Blä.

Jag vill inte låta gnällig eller så men...
I morse sträckte jag mig nånstans i bröstryggen. Hela dagen har det känts som att någon gett mig en karatespark bakom skulderbladet varje gång jag andats. Ni kanske inte vet hur många gånger man andas under en dag. Det vet inte jag heller. Men det är jäkligt många.

Och jag vill inte låta gnällig eller så men...
Efter att ha varit vaken sedan halv sex på morgonen och sedan stressat hela dagen på jobbet brukar jag dimpa ner i en otrolig trötthetssvacka, nästan som att befinna sig i ett slags zombiestatus. Detta brukar komma precis när jag sätter mig på bussen hem. Och det hade ju varit okej om det inte också var så att när Ida blir trött så blir hon irriterad. Nåt så in i helvete.
Jag höll på att börja gråta av trötthet/irritation pga det afrikanska paret som högljutt pratade nåt skumt språk med varandra. Och så många konstiga ord och ljud de har, de där afrikanerna. Allt blev som en stor, högljudd härva som min hjärna helt ofrivilligt försökte reda ut men det gick ju förstås inte. Inget emot just afrikaner förstås, men mitt stackars huvud klarade inte av det just då.

Kontentan är att det förmodligen är mig det är fel på. Det kan ju inte vara bra att bli så irriterad på folk och fä bara för att man är trött. Det var nog någon som tänkte så och gav mig en sträckning i ryggen som straff. Den jäveln.


Jag är inte irriterad längre förresten. Det brukar gå över ganska fort bara jag får svära lite.

Kommentarer:
Postat av: Jens

Stackars, stackars.. Kom hit så får du en kram och lite jordgubbar. ;)

2007-02-05 @ 20:41:51
Postat av: Magnus

Jag brukar också sträcka mig i ryggen på det viset. Det är grymt jobbigt. Svär du bara, det är det enda som hjälper, det och Ipren.

2007-02-05 @ 21:20:51
Postat av: Ida

Jens: Jag skulle kunna hoppa över jordgubbarna. ;-)

Magnus: Japp, lite svordomar, ett par Alvedon och en varm dusch gjorde susen :)


Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback