Promme.

Efter min soliga långpromenad med en paus på en bänk i Vattenparken smygkikandes på alla par som går förbi hand i hand kan jag bara konstatera att jag tänkte ungefär samma slags tankar vid den här tidens promenader förra året. Och ingenting har hänt på ett helt år. I n g e n t i n g.
Men ett år går så fort, så fort.

Och så fick jag fräknar på näsan.


Kommentarer:

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback