Come back.
Det verkar har lugnat ner sig med de olika dramerna i min vardag nu. Eller ja, jag märker inget längre. Det mesta rullar på som vanligt igen. Jag tycker fortfarande mitt jobb är sucky-sucky ibland, ibland ganska trevligt. Jag ääälskar sambolivet, vår lägenhet och vår soffa till exempel.
Känner väl egentligen inget behov längre av att ventilera saker på en blogg längre. Jag har ju numera en sambo att prata med. Fast jag läser fortfarande en hiskeligt massa bloggar så det är ju lite tråkigt att bara ha en one way communication-grej.
Ventilera ja. Hade jag inte haft en sambo så hade jag idag ventilerat om min reaktion kring JP idag, alltså JönköpingsPosten.
Idag hade JP en artikel på sidan två plus en tvåspaltsbild på Walter i Huskvarna som fått vänta två timmar på posten varje dag nu ett par dagar. Det tyckte Walter var förskräckligt. Posten har alltid kommit kl 11:30 varje dag, men inte nu för nu kommer den framåt kl 13:30. Walter är 72 år och har förmodligen inget annat för sig om dagarna än att vänta på posten när den dimper ner och det känns rätt sjukt att man gjort en sån grej av det. Jag skrattade högt när jag läste om detta i morse och jag är fortfarande övertygad om att JP försöker lura oss att det är första april.