Ibland, ofta, blir jag så trött.
Kollegan frågar inom loppet av en kvart:
- Duuu, vad är ett tankestreck nu igen?
- Hur förkortar du milligram?
Ja kära, kära du. Gick inte du nyss på högskola och fick lära dig skriva svenska? Där får man också lära sig, om inte redan i grundskolan, att milligram förkortas mg. Vad annars?! Migr, kanske? Mgrm?
Näe, det svarade jag inte. Men för att förtydliga efter jag svarat henne var jag bara tvungen att fråga hur hon i så fall förkortar mikrogram. Inte mg hoppades jag, för då blir det ju jävligt fel.
Ibland är det lite skrämmande. Det är ändå en rätt stor skillnad på milligram och mikrogram i doseringar. Eller hur Apotekar'n?
Och inte ens lite bananlack fick jag för de fyrahundra spännen.
Det blir definitivt inget kent för om ett par veckor rycker ett ANTAL hundralappar till.
Fuck.
Men det ska bli skojsigt att testa på den där bedövningen igen. Sista jag tog den, någongång i högstadiet, kommer jag ihåg att jag blev lite spejsig. Den gick nämligen så långt upp så ena näsborren bedövades. Det såg lite roligt ut när jag bara kunde vifta på ena näsborren. Inte för att jag brukar vifta på näsborrarna. Men ändå. Ja, ni vet.
Inte slösa, Ida.
Imorgon ska jag till tandläkaren. Men jag vill egentligen hellre gå på kent nästa helg. För jag kan inte göra båda.
Tandläkaren - kent. kent - Tandläkaren.
Fan. Jag vet ju redan vem som vinner.
Vad tror ni jag gjorde på min lediga dag igår?

Wentworth Miller är snygg. Men det visste ni väl redan?

Får man göra så?
Ni är ju säkert väl medvetna om min förkärlek till päronkonjak nuförtiden. Det är himmelskt gott. Så för några veckor sedan bad jag om en drink ute med det i. Tjejen i baren sa: "Ah, men en Hornborgarsjön då kanske?" Visst. Och den var ju såklart jättegod. Så igår tänkte jag ta en likadan. Sa till killen i baren: "En Hornborgarsjön, tack."
Och killen bara skrattar åt mig. Påstår att det inte finns någon sådan drink och att tjejen i baren för ett par veckor sedan själv hittade på den. "Alltså, det finns ju massor av påhittade drinkar, typ Anders Special, som det kan vara lite vadsomhelst i." Och så skrattade han mera.
Men han gjorde i alla fall en annan drink med päronkonjak som också var god. Men inte lika god som Hornborgarsjön men den kommer jag aldrig få smaka igen. Hornborgarsjön, bye bye...
Hysteri. Jag? Jag skulle ju bara handla lite..
Jag hittade i alla fall finaste sjalen. Mmm...

No One.
Jag ska bara tala om det också att Alicia Keys låt No One är så jävla bra. Jag är ju en såndär som särskilt brukar uppskatta vissa sekvenser i en låt. Brukar ibland påpeka exakt hur många sekunder in i en låt som det där extra braig kommer. I den här låten är det på slutet. Från 03:25 och framåt. När hon börjar med sina Oh oh oh oh ohhh. Och så. Typ. Ni vet.
Ouch.
Sa till tjejen i receptionen att jag kommer för att göra comeback nu efter några månader utan någon träning. Hon sa att jag var välkommen. Ja, jag betalar ju i vilket fall, sa jag.
Nu ska jag till stora köpcentrat och shoppa upp lite av lönen. Ciao!
Nu så.
Weey!
HERREGUUUUD!!!
Jodå, jag kan jag.
Dramaaaten.
Gå och lägg dig.
Mera mys.
Vad har jag gjort med i helgen då.. Jo, igår förmiddag begav vi oss ut i stormen och åkte till Växjö för att hälsa på brorsonen. Jag hade lite bebisabstinens efter att inte ha träffat honom sen jul. Fem månader fyller han idag. Han är så rolig. Jag låg på golvet med honom och lekte större delen av tiden. Han skrattade, drog mig i håret och ville äta på min näsa.
