Nu börjar det smyga sig på..

Någonting har ändrat sig. Kanske är det för att han träffade min familj som blev överförtjusta, eller att nu resten av mina kompisar träffat honom och gillar honom eller så är det för allt det vi berättade för varandra i lördags när vi var fulla och pratglada. Jag vet inte. Jag kanske var tvungen att dra på det ett tag. Att tveka, vela och ha en vecka där jag tänkte avsluta det hela. Jag funkar tydligen så. Och jag visste väl det. Jag har lite svårt för att känna pirret i början. Tror inte riktigt på att det är på riktigt. Vågar inte. Men nu är det bara bra. Toppen faktiskt. I eftermiddags träffades vi och köpte present till hans brorson som fyller ett år på lördag och då ska jag följa med och träffa alla.

Pirr i magen på riktigt. Äntligen.

Kommentarer:

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback