som vi brukar. Som vanligt.
Fast det är inte som vanligt. Farfar berättar att det börjar gå tokigt hemma i det lilla röda huset. Det är lite för mycket förvirrat, det är liksom inte sött längre. Så ja, nu är hon på äldreboende. Stans finaste, nyaste och trevligaste skall dock sägas. Förmodligen tar det några dagar innan hon landar och hon slutar vara totalförvirrad, men frågan är hur länge hon får stanna där. Jag tror hon blir kvar längre än vad det tar för foten att läka. 80-årskalaset i höst får bli där tror jag.
Nu har lilla farmor kommit till äldreboende. När mamma och faster och farfar skulle hämta henne på sjukhuset förstod hon ingenting och hon blev jättesur. Fast först blev hon glad eftersom hon trodde att ingen hälsat på henne på hela tiden. Hon mindes alltså inte att jag och min syster var där och hälsade på i söndags. Stackars farmor. Det funkar liksom inte. När man träffar henne verkar det inte så farligt. Fast jag tror hon spelar med lite grann. I söndags verkade hon som vanligt och vi pratade om korsorden i Hemmets Journal-tidningen vi hade med oss och om pelargoner, typ. Sådär som vi brukar. Som vanligt.
Fast det är inte som vanligt. Farfar berättar att det börjar gå tokigt hemma i det lilla röda huset. Det är lite för mycket förvirrat, det är liksom inte sött längre. Så ja, nu är hon på äldreboende. Stans finaste, nyaste och trevligaste skall dock sägas. Förmodligen tar det några dagar innan hon landar och hon slutar vara totalförvirrad, men frågan är hur länge hon får stanna där. Jag tror hon blir kvar längre än vad det tar för foten att läka. 80-årskalaset i höst får bli där tror jag.
Bye bye kanelbullen.
Skit i kanelbullarna idag. Det är Fazers nya choklad med majscrisp och chili som ger orgasm i munnen idag.
Aoum!
Aoum!
Bla bla.
Och apropå kärringar...
Det finns en på jobbet som är en såndär osmidig typ. Dessutom har hon en dialekt och ett tonläge som gör att allt hon säger låter som att hon hackar på en. "Varför ligger den här? Vad gör den här? Har den patienten kommit? Va? Eller?"
Jag vill oftast slå in käften på henne.
Idag råkade jag mitt i all måndagsstress missa att beställa en journal som hon ville ha fram. Fast egentligen ser jag det inte som mitt fel eftersom ingen faktiskt talat om för mig att man inte kan se just den sortens journal som hon ville ha i datorn. Man var visst tvungen att ringa och kolla. Men som sagt, det är det ingen som talat om för mig eftersom det inte händer speciellt ofta.
Hade det varit någon annan än just hon hade jag sagt: "Ojdå. Man måste alltså ringa och beställa den. Okej, det visste inte jag. Jag gör det på en gång då." Och då hade den personen sagt: "Okej, vad bra."
Men så kom den där rösten fram förstås. "Varför är inte den journalen beställd? Va va? Jag bad ju om det. Bla bla bla."
Då fick det vara nog.
Jag sa: "Du. Nu här det såhär att jag bara varit här ute max sju gånger och jag har inte varit med om detta förut och det är ingen som berättat det för mig heller. Du får helt enkelt acceptera att det är så men nu när jag vet hur det går till ska jag fixa det på en gång."
Ojoj, så len i truten hon blev efter det.
Hagga.
Det finns en på jobbet som är en såndär osmidig typ. Dessutom har hon en dialekt och ett tonläge som gör att allt hon säger låter som att hon hackar på en. "Varför ligger den här? Vad gör den här? Har den patienten kommit? Va? Eller?"
Jag vill oftast slå in käften på henne.
Idag råkade jag mitt i all måndagsstress missa att beställa en journal som hon ville ha fram. Fast egentligen ser jag det inte som mitt fel eftersom ingen faktiskt talat om för mig att man inte kan se just den sortens journal som hon ville ha i datorn. Man var visst tvungen att ringa och kolla. Men som sagt, det är det ingen som talat om för mig eftersom det inte händer speciellt ofta.
Hade det varit någon annan än just hon hade jag sagt: "Ojdå. Man måste alltså ringa och beställa den. Okej, det visste inte jag. Jag gör det på en gång då." Och då hade den personen sagt: "Okej, vad bra."
Men så kom den där rösten fram förstås. "Varför är inte den journalen beställd? Va va? Jag bad ju om det. Bla bla bla."
Då fick det vara nog.
Jag sa: "Du. Nu här det såhär att jag bara varit här ute max sju gånger och jag har inte varit med om detta förut och det är ingen som berättat det för mig heller. Du får helt enkelt acceptera att det är så men nu när jag vet hur det går till ska jag fixa det på en gång."
Ojoj, så len i truten hon blev efter det.
Hagga.
Osmidigt.
Förra veckan var jag på en föreläsning om bemötande, om möte med andra människor och hur man beter sig. Det var inga uppläxningar sådär och hon som pratade sa väl egentligen inget som var särskilt nytt för någon. Men det fick mig ändå att tänka på hur jävla osmidiga en del människor är. Som på jobbet t ex.
Visst, jag förstår väl på ett sätt att alla människor inte kan vara serviceminded jämt och ständigt och jag vill inte framhålla mig själv som arbetsplatsens lilla solstråle. Men man kan ju i alla fall försöka. För en del människor verkar det tydligen väldigt besvärligt. Det handlar alltså om småsaker. Saker som kan tyckas obetydliga men som ändå skapar ett visst klimat. Föreläsaren sa vid ett par tillfällen: "Du läcker vad du tänker.", och visst är det så. En del människor tycker att allt är besvärligt och de hjälper inte till det minsta för att få det att gå lite, lite smidigare. Tänka i positiva cirklar, inte negativa osv.
Ett konkret exempel: Jobbarkompis M väntar på att få bli avlöst för kafferast av jobbarkompis K. K är mitt uppe i något annat och glömmer bort att komma och byta av. M blir skitsur och väser något spydigt till K. Typ: "Tack för att du kom och bytte av mig!"
Jaha. Så var den goda stämningen förstörd.
Och för att återknyta till mig själv, eftersom den här bloggen främst handlar om mig, vill jag bara säga det att en sån grej hade jag aldrig gjort. Jag hade inte blivit upprörd det minsta. Vad är det som får folk att fullständigt go bananas över småsaker. Jag bara undrar. Det hade inte rört mig i ryggen om jag hade fått kaffe en kvart senare än vanligt.
Jo, jag blir också irriterad ibland. Också över småsaker. Men jag låter det inte gå ut över andra eller låter det på något sätt påverka mitt bemötande mot andra människor. Särskilt inte på jobbet då mötet med människor är bland det viktigaste, både med patienter och andra människor på jobbet.
Äsch, det här lät ju kanske lite väl hurtigt, "Tänk positivt!" Hm.
Jag ville nog mest bara säga att jag blir trött på alla kärringar på jobbet som blir tjuriga över småsaker och bara arbetar emot hela tiden. Så osmidigt liksom.
Visst, jag förstår väl på ett sätt att alla människor inte kan vara serviceminded jämt och ständigt och jag vill inte framhålla mig själv som arbetsplatsens lilla solstråle. Men man kan ju i alla fall försöka. För en del människor verkar det tydligen väldigt besvärligt. Det handlar alltså om småsaker. Saker som kan tyckas obetydliga men som ändå skapar ett visst klimat. Föreläsaren sa vid ett par tillfällen: "Du läcker vad du tänker.", och visst är det så. En del människor tycker att allt är besvärligt och de hjälper inte till det minsta för att få det att gå lite, lite smidigare. Tänka i positiva cirklar, inte negativa osv.
Ett konkret exempel: Jobbarkompis M väntar på att få bli avlöst för kafferast av jobbarkompis K. K är mitt uppe i något annat och glömmer bort att komma och byta av. M blir skitsur och väser något spydigt till K. Typ: "Tack för att du kom och bytte av mig!"
