sunstroke

Jepp, då har man inspirerats av Linda Rosing för första gången då i livet då. Har nämligen färgat mitt hår rött idag. Det blev najs faktiskt. Älskar min frisörska. Medan jag satt med en inpackning i håret googlar hon fram Linda Rosings blogg och kollar hennes hår så att hon verkligen fattar hur jag menar. Sen skrattar vi tillsammans med de andra i salongen om att jag nu också måste skaffa sillisar och ankläppar. Sen berättade jag för henne att sist jag klippte mig så köpte jag också ett hårspray för typ 200 spänn (säg INTE detta till min sambo) men så glömde jag den lilla, lilla påsen i ett provrum på Lindex efteråt och ett fjortisgäng (hey!, jag VET att det var ni!!) snodde det. Det var i alla fall borta när jag kom tillbaka. Och bara för det så FICK jag ett nytt hårspray idag av min frissa, helt gratis! Hon är bäst. Jag älskar henne typ. Hon heter Emilia.

P.S.
Det tro fan att hon älskar mig tillbaka också, jag spenderade idag 1300 kr där idag på färg+klipp+hårprodukter. Ack, ack min stackars föräldrapeng...
D.S.

P.S2
Säg INTE detta till min sambo. I repeat, säg INTE.
D.S2

Detta kan vara det roligaste på länge som jag sett på det hära internet.
Det är alltså en liten, vad jag antar, utvecklingsförsenad person som blivit youtube-kändis för att han mimar till låtar i sin webbcam. Är det en Han förresten? Jo.
Det ballaste som händer i detta klippet är att det är 50 cent på riktigt som dyker upp i hans rum! Hahaha. Jag DÖR av skratt varje gång. Och inte av lyteskomik, utan jag tycker att han ser så himla söt ut! Och rolig förstås.
(Finns flera asroliga klipp från denna killen, kolla bl a in Rihanna-låten och tributen till Michael Jackson.)

På fredag ska jag och min kompis zany, även kallad tvillingmorsan, på Mia Skäringers show. Vi ska alltså vara barnfria och gå ut och äta MAT innan showen. Jag ska med största sannolikhet beställa kött. Jag älskar att äta kött på restaurang. En rejäl köttabit är det godaste jag vet. Jag gillar t ex att äta på Jensens Böfhus. De har massa kött på menyn. Synd bara att personalen är rudimentärt dumma i huvudet och ALDRIG fattar att jag vill ha biffen genomstekt när jag säger att jag vill ha den genomstekt. Hur jävla svårt ska det vara? Jag kan äta lite rött kött, det är helt ok, därför säger jag inget (jag är svensk och mesig). Det hände bara en gång i vintras då jag var uppenbart gravid och därför skickade tillbaka den uppenbart blodiga biffen.

Ibland är det helt enkelt bättre att göra det själv så det blir rätt. För ett par veckor sedan köpte jag två jättefina oxfiléer och stekte helt PERFEKT till mig och sambon en lördagkväll. Jävlar vad gott det var. Bara kött, salt, peppar=gott. Ja, och lite pommes+sås+grillad tomat. Undra om jag har järnbrist eller nåt, sjukt att vara så sugen på kött ju.

Nä. Vi ska nog inte äta på Jensens på fredag. Men jag längtar till fredag i alla fall. Det var ju egentligen det jag skulle säga. Tjo!

Alice och första snön!! Väldigt fascinerad.

Åh, jag blir alltid så stressad när Alice tar sina tupplurer. Får panik över vad jag ska hinna hitta på!! Nu måste jag ju UNNA mig att göra nåt gött. EGENTID JU. Hatar när allt slutar med att jag slösurfat bort en timma och hon vaknar. Som det kommer bli nu (fast jag bloggar ju iofs, yeah).
Mina alternativ är att kolla på en massa program på SvtPlay eller på datorn som jag missat, städa och diska (blä), hämta posten och läsa tidningen i fred (det är snöstorm ute och vi har 75 m till postlådan, orka), duscha och borsta tänderna (kan jag göra sen när lilla A leker på golvet samtidigt så det får vänta).

Stress!!

Nu ska jag skriva en önskelista till Alice om vad hon önskar sig av tomten. Mormor och farmor vill tydligen veta. Fast det är otroligt tacksamt att köpa julklappar till Alice. Hon har ju inget. Hon har max 7 små leksaker som hon leker med, plus en bobby-car som ligger nedpackad och väntar på att få användas (för liten än). Ok, en lekmatta också. Och en hoppgunga. Men sen är det inte mer. Vem behöver leksaker när det roligaste man kan leka med är mammas hår eller en påsklämma.

Tomten ja. Det kommer ju bli kul sen när Alice blir större. Ska vi låta henne tro på tomten tills hon är 14? Det vore ju lite roligt. Tänk, vad besviken hon kommer bli...

En annan grej vi diskuterar här hemma är ifall vi ska lära Alice att kalla oss för mor och far istället för mamma och pappa. Det bubblar av skratt inom mig när jag tänker på Alice i trädgården om några år: "Faaar faar, jag vill gunga!"

Ibland är min sambo ledig mitt i veckan. Då dricker vi lite öl och vin precis som om det vore fredag eller lördag. Fast på en onsdag. Förresten har systembolaget börjat med små, söta boxar på 1.5 liter istället för 3. Eller har de haft det länge? Söta är de i alla fall.

En annan grej. Hur ofta pillar ni på småbarn i kön på Ica? Ok, att små barn tittar på en och liksom börjar skratta och flirta lite, och man vinkar tillbaka, det har man ju varit med om. Men man RÖR ju inte ungen. Häromdagen, när en kille (!) (asså, oftast är det ju panschisar) börjar titta konstigt på min flinande dotter och rycka henne i ena sockan var jag tvungen att ge honom onda ögat och ba': RÖR ej. Peddo.

