Hej tidigt 80-tal.
Blä.
Jävla as vad irriterad jag är. Fortfarande. Och jag svär rätt mycket i bloggen just nu, men det är min blogg och här får man svära hur mycket man vill.
Men alltså, den här sommarjobbaren vi har. Hon som jag en gång kallade skit-as-jätte-långsam. Det har blivit mycket värre. Det är lustigt. Människan har jobbat med detta tidigare men fattar ändå ingenting. Det är liksom inte lämpligt att papper som ska till IVA tar en timma att göra i ordning. Dessutom kallade hon mig för stressad inför en kollega bara för att jag delegerade lite uppgifter till henne när hon kom till jobbet. Ja, jag hade häcken full. Det hade jag. Men jag är ändå cool. Prioritera och delegera. Jag har stenkoll för fan. Ändå säger hon: "Määäh, jag kan inte ta det där för att jag tänkte gå och äta lunch.." "Ja, men du kommer ju tillbaka om 40 minuter, du kan ta det då", sa jag och vände på klacken. Sen tog hon bara 30 minuters lunch för att hon blev stressad av att jag tydligen, enligt henne, var stressad.
Jag? Stressad? No way.
Nu ska jag sova så att jag orkar dricka vin ikväll. Och Boråsarn har hört av sig angående kvällen. Att han inte ger upp snart. Sist vi sågs ute sa vi bara hej. På morgonen hade jag fem missade samtal från honom kl 02:15. Undra vad han ville?
Men grr.
Möjligen hade det känts oerhört jättepinsamt. Men ändå. Micke Persbrandt för tusan.
450 kr fattigare dock.
Fast imorgon ska jag klippa mig. Då kommer jag bli snygg i huvudet i alla fall.
Onsdag liksom.
Det som gjorde dagen bra var världens skönaste bebis. I alla fall är hon det tills mitt brorsbarn kommer om två månader.

Det som gjort dagen så dålig annars tänker jag inte ens gå in på. Istället dricker jag vin ur min bög-in-box från midsommar. Och förresten, det dåliga har inget med kärleksbekymmer att göra utan det är något annat way to private.
TAW.
Fan också.
Enzo, here I come.
Gummistövlar is the shit.
Men det gjorde inte så mycket ändå för vi var inomhus mesta tiden. Ute på landet. Lååångt ute på landet. I ett gammalt hus där det knakade överallt, där det fanns en gammal spis, gulnade tapeter och fräna gummistövlar att låna. Där åt vi sill och potatis, gräslök och gräddfil, lekte lekar och drack kopiösa mängder vin utspritt på ganska många timmar. Min bag-in-box är fantastiskt mycket lättare att bära idag än den var igår. Märkligt. En annan sak som är lite märklig är hundarna som var med. Hundar ska man inte ha med på fester. Särskilt om en av dem är 14 veckor gammal och de som äger hunden pratar om den hela tiden som om den vore en riktig bäbis. Boooring. Fast det är så det är. Och det är ju inte hundens fel för den var supersöt. En vit boxer.


Jodå, så det må jag säga. Så långt ute på landet var vi, att när jag en gång runt femsnåret på natten reste mig upp och tittade ut genom fönstret för att se om det fortfarande regnade istället såg en älg femtio meter från huset. Började slå på min sängkamrat och gasta "älg! älg!" samtidigt som jag höll på att slå in huvudet i fönsterrutan. Förmodligen var jag full fortfarande. Det var lite roligt tyckte vissa. Men det är också väldigt roligt när killar springer i gummistövlar. Det ser inte helt normalt ut i alla fall.
Och vad skönt att det bara är lördag.
Men suck.

I det här vädret ska jag sitta imorgon i ett hus nånstans i skogarna utanför Jönköping med en massa människor som jag inte känner. Nowhere to run, nowhere to hide. Fan, det kommer inte ens gå att ha kjol eller klänning på sig imorgon. Jag har inte ens orkat skaffa en liten blomma att ha i håret. Helt emot alla mina principer om hur midsommar ska vara. Och jordgubbarna kostade 69.90 kronor litern på Konsum. Jävla midsommarhelvete.
Fast jag är rätt säker på att jag kommer få hångla. Och så ska jag dricka vin. Så det ordnar sig nog.
Tralala.

Hus och grejer.
