sunstroke

Jag fattar inte riktigt syftet men den är. Men skitidet.

Tio första:

Första bästa kompis: Malin i huset bredvid i Gislaved.

Första bil: Förhoppningsvis dröjer det inte så länge till. 

Första kärlek: Emil hette han. Emil och Ida, jag vet jättegulligt.

Första husdjur: Jättevita och jättehåriga angorakatten Stina. 

Första semester: Som jag minns är det när jag och familjen var i Norge när jag var fyra-fem. Tält, trangiakök och cyklar.

Första jobb: Spel- och tobaksbutik i Vmo.

Första köpta skiva: NKOTB.

Första riktiga kärlek: Väntar fortfarande tror jag. Och det är inte mig det är fel på barasånivet.

Första piercing: Navel, första och enda. Förutom öronen då.

Första konsert: Måste ju varit på nån när jag var mindre, men som jag minns är det nog Håkan Hellström nångång där i början.


Nio sista:

Sista alkoholdrycken: Rödvin i lördags.

Sista bilfärd: Från hembyn till Jkpg med brorsan i söndags.

Sista filmen du såg: Nobody someday. Robbie Williams-dokumentär. 

Sista ringda telefonsamtal: Till någon avdelning på sjukhuset på jobbet innan idag. 

Sista bubbelbadet: Det var nog någon kall dag i vintras. 

Sista spelade cd: Escapology med Robbie Williams.

Sista kyss: Ojdå. Hm. En riktig alltså? En såndär som knäna blir svaga av? Det var nog i vintras nångång, och det var alltför längesen. 

Sista gången du grät: Ett par veckor sedan kanske. Antagligen till nåt tv-program.

Sista måltiden: Köttfärspaj och sallad.

Åtta har du nånsin:

Dejtat en av dina bästa kompisar? Alla mina bästa kompisar är tjejer, så nej. Men det har ju varit tvärtom ett par gånger, dejt först, sen kompisar. Det är så det brukar bli. Konstigt.

Blivit arresterad? Nej, men vill en polis ta mig så skulle han nog få det.

Blivit kär vid första ögonkastet? Njäe, attraherad på sin höjd.

Varit på tv? Yeah. Har varit publik i Sen kväll med Luuk. Fast man såg inte att det var jag. 

Fått ditt hjärta krossat? Jo, det kan man nog säga.

Sagt att du älskar någon utan att mena det? Nej.  

Haft ett one night stand? Mjo.

Busringt till nån? "Tvättar ni tvätt här?" "Eh, näe" "Guuuu' va äckligt!" 

Sju saker du har på dig:

1. Underkläder, vita.

2. Röd top.
 
3. Svarta byxor. 

4. Glasögon.

5. Guldring.

6. Guldarmband.

7. Smink.

Sex saker du gjort idag:

1. Åkt buss. 

2. Jobbat.

3. Druckit kaffe. 

4. Pratat med mor. 

5. Kollat om jag kanske mot förmodan som ett mirakel ändå fick någon lön den här månaden. Svaret var nej. 

6. Ätit mat. 

Fem favoritsaker (ingen speciell ordning):

1. Min lägenhet i Örebro. Ja, den är fortfarande min, men inte så länge till. 

2. Mobilen.

3. Datorn, med min fina mp3-lista.

4. Mp3-spelaren.

5.  Min familj.

Fyra personer du kan berätta allt för (utan inbördesordning):

1. Mamma.

2. Anna, Linda, Carro, Bec, Nettan, Helena mfl. Vi brukar ha gruppterapi. 

3. Johanna.

4. Syster Emma.

Tre val:

Svart eller vit? Vitt på sommaren går bra ja. 

Sommar eller vinter? Sommar såklart.

Choklad eller chips? Beror på vad som bjuds. 

Två saker att göra innan du dör:

1. Skaffa barn.

2. Äga ett hus med trädgård.

En sak du ångrar:

1. Att jag "spårar ur" och råkar förstöra när man träffat någon. Men det är slut med det nu.

Bra grej:
När jag kom till jobbet i morse sa den första manliga personen jag mötte att mitt hår luktade gott. Från en halvmeters avstånd. Det är ju inte varje dag nånting sånt händer. Coolt. Blir väl till att stiga upp tio minuter tidigare imorgon också dårå.

Dålig grej:
Det har regnat hela dagen.

Bra grej:
Lagade min fantastiskt goda paradrätt idag fastän jag inte hade sällskap. Älskar creme fraichen 4 peppar och vitlök.

Dålig grej:
Hade en trevlig liten utbetalning från Telia att fixa fram idag. Synd bara att posthelvetet tog ungefär hälften av beloppet i avgift. Nu bryr jag mig givetvis inte om ifall jag fick 40 kr eller 70 kr, men själva principen. Sjukt. Vem ska man ringa? Vem har bestämt att det ska vara på det viset?

Bra grej:
Punchrussinglass, jordgubbar och Allsång på Skansen.

3-2 till Bra grej. Då har det varit en bra dag.

Fan. Jag vill hångla.


Trösthångla.

Trevlig midsommar, alla!

Nä. Jag tar tillbaka det jag sa innan.


Status
Allmäntillstånd: Zombie.
Lokalt huvud: Ont.

Bedömning/åtgärd: Jag råder patienten till att inte sova på liknande sätt som hon gjorde föregående natt utan att hon går och lägger sig i vanlig tid framåt natten som vanligt.

Haha. Jag somnade ungefär 19:30 igår. Vaknade för bara en liten stund sedan. Av mig själv. En kvart innan klockan skulle ringa. Pigg och utvilad med tio timmars sömn i ryggsäcken hela dagen idag alltså. Gött.

Sladjan är rolig.

Jihde: Vad tror du Svennis säger till sina spelare nu?
Sladjan: Well done, fast på värmländska.
Jihde: Och hur låter det då?
Sladjan: Möcke bra.

Sommarens första semester är nu avklarad. Efter ett litet missöde på garageuppfarten morgonen för avfärd, där pappa backade in i brorsans nya bil, kom vi iväg.
Turen begav sig till Helsingborg där föräldrarna bokat in oss på ett snajsigt hotell med rum inredda i Romanticstyle. Det innebar att det stod fruktfat, belgisk choklad och champagne i rummet med havsutsikt. Najs najs. Det tråkiga var bara att jag inte hade någon romantic person att bo med så jag blev tvungen att bo med syrran... Men vafan, får man belgisk choklad så överlever man det också.
Vi åkte över till Helsingör och jag köpte godis på båten, blommor i hamnen och öl på torget. Och så sprit förstås. En hel del. Mamma skämdes när det klirrade där jag gick. På kvällen åt vi trerätters med vin på hotellets restaurang och jag tror att jag fick orgasm i munnen för heeelvete vad gott det var! Sen drack vi mera vin och gick ut. På morgonen var det sedvanlig hotellfrukost och då hände det igen! Jättegott! Sen åkte vi Skånekusten hemåt och tittade på havet vid några ställen.

Joho då. Ibland lyxar de allt till det, föräldrarna. Förr i tiden var det tält, trangiakök och cykelutflykter som gällde. Nu är det fyrstjärnigt hotell, champagne och trerätters med vita dukar.

Trots att det var en riktigt bra helg kunde jag inte riktigt släppa tanken som då och då slog mig. Det är en liten, jävligt ettrig och envis tanke som petar mig i sidan, räcker ut tungan och retas för att jag inte hade någon att ta med på resan. De som håller varandra i handen och som går och håller om varandra är de där andra. De vuxna. De som har någon. Ena studen kände jag mig som en jävla nucka, andra stunden som om jag vore elva år eller nåt. Jag fick till och med sitta i baksätet tillsammans med syrran och med föräldrarna där fram. Vafan, lite uppdelning hade man väl ändå kunnat haft. Så jag slapp känna mig som elva år och skratta åt när pappa inte ser att det är farthinder i asfalten eller göra två jämfotahopp och utropa: "JA!" när mamma frågar om jag vill ha glass.

Äh. Jag ska försöka sluta ta åt mig av vad den där tanken säger.
Innan man vet ordet av är det väl en själv som blir drabbad av hånskratt från baksätet.

Ja, jösses.
Idag har jag varit på introduktion för nyanställda hela dagen. Bland annat var det en snubbe som pratade om ergonomi hela förmiddagen och han var väldigt intensiv i sin retorik. Han hade nog gått någon kurs. Dessvärre råkade jag sitta lite illa till så han lånade mig när han skulle visa för alla (50-60 pers) hur mina muskler i ländryggen förändrades när jag sträckte armarna framåt. "Jadu, de känns väldigt fasta och fina men känner du själv här när jag trycker hur de spänner sig när du sträcker armarna framåt?" "Eh, jadå?"
På eftermiddagen kom det en brandman för att berätta om sjukhusets brandgrejer och oh my god vad alla kvinnor i publiken tände till helt plötsligt. Inklusive mig själv.

Nu har jag precis varit hos brorsa och kollat på matchen på hans 44 tums tv. Han bjöd på take-away och jag bjöd på jordgubbar. Och Sverige vann. Tur det, för våra pulsar gick i 180.

Apropå familjehäng. Mor och far har planerat en hemlig resa för helgen. Vi ska alla åka nånstans och göra nånting. Ingen som vet vad eller vart. Vi har mycket att fira nämligen. 30-årig bröllopsdag, min och min brorsas universitetsexamen, brorsans förlovning och lite annat.

Nu: trött.

Jomen det var såhär va...
Jobbet jag var på intervju för förra veckan gick till en tjej som jag jobbar med nu. Hon har varit på akutkliniken i två år, och hon fick det för att hon då har mer arbetserfarenhet än mig. Mycket förståeligt. Det fina i kråksången är dock att de frågade mig om jag ville ta hennes "plats". Alltså stanna kvar på akuten i höst, och lite till.

Jag har nu tänkt på det ett par dagar och jag är faktiskt rätt säker på att jag vill det. Det finns i alla fall just nu ingen anledning till varför jag INTE skulle vilja det. Jag har vägt för- och nackdelar och kommit fram till att fördelarna är fler. Och jag är inte ett dugg besviken över att jag inte fick det andra jobbet. Faktum är att jag är skitstolt över att jag faktiskt fick komma på intervju tillsammans med folk som redan jobbat ett tag, eftersom jag är nyutbildad. Särskilt eftersom det var så många sökande också.

Så idag tackade jag ja till min chef, som faktiskt är en riktigt rekorderlig kvinna, samtidigt som jag sa: "Men då vill jag ju inte ha den här sommarvikariatslönen som jag har nu." (inte ska de tro att de kan få en sån här kalaspingla som i en liten ask). "Nej, visst. Men vad tycker du då? Vad är du värd?", sa hon då. Vad jag är värd? Vad svarar man på något sådant? Fast jag visste ju vad hon var ute och for efter så jag klämde till med nånting som var rimligt och lite till. Förhoppningsvis hamnar det då på nåt rimligt. Jag var tuff då tyckte jag. Dessutom blir det en del ob-tillägg för kvällar och helger.
Yeeha! Bye bye jävla fattiga studentliv! Hah!

Oj. Ja, här händer det grejer minsann. Allting på samma dag, allt på en gång. Just bring it on! Och guuud vad varmt det är. Och ja just det... Jo alltså, just nu lutar det åt att jag kommer bli kvar i Jkpg ett tag. Men det är inte bestämt än. Jag ska sova på saken lite först. Och guuuuud vad varmt det är!

Åh, fy satan vilka jäkla skavsår jag la till mig på min promenad till stan. På fotens sida, in mot kroppen. Aaaj. På båda fötterna! Shoes from hell. Och jag hittar inga plåster här. Jag kommer dö. Jag måste nog be någon läkare (den där mörke och snygge kanske) imorgon att ge mig två riktigt stora plåster. Han kanske till och med måste lyssna på mitt hjärta lite. Bara för säkerhets skull alltså.

Som den rediga och ordentliga dotter och syster jag är tog jag på mig ansvaret att inhandla present till föräldrarna som firar 30-årig bröllopsdag nästa helg. Frågan är bara vad? 25 liter bensin var Andreas förlag. Det var inget bra förslag.
Ni var ju väldigt bra på att komma med namnförslag till bloggen (jag tänker fortfarande!), så om ni kommer på någonting fint som fyra syskon kan ge sina föräldrar får ni gärna skriva det. Dock har vi inte diskuterat vad det ska vara för prisklass än.

Vaknade i morse av studenter som skrek: "VEM VILL GÅ I SKOLAN NU? INGEN! INGEN!" När jag stod och köket och gjorde frulle gick det förbi en hel orkester och ett långt tåg med studenter sjungandes studentsången. Jag stannade upp för en liten stund med osthyveln i handen och funderade lite.

Det är nu fyra år sedan jag tog studenten. Och visst var det roligt. Under studenttiden hade vi några av de roligaste festerna jag varit på och man gick inte hem förrän solen lyste och fåglarna redan kvittrat ett tag. Trots det hade jag under de här dagarna ett litet grått moln över mig.

Några veckor innan studenten var det för första gången (och enda?) någon som sa: "Ida, jag är kär i dig." Två dagar innan vår studentresa till Cypern. "Okej.", sa jag, som faktiskt önskat att han skulle säga sådär. "Men kan vi kanske ta tag i detta lite senare, när jag kommer tillbaka från resan?" Detta gjorde att jag betedde mig lite reserverat på Cypern och jag grubblade en del. Och saknade. Troligtvis längtade jag hem till det där som skulle hända mellan oss när jag kom hem.

