Namnsdag.
I love hjortron.
Iiih, jag längtar till tidig måndag morgon då mannen går av sitt nattskift och kommer hem till mig för då har vi ledig dag ihop igen. Yeah!
Påsk och sånt.
Har hängt med mannen hela helgen och det var bara roligt. En roadtrip till Strängnäs där vi gick på 25-årsfest. Kul, kul! Laddade i bilen med påskgodis och R.E.M. på högsta volym. Till hotellet för lite mer uppladdning och sedan en jättetrevlig fest med en del bekantingar faktiskt. Tack J! Roadtrip tillbaka dagen efter som inte riktigt var lika munter, jag sov hela vägen. Stackars mannen som fick köra hela vägen.

Tillbaka till verkligheten nu kan man säga. Jobb, förkylning, lägenhetsstress, snö och minusgrader. Jävla skit. Men det kommer bli bättre snart. Jag tror faktiskt det kommer bli skitbra alltihopa. Jag har en tokbra familj som ställer upp och hjälper med praktiska saker när jag själv inte riktigt hinner med (morsan är grym på att tapetsera!), bästa vännerna som hejar på och bara är sådär mysiga med våfflor och grejer och förstås den allra finaste mannen som är världens bästa på alla tänkbara vis.
Glad påsk.
Ha det så bra gott folk!

Uscha.
Såklart ska man ta allt på Flashback med en nypa salt, men man får ändå reda på en hel del. När folk på fikarasten på jobbet ojade sig över hur hemskt det var och "jaa, det finns många konstiga människor därute" och "jaa, man ska ju passa sig vilken kille man blir ihop med" och "det var nog utlänningar" och "det var nog en såndär maffiafamilj" ville jag berätta om det jag läst på nätet och att det faktiskt inte alls verkar vara så. Stackars, stackars mamman som ligger på sjukhus. Vilket helvete hon har framför sig.
Mellokväll.

Och! Så här snygg var mannen igår. Jag kunde nästan inte slita mig med blicken. Tur att vi satt mitt emot varandra. Någon uthängning blir det inte, men jag kan berätta att hans ögon är jättejätteblå, precis som skjortan, så det var mest därför.

Idag: bakis hela dagen. Och så promenad i solsken och lite libanesisk mat. Härligt!
Yeah.
Jag ska bli sambo. Jag ska bli sambo. Jag ska bli sambo. Har ni hört på maken? Och med världens bästa man till på köpet. Fy tusan vad härligt. Så det kan bli. För ett par år sedan då jag pluggade i Örebro och levde jätteroligt singelliv med mina andra singelkompisar fanns tanken om att tänk ifall jag måste leva detta singelliv hela livet. Uscha, vad tråkigt.
Men åh vad roligt allt är nu då!
Lördag.
Snark.
Hälg.
Oj! Redan tisdag nu. Vart tog de senaste dagarna vägen?
Subfebriliteten utvecklade sig till en förkylning så hela helgen har jag och mannen tävlat om vem det är mest synd om, han med sin höghöjdshosta efter en vecka i Alperna eller jag med min förkylning. Jag tycker fortfarande det är mest synd om mig.
Så. Tomas Andersson Wij i lördags då. Min julklapp till mannen. Det var mycket uppskattat. Det var verkligen, verkligen bra. Det var ju tredje gången det här året som jag såg TAW och ett par har ifrågasatt varför. "Meh, honom har du ju sett redan?" Ja, men det är aldrig samma sak. Särskilt som nu då han hade ett helt band med sig, förut har han varit ensam. Men det var alltså grymt bra. Som vanligt är hans mellansnack oslagbart.
I söndags kalas för pappa och brorsan och nu har mannen träffat allihopa, inklusive farfar. Bio på kvällen. Vi såg No country for old men. Vilken jäkla brutal film! Jag hoppade till flera gånger. Men den var bra. Lite konstigt slut, men det är ju en film av bröderna Coen.
FF.
Bra, bra. Mycket bra. Den tar en väldig fart mitt i låten. Jag gillar Foo Fighters. De är lagom hårda för mig. Det har funderats på om man kanske skulle åka till Stockholm 14 juni och gå på Where the action is. Vi får väl se.
Subfebril.
Jävla as. Vaknade med ont i halsen igår och kände mig frusen hela dagen igår. Knaprade i mig ett par Alvedon och gick på after work-fika med tjejerna. Igår kväll kom subfebriliteten tillbaka. Subfebril är man om man ligger strax under gränsen för feber, typ runt 37,3 - 37,5°C. Där låg jag antagligen hela dagen igår och inatt. Idag har jag bara ont i huvudet och känner mig som liksom snuvig fast jag inte är det eftersom skiten ALLTID hamnar i mina bihålor. Varför är det så? Så jag går bara runt och har ont i huvudet och pratar nasalt. Det kan i och för sig i vissa lägen vara bättre än att snora som fan och hosta, det är ju lite äckligt. Men det är irriterande ändå.
Jag tänker ICKE låta detta förstöra min kväll och absolut ICKE imorgon då det är kalas i hembyn för brorsan och pappa som fyllt år i veckan, för då kommer också väldens bästa bebis och honom får man inte träffa om man är förkyld så därför kommer jag vara frisk imorgon. Så det så!
TAW imorgon.
Han landar vid middagstid. Vid kvällstid ska vi till Jönköpings teater och kolla på Tomas Andersson Wij. Det blir tredje gången på ett år för mig.

Nu ska jag dricka lite rödvin och koppla aaaav...
Iiih.
OOOHH, AAAHH! Zany! Vi måste på Popadelica i år också! Boka in tredje maj för tusan!
Vit som ett lakan.
Ikväll är det jag som går till solariet.
En undran.
Då går det ju som det gick. Collumfraktur, hej hej. Tur att sista hållplatsen var sjukhuset.
Söndag.

Fortfarande världens sötaste. Det räddade nog den här tråkiga söndagen. Fast en ganska skön sådan ändå. Vasaloppet med blåbärssoppa, promenad upp till brorsan där bebisen befann sig, promenad hem, köpte kinamat på vägen hem som lyckligtvis höll sig varm hela vägen, kaffe och lite mera av Luftslottet som sprängdes. Och nu blir det den igen, halva natten om jag får välja.
Libanon, var ligger det?
Melodifestival och libanesisk mat med tjejerna ikväll. Så gott! Fast mynta är verkligen inte min grej, tycker fortfarande det bara smakar tandkräm trots att det var i en persiljesallad med tomat. Är man tvungen att ha mynta i det? Tydligen. Några av tjejerna skulle fortsätta ut men jag kände inte ett dugg för det. Det får räcka med afterworken som blev igår. Istället sitter jag här med en skön ansiktsmask och ska snart hugga in i Luftslottet som sprängdes. Bra lördag.