Jaha. Så var den goda stämningen förstörd.
Och för att återknyta till mig själv, eftersom den här bloggen främst handlar om mig, vill jag bara säga det att en sån grej hade jag aldrig gjort. Jag hade inte blivit upprörd det minsta. Vad är det som får folk att fullständigt go bananas över småsaker. Jag bara undrar. Det hade inte rört mig i ryggen om jag hade fått kaffe en kvart senare än vanligt.
Jo, jag blir också irriterad ibland. Också över småsaker. Men jag låter det inte gå ut över andra eller låter det på något sätt påverka mitt bemötande mot andra människor. Särskilt inte på jobbet då mötet med människor är bland det viktigaste, både med patienter och andra människor på jobbet.
Äsch, det här lät ju kanske lite väl hurtigt, "Tänk positivt!" Hm.
Jag ville nog mest bara säga att jag blir trött på alla kärringar på jobbet som blir tjuriga över småsaker och bara arbetar emot hela tiden. Så osmidigt liksom.
Vill ha.
Det känns som att jag just nu väldigt lätt skulle kunna fastna i någon slags bekräftelsekarusell.
Det känns lite farligt. Det känns inte som mig. Ida gör inte sånt. Men på senaste tiden har jag ryckts med i spelet. Jag säger till H: "Men kolla han där borta t ex. Han är snygg tycker jag. Min stil precis." En halv minut senare ser jag i ögonvrån hur H gör något konstigt och i nästa stund hör jag: "Hej, jag heter H det här är min kompis Ida." Spelet är igång. Och jag är med på allt. Blir lite knäsvag. Tänker: "Oj, han var mycket snyggare på nära håll." En blick. En strykning på armen. H försvinner bort i periferin, precis enligt hennes plan. En blick till. En viskning. En komplimang. Ett roligt skämt. En komplimang till. Okej, jag är med. Game on.
Sånt här hände aldrig för bara något år sedan. Då föraktade jag spelet. Hatade det. Det var bara de snygga och populära människorna som höll på med det. Inte jag. Kom det fram nån snäste jag av. Såg jag någon jag gillade glömde jag bort det i nästa sekund. Ingen idé. Förmodligen tyckte jag så för att skydda mig själv. Det var ju inga av de jag tyckte var snygga som försökte med spelet på mig.
Nu vet jag inte riktigt vad som hänt. Jag har knappast blivit snyggare själv. Troligtvis är det mina mänskliga behov som tagit överhanden. De tar över mitt förstånd. Men jag inser att det är ett spel. Ett ego-spel. Bekräftelse. Alla behöver bekräftelse. Jag gillar bara inte sättet jag låter mig själv få bekräftelse. Det är inte jag.
Idag känner jag mig inte mindre ensam än jag gjorde innan helgen. Så. Vad är skillnaden?
Aj aj.
Det blev lite utav ett fylleslag igår på min brorsas födelsedagskalas i Växjö.
Vin till maten, fulsprit som brorsan köpt på nån båt och så päronlikör. Aj aj aj. Mamma spillde kaffe i soffan, den andra brorsan höll låda så att lillasyster skrattade tills hon nästan dog och jag, brorsan, hans tjej och pappa beställde biljetter till Thomas Di Leva nästnästa vecka. Ja. På fyllan.
Pappa: "Jo jo, kom igen. Jag vill visst följa med. Jag gillar Di Leva." Pappa idag: "Du. Beställde vi några biljetter igår eller? Eh, okej. Ja, då får vi väl gå då."
Vin till maten, fulsprit som brorsan köpt på nån båt och så päronlikör. Aj aj aj. Mamma spillde kaffe i soffan, den andra brorsan höll låda så att lillasyster skrattade tills hon nästan dog och jag, brorsan, hans tjej och pappa beställde biljetter till Thomas Di Leva nästnästa vecka. Ja. På fyllan.
Pappa: "Jo jo, kom igen. Jag vill visst följa med. Jag gillar Di Leva." Pappa idag: "Du. Beställde vi några biljetter igår eller? Eh, okej. Ja, då får vi väl gå då."