Har tillbringat eftermiddagen uppe hos brorsan. Helt överraskande berättade han att han och sambon ska bygga ett hus i hembyn! Eller ja, jag visste att de tänkt tanken men nu hade de fått klartecken från kommunen. Och hallå, marken kostar 1 krona. 1 krona! För en superstor tomt med sjöutsikt med en liljekonvaljskog precis bakom knuten. Inte klokt. Och ja, det är min liljekonvaljskog. Helt underbart. Dessutom kommer huset bli så snyggt. Det kommer i alla fall inte bli ett sånt hus som jag skrev om här en gång. Och näe, det ska inte ligga direkt vid strandkanten med risk för översvämningar och shit, utan uppe i byn. Fast med sjöutsikt då.
Fasen. Nu är jag avis. Äldsta brorsan ska bli pappa om ett par månader och nu ska den andra bygga ett hus i vår hemby. Jag vill också vara vuxen och ha en bebis och ett hus!*
Eller förresten, när fan blev dom så vuxna då? Den ena, vars favoritsmeknamn på mig under mycket lång tid var Ditt Jävla Kötthuvve, och den andra som brottade ner mig och gav mig världens fläskläpp kvällen innan vi skulle ta skolfoto i fyran. Vad hände?
(*jag ångrar redan att jag sa det där)
Mmm.
Vad himla superbra att våra sommarjobbare är jätteroliga, duktiga och trevliga. Det gör att det känns helt okej att min semester inte börjar förrän sent i juli. Nu ska vi äta glass i solen!
Trevligt, trevligt.
Efter endast två bredvidgångar fick jag i morse ensam sköta arbetet på avdelningen under i alla fall halva dagen. Fatta! En hel avdelning, bara till mig. Det var så tyst och lugnt att komma dit i morse, ingen som började tjata om grejer innan man ens hunnit få på sig sina birkenstocks. Så är det om man är på mottagningen. Då rycker alla i en. Och jag gjorde ett grymt jobb. Glömde ingenting, hann med att göra allt, var trevlig mot de nya sköterskorna, fixade lite datortrubbel som en av läkarna fick och så vidare.
Jag är bäst.
Appappapp.
Jag har gett henne fortlöpande rapporter under det senaste året över de jag träffat (vilket inte är särskilt många). Jag börjar ångra mig. Särskilt nu när det är lite mer på allvar. Det var liksom roligare innan då man kunde skoja lite, typ "näe, men han var jättekonstig, ringde mitt i natten och höll på " eller "näe, han var verkligen inte min typ, han bodde ju för tusan ute i skogen med en schäfer."
Nu vet jag ju varken ut eller in fast jag nog egentligen gör det men beter mig som Fröken Livrädd. Måste streta emot lite. Så när kollegan säger: "Jaha, har ni gjort det och det och det, ja då är ni ju ihop. Och jaså, han vill att ni ska fira midsommar tillsammans, vad kul, det är ju årets mest romantiska dag" låter jag: "Appappapp, nu tycker jag att du överdriver här..."
Somnade för övrigt klockan tre inatt och alarmet gick på tjugo över fem. Jag mår lite illa.
...
Staaarlight.
Lite halvtrist väder bara. Så idag tvättar jag, funderar över hur jag ska göra på midsommar, läser min bok och lyssnar sönder Starlight med Muse. Om och om igen. Återigen ett exempel på min Allt eller Inget-mentalitet. Fast jag har slutat med jordgubbar nu*.
*har gått över till vattenmelon istället. slurp.
De ordnar saj.
Idag var det också lite stressigt på jobbet kan man säga. Jag fick jobba ensam med en av de nya sommarjobbarna och det innebar att allt det tunga jobbet lades på mig (sen att just den här sommarjobbaren är skit-as-jätte-långsam hör också till lite). Och så den där jädra Vätterrundan... En massa frakturer hit och dit. Kollegan hade på morgonen varit lite smart och gjort i ordning ett färdigskrivet brev som de kopierade upp där det stod ungefär "Tacksam uppföljning på hemsjukhuset blabla. Hälsningar doktorn". Och tio minuter innan jag skulle gå hem fick jag en massa papper slängda till mig att göra iordning eftersom den här cyklisten skulle bli hämtad med helikopter och bli flugen till sitt hemsjukhus om en halvtimma. Galningar.
Och så regnar det.
Men det är lugnt. För han är fortfarande in to me.
