sunstroke

Fasen vad härligt. En hel söndag har jag spenderat i hembyn där allt just nu är så himla fint. Vid ett par tillfällen blev det sådär breathtaking-fint. Eller så var det bara jag som var fånig som vanligt. Jag tog i alla fall med hunden ut på en promenad i liljekonvaljeskogen bakom mina föräldrars hus.
 Föräldrarnas nya hus. Fast det är gammalt. Och värst vad fyrkantigt det är, det har jag inte tänkt på tidigare. Fast det är det nog bara från detta hållet, på de andra sidorna finns både inglasad uteplats och en balkong. Den lilla tofsen längst ner är förresten ett hundhuvud. 
 Solen lyser över sjön och in i liljekonvaljeskogen. Superfint!
 Doggen bland konvaljerna som förmodligen har kommit upp lagom till nästa helg då det är min födelsedag. Då ska det plockas liljekonvaljer banne mig. Kullarna som finns där är gravar från...tja, medeltiden kanske? Mellan dem finns en massa stigar där vi körde som faan med våra cyklar när vi var små. Ibland kunde man flyga flera meter. Kändes det som.

Apropå hembyn och föräldrahemmet. I veckan var mina föräldrar på en slags utredningsintervju för att bli familjehem åt den här tjejen. De hade fått sitta i över tre timmar och bli intervjuade på varsitt håll om sina egna föräldrar och hemförhållanden, om sig själva och sitt äktenskap, och om sina barn och hur det var när vi var små. Jag är så himla stolt över dem! Den trygghet, stabilitet och alla de känslor man har för sin familj, så som vi upplevt det, delar de med sig av till denna tjej, och det hjälper henne så himla mycket. Hemma hos mina föräldrar får hon säga vad hon tycker och känner, hon behöver inte vara rädd för att hamna i bråk, hon får träffa kompisar istället för att tvingas ta ansvar för saker man inte ska behöva ta ansvar för i hennes ålder och hon behöver inte känna någon press. Hon får bara vara helt enkelt.