Blask, slask.

Men så trevligt. Snart har jag jobbat färdigt för den här helgen. Jag har varit så sjukt sugen på våfflor nu i flera dagar så ikväll ska det blir av äntligen. Mmm, hjortronsylt...
Imorgon ska jag klippa mig och sedan möta upp lillasyster som kommer upp till stora staden för att kolla på balklänning till studenten. Kära nån, tar hon verkligen studenten i år? Fyller hon verkligen 19 nästa vecka? Fan, jag minns ju klart och tydligt när hon föddes. Men det är väl så. I veckan mailade jag lite med brorsan på jobbet och berättade om huset. "Är jag också vuxen nu?", skrev jag. "Vuxen blir du aldrig", fick jag som svar.

Nu ska jag gå hem i blasket. När kommer våren egentligen?

Mitt hus.

Just nu sitter jag i mitt hyreshus efter att ha vaknat av stampandet från våningen ovanför. Det är helt otroligt vad den kvinnan klampar runt. Jag hatar henne och längtar, längtar, längtar till slutet av maj då det blir flytt. Annars är det gött, sitter och käkar långfrukost framför datorn och lyssnar på webbradio P3 Mammas nya kille, otroligt roligt. Snart är det Tracks med Kaj Kindvall, nostalgi! Men det suger såklart apa att jag ska åka och jobba om ett litet tag och missar melodifestivalen med söta vännerna ikväll. Inte så mycket för melodifestivalens skull, utan för det andra.

Och här är vårat hus:



Jodå, så atte...

Jomen nu är det så här, att i lördags när jag jobbade och Mannen var hemma och hade tråkigt så läste han igenom min blogg. Jajemänsan, dit har vi kommit nu. Eller ja, egentligen rätt så mycket längre. Men det kändes först lite... naket. "Va? Har du läst HELA?" Det verkade som att han tyckte den var bra, fick några komplimanger för att han tyckte jag skrev roligt och så. Kan ju tänka mig att han tyckte det var roligt att läsa under perioden vi höll på att bli tillsammans, det tog ju ändå ett rätt bra tag innan jag tinade upp, så att säga. Men nu!

NU!

Ja, nu är det så att vi ska flytta till ett rött hus med vita knutar till sommaren. Det är ju helt sinnessjukt kan tyckas, men det så, så rätt. Jag tycker nog att jag trivts ganska bra som city-tjej nu i ett par år, i Jkpg i och för sig, eh, men nu blir det andra bullar. Är inte helt övertygad om att alla mina vänner i stan tycker att det är ett sådär jättebra beslut. Men nu är det ju såhär, att jag, eller vi kanske jag ska säga, vill gärna ha hus innan man börjar med ett eventuellt familjeliv om ett par år eller så (med reservation för att allt inte går vägen som man vill). Så, ett rött hus med vita knutar i en liten by utanför stan med nästan sjöutsikt och ett par hundra meter till bad- och båtplats känns helt, helt fantastiskt. Det är faktiskt en look-a-like som hembyn där jag är uppväxt. Bilder kommer är kontraktet är påskrivet om två dagar.

Nattugglan, zany, lucy - jag kommer fortfarande hänga med ut på krogen (måste bara planera lite innan, eh..)

Nää, men ...

Nää, men annars är livet rätt gött. Förutom att det är grått och skittrist i januari så mår jag alldeles FÖR JÄVLA BRA som nyförlovad. Det är helt ashärligt att ha en guldring på ringfingret, det är det faktiskt. Just i dagarna håller vi på att buda på ett hus som ligger en bit utanför stan till och med. För det har börjat sprätta lite i benen nu. Visst, det kan väl vara skönt att bo mitt i stan, men det är faktiskt inte så roligt att kunna se in till grannarna i nästan alla fönster och att ha en kvinna med uppenbar damp med klackskor i lägenheten ovanför. Och tänk om man hade en egen gräsmatta, MMM... Så vi får se, det vore härligt i alla fall.

Tänkte ge er lite exempel på två olika slags ömhetsbevis jag och min fästman brukar visa för varandra. Det är lite på den nivån vår humor ligger just nu, inte sådär jättehög, men det är jävligt roligt. Igår gjorde jag om Mannens skrivbord på datorn till den här bilden, jättestort över heeela skrivbordet. Tjae, han skrattade i alla fall (kan ni fatta att den är var med i OKEJ-tidningen någon gång på 80-talet, vafan det var typ 14-åringar som läste den!):



Och i förrgår kväll skickade jag den här till Mannen som var iväg och jobbade natt, för att han skulle få lite roligare på jobbet:


Det var väl ett jäkla tjat...

...eller jaja, nio kommentarer om folk som ville att jag skulle göra blogg-comeback. Det kan räcka ibland. Får se hur länge jag orkar blogga. Jag vet inte riktigt, men jag tror att det som infann sig när jag slutade blogga i somras var en slags olustighetskänsla över att jag inte riktigt visste vilka som läste eller inte läste bland människor jag känner. För helt apropå råkade min ena bror på den här bloggen och gillade då inte att jag hade ett par bilder på söta brorsbarnet. Det kan jag verkligen förstå, man måste ju fråga innan. Men jag tänkte inte på det, för att för mig så var det naturligt. Då infann sig rädslan att av misstag trampa på folks tår. Och det är ju verkligen inte meningen. Så jag ska försöka, utan att blanda in min fina familj allt för mycket eller ha bilder på folk som inte godkänt det innan. För det vet man ju vid det här laget - att det är spöstraff på att t ex ha blivit taggad på ett fyllekort på facebook utan att man godkänt det! Skämmes ta mig fan!

Äsch.

Ibland när jag går tillbaka och läser sånt jag skrivit (brukar t ex gå tillbaka och läsa inlägg från exakt ett år tilbaka och förundras över hur snabbt tiden går) så kommer jag hela tiden på att jag är ganska bra på att skriva. Är ju till och med riktigt rolig ibland. Då saknar jag att blogga.

Men jag vet inte. Saknar ni mig eller?
RosavonTrosa gör det i alla fall, för det har hon sagt.

Come back.

Det verkar har lugnat ner sig med de olika dramerna i min vardag nu. Eller ja, jag märker inget längre. Det mesta rullar på som vanligt igen. Jag tycker fortfarande mitt jobb är sucky-sucky ibland, ibland ganska trevligt. Jag ääälskar sambolivet, vår lägenhet och vår soffa till exempel.

Känner väl egentligen inget behov längre av att ventilera saker på en blogg längre. Jag har ju numera en sambo att prata med. Fast jag läser fortfarande en hiskeligt massa bloggar så det är ju lite tråkigt att bara ha en one way communication-grej.


Ventilera ja. Hade jag inte haft en sambo så hade jag idag ventilerat om min reaktion kring JP idag, alltså JönköpingsPosten.

Idag hade JP en artikel på sidan två plus en tvåspaltsbild på Walter i Huskvarna som fått vänta två timmar på posten varje dag nu ett par dagar. Det tyckte Walter var förskräckligt. Posten har alltid kommit kl 11:30 varje dag, men inte nu för nu kommer den framåt kl 13:30. Walter är 72 år och har förmodligen inget annat för sig om dagarna än att vänta på posten när den dimper ner och det känns rätt sjukt att man gjort en sån grej av det. Jag skrattade högt när jag läste om detta i morse och jag är fortfarande övertygad om att JP försöker lura oss att det är första april.


Snyggon.

Och så här såg vi ut när vi var på bröllop för två helger sedan. Jaa, han är 1.99 ifall ni undrar. Men det kanske ni inte gjorde om ni inte vetat att jag var 1.70 och inte typ 1.40 för då kanske Mannen hade varit av normallängd. Typ.


Lilla doggan...

Vet att jag egentligen inte skriver så mycket här, men jag har liksom inte tid, lust eller ork. Just nu har jag så mycket för mig med allt möjligt, och får jag dötid hemma så sätter jag inte framför datorn som jag gjorde förut utan jag gör något annat. Men lite saker har ju hänt. Nästan lite för mycket saker. Det pågår en del olika dramer på lite olika håll i mitt liv just nu. Jag är inte direkt inblandad i allt, men i en del. Vågar inte berätta om allt här, men ja, som sagt, jag har en del annat att tänka på just nu.

En tråkig sak är t ex att i förrgår valde min kloka far att ta bort min dogga Pepsi från den här världen. Enligt veterinären var hon visst rätt så sjuk så det var nog lika så bra. Men det kommer säkert bli lite tomt hemma i huset i hembyn nu. Och det var ju faktiskt min hund från början. Lilla pluttan...



None

Utkast: Okej, en ...

Okej, en liten uppdate då.

Sitter just nu på jobbet och har tråkigt. Vill inte vara här eftersom det är hur mycket sol som helst ute. Men jag är ledig på tisdag och på torsdag i alla fall, då ska jag till hembyn och sola och bada.

Apropå hembyn så åkte vi ner dit tillsammans med Mannens föräldrar i onsdags. Alltså mina svärisar. Nervigt? Tjao, lite... Fast jag trodde nog det skulle gå skitbra. Och det gjorde det. Vi åt middag, åkte ut till våran ö, gick i skogen, badade och fikade. Hur trevligt som helst.