Nu är det slut med att träffa mannen, familjemyset och puttinuttet på ett tag. I veckan är det massa jobb och sedan ut med tjejorna nästa helg. Najs!
Moment 22.
I fredags hade jag tänkt laga kycklinggryta med tagliatelle och använda creme fraichen som heter 4 peppar & vitlök. Men den har de tagit bort. Bara sådär! Utan att säga till. Så där stod jag med en halv grillad kyckling, paprika och matlagningsgrädde och såg vilsen ut. What to do? Chansade och tog creme fraichen med saffran och tomat istället. Egentligen tycker jag det känns fel med saffran i mat, det är ju lussekatter liksom. Men det är ju lite nytt och populärt, så vafan. Och det blev supergott! Eftersom jag gjorde som en gryta och spädde ut med matlagningsgrädde så smakade det inte jättemycket saffran utan man anade det bara. Och så ett kallt, halvtorrt vitt vin till det. Till efterrätt hade jag gjort pannacotta med varm hjortonsylt och hallon.
Varför det blev så här festligt vet jag inte. Jag bara kände för det. Inte kunde väl jag veta att mannen skulle ha blommor och vin med sig när han kom också. Han skämmer bort mig med sånt. Undrar om det är för att han har lite dåligt samvete för att han knappt kan laga mat. Och jag låter honom inte diska heller, för varje gång han är hemma hos mig så tar han sönder något. Jag skojar inte, i lördags rev han ner en ljusstake så glaset i den gick sönder när han skulle ta på sig en tröja. Men jag ska jobba på det. Lära honom lite. För laga mat måste han ju kunna. Det kan ju inte få vara så att jag alltid ska laga all mat och han kommer undan med det bara för att han är gullig. Nääääe. Vi lever ju på 2000-talet nu ju. Fast det blir ju svårt när jag inte låter honom hjälpa till eftersom jag är rädd om sakerna. Moment 22 där.
Skönt, fast tråkigt. Också.
Men det känns tråkigt redan efter tjugo minuter...
Error.
Var på Ica efter jobbet. Jag har i veckan fått ett nytt mastercard eftersom det gamla gått ut. Eller ja, det står att det ska räcka till 08/01 och det är ju hela januari ut. Trodde jag. Så jag hade båda korten i plånboken. Det visade sig att så inte var fallet. Först och främst ska jag också bara tala om att när jag kom till kassan och skulle betala så blev summan exakt 100 kronor. Utan att jag hade räknat på det innan. Det är coolt.
Sen skulle jag betala och tog då mitt gamla kort som ju ska räcka till 08/01. Trodde ju jag. Tekniskt fel står det på kortläsardisplayen och vi provar igen. Tekniskt fel. Ser att tjejen i kassa börjar bli lite svettig. Att det ska börja krångla precis i eftermiddagsrusningen är inte populärt. Jag säger "Mmmjaha, för när det inte finns pengar brukar det ju stå Medges ej." "Jaa, jag vet inte vad som är fel...". Kön bakom mig började växa. Vi gick till en annan kassa och provade. Tekniskt fel. Tillbaka till den första kassan. Kassörskan ringer kollega. "Jag vet inte vad som är fel, det verkar ju fungera i de andra kassorna. Du måste komma hit på en gång."
Jag upptäcker då att jag också har mitt nya mastercardkort med mig, tar upp det lite diskret, låtsas putsa lite på magnetremsan och säger: "Jag tycker vi provar EN gång till i alla fall."
Det fungerar såklart. Alla pustar ut. Inte minst folk bakom mig i kön. "Åh, måste varit nåt tillfälligt fel bara", säger tjejen i kassan. "Mmm, precis..."
Varför sa jag inte bara som det var? Att det var jag som hela tiden hade fel kort. Jag kunde ju faktiskt sagt: "Oj, jag har ju fått nytt kort! Det glömde jag." Näe, jag småljuger istället. Det verkar vara mer min grej.
Skämmes.
Californication.
Nåja, det var i alla fall roligt när David Duchkovny sätter på en tjej bakifrån, tappar balansen, river ner en dyr tavla, spyr på tavlan, dörren öppnas och alla kommer in, han vinklar ner tavlan så de inte ska se hans penis, kräket rinner ner över hela tavlan. David Duchovny bara skrattar. Och sen spyr tjejen rakt över sängen. Då skrattar Ida.
Oops.
"Han ligger på golvet och kräks och man ser bara ögonvitorna på honom. Det är verkligen allvarligt, säger Nilsson bekymrat."
Och varför skrattar jag? Egentligen.
Det finns alltid två sidor på pannkakan.
Zany, när ska vi gå till tingsrätten och kolla på ett mål? Jag lovade ju att det är skitspännande. Det är det. Vi fick gå en gång i gymnasiet. Det var en ung kille som anklagades för att ha misshandlat en man med ett basebollträ. Det är ju piece of kaka kan man tycka. Men i rätten visade det sig att den unga killen dejtade mannens dotter och att han hotat och misshandlat killen före basebollträet kom in i bilden för att han inte gillade att killen träffade dottern. Det ni! Tyvärr minns jag inte hur det gick. Bara att det var jäkligt spännande. Och väldigt intressant att se hur åklagaren och advokaten jobbade. Som att se på teve fast i verkligheten.
Jo, nu vet ju jag också att alla omständigheter i grund och botten är tragiska. Men ändå.
Sniff, sniff. Mm!
Åh! Vad fina. Jag blir nästan tårögd ju. Nej, jag har inte fått dem av kära Mannen utan jag har köpt dem själv. Rosa tulpaner - för de gör sig bra mot den röda soffan? Eller nåt.
Iiih.
Ouch.
Mmm, just det.
Aj, mitt huvud. Dessutom jobbar jag. Men jag började dagen med att gå ut stenhårt genom att skriva ett intyg på engelska och få beröm av doktorn för min braiga engelska. Fan, vad grym jag är.
Ordningen återställd.
Oops.
Kalla var ju bara tråkig att kolla på. Här snackar vi dramatik. Spännande.
MNK.
"Iranskt morgongrus, Bengt!"
Här är länken, det är den sista längst ner. Lagliga droger - 2008.
Nu är det ju bara grått, grått, grått...
Åh! Solen!


Peter Stormare är ju grymme.
Hittills har min vecka sett ut så här: Vakna halv elva, käka frukost och kolla lite på datorn. Jobba från ett till halv tio. Hem för att äta nåt, kanske ringa nåt samtal. Tre avsnitt av Prison Break. Somna framåt ett eller halv två.
Man får liksom inte nåt redigt gjort.
Men jävlar vad bra Prison Break är. När det började sändas tänkte jag att jag skulle titta på det, sen missade jag de första avsnitten och då blev det inte av att jag fortsatte. Har alltid ångrat det och köpte för någon månad sedan hela säsongen på DVD. 22 avsnitt. Nu har jag 13 kvar. Ska de någonsin lyckas rymma?!
(och ni som vet hur det går och vad som händer framöver är självklart sådana gullungar så ni avslöjar inget här, eller hur?)
Glöm inte borsta tänderna.
Why, oh whyyy?
Sunday.
Det var som om gårdagen aldrig fanns. Kändes det som.
För det första älskar jag tydligen grekisk mat. Särskilt den lite dyra sorten med oxfilé och grejer (fattig i januari? ja, nu ja). Och så delade jag och polisen en flaska rött till det. Gott och trevligt, trevligt och gott. Kul att gå ut och äta ett blandat gäng sådär, med både killar och tjejer, folk som träffat varandra förut och folk man träffar för första gången. Även om snubben mitt emot mig öppnade ett försök till konversation med att säga: "Såg du den dokumentären som gick på svt2 i onsdags? Den handlade om Kina och hur det var där 750 år före Kristus, hur de byggde muren och så. Väldigt intressant faktiskt." "Öh, näe den missade jag..." Inget fel i att prata om dokumentärer på svt2 och så vidare, men just det samtalsämnet var så malplacerat vid det bordet just där och då kändes det som. Men jag lyssnade intresserat och kom med högst två motfrågor för att han inte skulle känna sig helt bortkommen trots att jag med ena örat lyssnade på konversationen bredvid som var mycket roligare. Han var lite äldre än alla andra, lite konstigare, lite han-hänger-bara-med-för-att-ingen-ville-att-han-skulle-vara-heelt-ensam. Men det är konstigt med mig vilken sympati jag kan känna med sådana människor. Typ som moderskänslor nästan. Eller ja.
