sunstroke

Vi har vänner till familjen som bor här i Örebro. De har sommarstuga nere vid sjön utanför den by jag kommer ifrån. De är runt sextio, har två vuxna barn och är jättetrevliga. En gång var jag och fikade hos dem när barnbarnen var och hälsade på, och en gång kom mannen i familjen hem till mig för att hjälpa mig byta en propp.
Tyvärr så har de ganska stora problem med yngsta dottern. Eller snarare är det hon som har problemen, men det påverkar ju dem också. Den här tjejen har varit ihop med en kille sen hon var sexton, båda utbildade sig och köpte sedan en lägenhet i Stockholm som de renoverade jättefint. Sen började kompisar runtomkring dem fylla trettio och de började gifta sig och få barn. Då drog killen. Jobbigt, givetvis. Hon fick börja leta ny lägenhet i Stockholm och hamnade då i en andrahandslägenhet i någon förort ganska långt ut. Efter en tid hittade de tillbaka till varandra och killen flyttade in i andrahandslägenheten. De var ihop i något år, sedan började de leta efter hus och kanske skulle de gifta sig också. Nä. Då fick killen spatt igen och drog. Så nu är den här tjejen helt under isen. Hon mår jättedåligt, har varit sjukskriven och ringer till sina föräldrar hela tiden och är ledsen. Föräldrarna har nu hjälpt henne med en lägenhet i stan som tydligen var skiiitdyr, men vad hjälper det? Hon måste ju ha professionell hjälp för hon mår verkligen kass. Och snäll och hjälpsam som min mor är fixade hon fram lite telefonnummer till personer i Stockholm som kan hjälpa henne. De blev såklart jättetacksamma för hjälpen för de visste inte alls vart de skulle vända sig. Särskilt inte i Stockholm där det finns hur många ställen som helst. Vilket är bäst, vilket ska hon gå till? Föräldrarna säger till henne att den här killen var ju inte nåt att ha och att det finns ju andra och glöm honom osv. Men det är ju inte det hon vill höra. För henne fanns det ju ingen annan. Hon har ju bara varit ihop med honom och vet ju inte vem hon själv är utan honom. Det tror jag i alla fall. Hon behöver hjälp att hitta sig själv och finna sin egen roll i sitt eget liv, utan honom. Men det är ju inte särskilt lätt.
Vi var och åt middag hos dem igår och pratade massor om det här. "Akta dig för såna karlar, Ida." skojade de lite grann på slutet.  "Jaha, men hur vet man om de är "såna" då?" ville jag säga. "Står det nånstans? Kan man få veta det innan?"
Nej. För det finns inga garantier för någonting. Alla kan hamna där hon är. Jag hoppas verkligen att jag aldrig blir sårad på det viset och att jag blir så påverkad. Men å andra sidan förstår jag att det är en risk man måste ta i alla förhållanden. Det finns inga garantier för någonting.