sunstroke

Oh my God. I have met the parents! Och syskonen och alla barn. Jiiisses...
Men jäklar vad trevliga alla var. Alltså inte bara "trevliga" utan verkligen... bra. Schyssta attityder, avslappnat och humor. Det är precis min grej. Förutom pappan då som varit sjukt nyfiken ända från början och misstänkte att jag inte var nåt att visa upp eftersom det dröjt så länge. Men efter ett par meningar tvärs över bordet stillades nog hans nyfikenhet (läs: nervositet/oro). Och på slutet bjöd mamman in mig till dem på julafton trots att hon visste att jag skulle vara med min egen familj då, men hon ville bara säga att jag var välkommen i alla fall. Bara så jag visste.

Men vilken konstig situation egentligen. Han är precis som jag väldigt familjekär och har många syskon så det är en ganska stor grej. Det är inte vem som helst som man tar med till ett kalas där alla kommer att vara. Och ärligt talat var jag väldigt nervös. Hade det skett lite tidigare då jag inte tog allt på så mycket allvar så hade det nog varit ganska lugnt, men nu brydde jag mig mer. Jag ville verkligen att de skulle tycka om mig.

Nu är det över i alla fall. Och jag ser faktiskt redan fram emot nästa gång.