Skumt.

Fick i morse samma känsla jag fick förra året i november då jag läste på text-tv att Mikael Ljungberg tagit sitt liv. När jag läste att Micke Dubois gjort samma sak var känslan inte "Åh, nej. Vad tråkigt. Vad synd.", utan mer: "Vad i helvete? Fan. Hur kunde det hända?"
Att man sedan läser att han sökt professionell hjälp innan gör knappast arg-känslorna mindre. Hur tänker de som har hand om patienter med sådana allvarliga problem egentligen? "Näe, men det händer nog inte. Näädå, han kommer nog inte hänga sig. Ingen fara. Det går nog bra. Åk hem bara."
Minns när Svullo var med den där dokusåpaturnén i Värnamo förra sommaren. Vi råkade hamna i hotellets lobby med en del därifrån på efterfest och då var han med. Han var verkligen speciell. Lite sliskig och snuskig tyckte jag nog, men rolig. Och det var ändå något slags skådespeleri, tror inte han var sådan på riktigt precis. Jag visste ju att han hade en sambo och en hel hop med ungar. Fyra tror jag det var.
Usch...

Nu sitter jag och väntar på att en som jag känner ska komma och hjälpa mig byta två proppar som gick i morse. Poff, sa det och så blev det helt svart i köket och hallen. Vet inte om jag skulle kunna byta dem själv, det är kanske inte så svårt, men jag tycker det är så obehagligt med elektricitet och sånt. Vågar knappt byta en glödlampa ju. Och att jag har en bror som är elektriker hjälper ju knappast mig. Nej, så det tunga huvudet får jag nog ha ett par timmar till innan kaffebryggaren kan gå igång.

Kommentarer:

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback