Stackars.

Suck.
Nu har lilla
farmor kommit till äldreboende. När mamma och faster och farfar skulle hämta henne på sjukhuset förstod hon ingenting och hon blev jättesur. Fast först blev hon glad eftersom hon trodde att ingen hälsat på henne på hela tiden. Hon mindes alltså inte att jag och min syster var där och hälsade på i söndags. Stackars farmor. Det funkar liksom inte. När man träffar henne verkar det inte så farligt. Fast jag tror hon spelar med lite grann. I söndags verkade hon som vanligt och vi pratade om korsorden i Hemmets Journal-tidningen vi hade med oss och om pelargoner, typ. Sådär som vi brukar. Som vanligt.
Fast det är inte som vanligt. Farfar berättar att det börjar gå tokigt hemma i det lilla röda huset. Det är lite för mycket förvirrat, det är liksom inte sött längre. Så ja, nu är hon på äldreboende. Stans finaste, nyaste och trevligaste skall dock sägas. Förmodligen tar det några dagar innan hon landar och hon slutar vara totalförvirrad, men frågan är hur länge hon får stanna där. Jag tror hon blir kvar längre än vad det tar för foten att läka. 80-årskalaset i höst får bli där tror jag.

Kommentarer:

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback