Lön och sånt.
Det är jättesvårt. Fast jag är ganska tuff. Två gånger har jag tackat nej till det de erbjöd mig. Varje gång med nya motiveringar till varför jag skal ha den lönen jag vill ha och varför jag är så bra. Vi har ju individuell lönesättning, men det är sällan det följs. Man måste stå på sig.
Ställer man saker och ting i perspektiv tjänar vi som yrkesgrupp väldigt dåligt. Jag har lite mer eftersom jag gått på universitet och har jobbat tidigare. Men det är ju inte bara för min egen skull som man vill få upp lönen utan det är ju hela yrkesgruppen på något sätt. Tänka långsiktigt. Ett par hundra mer eller mindre för min egna del gör ju inte så mycket. En blöt utekväll på krogen mer eller mindre. Men ändå.
En bra grej är dock att jag får ob-tillägget från jul och nyår på den här lönen. Ganska kraftigt sådant. Är det värt det? Kanske, kanske inte.
Men om man ska ställa saker och ting i perspektiv igen så jag lugnt säga att jag skulle vara glad om jag tjänade hälften av vad jag gör nu om jag bara fick fortsätta med det och alternativet hade varit att jobba på en metallindustri utanför Värnamo med mycket högre lön. Det har jag gjort en gång. Och det var inte värt det. Jag och en bunt med miffon ute i skogen. Skulle inte tro det.
Så du menar alltså att det jobbar en bunt med miffon ute i skogen!?! Inom metallindusrtin!?!
Det kan jag aldrig tænka mig.. ;)
Eller så måste man vara ett miffo før att kunna tillverka det jag designar. Så ær det nog.. :P
Lycka till med førhandlandet! Har du några tips och råd så mottages de tacksamt.
Och det var jag som skrev det. Inte førsta gången mitt kæra namn inte vill synas...
Peter: Ja, herregud. Men du vet, hela grejen gick ut på att sätta ihop två plastbitar. Det är säkert jättefina plastbitar som fyller sin funktion på ett annat ställe lite senare i produktionen. Men åtta timmar om dagen? På ett betonggolv tillsammans med två-tre kufar som bor ensamma ute i skogen? Nä. Jag stod ut i fyra veckor. Uuusch.
Jag har lärt mig denna veckan att det handlar om inställning/hjärntvätt. Sitter med ett mastodontprojekt som innebär att rita, rita om, rätta till, rita om, rita om igen, ändra lite, rita rätt, rita om, ändra etc etc. Varje gång man tänker och känner i varje del av fingerspetsen att "JA! Nu äntligen är jag KLAR!" ...så kommer det en ändring.
"gudvakul,gudvakul,gudvakul,gudvakul" *gunga fram och tillbaka i stolen och intalar sig själv*
Tänk på att lägga fram ditt ansvar som ligger i din tjänst. Det är en bra lönehöjar-motivering.