sunstroke

Haha. Min pappa är så rolig. Eller inte. Det beror på hur man ser det.
Han är sämst på att ge presenter. Särskilt till mamma. Jag tror att hon har vant sig lite, hon brukar numera sucka "Men han är ju sån bara.." Och vi snackar alltså inte presenter lite då och då, utan julafton och födelsedagar. Han är hopplös. Hon har fått en skottkärra, längdskidor utan bindningar, ett hårklippningsset att klippa honom själv med ("Tänk vad pengar vi sparar på det.") m.m.
Men det var en födelsedag på 80-talet som tog priset. Som bekant fyller jag och min kära mor år samma dag. Den dagen fyllde jag fem, tror jag. När jag vaknade på morgonen satt det fast ett rött snöre i sängen som ledde utomhus. Jag följde detta med stor förtjusning och när jag kom ut på gräsmattan och såg lekstugan lite längre bort sprang jag dit barfota i det daggvåta gräset och bara skrattade och skrattade. Jag var så himla glad. Mamma fick också ett rött snöre att följa. Det ledde in till köket. Det röda snörets andra ände satt fast i... diskmaskinen? "Va?" "Ja, den är lagad nu. Diskmaskinen." "Men Bengt då..." "Du, det är nog bland det dyraste du fått för det var pumpen som var paj och den kostade femhundra kronor. Varsågod."

Jag vet inte riktigt hur mamma lyckades återhämta sig, men de är gifta fortfarande och har så varit i snart 31 år.

Fast han har faktiskt bättrat sig lite. När hon fyllde 50 fick hon en diamantring (tack vare lite hjälp av mig) och på födelsedagen förra helgen fick hon ett par jättefina öronhänge (med lite hjälp av min syster).

Miraklernas tid är ännu inte förbi.