sunstroke

Visar den här så att min vän K ska se den eftersom hon går i tatueringstankar.
Jag gjorde den här sommaren 2004 för att... jag var uttråkad mest tror jag. Jag bodde hemma och var frustrerad och ville att det skulle hända nåt som kunde göra mig på gott humör. Dessutom var jag nyfiken. Men jag tycker inte det var nån stor grej egentligen. Den sitter ju knappast i pannan på mig liksom. Och jag gillar den. Dessutom kändes det tufft att göra den. Hade med mig två kompisar till Växjö som höll på att dö av hunger men samtidigt ville stanna för att se mig gråta och sen svimma. Men när tatueringskillen satt igång var det luuuungt. Jag ba: "Ni kan gå och käka. Det här var ju plättlätt. Här kommer det inte svimmas inte."

Japp. Jag gillar den. Den är fin. Och jag förstår de som vill ha många, för det är jätteroligt. Men jag vill det inte.
Och jag får fortfarande dåligt samvete på sommaren om jag råkar vända benet åt farmor och farfars håll. "Vad är det för kreatur du har där, va? Ungdomar..."