Mammainstikter alltså. Cool grej tycker jag.

Men jaja, det är väl såhär det får bli då. Ett inlägg i veckan typ. Det verkar som om jag har ett större intresse av att läsa andras bloggar än att blogga själv, för jag läser alla jag följer först och SEN bloggar jag, om jag hinner. Vilket nästan aldrig händer, som ni märker.

Det som hänt sen sist är att vi varit i Eskilstuna (förra helgen) och träffade min kurskompis sen Örebropluggtiden. Hon har en liten kille som är 3 månader äldre än Alice. Det var skittrevligt! Kidsen var adorable och somnade fint, en vid kl 19 och en vid kl 20 så föräldrarna fick äta middag och dricka vin och spela TP i lugn och ro. Härlish! Förutom den lilla indicenten då jag och kompisen fick ett blonde moment och seriöst tänkte svara Empire state building när det egentligen skulle vara World trade center. Räddade oss själva med att jag utbrister gång på gång: "Men building är ju singularis, det var ju två torn för faaan". I sista stund kom vi på det. Men det är glömt nu.

Den här helgen jobbade min sambo så jag och Alice drog till hennes mormor och morfar och hängde lite. Vi till och med sov över. Det är gött, för där finns det alltid någon annan, typ min mamma, som vill byta bajsblöjorna. Inte för att det är något problem annars, men ändå. Fast begreppet "Mina barn, andras ungar" har ju verkligen fått en innebörd nu vad gäller bajs, kiss, snor, kräks. Hehe.

För övrigt tycker jag allt lite synd om sambon som dök upp på jobbet en timme tidigare i söndags. Haha, åh han är ju så söt och förvirrad. Han var alltså på jobbet kl 04.45, käre tid det är ju mitt i natten. Vet att jag tänkte tanken i lördags, eftersom vi inte var hemma och vi har liksom inte pratat om det i veckan, att man ska dra bak klockan. Stackarn.

Jag hatar känslan av att känna mig bortgjord, utan att egentligen ha gjort bort mig. Jo, har jag gjort bort mig på riktigt så kan jag oftast skratta åt det och liksom ja, ja... Men idag, jag fattar inte.

Jo, jag har ett par svarta enkla, snyggt skurna och sköna byxor som jag kan ha till ALLT. Älskar byxorna. Men jag använde byxorna lite väl flitigt förra hösten när min mage började växa, och det gjorde att dragkedjan och tyget kring dragkedjan ballade ur. Hehe, alltså jag pressade verkligen den där dragkedjan to the limit, och efter det använde jag gummiband runt knappen och knapphålet för att kunna ha byxorna så länge som möjligt.
Och nu är det så att jag kan ha många av mina gamla jeans igen, men inte alla, och alla sitter inte längre lika skönt (eh, hello degmage), men så kom jag ju på mina skööööna snygga svarta byxor. Orka gå i tights och leggings mer. Men jag kan inte sy, särskilt inte när det gäller dragkedjor och sånt, det är ju komplicerat. Så jag ville lämna in byxorna hos nån som kunde fixa det. Hittade en liten syateljé vars beskrivning bl a lyder: "Vi utför lagningar." Så jag traskar in, lägger brallorna på bordet och visar var det är trasigt, varpå mannen säger: "Du, det är nog lika bra att du går och köper ett par nya byxor. Det är inte värt pengarna.." Och så ett litet flin på det. Som att mina byxor inte var tillräckligt fina för honom!

Vafan?! Är det inte jag som ska bestämma det? Och så attityden! Men jag har ju ALDRIG vett att ta en diskussion i rätt läge så jag förklarade aldrig varför jag ville ha byxorna lagade så jag ba': "Eh, nähäe tacksåmycketdåhejdå."
Om jag tycker det är värt att betala honom 250 kr för att slippa besväret att springa runt halva stan efter nya byxor som säkert inte är lika sköna osv, så får jag väl göra det? Var får han sina pengar ifrån egentligen med den aproachen, va? Fan.

Imorgon ska vi på doppålysning i kyrkan för Alice. Undra vad det innebär egentligen? Ingen vet. Vet bara att de ska tända ljus och säga namnen på alla som döpts under året. Nåja. Vi ska dit med Alice far- och morföräldrar och sen kommer de till oss på middag.

Jag ska alltså upp kl 8 imorgon och steka 6 kycklingfiléer. Äckligt.

För övrigt döpte sig Alice 19 juni i år. Allt var egentligen en komplott för att INGEN i min släkt skulle få kolla på kungabröllopet live. Mohahaha! Allt ljus på Alice. Såklart.

Nej, usch vad tråkigt. Men det är ju så. Sambon och far till barnet är på jobbet heeela dagen, och imorgon åker han på jobbresa och sover borta. Och det är ju rätt intensivt att hela tiden ha huvudansvaret för en 6-månaders bebis utan en chans att lämna över till någon, om så bara för en liten stund. Jag känner mig lite taskig, men jag hoppades innerligt att hon skulle somna nu innan kl 20 så jag får dricka kaffe i lugn och ro, varva ner och kolla på Robinson. Kanske att jag byter ut kaffet till vin, vi får se. Och nu somnade hon då klockan var 19.25. Perfekt. Nästan lite för bra. Vi får väl se. Risken finns att hon vaknar om en halvtimma och ba': "Nej, vaddå jag behövde bara en liten tupplur, nu kör vi hårt i 3-4 timmar till."