Anna Ternheim.
Ja, exakt HUR bra var hon egentligen?
Nästan två timmar av gåshud och rysningar skulle kunna sammanfatta det hela och det är ett väldigt bra betyg.
Nu har jag ju lyssnat väldigt mycket på skivan och jag visste nog att det skulle bli bra. Det är mäktig musik hon skriver. En stark öppning med den stråkpampiga låten Girl laying down, det var snyggt i refrängen där. Synd att hon inte hade en hel symfoniorkester med sig. Det var rätt bra med ös på många av låtarna, i A french love t ex. Nästan lite för mycket faktiskt. För mycket ljud, lite för lite Anna. Även om jag verkligen gillar det pampiga kändes det som att hon försvann litegrann då. Det var när hon stod ensam med gitarren, eller pianot, som jag tyckte hon var bäst. Halfway to fivepoints, No subtle man, Wedding song, I'll follow you tonight, Better be, Tribute to Linn och Shoreline var bland de bästa. Och To be gone på franska.
Jnytt.se har en bra recension uppe om den något charmiga spelningen. Läs här.
Nästan två timmar av gåshud och rysningar skulle kunna sammanfatta det hela och det är ett väldigt bra betyg.
Nu har jag ju lyssnat väldigt mycket på skivan och jag visste nog att det skulle bli bra. Det är mäktig musik hon skriver. En stark öppning med den stråkpampiga låten Girl laying down, det var snyggt i refrängen där. Synd att hon inte hade en hel symfoniorkester med sig. Det var rätt bra med ös på många av låtarna, i A french love t ex. Nästan lite för mycket faktiskt. För mycket ljud, lite för lite Anna. Även om jag verkligen gillar det pampiga kändes det som att hon försvann litegrann då. Det var när hon stod ensam med gitarren, eller pianot, som jag tyckte hon var bäst. Halfway to fivepoints, No subtle man, Wedding song, I'll follow you tonight, Better be, Tribute to Linn och Shoreline var bland de bästa. Och To be gone på franska.
Jnytt.se har en bra recension uppe om den något charmiga spelningen. Läs här.
Kommentarer:
Postat av: egoegon
Nu är ju alla spelningar olika, men jag vet att det jag uppskattade mest på hennes turnépremiär var just öset. Att alla som stod på scen verkligen levde musik, i en perfekt kombination. Jag har sett den avskalade Ternheim tidigare och tyckte det var helt jävla fantastiskt att se det på det här sättet! Men som sagt, alla spelningar är ju jävligt olika. Och smaken är som baken :D Men To Be Gone på franska fick vi fan inte höra. Morr.
Postat av: Ida
egoegon: Jo, jag gillade ju det pampiga också, det var ju verkligen inte dåligt. Inte ett dugg :) Kanske berodde det på lokalen också, öset kanske blev lite mer grötigt i Jkpg. Äsch, jag vet inte :)
Trackback