Hälg.
Oj! Redan tisdag nu. Vart tog de senaste dagarna vägen?
Subfebriliteten utvecklade sig till en förkylning så hela helgen har jag och mannen tävlat om vem det är mest synd om, han med sin höghöjdshosta efter en vecka i Alperna eller jag med min förkylning. Jag tycker fortfarande det är mest synd om mig.
Så. Tomas Andersson Wij i lördags då. Min julklapp till mannen. Det var mycket uppskattat. Det var verkligen, verkligen bra. Det var ju tredje gången det här året som jag såg TAW och ett par har ifrågasatt varför. "Meh, honom har du ju sett redan?" Ja, men det är aldrig samma sak. Särskilt som nu då han hade ett helt band med sig, förut har han varit ensam. Men det var alltså grymt bra. Som vanligt är hans mellansnack oslagbart.
I söndags kalas för pappa och brorsan och nu har mannen träffat allihopa, inklusive farfar. Bio på kvällen. Vi såg No country for old men. Vilken jäkla brutal film! Jag hoppade till flera gånger. Men den var bra. Lite konstigt slut, men det är ju en film av bröderna Coen.
