sunstroke

Jag vet att jag ibland brukar klaga på när det inte händer någonting. Då blir jag uttråkad och då har jag för mycket tid över tillsammans med det som snurrar runt i huvudet och det är inte riktigt bra. Men när jag helt plötsligt har en massa saker att göra och en massa saker att tänka på, då är inte det heller riktigt bra tydligen.
Inatt vaknade jag klockan fem och kände mig stressad över en hel massa saker. Men jag kan liksom inte göra nånting åt de sakerna, inte just nu i alla fall. Ändå snurrar de bara runt runt runt. Jag brukar ju vara den där personen som alltid tänker att det ordnar sig, men det har inte riktigt funkat på sistone. Dessutom hade vi genomgång på nya kursen idag där det ska förberedas inför B-uppsatsen. Då blev jag plötsligt ännu mer stressad. Och när jag tidigare idag stod i postkön på Ica fick jag stress-symptom av att tjejen framför mig skulle skicka ett paket till Costa Rica men inte ens hade stängt igen paketet och tanten i kassan var sååå långsam, tittade på skärmen och sa: "Jahadu, men hörrudu.. vart ligger Costa Rica nu då egentligen?" "Men för i helvete din dumme fan!", hann jag tänka säkert en gång för mycket innan jag insåg att jag nog behövde ta ett djupt andetag och ändra grepp om plastkassen som skar in i handen. 
Jag vet att jag i vanliga fall nästan aldrig är stressad, men ibland kommer det liksom bara över mig. Som ett grått moln som svävar över mitt huvud en liten stund men som sedan försvinner. Och jag vet att det snart kommer en såndär förändringsperiod i mitt liv igen och trots att jag vetat om det ett tag och trots att det faktiskt är det jag vill göra så måste jag oroa mig lite. Och det stör mig som fan.

Jag brukar inte tala om när jag har dåliga dagar, därför kan det vara lätt att tro att dom inte finns. Men det gör dom. Ibland kan jag inte riktigt sätta fingret på vad det beror på, men ibland kan jag. Fast jag känner mig rätt säker på att molnet kommer försvinna snart. Det är bra.