Flytt och sånt.
Men vilken konstig dag det var igår. Meningen var ju att mamma skulle komma upp och hämta mig, utan alla saker och möbler. Fast sen ville plötsligt en tjej komma och titta på lägenheten. Hon hade med sig sin pappa och vi satt och pratade allihopa i flera timmar, roliga människor. Och hon blev helt kär i lägenheten (jag sa ju att den var fin på riktigt). Hennes pappa med. Så. Först ska hon hyra den över sommaren och sen kanske hon vill köpa den. Det var bara det att hon ville hyra den omöblerad. Jajemänsan, det löser vi, sa mamma. Oookej, hur då? tänkte jag.
Jag förstår fortfarande inte hur vi löste det, men nu står det en lånad släpkärra på uppfarten vid huset med mitt liv i. När vi åkte hem igår kväll var jag så trött och slut i huvudet och känslomässigt störd så när jag råkade sätta på Coldplay i bilen, sa hejdå till Örebro och tittade ut över Sverige när det är som vackrast fällde jag faktiskt en tår.
Nu är det en hund som vill gå ut här. Sen ska jag ut och röja bland mina saker.
Det löser sig. Ida kan.
Du som verkar vara expert på att flytta kan få chansen att hjälpa mig om någon vecka eller så, intresserad? =)
Kul att det löste sig!
Oj, måste ha varit "overwelming" eller vad man säger. Överväldigande? I alla fall. Att så snabbt säga hejdå och flytta från det man kallat sitt hem. Jag förstod att du fällde en tår.
Men nu börjar det nya livet ju! Det så kallade arbetslivet. Skithäftigt ju!
Och att du och gamla morsan fixa allt själva. Duktiga. Man kan om man ger sig dän på´t. hehe
Peter: Öhum, näe tack :-P Du ska ju dessutom till Norge och det är ett konstigt land.
D: Det tycker jag med! Hoppas det gör det sen också.
K: Ja, lite överväldigande faktiskt. Det gick så snabbt! Nu har jag alla mina saker och möbler utspridda här i Tånnö och jag är lite för strukturerad och organiserad som person för att ha det så. Men det kommer ju ordna sig till slut, det vet jag :-)
Och jag vet inte hur många gånger vi sa: "Det SKA fanimej gå!" igår :-)