sunstroke

Men vad är det frågan om? Det är värsta babyboomen runt mig just nu, överallt ploppar de fram. Såg idag att en kompis hemifrån fått sitt andra barn igår. Hon är bara nåt år äldre än mig, vi var hos dem på midsommarafton i somras och då hade de redan en liten Axel på 4 månader. Otroligt produktivt må jag säga! Om några veckor ska en annan kompis hemifrån ha sitt andra barn. Hon är lika gammal som mig och vi var kompisar i högstadiet mestadels. Sen träffade hon killen och direkt efter studenten satte deras produktion igång. Hej och hå, och nu kommer nummer två, typ. I min klass var det en som slutade vid jul eftersom hon då var stor som ett hus, hon fick en bebis nu i februari. Dessutom har jag och mina klasskompisar upptäckt att det är två(!) stycken i klassen vars magar börjat puta på ett onaturligt sätt. Värsta epidemin... Vi glor som fan och funderar, men ingen vågar säga nåt. För nån vecka sedan åt en av dem lunch med oss och vi tänkte fråga: "Jahaaa, så du äter för två du? Höhö." Men tänk om hon skulle säga: "Eh, näe jag är lite hungrig bara..." Nåja, det lär ju visa sig.

Men jag tycker det är ganska häftigt faktiskt. Hade min tillvaro sett lite mer annorlunda ut hade jag inte varit helt främmande för tanken själv. Men jag är lite för praktiskt för det, vill gärna ha det stabilt och ordnat för mig innan något sådant är aktuellt. För jag tror det är så att det krävs två personer. Minst. Men ibland kliar det lite i äggstockarna, som en kompis sa.