Jag är bäst.
Alltså, ibland blir jag bara så... impad av mig själv. Jag vet att kvinnor gör't hela tiden, jämt och ständigt. Men hörrni, jag har fanimej fött barn! Ett kid har kommit ut ur mig downstairs! Hur sjuuukt är det inte då.
Jag brukar tänka på förlossningen rätt ofta. Om hur fantastiskt coolt det var. Och om hur fantastiskt cool JAG var som inte tyckte det var så hemskt. Jag hade visserligen en ryggbedövning som funkade bra, men jag hade ändå förbannat ont, men aldrig så jag kände att jag inte skulle klara av det eller blev rädd. Är också mycket stolt att jag helt lät bli lustgasen så att jag hade koll, och minns allt som hände och sades i rummet. Mycket värdefullt såhär i efterhand. Och själva grejen, att det kom ut en helt färdig bebis. Som var så fin i sitt mörka hår! Hon var inte heller blå, slemmig, särskilt blodig eller hade conehead. Bara så fin. Jag fattade inte det. För mig hade det lika gärna kommit ut världens största brakfis som suttit 9 månader på tvären och bara blivit värre. Men det var en bebis. Som låg därinne hela tiden. Det första jag sa till J var: "Detta skulle jag kunna göra igen." Det hörde barnmorskan och hon ba' "Eh, ja Ida nu ska ju moderkakan ut också vettu.." Så snabbt efteråt sa jag det.
Before (jag och mamma på ikea 2 veckor innan):
Bebis (2 veckor efter, kolla smajlet hon lägger av):
Jag brukar tänka på förlossningen rätt ofta. Om hur fantastiskt coolt det var. Och om hur fantastiskt cool JAG var som inte tyckte det var så hemskt. Jag hade visserligen en ryggbedövning som funkade bra, men jag hade ändå förbannat ont, men aldrig så jag kände att jag inte skulle klara av det eller blev rädd. Är också mycket stolt att jag helt lät bli lustgasen så att jag hade koll, och minns allt som hände och sades i rummet. Mycket värdefullt såhär i efterhand. Och själva grejen, att det kom ut en helt färdig bebis. Som var så fin i sitt mörka hår! Hon var inte heller blå, slemmig, särskilt blodig eller hade conehead. Bara så fin. Jag fattade inte det. För mig hade det lika gärna kommit ut världens största brakfis som suttit 9 månader på tvären och bara blivit värre. Men det var en bebis. Som låg därinne hela tiden. Det första jag sa till J var: "Detta skulle jag kunna göra igen." Det hörde barnmorskan och hon ba' "Eh, ja Ida nu ska ju moderkakan ut också vettu.." Så snabbt efteråt sa jag det.
Before (jag och mamma på ikea 2 veckor innan):
Bebis (2 veckor efter, kolla smajlet hon lägger av):
Kommentarer:
Postat av: Zany
Ja dra mig på en tallpinne att moderkakans utkomst var värre än hela förlossningen! Herregud, det har jag aldrig fått se på TV. Då är det: "hej hopp, här kom en bebis. Ligg nu på mammas mage och gråt lyckotårar tills ni somnar allihop." Ingen sa att det skulle dras å tryckas å sättas dropp å svidas å grejas. Fast det kanske är det som är grejen...att man inte vet.
Hej förresten!
Postat av: Ida
Hihi. Ja usch ja. Fast den kom ju ut lätt på mig sen i alla fall.
Hejhej ;) Ska inte du också göra comeback?
Trackback