Blä-gubbe.
Jag hatar känslan av att känna mig bortgjord, utan att egentligen ha gjort bort mig. Jo, har jag gjort bort mig på riktigt så kan jag oftast skratta åt det och liksom ja, ja... Men idag, jag fattar inte.
Jo, jag har ett par svarta enkla, snyggt skurna och sköna byxor som jag kan ha till ALLT. Älskar byxorna. Men jag använde byxorna lite väl flitigt förra hösten när min mage började växa, och det gjorde att dragkedjan och tyget kring dragkedjan ballade ur. Hehe, alltså jag pressade verkligen den där dragkedjan to the limit, och efter det använde jag gummiband runt knappen och knapphålet för att kunna ha byxorna så länge som möjligt.
Och nu är det så att jag kan ha många av mina gamla jeans igen, men inte alla, och alla sitter inte längre lika skönt (eh, hello degmage), men så kom jag ju på mina skööööna snygga svarta byxor. Orka gå i tights och leggings mer. Men jag kan inte sy, särskilt inte när det gäller dragkedjor och sånt, det är ju komplicerat. Så jag ville lämna in byxorna hos nån som kunde fixa det. Hittade en liten syateljé vars beskrivning bl a lyder: "Vi utför lagningar." Så jag traskar in, lägger brallorna på bordet och visar var det är trasigt, varpå mannen säger: "Du, det är nog lika bra att du går och köper ett par nya byxor. Det är inte värt pengarna.." Och så ett litet flin på det. Som att mina byxor inte var tillräckligt fina för honom!
Vafan?! Är det inte jag som ska bestämma det? Och så attityden! Men jag har ju ALDRIG vett att ta en diskussion i rätt läge så jag förklarade aldrig varför jag ville ha byxorna lagade så jag ba': "Eh, nähäe tacksåmycketdåhejdå."
Om jag tycker det är värt att betala honom 250 kr för att slippa besväret att springa runt halva stan efter nya byxor som säkert inte är lika sköna osv, så får jag väl göra det? Var får han sina pengar ifrån egentligen med den aproachen, va? Fan.
Jo, jag har ett par svarta enkla, snyggt skurna och sköna byxor som jag kan ha till ALLT. Älskar byxorna. Men jag använde byxorna lite väl flitigt förra hösten när min mage började växa, och det gjorde att dragkedjan och tyget kring dragkedjan ballade ur. Hehe, alltså jag pressade verkligen den där dragkedjan to the limit, och efter det använde jag gummiband runt knappen och knapphålet för att kunna ha byxorna så länge som möjligt.
Och nu är det så att jag kan ha många av mina gamla jeans igen, men inte alla, och alla sitter inte längre lika skönt (eh, hello degmage), men så kom jag ju på mina skööööna snygga svarta byxor. Orka gå i tights och leggings mer. Men jag kan inte sy, särskilt inte när det gäller dragkedjor och sånt, det är ju komplicerat. Så jag ville lämna in byxorna hos nån som kunde fixa det. Hittade en liten syateljé vars beskrivning bl a lyder: "Vi utför lagningar." Så jag traskar in, lägger brallorna på bordet och visar var det är trasigt, varpå mannen säger: "Du, det är nog lika bra att du går och köper ett par nya byxor. Det är inte värt pengarna.." Och så ett litet flin på det. Som att mina byxor inte var tillräckligt fina för honom!
Vafan?! Är det inte jag som ska bestämma det? Och så attityden! Men jag har ju ALDRIG vett att ta en diskussion i rätt läge så jag förklarade aldrig varför jag ville ha byxorna lagade så jag ba': "Eh, nähäe tacksåmycketdåhejdå."
Om jag tycker det är värt att betala honom 250 kr för att slippa besväret att springa runt halva stan efter nya byxor som säkert inte är lika sköna osv, så får jag väl göra det? Var får han sina pengar ifrån egentligen med den aproachen, va? Fan.
Kommentarer:
Trackback