Sen skulle vi gå ut, och folk börjar flina lite åt mig, till och med vakten, när jag sträcker fram mitt leg. De andra bara gick rakt in. Vadå?! Det var faktiskt 23 på utestället och jag är faktiskt bara 24. Så det var inget konstigt med det. Men det tyckte de andra. De som var över tretti (alltså inte du, zany).
Sen drack jag två sexor Hornborgarsjön (fattig i januari? ja, nu ja) som jag antagligen inte behövde eftersom jag återigen blir heelt förvirrad när jag fått lite i mig. Som om jag vore dement eller nåt. Som inlägget om nyårsafton, samma sak där. Jag börjar kika lite på killarna åt kompis H. Säger: "Men han där då?" Hon säger: "Nää, inte min typ.." Och jag fattar inget. Han såg ju supertrevlig ut. Jag kunde verkligen inte fatta. Så jag säger det till en annan kompis, att jag inte fattar varför inte han är hennes typ så trevlig som han såg ut. Och så pekar jag ut honom. Då visar det sig att det är söndags-J. Oops. Borde jag känt igen. Dement-Ida.
Efter stängning promenerade jag hem i snöflingorna, hittade en tjuga i snön, och var vaken en stund hemma och väntade på mannen, a.k.a. nattarbetaren. Så jag vände på dygnet där som om jag också hade varit en nattarbetare. Sov till nästan halv fyra igår. Sen blev det plötsligt kväll. Och nu är jag här. Märkligt.
A fiction.
Istället lyssnar jag på Elin Sigvardsson Ruth's nya skiva och går mest bara runt och skräpar på egen hand och väntar på att det ska bli kväll då det blir grekisk mat och rödvin. Jag ska vända lite på dygnet för klockan halv sju söndag morgon entrar nattarbetaren, a.k.a mannen, min dörr. De e najs.
Weey.
Det är VÅR! (snart)
Snart är det tulpansäsong, mmm.
För övrigt är jag trött. Fick en ny kudde och ett duntäcke julklapp. Igår kväll bäddade jag med det. Behöver jag säga att det var sjukt svårt att gå upp i morse?
At last.
Undrar när jag ska låta bli att hela tiden blogga om Mannen. Det är ju mycket mer roligt att läsa en singeltjejs händelse och erövringar i Sveriges Jerusalem. Mer spännande liksom. Äh, skit i det. Jag skriver vad jag vill och vad jag tänker på och just nu är det mycket på det här viset. Det hela kan ju också sluta med ond bråd död, otrohet eller allmän olycka så det hela tar slut och då blir det kanske intressant igen.
Nääääääääääääääää.
Nyårsfest.
Alltså, när jag dricker sådär mycket och länge så brukar jag alltid klara mig rätt så bra. Jag får inga minnesluckor och jag mår aldrig dåligt. Däremot blir jag väldigt upprepande och glömmer namn på folk vilket gör att jag dagen efter brukar ha ångest över att folk ju måste trott att jag är helt blåst i huvudet eftersom jag annars ger ett ganska nyktert intryck trots att det inte alls är så. "Öh, ska du ha lite champagne Krille?" "Nej, och Krille är han därborta." "Oj, jag menar Jompa." "Han är inte här, jag är ju Biffen." "Juust det, det är ju du. Hej hej."
Snurrigt.
2007.
ÅRETS HAPPENING
Brorsonen Hugos födelse. Ren och skär kärlek. Det är asgrymt för tusan.

ÅRETS PROJEKT
Inget särskilt tror jag. Det har varit ett ganska soft år på det viset. Ingen flytt och inget jobbyte detta år i alla fall.
ÅRETS LÅT
Det går icke att bara välja en ju. I början på året var bästa låten Fidelity med Regina Spektor. Sommarens låt måste nog bli The way I are med Timbaland. Kom hem nu med Lars Winnerbäck är höstens låt delat med LSD, någon? med kent.
ÅRETS FILM
Kanske är det för att den är färskast i minnet men jag kan faktiskt inte minnas någon annan bättre film än Arn - Tempelriddaren. Den var ju så fin, så fin.
ÅRETS RESA
Den enda resa jag gjort i år, förutom en del småresor, är till Cypern med morsan i september. Jävligt varmt, jävligt gött badvatten, god mat och gott vin. Total avslappning. Jag hade inte ens någon bikiniångest.
ÅRETS HURRA
Jag har väl egentligen alltid tänkt att saker och ting kommer att bli bra till slut och att saker och ting ordnar sig. Men nu känns det mer verkligt och det ger mig pirr i magen av att tänka på framtiden. Det ser ljusare ut än på mycket länge.
ÅRETS PERSON
Mamma. Mamma är alltid alla års person. De sätt hon ställer upp för folk på är helt otroligt. Ibland blir det nästan lite för mycket men jag tror och hoppas att hon själv inser det då. Jag måste nog låta pappa stå med här också för det är tillsammans de gjort årets insats genom att bli fosterföräldrar till en tjej som numera bor i deras hus och mår bra.
ÅRETS SLIT
Även om jag trivs oerhört bra på jobbet har det tidvis varit lite kämpigt. Scheman som inte stämmer och turer som måste ändras i sista stund har gjort att jag varit väldigt trött på skiten ibland.
ÅRETS PLAGG
Min gråa, fina vinterkappa. I love it. Nästan så att jag inte vill att det ska bli varmt alls i år (nej fan, vad jag ljuger).
Eller kanske julklapparna som jag köpte till Mannen. Den kritstreckrandiga skjortan med silvergrå slips satt som en smäck och var skitsnygg. Ihop med min svarta klänning med lite glitter på var vi snyggast på nyårsafton.
ÅRETS BOK
Stieg Larsson-trilogin. Trots det faktum att jag brukar tappa sugen efter att saker och ting varit hypade överallt, och att alla inklusive Svenne-Banan läst böckerna, så är de faktiskt så jävla bra. Jag önskar att jag hade alla böckerna framför mig just nu, olästa.
ÅRETS KÖP
Att jag äntligen tog mig i kragen och gick och beställde linser. Det är fruktansvärt smidigt och är helt klart värt pengarna. Har dessutom dygnet-runt-linser så det är inte ett dugg meckigt.
ÅRETS LYCKA
Familjelycka av olika slag. Dels nya familjemedlemmar i egna familjen plus att jag genom mannen fått en ganska så stor extrafamilj med trevliga vuxna och supersöta barn.
ÅRETS JOBBIGASTE
Hmm jo, det finns en och annan grej som varit jobbiga men det är inget jag tänker skriva här. Dock har det varit lugnt med sjukdomar och dödsfall bland familj och vänner i år och så länge det är så är jag nöjd.
ÅRETS FÖRÄNDRING
2007 var året då Ida skaffade sitt första riktiga förhållande. Se på fan. Jag har alltid sagt att jag den dagen jag hittar någon så är det seriöst. Jag har hellre velat vara ensam än ödslat en massa tid och ork på killar som jag vet att det ändå inte blir något riktigt med. Kanske är jag där nu? Jag vet inte. Men det bådar gott.

ÖNSKNINGAR INFÖR 2008
Att jag och mannen får ett fint år där vi fortsätter ha jätteroligt och kanske reser mer tillsammans. Än så länge har vi bara en resa inbokad.
Att jag och alla som står mig nära får fortsätta att vara friska och må bra.
Att jag ska hitta motivation till att promenera hem från jobbet istället för att ta bussen.