Det var väl ett jäkla tjat...

...eller jaja, nio kommentarer om folk som ville att jag skulle göra blogg-comeback. Det kan räcka ibland. Får se hur länge jag orkar blogga. Jag vet inte riktigt, men jag tror att det som infann sig när jag slutade blogga i somras var en slags olustighetskänsla över att jag inte riktigt visste vilka som läste eller inte läste bland människor jag känner. För helt apropå råkade min ena bror på den här bloggen och gillade då inte att jag hade ett par bilder på söta brorsbarnet. Det kan jag verkligen förstå, man måste ju fråga innan. Men jag tänkte inte på det, för att för mig så var det naturligt. Då infann sig rädslan att av misstag trampa på folks tår. Och det är ju verkligen inte meningen. Så jag ska försöka, utan att blanda in min fina familj allt för mycket eller ha bilder på folk som inte godkänt det innan. För det vet man ju vid det här laget - att det är spöstraff på att t ex ha blivit taggad på ett fyllekort på facebook utan att man godkänt det! Skämmes ta mig fan!

Kommentarer:

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback