Student.

Vaknade i morse av studenter som skrek: "VEM VILL GÅ I SKOLAN NU? INGEN! INGEN!" När jag stod och köket och gjorde frulle gick det förbi en hel orkester och ett långt tåg med studenter sjungandes studentsången. Jag stannade upp för en liten stund med osthyveln i handen och funderade lite.

Det är nu fyra år sedan jag tog studenten. Och visst var det roligt. Under studenttiden hade vi några av de roligaste festerna jag varit på och man gick inte hem förrän solen lyste och fåglarna redan kvittrat ett tag. Trots det hade jag under de här dagarna ett litet grått moln över mig.

Några veckor innan studenten var det för första gången (och enda?) någon som sa: "Ida, jag är kär i dig." Två dagar innan vår studentresa till Cypern. "Okej.", sa jag, som faktiskt önskat att han skulle säga sådär. "Men kan vi kanske ta tag i detta lite senare, när jag kommer tillbaka från resan?" Detta gjorde att jag betedde mig lite reserverat på Cypern och jag grubblade en del. Och saknade. Troligtvis längtade jag hem till det där som skulle hända mellan oss när jag kom hem.

Men det där hände aldrig. För när jag var iväg träffade han någon annan. Hans ursäkt var: "Men det skulle ju ändå inte kunna bli vi." Jag blev arg och frågade honom varför han ens sa det där ifall han ändå inte trodde att det skulle bli nåt. Så jävla onödigt.

Jag är rätt säker på att det är därför jag ibland har svårt att ta till mig vad människor säger till mig. Och jag vet att jag på grund av det lyckats slarva bort saker som det kunnat bli något av. Jag tar inte det de säger på allvar och till slut tröttnar de på att jag låtsas ignorera det.

Fast det är inte hans fel längre. Det är mitt. Men jag är fortfarande arg för att han påverkade så mycket just under de dagarna i livet som ska vara de lyckligaste och gladaste.


Kommentarer:
Postat av: K

Dumkille!

Jag är hemma nu och såg studenterna idag. Jäklar vad kul vi hade då för 4 år sen! Ville nästan gå i gymnasiet igen. hehe.

2006-06-09 @ 20:24:21
Postat av: Ida

K: Jaa! Jag har dig, Anna och Emilia att tacka för att mina dagar ändå blev så roliga och fina! Men du minns vad konstigt jag betedde mig när vi träffade honom på Kent i Gbg sen på sommaren. Det var ju fan han som skulle skämmas. Dumkille, grr!


Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback