Silent treatment.
Men alltså, jag är föräldraledig, inte sambo-barnledig. Det kan inte vara meningen att jag ska plocka och städa efter honom också. Jag har nog att ordna med allt kring Alice och det kan ju ibland vara trevligt att jag själv hinner duscha också. Allt det där "plocket" gör mig tokig!
Just nu ligger ett bananskal framme sen igår. Jag ser det varje gång jag går förbi köksbänken, men jag tänker inte slänga det för det är inte jag, eller Alice, som har lagt det där. Den som lagt det där har två välfungerande händer själv. Får se hur lång tid det tar. Nu åkte han precis till jobbet så minst 10 timmar till får jag nog räkna med.
P.S
Undra om han vet att jag börjat blogga igen? I så fall skiter sig ju hela grejen.
D.S
Jag förstår precis vad du menar, jag HATAR verkligen alla saker som ligger och skräpar över allt och väntar på att JAG ska plocka upp dem!!!
Kul att du bloggar igen Ida!
När du säger barnledig menar du väl ändå föräldratjänstgöring? Jag längtar till mina två dagar på jobbet. Tänk att få gå på toa med stängd dörr! Och att få sitta ner prick kl 12 å äta lunch. Varm. Ensam. I tystnad. I 45 minuter! CrazyTalk låter det som!
Johanna: Ja, precis! Ibland känns det som man bedriver hotell..
Zany: Haha, ja jo jag förstår det också. Fast näe, jag vill inte jobba. Jag tycker det är skönt att slippa skiten. Men då har jag ju bara en bebis och inga twins :)
Oh holy plock. Det tar ju aldrig slut. ALDRIG. Den insikten gjorde även M när han gick hem på sin föräldraledighet. Han var nästan chockad över hur mycket det är som simmar omkring i lägenheten om man låtit bli att plocka några timmar. Herre gud vad jag bråkade om det när jag var hemma. Jag vägrade vara den som fixade allt (ändå gjorde jag nog merparten - det går snabbare då tyckte jag (vilket såklart endast sänker en själv)). Är det nånting som det är värt att ta en riktig fight om så är det nog det där ständiga småfixandet i hemmet - så att det blir ordning. Så att man slipper bli sur (för det blir man så jävla trött av) varenda dag. Och för att slippa känna sig utnyttjad och glömd.
Jepp, jag tror det skulle vara OERHÖRT nyttigt för pappan här hemma att vara ledig med barnet. Får se om det går att fixa. För övrigt såg han inlägget igår och sa:"Är det så illa?" Och så hade vi en liten diskussion, så det kanske blir bättre. Kanske.