sunstroke

Var med om något mycket märkligt igår.
Inatt när jag kom hem efter att ha varit ute satt jag i godan ro och drack vatten för att bli lite klar. Då ringer min telefon och det är någon från Örebro som hittat mig på hitta.se, fast egentligen var det någon annan Ida han skulle ha tag på. Men han var inte från Örebro utan var bara där för att hälsa på en kompis som bodde bara några meter från min gata. "Jaha, vad skönt att jag råkar befinna mig många mil ifrån dig just nu för annars hade jag nog blivit ilte rädd", sa jag. Det hela slutade med att vi pratade i två timmar.

Fast det var skumt. Han var skum. Han kom från Lidingö och kallade mig från början för Ni. Jag fattade inte ens först. Vilka Ni, det är ju bara jag här? Sen drog han en massa om att där han kommer ifrån säger man så och han jobbade minsann med fastigheter i Stockholm och skulle minsann till både Båstad och Gotland i sommar. "Har du bakåtslickat hår också?" sa jag då. Det hade han.
Sen började han snacka en massa om sitt liv och hur han ser på saker och ting. Jag bara skrattade och höll med. Han tyckte att det här var ödet, att han råkade hitta mitt nummer av en slump och att jag svarade. Han undrade om jag kommer svara ifall han ringer igen och om jag trodde att vi kommer ses nångång i framtiden efter vårt mycket givande(?) filosofiska samtal halv fem mitt i natten. För det här var ju ödet och han vet ju inte ens hur jag ser ut men det spelade ju ingen roll för detta var ju ödet.

Skum. Eller så drev han bara med mig.