sunstroke

det är jag som är hon.

Igår var jag och Mannen på söndagspromme i Stadsparken. Det var sorgligt på så många vis. Det var mestadels grått och trist, jag halkade på gruset i en backe och så tyckte jag synd om djuren. De verkade inte ha det så roligt. En vilsen lammunge och en förvirrad lama hälsade vi på bland annat. Det roliga var att jag och Mannen höll handen nästan hela tiden och när han härmade hur lammungen och ankorna lät. Det var mycket roligt.

Hehe, eller inte :) Men det var gulligt sagt, kära Martin. Nåja, det var i alla fall det som hände och det var så det kändes. Punkt. Slut.