Igår fick mannen sin nya, mörkgråa kostym som han beställt och ska ha på sin systers bröllop om två veckor. Åh, så jäkla snyggt alltså. Har aldrig sett honom i en sån tidigare, bara i kavaj. Och jag provade min klänning igen tillsammans med nya skorna. Så snygga vi var. Får nog ta en del kort sen när det är dags för bröllopet så ni får se :) Ska förresten bli kul att gå på ett riktigt bröllop. Har aldrig gjort det. Eller jo, jag har varit på bröllopsceremoni i kyrkan när någon bekant gift sig och jag har varit brudnäbb tre gånger, men då var jag så liten så jag fick liksom aldrig vara med på festligheterna efteråt. Den här gången lär det bli en jäkla baluns.

Äh, nu orkar jag inte skriva mer. Hejhej.

Det går bra nu.

Jag har inte riktigt tid med det här just nu, känns det som.

Men jag mår sketabra just nu och livet är gött. Hela tiden.

Alla måste lyssna.




Gröna kaniner överallt.

För övrigt var jag på Liseberg igår med några kompisar. Jiisses, jag tror jag skrattade hela dagen. Kom hem med en stolthet över att ha övervunnit min spökhusrädsla sedan traumat på Gröna Lund när jag var sju år (mamma, hur tänkte du då?!) samt 3 kilo choklad.

Sex & the city-touren, jajemänsan.

Det kostar 4000 kronor att flyga till New York i maj 2009. Det har jag och Mannen kollat upp. Inte tokigt alls. Det muntrar upp mig lite nu när semestern är slut trots att det är tio månader tills dess.

Panik? Nehej då..

Jag skulle ju kunna panika hur mycket som helst över att min semester är slut efter den här veckan. Tre futtiga veckor gick fort som fan. Men huvudsaken är ju att sommaren inte är slut. Det är den enda ursäkten jag kan komma på.

För det finns ju fortfarande rätt många roliga saker kvar att göra i sommar fastän jag jobbar. Förra året hade jag så sen semester så det kändes ju som att hela sommaren var slut det var höst när man började jobba.

Nästa helg ska jag på möhippa till Köpenhamn. Det är bli livat. Sen är det kalas och fester och en massa grejer. Vi ska bl a gå på själva bröllopet (mannens storasyster är det som gifter sig och jag har köpt jordens finaste klänning!), och så ska mannen hinna med och fylla 30 innan sommaren är slut och i samband med det flyr vi nog iväg på någon slags utflykt.

Jag överlever nog.

Sämäster.

Jadå. Jag lever. Och har det oförskämt bra. Njuter av semestern, åker på utflykter, har inflyttningsfest, cyklar på min nya cykel som försäkringsbolaget gett mig, hånglar och äter god mat.

That's it!

6&the city.

Igår var vi fyra tjejer som var och såg Sex & the city-filmen. Så passande, eller hur? Och herre min skapare vad bra den var. Jag var på lite halvdåligt humör hela dagen igår men det ändrades snabbt efter den bio-dejten. Vilken film! Som godis för ögonen, som nån sa. Mums.

12 spänn i sjön.

Provade 118100:s nya tjänst där man kan fråga vad man vill.

Min fråga löd: Vem är... ja, och så mitt för- och efternamn.

Svaret blev:
"Vi tror att I.J. är en trevlig idrottstjej som har många kompisar och gillar att läsa en bra bok. Om hon inte sportar eller läser tror vi att hon trivs bäst på fest!"

Ojoj. Så fel man kan ha. Sport?! Jaha, 12 kronor extra på mobilräkningen nästa månad till ingen nytta alls. Ja, kanske förutom det där sista då. För på lördag är det drinkafton här i lägenheten! Tjoho! Vi ska göra Strawberry Daiquiri hela kvällen och till och med min syster ska komma hit. Vi har ju faktiskt inte varit ute och festat ihop någon gång sen hon fyllde myndig i vintras. Ska bli kul!

Jävla AS!

Jag FATTAR inte att folk inte kan skilja på mitt och ditt. Vilka jävla AS!

Låste cykeln enligt alla regler, cykellås plus vajerlås fast i cykelstället, ändå var den puts väck igår kväll när jag jobbat färdigt. En tre veckor gammal Sjösala-cykel som var en 25-årspresent från mina föräldrar.

Så JÄVLA roligt. Jättekul midsommarafton jag hade.



Inte.


Fem!

Fem arbetsdagar kvar till semester. Fem arbetsdagar kvar till semester. Fem arbetsdagar kvar till semester. Fem arbetsdagar kvar till semester. Fem arbetsdagar kvar till semester. Fem arbetsda...

Ja, ni fattar grejen.

Tidigare inlägg Nyare inlägg