sunstroke

Jag testar honom lite. Frågar "Visst skulle du bli ledsen om det hände nåt med flygplanet och jag dog? Visst skulle du det?"
"Nej. Men förvånad."

Fan. De säger aldrig det man vill att de ska säga.

Men ni, mina kära bloggläsare skulle bli jätteledsna. Eller hur? ELLER HUR?

Okej då, nu är det lite bättre. Käkade precis lunch med trevlige snygg-doktorn. Vi var ensamma i fikarummet. Ja, han är alltså himla trevlig. Men bara när han är ensam, en gång när vi träffade på honom ute och hans flickvän var med var han helt tyst. Men idag satt vi och hade en trevlig lunch samtidigt som vi bläddrade i varsin Svensk Damtidning och skrattade åt människor på vimmelbilderna som kallades Advokat B. von Brinkenhielm eller Finansman K. af Leverstierna. Han är ganska rolig faktiskt, doktorn. "Vilka fan är det och vad får dem att tro att vi bryr oss? De är bara med för att de är rika. Tacka vet jag bilder på Lill-Babs, henne känner man ju. Nästan."

Nej! Bara för att man är på genomresa till fucking Ullared går det inte för sig att försöka träffa en sjuksköterska fortare. Och nej, jag har ingen pincett hos mig som du kan låna och förresten hade det varit döäckligt så jag hade inte ens lånat ut den. Har du pillat in en bit tops i örat får du fanimej köpa dig en egen pincett i Ullared och dra ut det med. De är säkert billiga där för snål verkar du vara med som inte ville betala åttio kronor för ett sjuksköterskebesök hos en sköterska som kom ner flera våningar bara för din skull för att dra ut något du själv orsakat.

Jag avskyr människor.

Ibland luktar det bajs på mitt jobb. Ibland kräks. Ibland bara gammal människa. Men idag har jag nog fasen känt det allra vidrigaste. Infekterat fotsår.
Och varför sköterskan la människan precis utanför mitt arbetsrum förstår jag inte. Har jag gjort henne något tro?

Annars händer inte mycket, som vanligt de senaste dagarna. Jobbar ju i och för sig. Fast där är det rätt mycket tjafs just nu av lite olika anledningar. Jag försöker hålla mig utanför och försöker att hålla mig mitt emellan de olika flankerna. Det känns säkrast så. Hmm, vad har jag mer gjort då? Promenerat. Kollat på teve trots att det inte finns nåt att titta på. Tråkigt. Inte ens mannen kan jag umgås med för han jobbar minst lika oregelbundet som jag.

Vafan. Är det inte helg snart så det händer nåt.

Jag mår lite illa. Av nervositet.
Brorsan och sambon var inne på sjukhuset tidigt imorse men blev hemskickade igen för att vila. Men det har börjat! Och för bara en liten stund sedan hade jag ett sms från brorsan där han sa att de är på väg in igen nu. Snart är jag faster! Åh, hoppas det går bra...

Det har inte hänt så mycket den här helgen. Jag har gjort i princip ingenting. Slöat, promenerat lite, kollat på film, sett på teve, fikat, ätit mat. Men det har varit bra ändå. Det som gjort de här "tråkiga" sakerna lite mer intressanta är att jag haft sällskap hela tiden. Och det känns faktiskt riktigt bra.

Idag är en såndär dag. En såndär dag då man vaknar av en sträckning i bröstryggen som förföljer en hela dagen, som om någon kicksparkar en i ryggen med jämna mellanrum.

Fast det är ju fredag med afterwork idag. Och jag är ledig hela helgen.

Tillbaka på jobbet sedan tre dagar. Det känns väl rätt okej. Det är ungefär som döden att stiga upp kl 05:20, men det får väl gå.
Vardag, vardag, vardag. Kanske lite småtrist egentligen. Även om man kan skoja till det lite med att berätta om miffona på bussen, irritationsmoment på jobbet eller skojigheter när man är full. Och visst, det går ju det med, men egentligen skulle jag kunna skriva så mycket, mycket mer om vad som händer just nu. Fast i mitt huvud. Men jag har fasen ingen koll på vilka som läser här. Till viss del har jag ju det, men till viss del inte. Det kan ju i och för sig vara lite spännande, men det tar ändå emot att skriva allt man skulle vilja. For God's sake, jag tror min morsa är här inne och skummar ibland till och med. Visserligen kan jag prata med henne om nästan allt, men ändå. 
Nej, jag fortsätter lite till med mina byllefloggar och annan skit. Eller så startar jag en annan blogg. En som kanske ska heta: Ida - vad tänker hon på och hur har hon det? Egentligen. 
Om man ändå undrar går det bra att ringa mig. Jag finns i telefonkatalogen. Fast vem använder en sådan nuförtiden...

FAAN! Jag hatar alkisar på bussen!

Jag är rätt seg ibland. Lite bakåtsträvande. Men jag tycker det är bra. Som när msn blev så himla poppis. Jag stannade kvar vid icq. Det funkade ju alldeles utmärkt. För det mesta hade folk båda sorterna så jag klarade ju mig liksom. Till slut började folk tjata. "Har du msn eller?" Visserligen blev man av med ganska många puckon genom att svara: "Nej, jag har bara icq", men en del försvann på riktigt. Till slut var det någon som lyckades övertala mig, minns inte vem, så icq fick försvinna. Men nu fan börjas det igen. "Har du Facebook eller?" "Nej." "Skaffa det då." Och folk som känner mig vet hur jag blir när någon försöker säga åt mig vad jag ska göra. Jag gör tvärtemot. Mycket moget, men sån är jag. Så jag skaffade Facebook, men jag tänker inte använda det. Ha! Där fick ni.

Klart jag ska åka. Skärp dig Ida för fan. Lite afterwork först bara. Sen Halmstad. På tisdag börjar det nyktra (läs: tråkiga) livet.

Vad jobbigt det ska varje gång jag måste vela. Ständigt detta velandet som uppkommer då och då. Jobbigt. Ska jag eller ska jag inte?
Frågan det gäller är om jag ska åka till Halmstad imorgon eller inte. På ett sätt vill jag inte flänga iväg och röja mina sista semesterdagar utan vill hellre sitta hemma och läsa en bok. Dessutom måste jag tvätta, det är kris nu. Men å andra sidan är det med mina Värnamokompisar som jag inte sett på hela sommaren. Och det är ju faktiskt skönt att komma iväg lite också och Halmstad är ju somrigt värre. Fast det ska bli kass väder och egentligen borde jag köpa cypriotiska pund istället för sprit för mina pengar just nu.

Gah.

Jag tror inte mitt sovsällskap tyckte det var så roligt att sova bredvid mig inatt. "Ouch! Aaj! Men åh, rör mig inte på ryggen.. Aj." Som att ha en het potatis i sängen. På det dåliga sättet. Som hämnd, fast jag vet att han egentligen är avundsjuk på att jag fortfarande har semester och inte han, höll han för min näsa varje gång jag råkade snarka till så jag nästan fick andnöd och så skrattade han högt när jag grymtade lite i sömnen sådär som man gör ibland.
Nåja, det var inte jag som skulle upp och jobba idag i alla fall. Ha!

Crostini med vitlök och persilja. Ett glas vitt vin. En balkong. Lite musik.

Jadå.

Vad är det egentligen som gör att  man mår dåligt efter stora fester? Det är alkoholen tänker ni. Det är det inte. Det är dillen. Dill är alltid på något sätt inblandat vid alla stora svenska högtider. Tänk på det. Det är dillens fel. Alltihop.

Hur kan man inte tycka om någon som tar hand om en på en fest där man inte känner så många, inklusive hans bror som är sjukt nyfiken och ställer en massa frågor? Eller någon som i exakt samma sekund som en själv utbrister: "Det smakar mint!" när myntasnapsen hälls upp. Eller någon som på riktigt blev mycket orolig för att en vinglig Ida cyklade omkull lite lätt på vägen hem ("Nädå, det är lugnt. Skrapade bara i händerna lite i asfalten, det gick bra. Aj fan, mitt knä"). Eller som man kan ligga och prata och skratta med i flera timmar. Eller som klappar en över håret när man ligger och är bakfull och eländig.

Nej, just det.

Det börjar släppa lite nu tror jag. Det går framåt. Japp. Det är gött.

Och så skiner solen.

Men vafan. Jag kunde ju alla låtar i Popnonstops introtävling! Varför skrev jag inte upp dom? Jag skulle vunnit ju.

Klockan är bara lite över 10, får man spela hög musik då? Jag spelar i alla fall Love is wicked med Brick & Lace. För att vakna lite. Annars lyssnar jag på Interpols nya skiva. Mycket bra.

Firade med tårta igår för att han som är en vän och som är en pojke, fast ingen pojkvän, fyllde år. Ändå var det jag som fick en blomma. "För att du är så söt". Det var ju liksom lite omvänt. Och oväntat. Kanske därför det pirrade till i magen. Mycket märkligt.

Idag ska jag bara vara hemma och ha tråkigt. Ska pyssla lite i hemmet, laga mat, läsa bok och lyssna på musik. Imorgon firar vi in det fina vädret med en kräftskiva. Så himla skönt med sol nästa vecka, herregud. Och jag måste ju få lite färg annars kommer jag fjälla bort hela mig på Cypern för där ska det jävlarimej pressas. Läderhuden kommer väl i 50-årsåldern som tack för det, men det struntar man ju i nu liksom.

Apropå kräftskiva och sånt. Det lär ju bli kraftig vindrickning på lördag. Precis som helgen innan det och precis som helgen innan det, och som i onsdags. För då kom halva släkten upp till Jönköping och vi käkade på Piren. Jag åt Vätterlax som var underbart god, och jag som inte ens är särskilt förtjust i fisk. Jag och mamma delade på en flaska vin. Efterrätten och kaffet skulle intas hos brorsan med sambo och eftersom vi var lite fulla, alla tolv familjemedlemmar, så var vi tvungna att åka buss dit. På skylten stod det 25 minuter till nästa buss gick. Och vad gör man då medan man väntar, är lite halvfull och har Bishop Arms inom synhåll? Jo, man går dit och fortsätter dricka. Så nu har jag shottat Tequila Rose tillsammans med mamma, min svägerska och hennes mamma. "Det smakar ju som varm, smält jordgubbsglass! Fast lite starkare.."

Jag ska försöka lova att ta det lite lugnare i höst. Men det är ju då det. Jag har ju faktiskt fortfarande semester nu.

Mohaha! Jag fick biljetter till extrakonserten med Kent i Göteborg. Nu är dom slut, efter fem minuter.
In your face!