Home, sweet home.
Ah, vad trött jag är i kropp och huvud. Det är ansträngande att åka tåg, i alla fall för min nacke. Fast det var ju en bonus att jag fick sitta bredvid en söt kille med norrlandsdialekt.
Men nu är jag hur som helst hemma i min lägenhet igen. Det är lagom att bara vara hemma under en helg. Det är tillräckligt för att hinna med det man ska och för att man inte ska börja tröttna på allt och alla. För faktiskt är det ju så att jag trivs bäst i min egen säng och inte på en knölig bäddsoffa i ett gästrum.
Vi var som sagt ute igår och jag hade jättekul. Och det var supermycket folk ute. Träffade gamla gymnasiekompisar och andra kompisar från förr. Bland annat en kille som jag är barndomskompis med, vi lekte från det vi var ungefär fem år och en bit uppåt. Han är verkligen en snäll och bra kille på alla vis, men ändå känns det lite pinsamt att träffa honom såhär i vuxen ålder. Vi lekte en del pinsamma lekar, pussades i hans garage och ja, det var liksom lite "visar du din så visar jag min", typ. Och vi skulle absolut gifta oss när vi blev stora, det var liksom ingen tvekan om den saken. Ja, herregud...
Men det är väl lite gulligt på nåt sätt antar jag.
Idag hade jag huvudvärk hela dagen, men jag åkte ändå med min bror och hans sambo till julskyltningen. Där köpte jag lite kläder och en tomte. Fick dåligt samvete för att jag handlat i helgen, inklusive alkohol som man egentligen kunde klarat sig utan på krogen. Det hade liksom räckt med vinet jag fick i mig på förfesten...
Adventsmiddag sedan, med julklappslottning. Jag fick min syster och min syster fick mig. Det blir nog kul att köpa klappar till henne.
Men den största överraskningen var mammas och pappas adventspresenter. Vi fick nämligen varsin julkalender med lite extra tillskott. Tydligen hade min duktiga, hårt arbetande far fått ersättning för allt han gjort i våran skog efter Gudrun. Vi är verkligen inte bortskämda barn, flerbarnsfamiljer med normalinkomstföräldrar brukar ju inte vara det, så det kändes verkligen som en fin sak. Att de nu kommit till en viss punkt i livet då de kan dela med sig av sådana saker till sina barn.
Så det visade sig att jag inte behövde ha så dåligt samvete för min shoppning ändå.
Eftersom vår skog ligger på en ö innebär det en hel del merarbete.
Duktiga far!
Men nu är jag hur som helst hemma i min lägenhet igen. Det är lagom att bara vara hemma under en helg. Det är tillräckligt för att hinna med det man ska och för att man inte ska börja tröttna på allt och alla. För faktiskt är det ju så att jag trivs bäst i min egen säng och inte på en knölig bäddsoffa i ett gästrum.
Vi var som sagt ute igår och jag hade jättekul. Och det var supermycket folk ute. Träffade gamla gymnasiekompisar och andra kompisar från förr. Bland annat en kille som jag är barndomskompis med, vi lekte från det vi var ungefär fem år och en bit uppåt. Han är verkligen en snäll och bra kille på alla vis, men ändå känns det lite pinsamt att träffa honom såhär i vuxen ålder. Vi lekte en del pinsamma lekar, pussades i hans garage och ja, det var liksom lite "visar du din så visar jag min", typ. Och vi skulle absolut gifta oss när vi blev stora, det var liksom ingen tvekan om den saken. Ja, herregud...
Men det är väl lite gulligt på nåt sätt antar jag.
Idag hade jag huvudvärk hela dagen, men jag åkte ändå med min bror och hans sambo till julskyltningen. Där köpte jag lite kläder och en tomte. Fick dåligt samvete för att jag handlat i helgen, inklusive alkohol som man egentligen kunde klarat sig utan på krogen. Det hade liksom räckt med vinet jag fick i mig på förfesten...
Adventsmiddag sedan, med julklappslottning. Jag fick min syster och min syster fick mig. Det blir nog kul att köpa klappar till henne.
Men den största överraskningen var mammas och pappas adventspresenter. Vi fick nämligen varsin julkalender med lite extra tillskott. Tydligen hade min duktiga, hårt arbetande far fått ersättning för allt han gjort i våran skog efter Gudrun. Vi är verkligen inte bortskämda barn, flerbarnsfamiljer med normalinkomstföräldrar brukar ju inte vara det, så det kändes verkligen som en fin sak. Att de nu kommit till en viss punkt i livet då de kan dela med sig av sådana saker till sina barn.
Så det visade sig att jag inte behövde ha så dåligt samvete för min shoppning ändå.
Eftersom vår skog ligger på en ö innebär det en hel del merarbete.
Duktiga far!
Kommentarer:
Trackback