Men det där hände aldrig. För när jag var iväg träffade han någon annan. Hans ursäkt var: "Men det skulle ju ändå inte kunna bli vi." Jag blev arg och frågade honom varför han ens sa det där ifall han ändå inte trodde att det skulle bli nåt. Så jävla onödigt.

Jag är rätt säker på att det är därför jag ibland har svårt att ta till mig vad människor säger till mig. Och jag vet att jag på grund av det lyckats slarva bort saker som det kunnat bli något av. Jag tar inte det de säger på allvar och till slut tröttnar de på att jag låtsas ignorera det.

Fast det är inte hans fel längre. Det är mitt. Men jag är fortfarande arg för att han påverkade så mycket just under de dagarna i livet som ska vara de lyckligaste och gladaste.

Hm. Jag måste ju byta namn på den här bloggen nu. Småländska på besök i Örebro stämmer ju inte längre. Alla förslag tages tacksamt emot. Även oanständiga.

Var med om något mycket märkligt igår.
Inatt när jag kom hem efter att ha varit ute satt jag i godan ro och drack vatten för att bli lite klar. Då ringer min telefon och det är någon från Örebro som hittat mig på hitta.se, fast egentligen var det någon annan Ida han skulle ha tag på. Men han var inte från Örebro utan var bara där för att hälsa på en kompis som bodde bara några meter från min gata. "Jaha, vad skönt att jag råkar befinna mig många mil ifrån dig just nu för annars hade jag nog blivit ilte rädd", sa jag. Det hela slutade med att vi pratade i två timmar.

Fast det var skumt. Han var skum. Han kom från Lidingö och kallade mig från början för Ni. Jag fattade inte ens först. Vilka Ni, det är ju bara jag här? Sen drog han en massa om att där han kommer ifrån säger man så och han jobbade minsann med fastigheter i Stockholm och skulle minsann till både Båstad och Gotland i sommar. "Har du bakåtslickat hår också?" sa jag då. Det hade han.
Sen började han snacka en massa om sitt liv och hur han ser på saker och ting. Jag bara skrattade och höll med. Han tyckte att det här var ödet, att han råkade hitta mitt nummer av en slump och att jag svarade. Han undrade om jag kommer svara ifall han ringer igen och om jag trodde att vi kommer ses nångång i framtiden efter vårt mycket givande(?) filosofiska samtal halv fem mitt i natten. För det här var ju ödet och han vet ju inte ens hur jag ser ut men det spelade ju ingen roll för detta var ju ödet.

Skum. Eller så drev han bara med mig.

Jag har riktat in mig på Where the action is i Huskvarna 28 juli med bl a Backyard Babies, Hellacopters och The Soundtrack of our Lives. Sen är det Lars Winnerbäck 4 augusti.
Den som vill får följa med.

När man har en dator på övre våningen och en dator på nedre våningen gäller det att hålla kommunikationen på en hög nivå så att man inte glider ifrån varandra:

Äh-mha säger:
Du! Kan du komma upp med den bärbara telefonen till mig '?

Ida säger:
Du är ju sjuk i huvet.

Aaj, vad jag har ont i axlar och nacke. Fast det gick till slut. Jag, gamla morsan och en stor släpvagn. Vi kände oss som de andra truckerförarna när vi stannade i Ödeshög och käkade pulvermos med räksallad och rostad lök.

Men vilken konstig dag det var igår. Meningen var ju att mamma skulle komma upp och hämta mig, utan alla saker och möbler. Fast sen ville plötsligt en tjej komma och titta på lägenheten. Hon hade med sig sin pappa och vi satt och pratade allihopa i flera timmar, roliga människor. Och hon blev helt kär i lägenheten (jag sa ju att den var fin på riktigt). Hennes pappa med. Så. Först ska hon hyra den över sommaren och sen kanske hon vill köpa den. Det var bara det att hon ville hyra den omöblerad. Jajemänsan, det löser vi, sa mamma. Oookej, hur då? tänkte jag.

Jag förstår fortfarande inte hur vi löste det, men nu står det en lånad släpkärra på uppfarten vid huset med mitt liv i. När vi åkte hem igår kväll var jag så trött och slut i huvudet och känslomässigt störd så när jag råkade sätta på Coldplay i bilen, sa hejdå till Örebro och tittade ut över Sverige när det är som vackrast fällde jag faktiskt en tår.

Nu är det en hund som vill gå ut här. Sen ska jag ut och röja bland mina saker.

Det löser sig. Ida kan.