sunstroke

Varför är det nästan alltid så att det är cheferna som har minst koll?

I morse hade vi en liten genomgång om vad som händer när det är utlöst ett s.k. katastroflarm. Det är när det extremfall, typ 10-15 personer i en bussolycka eller så. Då ändrar sig rätt mycket på mitt jobb och man får en särskild uppgift man ska göra. Är man i receptionen är man på ett sätt spindeln i nätet för allt det adminstrativa i katastrofen osv. Och idag var jag i receptionen så då gick vi igenom det. Chefen har bara varit chefen sedan ungefär ett år och jag vet inte hur många gånger hon själv läst igenom pärmen om katastrofläge, men tydligen inte så jättemånga gånger. Visst, hon är jättebra ibland. Men lite då och då är hon lite för ambitiös och ska helt plötsligt vara överallt där hon inte ska.

Lite senare på förmiddagen går det ett larm. Fem skadade. Och det är ju många. Men absolut ingen katastrof. Och det var det ingen som sa något om att det skulle vara. Allt är frid och fröjd. Men inte för chefen. Eftersom vi hade haft övning bara nån timma innan var hon tydligen superladdad och sprang ut till mig i receptionen och viftade med katastrofpärmen och mumlade nånting om att "ringa in folk" samtidigt som hon hängde över sköterskan som pratade med SOS. "Nänä", sa jag. "Det är ingen som har sagt något om det. Lägg undan katastrofpärmen för tusan."

Strax efter det sa sköterskan till mig att tre stycken åker till ett annat sjukhus och de två andra behövde inte söka sjukvård. Allt avblåstes. Så jag gick på lunch och kände mig rätt nöjd. Fast irri. För att hon inte lyssnade på mig. Visst ska man vara förberedd och allt det där, men hon gick händelserna i förväg. Dessutom är det min uppgift att "lyssna in" vad som ska hända. Jag menar, nästa gång det händer är chansen megastor att chefen sitter på nåt möte nånstans långt bort på sjukhuset. Min kollega bara skakade på huvudet och suckade: "Vad håller hon på med?"

Chefer är konstiga.