Knäppt.
Undra om jag hamnat i någon slags kris? Jag känner mig lite frustrerad tror jag. Rastlös. Jag vill veta hur det egentligen ligger till.
Ledig som fan.
Missat min tvättid för att jag sov för länge.
Druckit kaffe.
Gått med lite skräp till soprummet.
Surfat.
Läst ett par tidningar.
Suttit på balkongen.
Ätit jordgubbar.
Pratat med zany (hon levde än).
Gått 30 meter till Konsum och köpte ännu mer jordgubbar plus vattenmelon (ibland blir jag lite trött på mitt Allt eller Inget-tänk, men jordgubbar är jävligt gott och jag tror inte att jag kommer föräta mig på det och tröttna så som mycket annat).
Lyssnat på musik från en blandskiva jag fick en gång som bland annat innehåller:
Scythian Empire med Andrew Bird och Starlight med Muse.
Love it.
Way out west.
Jag vill verkligen till Way out west i Göteborg 10-11 augusti. Och det KAN gå, för jag har semester då. För första gången i mitt liv har jag semester och jag behöver inte mecka med nåt jävla schema för att åka på nåt under sommaren. Jag vill, jag vill, jag vill.
The Pouges liksom, det är coolt, Fairytale of NY mitt i sommaren. Och Regina Spektor. The Hives. Shout out louds. Primal scream. Koop. Laleh. Hello Saferide. Kanye West.
Jag vill och jag ska.
Christer i P3.
Det är helt fantastiskt roligt, och ibland lite jobbigt eftersom de säger sådana sanningar som känns i magen. Och vilka problem folk har. Det är tydligen inte lättare att vara ihop med någon än att inte vara det. Allt löser sig ju inte bara för att man hittar någon. Istället hittar man en massa nya problem. Tydligen. I wouldn't know. Men det är otroligt roligt att lyssna på. Man tänker: "jaa, precis så skulle jag också göra. jag skulle verkligen bli den perfekta flickvännen." Eller så kan man skratta åt problemen. Som paret som precis skaffat en hundvalp. Hur gör man då när man ska ha sex? Kan den ta skada av att titta på? Eller ska man låsa ute den från sovrummet, då kommer den ju stå där och pipa istället. Tjejen i relationsrådet tyckte att det skulle kännas väldigt konstigt att behöva se en liten hundvalp i ögonen samtidigt som man har sex med någon. Killen sa att han inte skulle bry sig det minsta: "det är ju bara att köra på". Jag håller med henne. Och skrattar.
Balkonghäng igen.
Men åh.
I morse hade vi en liten genomgång om vad som händer när det är utlöst ett s.k. katastroflarm. Det är när det extremfall, typ 10-15 personer i en bussolycka eller så. Då ändrar sig rätt mycket på mitt jobb och man får en särskild uppgift man ska göra. Är man i receptionen är man på ett sätt spindeln i nätet för allt det adminstrativa i katastrofen osv. Och idag var jag i receptionen så då gick vi igenom det. Chefen har bara varit chefen sedan ungefär ett år och jag vet inte hur många gånger hon själv läst igenom pärmen om katastrofläge, men tydligen inte så jättemånga gånger. Visst, hon är jättebra ibland. Men lite då och då är hon lite för ambitiös och ska helt plötsligt vara överallt där hon inte ska.
Lite senare på förmiddagen går det ett larm. Fem skadade. Och det är ju många. Men absolut ingen katastrof. Och det var det ingen som sa något om att det skulle vara. Allt är frid och fröjd. Men inte för chefen. Eftersom vi hade haft övning bara nån timma innan var hon tydligen superladdad och sprang ut till mig i receptionen och viftade med katastrofpärmen och mumlade nånting om att "ringa in folk" samtidigt som hon hängde över sköterskan som pratade med SOS. "Nänä", sa jag. "Det är ingen som har sagt något om det. Lägg undan katastrofpärmen för tusan."
Strax efter det sa sköterskan till mig att tre stycken åker till ett annat sjukhus och de två andra behövde inte söka sjukvård. Allt avblåstes. Så jag gick på lunch och kände mig rätt nöjd. Fast irri. För att hon inte lyssnade på mig. Visst ska man vara förberedd och allt det där, men hon gick händelserna i förväg. Dessutom är det min uppgift att "lyssna in" vad som ska hända. Jag menar, nästa gång det händer är chansen megastor att chefen sitter på nåt möte nånstans långt bort på sjukhuset. Min kollega bara skakade på huvudet och suckade: "Vad håller hon på med?"
