Mera berg- och dalbana tack.
En del saker är lite samma sak som att åka berg- och dalbana.
Man går där och tittar uppåt och längtar lite i smyg. För man minns ju hur det kändes sist. Det pirrar ju liksom i magen och benen blir sådär svaga. Men samtidigt tänker man äsch jag klarar mig ju utan det. För berg- och dalbanor kan ju också göra så att man mår illa. Nej, jag klarar mig hellre utan det ett tag i så fall.
Men.
När man väl vågar sig upp och får åka en gång så kommer man på det. Att, just det, det var ju såhär det kändes. Och då vill man bara åka igen och igen och igen.
Jag vill åka mera.
Man går där och tittar uppåt och längtar lite i smyg. För man minns ju hur det kändes sist. Det pirrar ju liksom i magen och benen blir sådär svaga. Men samtidigt tänker man äsch jag klarar mig ju utan det. För berg- och dalbanor kan ju också göra så att man mår illa. Nej, jag klarar mig hellre utan det ett tag i så fall.
Men.
När man väl vågar sig upp och får åka en gång så kommer man på det. Att, just det, det var ju såhär det kändes. Och då vill man bara åka igen och igen och igen.
Jag vill åka mera.
Kommentarer:
Postat av: K
Fast bergodalbanor krockar ju tydligen. (se aftonbladet igår) :P
Postat av: Ida
K: Jo.. Fast ibland är det värt risken. Men om man hade en berg- och dalbana som var ens egen så skulle nog den risken vara minimal. Då vet man ju vem som sköter om reparationerna, så att säga.
Haha, de här metaforerna blir bara skummare och skummare..
Postat av: K
hahaha :D ja verkligen! och man kunde bromsa eller gasa på bäst man ville själv ju. och sen fick man bestämma vem som skulle åka i vagnen.
ehh.. ja.
Trackback