Tralala.
Jag gillar Muse helt jättemycket just nu. Det finns små partier i många låtar som är jättebra och som jag längtar efter att få höra om och om igen. Tills jag tröttnar. Sån är jag. Som stycket som är 01.57 minuter in i låten City of delusion. Där höjer jag volymen så att det nästan gör lite ont i öronen. Det är kanske lite knäppt. Men jag gör sånt. Likaså i början av Map of the problematique.
Kommentarer:
Trackback