Chefer är konstiga.
Mmm.
Sol, svett och skratt. Och mycket vin.
Åt godaste maten i fredags. Grekiskt och rödvin. Att traska runt på Linnégatan när det svalnat av var fint. Och att sitta på uteservering och dricka irish coffe var inte fel det heller. Men fy fan. Vad hade vi egentligen på Liseberg att göra i 32-gradig värme? Men jag vann i alla fall en elefant som jag döpte till Gottfrid.
Tog igen vätskeförlusten på kvällen genom kallt, vitt vin. Drog till Sticky fingers och jag blir lika fantastiskt förvånad varje gång över uteställen som inte spelar radiomusik. Blev helt glad när Superstar med Broder Daniel spelades till exempel. Hem med onda fötter och jag har nog aldrig åkt så mycket spårvagn under så kort tid någon gång. Eller så kändes det som evigheter varje gång eftersom det var så jävla varmt.
Skulle kunna skriva mycket mer men kontentan blir att det var varmt, roligt och underbart fint. Jag tycker om Göteborg så himla, himla mycket. Och mina vänner.



Yeah.
Tråkigare kan man ha en torsdagkväll med en långledig utflyktshelg till Göteborg framför sig.
Jättefina juh.
Eller jo. Jag har ju börjat använda mina snordyra dygnetrunt-linser. Har haft dem i sedan i måndags. Känns bra faktiskt. Kunde gå med solglasögon idag utan att vara rädd att gå in i närmsta person eller lyktstolpe. Dessutom är det skönt att slippa känslan av att hela tiden ha nåt i ansiktet eller den där lilla kanten som man ser varje gång man sänker blicken.

Fina va? För ni ser dem väl?
Egentligen hade jag lovat en person att visa mig i bloggen idag med stora svenska flaggor målade på varje kind. Men jag bangade det. Tyvärr.
Lite smågrinig.
Herre min skapare. Jag hade ingen mat med mig till jobbet idag. Tänkte att jag skulle köpa nåt att käka där, det finns ju både cafeteria och liten butik och grejer. Det fixar sig. Men nähä. Det var visst en jädra helgdag idag! Inget på hela sjukhuset öppet! Alltså, vi snackar länssjukhus här. Det är ju skandal...
Jag har idag ätit, förutom frulle: En smörgås, ett äpple, kaffe. En stund senare: En knäckemacka, ett äpple, kaffe.
Trodde jag skulle svimma ända tills jag och jobbarkompis H kom fram till McDonalds nu efter jobbet. Så nu är ordningen återställd.
Men det är fortfarande skandal.
Oh, yes.
Rasputin med Boney M.
Fast discoversionen då. Kolla snubben med skägget liksom.
RA RA RASPUTIN
Russia's greatest love machine
It was a shame how he carried on
Que?
Nu sitter jag och är irriterad på varför han inte ringer. Och jag kan ju inte ringa själv heller. Nej, det går ju inte för sig. Kommer inte på fråga. Aldrig i livet.
Le weekend.
Shoes.
Pang.
Det lät tråkigt tyckte jag. Jag vill fortfarande bli kräk-kär på en gång. Ju. Så att man vet. Istället får man fundera och känna efter, fundera och känna efter. Men jag har ingen aning.
Fast det löser sig nog.
Lördag.
Åka in till stan. Jag kör. Stannar snabbt på 90-vägen för att jag hör ett "Jag mår illa" från baksätet. Hög musik. Fylle-samtal. "Sänk! Jag måste ringa till Honom." Höjer musiken igen. Cider på växelspaken. "Åh, förlåt!" Höjer musiken. Skrattar åt hur högt och hur fel alla sjunger. "Men asså, jag älskar verkligen alla er!" "Puss!" Framme. Måste rökas. Kissa bakom en bil. Tappa en öl i marken.
Vi är så olika. Har blivit olika. Jag har blivit olik. Har egentligen alltid varit. När vi ses brukar det bli kaos. Vi träffas numera 3-4 gånger om året och då är det som ovanstående. En jävla fest. Kaos, kramar, pussar och sprit.
Men jag tycker om dem så mycket.